Det tog ett tag innan solen orkade skingra alla moln och dimmor. Hela förmiddagen var det helt igenmulet och jag trodde inte att det skulle bli annorlunda på eftermiddagen. Men när jag var klar med min styrketräning och klockan närmade sig halvtvå såg jag att något var på gång. Jag snabbade på med stretchingen, tog på mig tensen och alla lager kläder (tre lager på benen och även på överkroppen för det var kallt) och gick ut. Kameran var med i väskan och halstabletterna hade jag sett till att fylla på med. Ingen vind förstörde upplevelsen och jag njöt, åh vad jag njöt. Det här är verkligen ett av mina favoritväder.

Ser ni månen där borta? Den kunde jag inte låta bli att försöka få till ett skapligt foto av. Men det tog jag senare och bilden kommer lite längre ner.

En del av Frösö campings stugor.

Jag ville ta mig ner till sjön för att se om jag kunde gå på Medvinden hem. Den är tydligen inte plogad hela vägen åt väster heller. Jag såg ju för några dagar sedan att den inte var iordninggjord in till Vinterparken. Kanske är det därför det var så få som gick, åkte spark eller långfärdsskridskor den här dagen. Kylan brukar inte vara ett hinder. Lite längre in mot land var även ett brett spår för skidåkning preparerat. Inget tydligt skidspår utan mer som en led för fristilsskidåkning. Isen sjöng och smällde lite men hur otäckt det än låter så vet jag ju att den låter så när det är riktigt kallt.

Där uppe bor jag och när jag kom hit längtade jag riktigt mycket efter att komma in i värmen i mitt hemma, där jag trivs så otroligt bra.

En sista blick bort mot fjällen. Disigt och med en dimbank så de syntes inte så tydligt. Det kommer bättre fjällspanardagar senare.

Ni vet ju hur jag tar alla chanser när det kommer en vovve som visar att den vill hälsa. Men det är bara då jag frågar hussar eller mattar om det är ok. Den här dagen fick jag den stora glädjen att bli riktigt kärleksfullt gosad med av först en liten ettårig pudel och senare en åttaårig jämthund. Lika gosiga båda två men jämthunden satte sig lugnt ner framför mig (jag hukade) och pussade lite försiktigt och därefter vände han på sig och tryckte hela sig mot mig. Då föll jag lite extra men jag var ju tvungen att låta honom och hans matte fortsätta sin promenad. Men de båda hundmötena bidrog till att min promenad blev så härlig som den blev.