Fri att röra mig i min lägenhet utan att någon helt plötsligt står och tittar in genom fönstren. Jag trodde inte att det skulle bli en så stor lättnad men det är otroligt skönt att nu kunna vara lite osynlig igen. Det mesta är gjort på det hus jag bor i. Det som återstår är att fönsterkillarna ska komma tillbaka och sätta upp persienner i alla fönster och att ytterdörrarna antingen ska målas eller bytas ut. Vilket av alternativen det blir vet jag inte men jag hoppas att det blir gjort snart för just nu ser min ingång ut som om huset mår illa och har alldeles röda ögon. En konstig liknelse men ni förstår nog att det är fult med de röda ytterdörrarna i det gröna huset. Här kommer före- och efterbilder.
Plåtslagaren är inte riktigt klar med lägenheterna på bottenplanet, eller så har han varit här i dag och gjort det sista. För att byggställningen skulle kunna monteras ner gjordes lägenheterna på övervåningen färdiga först. Jag var inne hos en av grannarna en kort stund i morse och då konstaterade vi att huset som nu renoveras får fel färg. Enligt bilder där husen visas med de färger de ska få så ska det huset bli mörkgult och nästa hus ska få den ljusgula färgen. Kanske har nya beslut tagits eller så har målarna gjort fel. Hur som helst så är jag och grannen väldigt nöjda med att vårt hus blev grönt. Grannen visste inte heller hur det ska bli med dörrarna så det får väl visa sig.
Färgen stämmer ganska bra på den första bilden. Ljuset och kameran gör att nyanserna kan skilja sig åt något. Jag lyckades undvika att själv hamna som en spegling i fönstren och det blev nog bättre med det som i stället speglar sig.
Före…
…och efter. Den här bilden tog jag precis när solen gick upp i morse och därför blev den som den blev. Den röda dörren skymtar i skuggan vid min ingång.
Nu kan jag titta ut från balkongen utan att ha flera järnstänger i vägen. Hösten är i full gång även utanför min lägenhet.
Jag gick en promenad i solsken och ganska rejäla vindbyar. Men det var inte kallt så jag njöt av att gå ut och uppleva ännu mer av hösten. Nu har jag slutat skanna marken efter svamp för att i stället höja blicken och njuta av allt lite högre upp.
Inte så mycket höststämning i den här bilden men jag går ofta förbi den här stugan och funderar på vems den är och hur och när den används. Jag har aldrig sett någon här.
Jag såg många midsommarblomster, fibblor och en hel del annat men den här gången fick en klöver visa att sommaren inte helt har gett upp än.
Jag insåg att jag nog verkade lite väl hemlighetsfull gällande en ny krämpa i förra inlägget men det var precis som jag skrev. Jag orkade inte berätta om en ny märklighet. För märkligt är det. Jag har nu lärt mig hur jag kan hantera min fot där en tidigare stukning och numera även hälsporre ställer till det. Hälsporren stör mig inte riktigt lika mycket längre så jag tror att den är på tillbakagång. Men i stället har något hänt med mina tår mellan stortån och lilltån på andra foten. Det syns inget och jag kan inte minnas att jag har gjort illa mig. Det är dessutom väldigt diffust och jag kan inte med säkerhet säga om det är en av tårna eller alla tre som bråkar. Jättekonstigt. Men så här är det. När jag sätter ner foten och tårna kommer emot underlaget så känns en brännande, intensiv smärta. Jag kan tänka mig att en nervsmärta känns så men jag har egentligen ingen aning. Jag borde kunna känna vilken eller vilka tår det gäller men det är en av de märkliga sakerna med det här. Jag kan inte det. När jag böjer och bänder eller trycker på tårna så känns det inte mycket. Någon liten svag smärta känner jag ibland men det kan lika gärna vara jag som provocerar fram den genom att hantera tårna. Ja, ni märker att det hela är konstigt. Men det gör väldigt ont när jag trampar ner och tårna kommer åt underlaget.
I de walkingskor jag har haft länge funkar det inte alls bra. Jag började felbelasta och gå på antingen in- eller utsidan av foten eller så spände jag in tårna så mycket jag kunde. Då kunde jag i alla fall gå. Som tur är har jag nyligen beställt nya trekkingskor och med dem funkar det bättre. De har en något tjockare sula, de är inte uttänjda ännu och därför hålls tårna ihop mer. Det måste vara därför jag kan gå utan att det känns särskilt mycket. Bara vid vissa tillfällen, om jag t ex trampar precis med tårna på en rot eller en sten, så blixtrar det till av smärta en kort stund igen.
