Ett bildinlägg

Min hjärna samarbetar inte och har inte gjort det ett tag nu. Ökad dissociation och därmed hjärntrötthet, hjärndimma och fokusproblem. Det är ingen fara. De här perioderna kommer och går. Jag hänger med i era bloggar men orkar inte riktigt få ihop så mycket text som jag brukar. Det kan ju iofs vara en fördel för er som då slipper ta er igenom långa textmassor.

I veckan som gick har det varit varierande väder och här kommer ett axplock från några av de finare dagarna.

Det här bygget har jag haft med tidigare men nu är trädkojan klar och jag hoppas att den är till glädje.

Bokmärk permalänken.

En kommentar

  1. Jeg blir ofte fasinert av himmelen. Den er aldri lik og skal man ta bilder må man være rask. Brått er det endret seg til noe helt annet. Nydelig sky du har tatt bilde av. Man må nyte det man kan, man kan ikke være på topp hele tiden. Godt det går i bølger så det ikke varer evig.

    Gilla

    Svara

    • Ja, vilka skådespel himlen bjuder på. Man tröttnar aldrig. Man vänjer sig vid det mesta och jag är glad för att jag mår bättre när jag kommer ut. Då blir jag distraherad och hjärnan behöver inte skydda mig från negativa tankar 😀

      Gilla

      Svara

  2. Det är en väldigt vacker årstid vi har nu, även att jag älskar våren något som du säkert redan vet. Dessa färger och skiftningar i träden, är fantastiska när solen skiner. Hoppas du snart känner dig bättre. Jag läser mer än gärna dina låååååånga inlägg.

    Kramar

    Gilla

    Svara

    • Alla årstider har sin tjusning men hösten är nog en liten aning vackrare än de andra. Men kanske tänker jag annorlunda när vi kommer in i vintern. Jag har en aning om vad hjärnan tycker att den ska skydda mig från just nu och det brukar alltid bli bättre efter ett tag.
      Kram

      Gilla

      Svara

  3. Ett inlägg med vackra höstbilder är verkligen inte fy skam det heller och jag njuter gärna av dem!

    Hoppas att du snart är i bättre form och att hjärnan samarbetar bättre. Trädkojan är jättefin så den kommer säkert till stor glädje.

    Önskar en fin söndag!

    Kram

    Gilla

    Svara

    • De här fina höstdagarna är nog på upphällningen men jag njuter så länge färgerna finns kvar.
      Jag tror jag vet vad hjärnan skyddar mig mot nu. Det går nog över snart hoppas jag.
      En sådan trädkoja skulle jag gärna ha haft när jag var barn 😀
      Tack Znogge och detsamma!
      Kram

      Gillad av 1 person

      Svara

      • Då håller vi en tumme för det. Måste vara ett steg i rätt riktning när du vet vad den skyddar dig emot. Då har du ändå makten över hjärnan 😉

        Kram

        Gilla

      • Tack för tummen 😀 Det är bra att förstå orsaker men någon makt har jag inte. Hjärnan lever sitt eget liv och ställer till det utan att jag ibland förstår varför. Jag kan inte göra något för att det ska förändras men jag kan distrahera mig lite i stunden och kanske må bättre en stund.
        Kram

        Gilla

  4. Jag njuter av alla sköna bilder på en natur, fortfarande till viss del klädd i höstskrud. Men jag ser också att många löv har fallit till marken. Trädkojan ser ut som en plats där det kommer att vara mysigt att vistas. Jag vet ju att din hjärna inte vill samarbeta ibland och jag vet ju också att du känner till perioderna som kommer och går och inte är speciellt orolig. Skriver därför inte så lång kommentar utan avslutar med att önska dig en fortsatt fin höst med en förhoppning att din hjärna snart är lite mer samarbetsvillig.

    Kram

    Gilla

    Svara

    • Fint att du gillar mina höstbilder 😀 Du har rätt i att det börjar bli glest mellan löven på träden men än så länge är många träd fortfarande höstvackra. Trädkojan skulle nog många barn vilja ha. Jag tror jag vet anledningen till varför min hjärna vill skydda mig från negativa känslor just nu och det lykas den med. Men tyvärr inte utan en del konsekvenser.
      Tack Anita och jag önskar dig detsamma! Snart funkar nog hjärnan lite bättre igen.
      Kram

      Gilla

      Svara

  5. Vad härligt att vi i alla fall får fina bilder! Hoppas du snart slipper hjärndimman men känn ingen press att du måste skriva texter!

