En morgon var det ismönster på mitt sovrumsfönster och kameran hämtades.
I januari infaller årsdagen av min och min nya levers start på vårt liv tillsammans. Hela åtta år har gått och vi har trivts tillsammans nästan från dag ett. Den försökte sig på ett litet uppror första dagarna men det dämpades snabbt och nu är vi sedan länge bästa vänner. Inför varje årsdag sker en utökad provtagning och någon gång ibland vill läkarna även att det ska göras en Iohexol belastning. Dvs ett kontrastämne sprutas in i ett blodkärl och efter ett antal timmar (4 timmar för min del enligt någon slags uträkningsmodell) ska ett blodprov tas där det framgår om njurarna har lyckats bra med hanteringen av det injicerade ämnet.
Halvnio på morgonen hade jag en bokad tid på mag/tarm och jag gjorde som två dagar innan och klev av bussen på Frösösidan och promenerade över bron och mot sjukhuset. Den här gången lyste älgen upp i mörkret.
Det snöade och blåste en del och det syns i de följande bilderna.
Den här bilden tog jag bara för att det skulle bli tydligt. Det var tung, blöt snö som föll och senare blev det även någon plusgrad.
Jag kom upp till Stortorget.
Granen är på plats men den invigs digitalt först på lördag. Men för att kunna visa hur den tänds så måste väl både de som sköter den delen och Patrik´s combo, som ska sjunga in granen (ja, så står det i informationen) vara där. Eller kanske inte. Det går ju att tidsinställa allt och underhållarna kan säkert vara var som helst. Lite trist. Det vore roligare med en invigning där de som vill bevittnar grantändningen gemensamt. Jag lär komma förbi och se hur den lyser nästa vecka eftersom det är ett nytt sjukhusbesök bokat då.
Efter det första momentet i det här testet fick jag äta min medhavda macka och blev bjuden på lingondricka. Det var nämligen fasta som gällde innan. Jag fick inte heller äta något de två sista timmarna innan nästa delmoment så den där mackan behövdes även av det skälet. När jag var klar gick jag iväg men stannade vid apoteket för att lämna in mediciner som jag inte längre ska ta. Sedan fortsatte jag ut och då hade jag ca tre och en halv timme att fördriva. Nu hade det slutat snöa.
Jag hade redan bestämt mig för att inte åka hem utan jag skulle promenera samma väg som sist bort mot ÖoB, som ligger mitt emot Willys. Det tar ca 40 minuter. Där skulle jag bl a köpa några glödlampor till en adventsljusstake och dessutom en del röda ljus, både levande och batteridrivna. Naturligtvis hamnade en tomte i varukorgen också och när jag såg att det fanns delicato chokladbollar till ett rabatterat pris så åkte tre sådana kartonger med 15 gobitar i varje förpackning också ner i min korg. De förpassades senare till frysen där de håller länge. För jag kan ju inte leva på chokladbollar den närmaste tiden. Det blir tillräckligt många sötsaker ändå framöver. En stor Heinz ketchup ville också följa med mig hem
Det här konstverket, som jag inte sett förut, är ett examensarbete av elever vid Centrala Verkstadsskolan i Östersund. Det satt på en husgavel och jag tror nog att de fick med beröm godkänt.
Jag hade fortfarande mycket tid kvar att fördriva efter mitt besök på ÖoB. Båda fötterna protesterade lite men jag var envis och ville inte ta bussen tillbaka. Men jag stannade ungfär halvägs och gick in på stationen där jag satte mig och vilade i nästan en halvtimme. Det behövdes men sedan var jag redo att gå vidare. Det gick inte snabbt men jag hade fortfarande inte bråttom. Inne i stan gick jag in på Telogott och köpte mig 2 hg romté. 175 kr för 2 hg gör att jag inte köper mitt favoritté särskilt ofta men i dag kände jag att jag var värd det.
