Det är så jag redan tänker tillbaka på den dag jag och min son fick igår. Jag kan inte påstå att det gick smärtfritt och det tar nog ett tag innan jag ger mig ut och rör på mig igen men vad gör det när upplevelsen kompenserar för alla konsekvenser.
Min son kom i lördags eftermiddag och som så ofta förr ville han promenera hit från stationen. Den väg han valde går längs sjön nästan hela tiden och han passade på att ta ett rejält dopp ungefär halvvägs. Det blev även ett kvällsdopp här nedanför min lägenhet senare. Jag är numera en riktig badkruka som inte ser någon mening med att gå iväg för att bada bara för badandet skull. Det var skillnad när vi i Optand tillbringade de soliga dagarna på bryggan och badade när vi blev varma. Men det var fint att kunna erbjuda min son närheten till sköna bad när han kom.
Dagen efter, på söndagen, åkte vi alltså till Gräftåvallen, en fjällanläggning där jag har varit några gånger tidigare och vandrat. Första gången tog jag mig upp på Östfjällets topp och vägen dit gick upp och ner för flera toppar och dalar. Andra gången följde jag ungefär samma led som jag och min son gick på igår. Båda gångerna njöt jag men den här gången gjorde vädret att det blev en skönare upplevelse. Inga renar dock och kanske höll de sig undan sol och värme. Det var ca 27 grader ute och det är normalt sett för mycket även för mig. Men med en skönt fläktande vind blev det väldigt bra. Vi startade vid fjällanläggningen och gick uppför backen vid liften.
Det var en hel del uppför första delen men jag visste att det skulle plana ut och bli en lätt vandring när vi nådde upp på den här höjden i bilden nedan. Med halstabletter för att hjälpa luftvägarna, tensen på bröstryggen och diverse andra stödjande skydd runt vänster knä och på foten på samma ben tyckte jag att jag hade gjort det jag kunde för att vandringen skulle funka. Och det gjorde den. Jag var noga med att sätta ner foten på rätt sätt så att benet skulle hålla. Ja hej och hå vad mycket det är som kan ställa till det lite. Men jag lät inte de här sakerna ta över utan jag gick i min takt och vi stannade med jämna mellanrum och bara tog in upplevelsen och njöt av att vara där vi var.
Vi såg tre renar strax innan vi kom fram men tyvärr hann jag inte fota dem. Alla de renar jag såg förra gången, då vädret förmodligen gav dem bättre förutsättningar att vistas uppe på kalfjället, höll sig nog i skuggigare områden. Men det finns ju andra djur och den här lilla krabaten låg alldeles stilla på stigen och försökte nog vara så stilla att vi inte skulle se den. Men det var ett misslyckat försök och min son lyckades precis se den innan han av misstag skulle ha trampat på den. Jag hoppas att den tog sig till ett bättre område med både grönska och kanske lite vatten.
Det var mestadels torrt på leden men ibland blev det lite blött och en liten bit var spångad.
Vi var inte ensamma på fjället, även om vi inte såg många andra där. Men om ni tittar lite extra noga till höger i bilden så ser ni att vi där hade mött ett annat sällskap.
Det blev en hel del små njutarstunder och njöt gjorde vi.
Min son var ofta en bit framför mig och det är ju inte så dumt att träna balans, och kanske även styrka, i väntan på mamma. Jag skulle inte ens våga testa att göra den rörelsen just nu men kanske när kroppen har återhämtat sig. Förmodligen ramlar jag ihop i en hög då så det är nog bäst att låta bli.
Jag travade som sagt på i min egen takt men ibland började jag gå innan min son hade rest sig upp och det här måste vara ett sådant tillfälle.
Ännu en fin plats att stanna till en stund på.
När vi hade kommit så här långt såg vi inga andra vandrare men två löpare kom springande, först åt det håll vi kom ifrån och sedan kom de tillbaka och sprang åt motsatt håll. Det var säkert två väldigt vältränade personer som sprang mellan Bydalen och Gräftåvallen. Jag har för mig att det blir drygt tre mil fram och tillbaka. En härlig miljö för löpträning och det är säkert ingen match för alla som brukar motionera lite längre sträckor på det sättet.
Vi valde att vika av från den led vi hade tänkt följa och gå ner till Tväråns rastskydd, en liten stuga som ni kan se till vänster i bilden.
