Sjukhuset…igen

Det blev en busstur in till stan i dag igen men den här gången hade jag en bokad läkartid först kl 13.00. Jag tycker bäst om att göra saker på morgonen/förmiddagen men läkartider får man ta när man får dem. Det är inga stora problem. Jag tycker bara att det är skönt att komma iväg och ha en stor del av dagen kvar när jag kommer hem.

Jag fick träffa en väldigt trevlig läkare från Skellefteå. Jag gissar att den överläkare som har en fast tjänst här i stan tar hand om de besvärligare fallen och att jag, som aldrig har några problem, lika gärna kan träffa olika läkare som gästar oss. Vi gick igenom mediciner och mående, pratade blodtryck och konstaterade att det var helt ok med den dos blodtryckssänkande jag har nu. Han hade sett att jag har luftvägsproblem och hosta och eftersom han frågade om något mer var inplanerat gällande det så frågade jag om han kunde se att det verkligen har gått iväg en remiss från lungmottagninen till öron/näsa/hals. Han kunde inte hitta någon sådan men erbjöd sig att skriva ett internt meddelande där han frågade ansvarig läkare hur det förhöll sig. Snällt gjort tycker jag. Det hade jag inte räknat med men jag tog tacksamt emot hjälpen. Sedan ville han känna och klämma på min mage. Allt kändes som förväntat bra och han uttryckte, med viss förvåning i rösten, att mitt ärr verkligen är fint. Det är det faktiskt och kanske beror det på att jag fick testa en sorts plåster över hela ärret som skulle göra att det läkte fint. Det är bara som en lång, tunn, vit linje från mellan revbenen, ner mot naveln och sedan i en böj till höger ut mot sidan.

Kanske hade han förväntat sig ett rött och lite svullet ärr och kanske hade jag turen att, när ärret var färskt, få prova något som då var nytt. Några av er vågade titta på bilden av hur det såg ut när jag var nyopererad och det är verkligen en stor skillnad. Jag lägger inte in den bilden här men om någon blir nyfiken så finns det inlägget här. Jag hade en blogg som bara handlade om min leversjukdom och som jag slutade skriva inlägg i när transplantationen och eftervårdens mest intensiva period var över.

Det börjar bli lite tjatigt att gå från sjukhuset och hem. Tre gånger på ganska kort tid. Visserligen tog jag bussen halvvägs förra gången och jag trodde att jag skulle göra det den här gången också. När jag kom över till Frösön gick jag gångvägen längs sjön.

Så småningom vek jag av och gick upp mot HC. Där gick jag in till apoteket och hämtade ut de mediciner som nyss skrivits ut. När jag kom ut igen tvekade jag lite vid busskuren men bestämde mig sedan för att testa att promenera resten av vägen också och belasta foten rejält ännu en gång. Det var både envishet och snålhet som fick mig att göra det valet. Varför slösa pengar på en busstur när det bara var en halvtimmes promenad hem.

Sista kilometern var jobbig men jag tänker att det är bra att träna upp de delar av kroppen som påverkas. Någon eller några dagars vila blir det nu men sedan ska jag ge mig ut och leta efter svamp. Jag har inga fler planerade ärenden i stan framöver så busskortet får också vila ett tag 😀


En kommentar

  1. Så skönt att allt såg bra ut och ett snyggt ärr är väl en trevlig bonus det med. Bra att läkaren ville vara behjälplig med det där med remissen. Ett internt meddelande sätter kanske lite fart. Jag föredrar också läkarbesök på morgonen för då har man det avklarat.

    Då blev det en promenad hem och varför inte. Det är väl bra att testa foten och se vad den går för. Är det snart dags att ge sig ut i svampmarkerna så måste den hålla för det. Hoppas att foten inte tog för mycket stryk av promenaden!

    Kram

    Gilla

    • Hahaha, det är inte så många som ser min mage så egentligen spelar det ingen roll. Det är mest vårdpersonal som är där och kollar. Men jag skulle inte skämmas för ett fulare ärr heller. För mig betyder ju ärret att något väldigt bra gav mig bättre livskvalitet 😀
      Läkaren fixade det där meddelandet trots att det tog lite tid för honom att hitta rätt. Den bokade tiden var nog längre än vi behövde för att konstatera att jag mår bra så han kände säkert att det fanns tid för att hjälpa lite extra.
      Foten verkar återhämta sig bra efter promenaderna så jag har gott hopp om att kunna fortsätta så här. Men även benen och ryggen behöver få känna hur det är att jobba lite och även där funkar återhämtningen. Fina besked alltså 😀
      I morgon kanske jag försöker hitta lite svamp. Det är inte nödvändigt för jag har kvar i förråden men det är ändå kul om jag hittar några.
      Kram

      Gillad av 1 person

  2. Precis som du så vill jag helst få saker avklarade på morgonen. Skönt att allt verkar okej och så bra att doktorn erbjöd sig att kolla upp remissen. Minns tiden då du väntade på din transplantation och visst minns jag bilden! Skönt att det blev så bra på alla sätt och vis!

    Det blev en rejäl promenad och såklart måste du testa foten!

    Ha nu en bra tisdag!

    Kram

    Gilla

    • Ja, visst är det skönt att klara av det som ska göras tidigt. Jag går helst promenader på morgnarna också men det funkar att gå senare också.
      Allt är lika bra som vanligt och jag var tacksam för hjälpen att kolla hur det är med remissen.
      Tiden före transplantationen känns både avlägsen och väldigt nära. Det är sju och ett halvt år sedan nu och mycket har hänt sedan dess. Jag tror att jag har haft det lättare än de flesta levertransplanterade så jag är glad och nöjd på alla sätt 😀
      Inte bara foten testades utan även hela gåapparaten. Den protesterade lite men det verkar som om jag återhämtar mig bra varje gång. Någon dags vila emellanåt är nog ändå bra.
      Tack Anki och detsamma!
      Kram

      Gillad av 1 person

    • Hahaha, åh nu fick jag den där fablernas värld-sången i huvudet och där lär den stanna ett tag 😀
      De flesta läkare jag träffar är bra och hjälpsamma men här fick jag lite extra omtanke, vilket gjorde mig glad.
      Tack Mikael och detsamma!