Jag gick in på en tvärgata för att fortsätta och den som känner till Östersund vet att hela stan sluttar ner mot sjön. Det var alltså en viss lutning på den här gatan och jag tänkte inte på att det kunde vara halt. Det var ju nysnö på trottoaren och jag trodde att det skulle dröja någon dag innan det blev isigt och halt. Men oj, vilken vurpa jag gjorde. Benen bara försvann och jag föll rakt på rumpan och svanskotan. Två vänliga personer kom och frågade hur det gick och även om det gjorde rejält ont så tog jag mig upp så snabbt jag kunde och sa med ett leende att ja, det gick bra men jag blev lite förvånad. En man, som kom från samma håll som jag, reagerade lite lustigt och sa tack, tack om och om igen. Han kanske inte var så bra på svenska och jag tror att han var glad för att jag hade visat att där skulle han gå försiktigt.
Nu hade jag ont i båda fötterna och i rumpan. Men det var inte långt kvar och när jag kom in på sjukhuset kunde jag faktiskt sitta ner och vänta på att få sista delen av det här provet gjort. När jag tog av mig jackan kände jag plötsligt hur ont jag hade i utsidan av handen så förmodligen tog jag emot mig med den när jag föll. Nåja, den går att använda om jag är försiktig. Efter att blodprovet hade tagits tog jag bussen hem och jag gick väldigt försiktigt ner mot mitt hus. Nästan framme mötte jag en granne som med stöd av sin dotter också gick väldigt försiktigt. Hon hade också halkat omkull, var blåslagen i ansiktet och hade en bruten, gipsad arm som hon skulle in till sjukhuset och röntga. Sedan blir det operation. Jag tänkte tacksamt att så illa kunde det ha gått för mig också men jag fick bara lite ont. Den där benskörheten som det sägs att jag har verkar inte vilja bråka med mig. Min granne skulle få mycket hjälp både med det vardagliga och inför julen. Inte alls kul att råka ut för något sådant och för min del blir det dubbskor hädanefter.
Alla prover visade som vanligt att jag mår väldigt bra 😀
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Först och främst, så skönt att alla proverna var bra. Det måste kännas skönt även om jag har förstått att du inte är den som oroar dig i första taget. Ändå måste det kännas som en bra bekräftelse.
Men vilken otur med vurpan! Dock hade du samtidigt tur som inte skadade dig. Ibland ska man har turen med sig.
Sist men inte minst, så vackra bilder! Ismönstret på fönsterna är magiska men bilderna du tog under promenaden är också väldigt fina.
Önskar en bra kväll!
GillaGilla
Ja, det är så klart skönt att proverna är bra men jag förväntar mig ju aldrig något annat. Har det varit bra så här länge så tippar jag att det fortsätter så. Det är hur som helst en fantastisk förmån att få göra alla dessa provtagningar.
Det känns rejält i hela kroppen nu för smärtan sprider sig tack vare den smärtproblematik jag redan hade. Men vad är väl några dagar med ökad smärta mot hur det kunde ha gått. Det blir i alla fall starkare piller för att kunna sova i natt. Vilken tur att jag har dem 😀
Tack så mycket! Ja, ismönstret var vackert och min stad är ganska fin den med.
Tack och detsamma!
Kram
GillaGilla
Oftast brukar det kännas värst dagen efter, ungefär som med träningsvärk. Bra att du har starkare piller att ta till. Jag minns hur ont jag hade med sprickorna i revbenen men det starkaste jag hade var receptfritt. Sedan kunde jag så klart envisats med en läkartid och fått något utskrivet men i och med att de inte gjorde något så fick det vara. Jag kunde knappt röra mig och vända sig i sängen var det inte tal om.
Visst är din stad fin och den ligger vackert.