Hit gick jag sist jag var här också men då valde jag att gå in i den lilla stugan och äta min matsäck eftersom det blåste kallt.
Den här gången gick vi förbi rastskyddet och stannade en stund lite närmare den bäck som rann längst ner i dalen.
Det blev perfekt för att inta vår lunch som bestod av mackor och vätskepåfyllning. Och ni behöver inte undra var chokladbollarna var för de kommer senare.
Vi var båda väl insmorda med hög solskyddsfaktor så även om det kändes som om solen brände ibland så bekymrade vi oss inte för det. Någon liten färgnyans kanske det blev men krämerna gjorde det de skulle.
Vi vände tillbaka upp mot den planerade leden och först tänkte vi gå tillbaka till bilen. Men vi var båda sugna på att se vad som fanns lite längre bort så då blev det en liten vända dit också. Den där stenen ska jag upp på, sa min son. Jag minns inte vad jag svarade men det var säkert något om att det var ju självklart att han skulle.
Men vi missbedömde storleken lite och när vi kom fram fick vi inse att det inte skulle bli så. Men han gjorde i alla fall ett försök efter att ha gått ett varv runt stenen för att se var det skulle vara möjligt.
En liten halvt igenvuxen pöl.
Det är lätt att det blir lite för mycket när man hela tiden vill se vad som finns bakom nästa krön.
Här bestämde vi oss för att nu fick det räcka. Eller rättare sagt så gick vi en liten bit till men konstaterade att det bästa var att gå tillbaka till den lilla sjö vi nyss hade passerat. En bra fikaplats där vi verkligen njöt av väder, skönt underlag att sitta i och av vårt fika. Jag hade glömt min lilla flaska med havredryck hemma i kylen och då avstår jag hellre från kaffe än att dricka det svart. Men jag är inte på något sätt beroende av att få mitt kaffe så det gjorde ingenting. Min son fick desto mer och chokladbollarna smakade lika bra utan kaffe till.
Vi satt där ett bra tag men till sist måste man ju ändå börja gå tillbaka. Det var lika härligt på tillbakavägen och naturligtvis blev det fler fina små raster.
Att gå nerför var mycket jobbigare för mitt ben och det visste jag redan innan. Vi bestämde oss för att gå snett ner mot fjällanläggningen i stället för att följa leden. Det var en låg växtvegetation och det var nog varken bättre eller sämre att gå den vägen. Men det blev i alla fall betydligt kortare väg och kanske inte lika många branta partier.
Vi kom till en liten bäck och min son fyllde på sin vattenflaska. Fjällbäckar är ofta så rena att vattnet håller hög kvalitet.
Det var inte slut på njutarstunder än och även här tog vi god tid på oss. Vi hade ju absolut inga tider att passa.
När det inte var långt kvar passerade vi den här lilla vattensamlingen med en del fina speglingar.
Enligt AllTrails gick vi 9,76 km med en stigning på 373 m. Den totala tiden var 5 timmar och 21 minuter och den effektiva vandringen tog 3 timmar och 29 minuter. Så ni förstår att vi inte gick fort och att vi tog långa raster. Nästan två timmar med bara vila och njutning. Så kan livet vara och då kan det vara alldeles underbart.
När vi kom hem var värmen mycket jobbigare och när vi kom in i min hall kändes det som om att nu kunde jag andas igen. Det ska vara mellan 27 och 30 grader resten av veckan så jag stannar helst inne. Då kanske det är bra att kunna skylla på att jag nu har svårt att gå. Nu ska jag vila min värkande kropp medan värmeböljan håller i sig och sedan kan jag förhoppningsvis ta mig ut igen i lite svalare temperatur.
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Vilken fin vandring ni fick. Som vanligt njuter jag av den vackra naturen och de fina vyerna. Det syns riktigt på bilderna att det var varmt. Men med pauser när man får tanka energi är ju allt möjligt. Och att man tar det lugnt. Färgerna är fantastiska. Frodig grönska och knallblå himmel. Stenen såg inte så stor ut på håll men jag förstår att den inte var lätt att bestiga. Men ett försök blev det i varje fall.
Jag har sett att ni ska få närmare 30 grader så jag förstår att det är varmt. Bra då för dig att stanna inne och vila kroppen. Här är det mulet men ändå behaglig luft. Vi ska också få varmt ett par dagar men lite mer ostadigt väder än hos er.
Önskar en fortsatt fin vecka!
