Jag måste erkänna att jag inte hade några som helst förväntningar inför det här besöket. Men det vore ju dumt att tacka nej till något som minst två olika läkare har nämnt och som jag även fick en remiss till. Men det kändes lite som ett sista desperat försök.

Bussarna går ca var 20:e minut men om jag tog den som vid en första anblick såg ut att vara den bästa så skulle det bli ganska snärjigt. Ca två minuter till godo enligt google maps. I stället tog jag en buss som gick tidigare, kl 07.44. Min bokade tid var nästan exakt en timme senare. Det var en skön men kall morgon, ca -18, och jag klädde mig för att kunna promenera över bron från Frösön. Det blir nog så jag gör de flesta kommande vårdbesök också för det är skönt att veta att jag har marginaler och en promenad är ju sällan fel. Det var inte en färgsprakande himmel men ganska fint ändå.

Snöborgen är på god väg att bli klar och det är nog inga problem att få den färdig till invigningen av Vinterparken den 31:a. Förra veckan såg jag hur Medvinden plogades upp på isen så även den delen är avbockad.

Logopedmottagningen ligger inte i sjukhusbyggnaden utan på Campus. Den här längan, som ser ut som en ombyggd, lång lada, ser så mysig och inbjudande ut och där finns bla a folktandvård, frisör, fotvård och logopedmottagning. När jag kom in blev jag lite förvånad över hur stort, modernt och rymligt det var. Det var inte alls den känsla jag fick när jag stod utanför. Jag har många gånger passerat här men aldrig haft anledning att gå in.

Jag fick sitta ner och vänta en stund och då hamnade blicken på den här lilla trion.

Vad ledde då besöket till. Jo, vi var ganska eniga om att efter att jag har blivit undersökt på längden och tvären och att det inte fattades någonting att undersöka så hade nog läkaren på Öron/näsa/hals rätt i att det förmodligen är funktionella besvär. Det finns ju orsaker till att det kan anses vara så. Jag skrev ganska mycket om vad det innebär i ett tidigare inlägg så det ska jag inte upprepa. Kontentan är att eftersom min hjärna, mycket pga att jag dissocierar, blockerar känslor som borde komma fram när jobbiga situationer uppstår så yttrar det sig i stället i fysiska besvär. Det har jag flera andra exempel på och den trevliga logoped jag träffade idag tyckte inte alls att det var konstigt att det kan resultera i luftvägsbesvär och hosta.

Luftvägarna ingår inte i hennes kompetensområde men det gör däremot stämbanden och rösten. Hon förklarade varför jag inte bör harkla mig i stället för att hosta, vilket jag trodde var bättre. När jag hostar slås stämbanden ihop i två korta stötar men när jag harklar mig gnids de mot varandra en längre stund. Tydligen inte bra. Jag ska försöka svälja när jag känner att jag vill harkla och försöka samma sak även när jag vill hosta. Gärna genom att dricka vatten. Jag lyckades faktiskt hindra flera harklingar när jag var där. Jag ska helst prata något långsammare och göra en paus för att svälja om det behövs.

Det är även viktigt att andas rätt. Den andningen kan jag och jag vet att den är bra men ofta hamnar jag ändå i den ytliga andningen uppe i övre luftvägarna. Så är det nog för många. Det är också något jag ska träna på att få till oftare. Djupa andetag in genom näsan, för att det renar och fuktar inandningsluften. Hur utandningen sker är inte lika viktigt. Det funkar bra att andas ut både genom munnen eller näsan. Vid inandning ska magen märkbart buktas ut och vid utandning ska magen återgå. Den fylls ju med luft när man andas in och töms vid utandning. Många av er kan så klart det här men jag vet att många gör fel. Jag har själv i ungdomen insett att jag på något märkligt vis drog in magen vid inandning och tvärtom. Det vi ska göra kallas bukandning och det andra är bröstkorgsandning. Om ni inte har testat förut så lägg handen på magen och gör bukandningsövningar. Jag tycker att det känns skönt att andas så men när man inte är van kan det bli lite som att blåsa upp ballonger. I alla fall blev jag lite yr när jag försökte göra rätt under hela besöket. Man måste börja med korta teststunder.

Det finns fler sätt att försöka få hjärnan, för det är den som krånglar, att fatta att den ska sluta vara dum. Men det här får räcka för stunden och om ca en månad ska vi göra en utvärdering. Ännu mer att träna alltså. Jag tränar fötter, händer och gör styrketräning för hela kroppen och det är något jag mår bra av. Självklart ska jag ge det här en riktig chans också.

Så nästa gång jag pratar med någon i telefon så får de vara med på att jag ska prata långsammare och ta många små pauser för att svälja i stället för att harkla mig eller hosta. Samtidigt ska jag andas på rätt sätt. Logopeden sa att jag inte behöver hålla ut med allt det här under långa samtal men jag ska helst göra det i korta perioder. Det ska bli väldigt spännande att få se om det hjälper. Enligt henne har ju kroppen vant sig vid det här beteendet i mer än ett och ett halvt år så det kan bli lite lurigt att få till det.

I morgon är det ännu ett läkarbesök på gång men det är bara rutin och förmodligen pratar vi mest mediciner och konstaterar att levern mår bra.