Värre än så var det inte och inte är det särskilt hemligt heller. Bara något jag inte orkade förklara just då. Det är förhoppningsvis en tillfällig krämpa men visst är det märkligt att det ska dyka upp nya begränsningar hela tiden. Jag kan i alla fall gå ut och det är det jag nu fokuserar på. Men hörrni, var rädda om era fötter och träna dem gärna med exempelvis tåhävningar. De är så viktiga och det märker man först när de börja må lite dåligt.
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Så fint det blivit nu huset. Och så skönt att slippa se byggnadsställningar utanför fönstren. Vilka härliga bilder du bjuder på. Hösten kommer steg för steg. Tycker det märkts bara på de senaste dagarna att löven blivit gulare på björkarna.
Märkligt med det onda men du tror möjligen inte att det kan vara Mortons syndrom? Det har jag haft besvär av ett antal gånger men för mig brukar det gå över efter ett par dagar när jag bytt skor. När jag fått det har jag gått i för platta skor med för tunn sula. Nu går jag alltid i stadiga skor och nu är det flera år sedan jag hade problem. Hur som helst så hoppas jag att det går över nu när du har nya skor.
Kram
GillaGilla
Ja, jag gillar färgen och jag är även nöjd med fönstren. De som bor på gaveln säger att det har blivit varmare i lägenheterna men det känner inte jag. Jag hade varmt innan också men jag har ju andra lägenheter på båda sidorna och under mig. Jätteskönt att slippa byggställningarna!
Jag har aldrig hört talas om Mortons syndrom förut men nu har jag kollat lite och en hel del stämmer. Men inte att man ska ha breda skor med gott om plats för tårna att röra sig. För mig gick det bättre när jag hade skor som höll tårna på plats och ihop. Men det låter ändå som om du kan ha rätt. Jag ska ge det några veckor för jag läste att det kan räcka. Bra skor och en hel del vila. Jag har nästan alltid bra skor men de jag har nu är nog en aning bättre än de förra. Jag hoppas att det är Mortons för då finns det ju gott hopp om att det försvinner 😀 Tack för tipset!
Kram
GillaGilla
Men hjälp så vacker hösten är hos dig nu – helt fantastiskt ju!
Å så de där utsikterna, både från balkongen och från höjderna runt sjön. Du gör den allra finaste reklamen för Östersund.
Förstår dig PRECIS när du berättar om en till åkomma. Så har jag känt många gånger när det bara blev fler och fler begränsningar – orkade inte prata om det.
Dina nya fotbesvär låter onekligen som någon slags nervsmärta. Jag håller tummar och tår 😉 för att det snart har gått över. Doktor Barbro gissar på att det har uppkommit p.g.a. de andra problemen med foten, nu när du har gått på annat sätt och belastat den på annat vis än normalt.
Kram Ingrid och Trevlig helg!
GillaGilla
Ja, nu är det vackert. Idag är det busväder och så ska morgondagen börja också men när solen skiner och himlen är blå så är det otroligt tjusigt ute nu.
Jag gör gärna reklam för min hemstad men jag har nog alldeles för få läsare för att det ska göra någon skillnad.
Ibland blir man så trött på alla lite mindre åkommor som dyker upp. Det verkar finnas mycket att hämta där men jag hoppas att Anita har rätt i att det är Mortons syndrom för då kan jag hoppas på att det går över snart. Det är mycket som stämmer när jag läser om det.
Doktor Barbro har många kloka idéer men tänker nog en aning fel nu. Det här är inte på samma fot som jag hade problem med innan och felbelastningen började jag med när tårna satte igång att krångla 😀 Men tack för ditt engagemang.
Kram Barbro och detsamma!
GillaGilla
Haha. Underbar kommentar Ingrid.
En något förvirrad ”doktor” Barbro alltså. 😉
GillaGilla
Alltid skönt att märka att inte bara jag är lite förvirrad 😂
GillaGilla
Visst är det en härlig känsla när byggnadsställningar försvinner och man kan röra sig obehindrat hemma. Vanligtvis tar man det för givet men man inser att man faktiskt blir en smula begränsad. Jag tycker att ert hus drog vinstlotten när det gällde färgsättningen. Hoppas att det blir nya ytterdörrar för det är inte alltid helt lätt att måla dem så att det blir bra.
Så härliga bilder från promenaden och hos dig visar sig höstens färger verkligen med bravur. Här övergår det gröna i gult och bara ett fåtal träd får den vackra orangea eller röda tonen. Den som är så otroligt vacker när himlen är knallblå!