Kram
GillaGilla
Ja, den var otroligt skön och fin 😀 Jag önskar att jag kunde förmedla vyerna och färgerna så som vi upplevde dem men det går ju tyvärr inte. Men jag blir glad för att du ändå njuter med mig när du ser bilderna. Det var varmt men tack vare att det fläktade var det ändå väldigt skönt. Vi tog det lugnt och det är nog så man njuter mest. Att hinna stanna upp och ta in allt är så viktigt för upplevelsen.
Min son vill ju gärna ta sig upp på höjder och stenar men den här stenen blev för svår att klara av. Han var inte ledsen för det.
Ja, från att inte ha varit nästa någon sommar alls så kom den rejält nu. Lite väl häftigt för min del men till helgen ska det bli några grader svalare. Vi får inte lika fuktig värme här så det är nog ändå lättare att klara av än den värme jag led av i Östergötland.
Tack Anita och detsamma!
Kram
GillaGilla
Så roligt att din son har varit på besök hos dig. Ja, det kommer jag ihåg att han brukar vilja gå från stationen. Det blev ju väldigt bra med tanke på att han hann pausa för ett bad också. Dessutom ett bad på kvällen så jag förstår att han var nöjd. Alla behöver absolut inte gilla att bada utan man gör det som passar en bäst själv.
Vilken härlig vandring ni kom ut på tillsammans. Det var en bra sträcka som ni avverkade. Alla hjälpmedel som underlättar ska så klart användas för något annat vore så klart dumt. Som vanligt är bilderna jättevackra och vilken natur och vilka vyer ni kunde njuta. Visst är det lätt hänt att man fortsätter en liten bit till för att se vad som finns runt nästa hörn. Jag tycker att det var bra att ni inte gick så fort för meningen måste väl vara att kunna njuta också!
Önskar en god kväll nu!
Kram
GillaGilla
Ja, jättekul och väldigt roligt att vi kunde göra ännu en fjällutflykt tillsammans. Han promenerar gärna efter en lång tågresa och i morse promenerade han även till stationen. Det blev ett kvällsbad även efter vår fjällvandring så han har passat på när han var här 😀
Det blev en skön vandring och att det var lite jobbigt glömmer man lätt. I fjällvärlden är den längden på sträcka ofta mer krävande än i lite planare miljö men här var det inte uppför hela vägen och då gick det bra. Mina hjälpmedel gör alla promenader lättare.
Tack Znogge! Det här är min favoritmiljö och de öppna vyerna ger en frihetskänsla. Självklart är det ännu bättre om man är på en fjälltopp men det var inte aktuellt och det är inte heller nödvändigt. Det finns ingen anledning att stressa en sådan här dag och det ger också ett lugn och en frihetskänsla.
Tack och detsamma!
Kram
GillaGilla
wow for en dag dere fikk. Her har det vært alt for varmt for noe gåtur, eller så har det regnet. Håper på bedre vær i slutten av uka. Steiner ser gjerne små ut, helt til man skal opp på dem.
GillaGilla
Ja, det var en väldigt skön dag och värmen är helt annorlunda här. Inte alls lika fuktig som längre söderut och ännu bättre är det i fjällen. Här ska värmen fortsätta med ca 30 grader resten av veckan. För varmt för mig men många är glada.
Vi trodde båda två att stenen var mycket mindre än den visade sig vara.
GillaGilla
Underbara fjällvyer!
Tycker att det tillför väldigt mycket till bilderna när din son (eller du) är med på fotona också. Blir så bra perspektiv på det hela.
Har en favoritbild bland alla andra vackra bilder. Kan nog vara bild nr 10, där din son sitter på marken och ”fixar” med nåt, vänd mot dig. Å så fjällen/fjället bakom.
Tack för denna turen Ingrid (och sonen)!
GillaGilla
Det är något speciellt med fjällnaturen och allra bäst är det på kalfjället. Visst tillför det en hel del om det är personer med i bilderna och jag passar på när jag har sällskap. Renar får gärna också vara med men de ville inte det den här gången.
Jag tycker också att bild nr 10 blev bra så där tänker vi lika.
Tack för att du hängde med till mina fjäll 😀
GillaGilla
Verkligen en fin vandring där på fjället … och så många fina bilder. Vilka vyer!
Alldeles för varmt för mig, men jag förstår att ni njöt av vandringen 🙂
Nu får du vila några dagar!
