Även i morse var det kallt men inte i närheten av gårdagens morgontemperatur. Det var bara -19 när jag gick ut och jag tänkte att det är nog bäst att passa på för snart blir det mildare och då brukar även vinden dyka upp. En söndagsmorgon är det nästan folktomt ute. En och annan hundägare brukar kunna synas men i morse var jag länge helt ensam ute på isen.

Någon har lånat en spark i Vinterparken och bara lämnat den här. Kanske var planen att åka tillbaka med den vid ett annat tillfälle men det är nog inte meningen att det är så man ska göra. Där hade jag kunnat sätta mig en stund för att njuta av morgonljuset men då hade nog kylan tagit sig in i skor och på andra ställen så jag tyckte att det var bättre att njuta medan jag höll mig i rörelse.

Jag gick lite längre innan jag vände mig om och då var himlen och fjällen alldeles rosa. Såå fint.

Jag gick en liten bit till och då dök det upp en skidåkare. Jag vände mig om ganska många gånger för att få se det här skenet och då fick även skidåkaren vara med i en bild. Han hade stannat och säkert tyckte han precis som jag att det var en magisk morgon. Ett gult sken där solen var på väg upp och ett rosa sken åt motsatt håll.

Men jag ville ju hålla mig i rörelse så jag slet blicken från fjällen och precis när jag tänkte vände in mot land gick solen upp. Inte så dumt med den här färgskalan heller.

Jag spanade efter älgarna även den här morgonen och jag gick t o m in i ett litet skogsavsnitt mitt emot den plats där de har synts till flera gånger. Jag fick pulsa fram lite i snön innan jag kom in på en ganska bra upptrampad stig. Jag kom fram till vägen framför älgarnas påstådda tillhåll men jag gick inte över utan jag stod där och spanade en stund. Jag såg ingen rörelse och inte heller några stora figurer som låg ner så jag gick tillbaka till gångvägen. Jag gjorde i alla fall ett försök. I stället fick jag nöja mig med skator i trädtoppar.

En ensam kråka hade också hittat en fin utsiktsplats i solen.

Jag gick in på Ica för att köpa några varor som inte finns på Willys. Som vanligt när jag kommer in dit så gick jag ett varv för att jämföra en del priser och det är inte en liten prisskillnad. Det lönar sig absolut att betala för att åka buss till Willys för att handla. Men ett fynd gjorde jag. Kanske inte billigt men gott. En vetelängd, eller som det stod på den påklistrade innehållsförteckningen, en semmellängd. Helt vegansk och jodå, jag smakade en bit till kaffet när jag kom hem. Den var väldigt god. Kalles veganska kaviar hamnade också i min varukorg och så några förpackningar av ett av Icas egna temärken. Sedan var jag nöjd.

Hemma satt jag och gladdes med både Martin Ponsiluoma och Sara Hector när de så framgångsrikt kämpade sig till sina OS-medaljer.