    Kram

    Gilla

    Svara

    • Tack Marie! Kul att du tycker så. Hjärna ska förhoppningsvis börja uppföra sig snart igen. Som tur är bråkar den inte lika mycket när jag är ute i naturen så jag kan i alla fall njuta av den och fota.
      Kram

      Gilla

      Svara

  6. Första bilden Ingrid !!! Som vanligt den allra finaste reklamen för din trakt. 🍂

    Den lilla hobbypsykologen, alltså jag (jodå, även den titeln har jag) blir fascinerad över dina symptom.

    Nu har du ju skaffat dig så mycket kunskap och erfarenhet av det här tillståndet, så att du kan känna dig trygg i att perioderna kommer och går.

    Hoppas att du får en fin vecka!

    ❤️/Barbro

    Gilla

    Svara

    • Tack Barbro!
      Jag kallar mig amatörpsykolog och det är nog ungefär samma sak som hobbypsykolog. Du har fler titlar än jag men jag fuskar inom lite fysiska sjukdomar också 😀
      Jag har en ganska klar uppfattning om vad den här episoden handlar om och vad hjärnan vill skydda mig från. Jag kanske utvecklar det en annan gång. Eller så har du också kommit fram till samma sak. Jag vet i alla fall att det blir bättre så småningom.
      Tack Barbro och detsamma!

      Gilla

      Svara

  7. En sån fin träkoja skulle jag velat ha. Vi hade flera i träden när jag var liten för bröderna byggde och byggde men som allt annat här så har dom ruttnat upp.

    Trist har jag det nu när allt skit händer på en gång. Inte nog med bilen och mobilen som gick sönder och nu har min gamla spisfläkt gått sönder. Visserligen är den gammal och har varit trasig länge men jag har lagat den med skruv och silvertape men nu går det inte längre. I samma veva går min diskmaskin sönder och fodralet till nya mobilen passade inte. Nu väntar jag bara på nästa elände för allt jag har är ju naturligtvis gammalt och allt ska väl hände på en gång. Nåja utan pengar är jag ju för det mesta så jag är ju van men……än snöar det i alla fall inte och Kinabror har kommit tillbaka hit och hunden är glad

    Gilla

    Svara

  9. Wow vilken fantastisk bild, den första. Trädkojan ser väldigt trevlig ut, hoppas också den blir uppskattad. Bra du känner igen dig själv trots att du är inne i en dimmigare värld just nu. Kramar

    Gilla

    Svara

    • Tack Anna! Ännu en bild från balkongen 😀
      Jag hade älskat att ha en sådan koja när jag var barn. Jag tror nog att den är uppskattad.
      Ja, jag gkänner igen mig i det här men jag önskar att jag slapp vara i det. Men det går över och förhoppningsvis snart.
      Kram

      Gilla

      Svara

  10. Det är lugnt. Det går bra med bara bilder också. Och väldigt lite text (som jag hade i mitt senaste inlägg). Anledningen till detta kan vara av varierande slag. Jag, för mig del, har haft lite svårt med morivationen ett tag.

    Du känner dina besvär och har lärt dig att tackla dem på bästa sätt. Det måste ge en bra känsla.

    Trädkojan är fantastisk. Hoppas de som äger den sover där ibland. Det skulle jag göra…

    Gilla

    Svara

    • Ja, det gör ju det och det är ganska skönt just nu att låta det vara så. Det är bara lite olikt mig 😀 Jag hoppas att din motivation kommer tillbaka och tills den gör det är det fint att du ändå publicerar något 😀
      Jag kan inte göra så mycket åt de här besvären men jag är ju van och vet att det bara är att vänta ut dem.
      Visst är trädkojan fin. Jag skulle också ha sovit där om jag hade haft en. I alla fall när jag var barn.

      Gilla

      Svara

Lämna ett svar till Anki Avbryt svar