Kram
GillaGilla
Fjällvandringar är ju mina favoritvandringar och ofta ser man långt ut över landskapet. Tack Anki! Det fanns många motiv 😀
Den temperatur vi har nu och som kommer att stanna kvar resten av veckan är alldeles för varm för mig också. Vi har inte samma fuktiga värme här men det är ändå för varmt. Men uppe på fjället är det ofta lättare och det känns inte lika varmt så den vandringen var såå skön.
Ja, nu är det vila som gäller. Jag vädrar korsdrag på nätterna och stänger ute värmen på dagarna och det funkar ganska bra.
Kram
GillaGillad av 1 person
Vilka fantastiska bilder! Det är verkligen sagolikt vackert. Så roligt också att göra vandringen tillsammans med din son. Jag skrattade lite åt att din son skulle ta sig upp för stenen som sen visade sig vara lite större och svår att ta sig an. Hoppas din kropp snart är pigg igen!
Kram
GillaGilla
Tack Marie! Ja, du vet ju att det är i fjällvärlden jag trivs allra bäst och vi hade verkligen tur med vädret. Det är alltid kul med fjälläventyr tillsammans med sonen och lika kul har det varit när yngsta dottern har gjort mig sällskap. Jag har tur som får sällskap av dem ibland. Vi skrattade också åt att vi missbedömde storleken så som vi gjorde och åt hans misslyckade försök att klättra upp 😀 Ibland får man bara helt enkelt inse fakta och den här stenen var för stor.
Min kropp ska nog snart vara i bättre skick igen 😀
Kram
GillaGilla
En rejäl vandring där i värmen, fina foton du delar med dig av här, mysigt att se.
Förstår din skepticism när det gäller värmen, inte min favorit heller ju.
Ha det gott nu.
GillaGilla
Ja, det blev en ganska lång vandring men det var otroligt skönt. Värmen där är inte som den fuktiga värmen längre söderut så det gick bra. Tack! Kameran går ganska varm när jag är i fjällen 😀
Jag avstår gärna från att vara ute när det är som den här veckan. Alldeles för varmt. Och ändå var jag förr en riktig soldyrkare.
Tack och detsamma!
GillaGillad av 1 person
Åhhh vad vackert! Jag njuter så det hörs. Jag blir alldeles varm i hjärtat. Jag blir så glad över att läsa att det gick så bra med din vandring och att du har blivit så pass bra i din fot. De där chokladbollarna måste ha smakat smaskens med tanke på den utsikten. Varmt och gott verkar ni ha det också.
Kram
GillaGilla
Ja, det blev ingen vandring upp på en topp men fjällnaturen är ju vacker ändå. Jag tror att värken i benet gjorde att jag inte kände så mycket av foten. Men den har nog blivit lite bättre…tror jag. Jag kommer i alla fall inte vara lika stillasittande och när temperaturen går ner till normala värden så ska det nog bli några promenader igen.
Chokladbollar är alltid goda men du har nog rätt i att de smakar extra bra i fjällmiljö 😀
Kram
GillaGilla
Så fint med mor-son-vandring i fjällen. Umgänget och vyerna förgyller tillvaron på ett så fint vis. Förstår att ni njöt och trivdes! Kram
GillaGilla
Ja, vi brukar trivas med varandra och med de utflykter vi gör 😀 Fjällmiljöer och vyer är våra favoriter så det är klart att vi njöt 😀
Kra
GillaGillad av 1 person
En väldigt vacker och skön vandring förstår jag , även om du nu får betala i efterskott. Bra kanske att det är varmt så du inte lockas ut igen förrän kroppen hämtat sig. Fina bilder som alltid, kram!
GillaGilla
Ja, det blev ingen toppbestigning men fjällvärlden har så mycket mer att erbjuda. Det blev en del konsekvenser för min del men de är på bättringsvägen allihop. Jag tror att t o m foten mår lite bättre 😀 Men värmen tär på krafterna och jag skulle inte orka göra många knop nu.
Tack Anna!
Kram
GillaGilla
Vilken fin vandring ni har haft, du och din son! Jag njuter av så mycket av bilderna så jag tycker nästan att jag varit med.
GillaGilla
Det var en väldigt fin vandring och jag njöt och trivdes 😀 Kul att du också gillar bilderna. Du är ju van vid att vandra i fjällen så det är nog lätt att känna att du är där när du ser bilderna 😀
GillaGilla