Ibland orkar man inte riktigt redogöra för krämpor som dyker upp och det är helt okej tycker jag. Man får vara lite hemlig om man vill. Med tanke på ditt fotproblem är det dock trist att det är ännu en åkomma som har med fötterna att göra. Blir det inte bättre så tycker jag att du ska ta upp det med din läkare.
Önskar en fin lördag!
Kram
GillaGilla
Det är väldigt skönt att känna att jag kan röra mig utan att bli iakttagen. Rätt som det var så stod någon på balkongen och ibland samtidigt som någon var utanför fönstren på andra sidan. Jag håller med om att vi fick den finaste färgen av de fyra kulörer som det här området ska få. Om jag ska gissa så tror jag att det blir nya dörrar. Annars borde de ju ha målats i samband med att fasaden målades. Nu har målarna dragit vidare till nästa hus. Men vi får väl se.
Det behöver nog inte vara frost innan de här färgerna kommer för här har det inte varit så kallt någon gång än så länge. Det är fantastiskt vackert ute den här tiden och särskilt om solen lyser och himlen är blå 😀
Ibland känner jag att jag tjatar om mina åkommor och att jag själv tröttnar på det. Visst får man vara hemlig men jag är ju en öppen bok när det gäller det mesta. Vi får se hur det blir. Kanske har Anita rätt i att det är Mortons syndrom och i så fall kan det gå över med rätt skor och en del vila. Symptomen stämmer ganska bra in på hur det känns i mina tår.
Tack Znogge och detsamma!
Kram
GillaGillad av 1 person
Verkligen en fin färg på ”ditt” hus. Och i naturen runt omkring dig. jag känner igen mig i många bilder, också huset. Ett av de hus som tomten bor i, men han är aldrig hemma…
Konstigt det där med din fot. Jag har ingen idé alls om vad din smärta kan bero på. Tåhävningarna är en bra rekommendation. Jag har under den senaste tiden börjat med dem, passar på när jag tittar på tv. Och så finns de med på gympan också.
GillaGilla
Ja, jag gillar den här färgen och med de vita balkongerna och andra detaljer så blev det fint. Det är bara de röda dörrarna som känns lite fel nu. Vad spännande att tomten kanske ibland bor i det där huset. Jag ska hålla utkik när julen närmar sig 😀
Anita kom med tipset om att det kan vara Mortons syndrom och när jag läser om det så stämmer mycket. Det kan gå över ganska snabbt med rätt skor och en del vila så jag hoppas på det.
Jag gör tåhävningar i trappan så att jag kommer både högt upp och långt ner med fötterna. Långsamma rörelser ska det vara om det ska bli riktigt bra. Men vanliga tåhävningar är också bra. Bra att du ger dina fötter lite uppmärksamhet 😀
GillaGilla
Vad fin den gröna färgen är! Jag förstår att det är skönt att ingen hantverkare finns kvar, man vill inte gärna att någon ska kunna kika in hos en.
Jättefina bilder, det är så vackert där du bor!
Det låter ju nästan som någon slags nervsmärta i tårna eftersom du har svårt att avgöra om det är alla tår eller bara en. Jag hoppas det går över för jag förstår det tråkiga med att det kommer nya krämpor. Bra att de känns bättre med de nya skorna.
Kram
GillaGilla
Ja, jag tycker att huset blev fint. Det är väldigt skönt att ingen plötsligt kan stå utanför och titta in nu. Inte för att jag tror att de tittade så noga men det kändes ändå lite obekvämt.
Tack Marie! Det finns ju en anledning till varför jag trivs så bra här 😀
Anita kom med tipset om att det kan vara Mortons syndrom och det jag läste stämde ganska bra in på mina symtpom. Om det är det så kan det gå över ganska snabbt med bra skor och vila. Jag hoppas på det.
Kram
GillaGilla
En sober snygg färg på huset, gillar! Inget fel på gult, men den färgen är snyggare på solen! Fast när jag tänker efter finns det otroligt många gula villor, nästan lika många som röda! Fast, numera är de nybyggda ofta svarta, och jag avskyr dem, ser så dystra ut.
Du har nästan häftigare höstfärger än jag kan visa upp, så otroligt läckra! Nu när stormen Amy är här lär väl många träd stå nakna när jag tittar ut imorgon. Det vanliga felet med hösten, när färgerna är som vackrast stormar det! Dina tåbesvär låter märkliga, inget jag själv har erfarenhet av, hoppas nya dojorna underlättar! Kram
GillaGilla
Jag är väldigt nöjd med den här kulören och glad för att det var just den som hamnade på mitt hus 😀 Vårt första hus, som vi till stor del byggde själva, blev herrgårdsgult och jag minns inte alls hur vi kom fram till det. Jag tror att vi helt enkelt lyssnade på målaren som sålde färgen till oss 😀 Det blev fint så det var faktiskt ett bra val. Men annars så är gult inte alls min favoritfärg. En svart villa skulle jag inte vilja ha.