      Gillad av 1 person

  3. Den promenadvägen tror jag att jag kan gå i sömnen… I alla flall till hc. Väldigt välbekanta bilder. Bra gjort av dig att klara hela sträckan. Att vila foten några dagar nu, är nog bra.

    Var naturligtvis tvungen att titta på din nyopererade mage. Operationsbilder skrämmer inte mig, jag tycker att de är intessanta. Så bra att alla kontroller ser fina ut.

    Gilla

    • Ja, där har både du och jag gått otaliga gånger. Nu håller de på med grävarbeten där gångvägen viker av från sjön så antingen får man gå förbi tunneln där och uppför den branta backen eller så får man fortsätta längs sjön och gå över vägen vid storsjöodjursspaningen. Jag valde det sista. Jag tror att det är fjärrvärmen som de fortfarande håller på med.
      Då fick du se hur fint jag blev ihophållen med agraffer. Jag trodde nog att ärret skulle bli ganska fult men det är så fint att många nog skulle missa att det finns där. Nu visar jag ju inte upp magen särskilt ofta. Mest för vårdpersonal 😀

      Gilla

  4. Hoppas verkligen du får remissen snart så du kan få rätt åtgärder mot dina andningsbesvär, även om du hittat en egen lösning med dina halstabletter. Skönt att foten var ok med den lite längre promenaden och att du inte får några obehagliga konsekvenser av det beslutet, för jag tänker som du att för att bygga upp styrkan igen så behöver en ju utöka stegen. Jag kollade in bilden från operationen, det var sannerligen ett gediget snitt de gjorde! Kram

    Gilla

    • Den läkare som skulle skicka remissen var nog den mest stressade läkare jag har haft kontakt med gällande luftvägarna. Vi hade dessutom bara telefonkontakt och hon hade knappt tid att lyssna. Hon hade inte heller läst den tidigare läkarens anteckningar från samma mottagning och skrev en hel del felaktigheter i journalen. Därför är jag inte särskilt förvånad över att remissen verkar ha glömts bort. Nu hoppas jag att det händer något efter påminnelsen.
      Det är nog bra för foten och även för ben, höfter och rygg att få lite träning i att gå. Det var väldigt skönt att sätta mig ner när jag kom hem men det verkar som om återhämtningen är bra i alla delar. Väldigt positivt 😀
      Ja, jag trodde nog att det skulle bli ett kraftigt och inte särskilt fint ärr men jag tror att de där plåstren jag fick testa gjorde stor nytta. Nu är det så fint att det knappt syns om man inte tittar lite extra.
      Kram

      Gilla

  5. Fint att läsa att allt ”flyter på” med prover och resultat.

    Fortfarande är jag lite besviken på att ”vi” 😉 inte har fått ordning på det där med andningen. MÅSTE ju finnas en förklaring när något helt plötsligt uppstår.

    Väldigt fint ”skyline”-foto på din stad.

    Ha de´!

    Gilla

    • Allt är bara bra med levern, precis som det brukar vara 😀
      Jag skrattar lite åt ditt ”vi” men uppskattar att du känner dig delaktig och intresserad 😀 Nu hoppas jag att remissen går iväg snart och framför allt att de ska hitta var problemet är. Samtidigt vill jag inte vara med om att det ska köra ner en slang i halsen. Dubbla känslor.
      Tack Barbro! Min stad är fin tycker jag 😀
      Tack och detsamma!

      Gilla

  6. Vad skönt att allt är bra och fina värden och till och med ett snyggt ärr 😊

    Fina bilder! Skönt att du kan gå långt men du ska kanske inte överanstränga foten, du känner säkert själv vad som är bra, jag tycker inte om när andra säger till mig vad jag ska göra och orka. Vi är ju vuxna nog att avgöra det själva!

    Kram

    Gilla

    • Ja, allt är bra och det är skönt att få veta. Men jag tar det för givet nu eftersom det har varit så nästan ända från början.
      Tack! Jag försöker tänka klokt och känna efter hur mycket jag klarar av. Blir det för långt en dag så tar jag det lugnt någon dag efteråt. Ibland är jag lite för envis och då kanske jag behöver någon som säger ifrån lite 😀
      Kram

      Gilla

  7. Men hur har du det med hosteriet? Har helt glömt bort din jobbiga hosta, då du inte nämnt den i bloggen! Kan du känna någon förbättring eller har du helt enkelt vant dig vid sakernas tillstånd? Så bra att läkaren gör en notis om det så du får komma vidare även om jag förstår att du kanske är lite missmodig då inget verkar hjälpa. Kram från pörtet

    Gilla

    • Luftvägsbesvären och problem med att orka gå är likadant. Hostan är också kvar men jag tror att den har minskat lite och att det kanske beror på att jag nu står emot en del impulser. Hur det fungerar vet jag inte men kanske är det så enkelt som att jag inte tänker på det så mycket och då hostar jag mindre. Men jag blir lika ansträngd av att prata. Märkligt och kanske oförklarligt. Det var snällt av läkaren att skicka ett internt meddelande men jag vågar inte lita på att mottagaren verkligen reagerar. Jag väntar ett tag till och sedan kontaktar jag själv lungmottagningen och frågar.
      Kram

      Gillad av 1 person


Lämna ett svar till Anna-Lena Avbryt svar