Kram
GillaGilla
Ja, så är det och i morse vaknade jag med väldigt minskad smärta efter vurpan. Jag är glad för att jag har piller som hjälper. Inget hjälper mot fibromyalgin men mot annat blir jag hjälpt av den här medicinen. Fy, jag kan tänka mig hur jobbigt det var när du hade så ont. Kanske särskilt på natten. Mot sådan smärta behövs något starkare än de receptfria piller som finns. Jag är restriktiv med mina citodon men jag är så tacksam för att jag har dem när de behövs. Jag tar dem dock bara till natten.
Ja, det är en fin stad 😀
Kram
GillaGilla
Så nydelige frostroser og skikkelig julestemning som du har hos deg!
GillaGilla
Frostrosorna var dekorativa och lite julstämning börjar det bli 😀
GillaGilla
Vackra bilder och vad skönt att alla prover var bra! Det är så lätt att trilla och efter jag bröt foten vet jag vilka konsekvenser det kan få. Hoppas du inte har alltför ont. Nu har snön försvunnit här men jag blir så irriterad på att snöröjning och halkbekämpning sköts så dåligt. T o m vår förening är dåliga på det och rena isgator finns.
Kram
GillaGilla
Tack Marie! Jag utgår alltid från att alla provsvar ska vara bra och hittills har det stämt,
Jag hade en väldig tur som bara fick ont och inte bröt något. Det känns fortfarande en hel del men det börjar mattas av lite.
Snön smälter här också och det är bitvis isigt. Det grusas på gångvägarna men inte alltid tillräckligt. Jag hoppas att vintern blir bättre och mer som en vinter ska vara.
Kram
GillaGilla
Vad fint att proverna var bra, men så onödigt att falla! Förstår att du är tacksam att det inte blev värre, det kan ju verkligen gå riktigt illa med fall. Kram
GillaGilla
Ja, de var lika bra som vanligt 😀 Jag hade hellre klarat mig utan att ramla men man lär sig av alla erfarenheter och nu är det dubbar som gäller.
Kram
GillaGilla
Fantastiskt vackra mönster på fönstret! Fina bilder från din promenad också … men vilken otur med vurpan! Tur det ändå gick bra!
En lång dag och då känns det såklart extra skönt att alla prover visar att du är okej! Minns såå väl tiden innan din operation och när den äntligen blev av 🙂
Ha en trevlig första advent!
Kram
GillaGilla
Ja, de var väldigt fina och det finns ju en del fint även i min stad. Vurpan hade jag helst sluppit men det gick ju bra. Bara lite mörbultad.
Det var långa timmar och lite för många steg under dagen. Som vanligt visade proverna att jag mår bra och det är ju alltid skönt. Det var några jobbiga år innan det blev min tur men sedan har det bara varit bra 😀
Tack Anki och detsamma!
Kram
GillaGillad av 1 person
Så många fina bilder i det här inlägget Ingrid. Egentligen skulle jag vilja kommentera varenda en, men så blir det inte.
Väljer ut två; så coolt med den där cyklisten på bron och där man tydligt ser vad för slags väder det är. Snöigt och blåsigt – och så konstverket på väggen, jättefint.
Den där halkan alltså. Tänk så många olika typer av benbrott den orsakar. Hoppas nu att du inte blir sämre.
Tack för ett intressant inlägg, i både ord och bild.
Glad första advent!
GillaGilla
Tack Barbro! Jag blir glad för att du gillar bilderna och det räcker att bara skriva det. Men kul ändå att du nämner två av dem.
Det gäller att gå försiktigt nu men jag hade inte riktigt kommit in i de tankarna. Men nu vet jag att det finns isfläckar och med ett väder som pendlar mellan plus- och minusgrader och en del snöfall däremellan så blir det ganska halt. Jag mår bättre och kunde t o m knåda en lussebullsdeg i går 😀 Men det tar lite tid att återgå till det normala.
Kul att du gillar inlägget och glad första adevent till er också 😀 Här är det skidskytte som gäller just nu.
GillaGilla