Ja, höstfärgerna är många och varierar mycket. Det här är en härlig tid och särskilt om solen skiner också. Här har Amy inte ställt till med så mycket…tror jag. Det är nog mycket värre längre söderut. När jag tittar ut så är de flesta löven kvar på träden.
Tåbesvären kanske har fått sin förklaring om Anita har rätt. Mortons syndrom stämmer bra in på symptomen och då ska det gå över snart med bra skor och vila 😀
Kram
GillaGilla
Fin gammal stuga där verkligen, finns ju många sådana som bara står där, fint att de står kvar iallafall.
Skönt att slippa hantverkare utanför fönstret och mindre oväsen blir det ju antar jag.
Ha det bäst nu denna sköna söndag.
GillaGilla
Den är väldigt fin och med fint hantverk och lite unika mönster. Den ser ganska välvårdad ut så jag hoppas att någon håller ett öga på skicket. Kanske är det så som Anna-Lena skriver att det är en av Tomtens stugor men i så fall så är han inte där särskilt ofta.
Jätteskönt att byggställningar och hantverkare har fortsatt till nästa hus 😀 Oväsendet är väldigt svagt och det är såå skönt.
Tack Mikael och detsamma!
GillaGillad av 1 person
Tomten har ju lite att göra där, helt klart. 😉
GillaGillad av 1 person
Så skönt att du nu kan känna dig fri i ditt eget hem igen! Det blir ännu skönare när allt är klart. Fina bilder från hösten som börjar synas allt tydligare. Kram
GillaGilla
Det känns helt underbart och nu kan jag ligga på golvet och träna, eller cykla, utan att någon undrar vad jag håller på med. Jag sitter inte heller gärna och tittar på tv med publik. Men nu kan jag göra precis som jag vill och det är en stor lättnad 😀
Tack Anna! Hösten är en härlig årstid.
Kram
GillaGilla
Förstår känslan att det känns skönt att veta att du inte längre behöver tänka på utomståendes blickar. Huset fick verkligen en snygg färg och får ni bara nya dörrar också så blir det kanon!
Underbara höstfärger hos dig … och många vackra vyer från din promenad. Även här ser man att hösten är här, men mycket mindre av de vackra röda färgerna, mest bara gult …
Så konstigt med dina nya fotproblem! Har tyvärr inte några goda råd, men jag hoppas det går över snart.
Önskar dig en fin höstvecka!
Kram
GillaGilla
Ja, det är väldigt skönt och en stor lättnad 😀 Jag gillar verkligen den här gröna nyansen och med vita detaljer blev det väldigt fint. Nu är det bara att vänta på vad som ska hända med dörrarna och på att persiennerna ska komma och monteras.
Det är så vackert ute nu så det är nästan lite stressigt att hinna med att gå överallt och se allt det fina. Gula löv är också vackra och särskilt mot en blå himmel. Men lite rött gör så klart att det blir något extra.
Anita kände igen problemet med mina tår och föreslog att det kan vara Mortons syndrom. När jag läste om det tyckte jag att mycket stämmer. Om det är Mortons så ska det kunna gå över ganska snabbt om jag använder bra skor och vilar. Och precis så gör jag ju.
Tack Anki och detsamma!
kram
GillaGillad av 1 person
Så fint erat hus blev. jag skulle också vilja bo i det gröna huset. Måste vara jätteskönt att slippa se byggställningarna nu och annat som det förde med sig.
Så fantastiskt fina foto, njuter!
Konstigt med din fot. Hoppas verkligen det är övergående. Det låter nästa som nervsmärta. Jag är väldigt rädd om mina fötter, tränar och masserar och använder bra skor både på jobbet och hemma.
Kram
GillaGilla
Jag är jättenöjd med den här färgen och de grannar jag har pratat med är också nöjda. Det är otroligt skönt att slippa se ställningarna eller se folk utanför fönstren rätt som det är.
Tack Lotta! Det är en härlig och färgrik period just nu 😀
Anita föreslog att det kan vara Mortons syndrom och när jag läser om det så stämmer mycket in på hur det känns. Det kan försvinna ganska snabbt om man är snäll mot fötterna. Jag hoppas på det. Bra att du tar hand om dina fossingar. Det tror jag att du får igen senare 😀
Kram
GillaGilla