Är man i fjällen så måste man ta sig upp så långt så att man får en fantastisk utsikt. Det behöver inte betyda att man ska klättra ända upp på en topp. Det räcker med att ta sig en bit ovanför trädgränsen och komma till en plats där vyerna bjuder på tillräckligt mycket ögongodis. Vi funderade inte ens på någon topptur men leden till Soldalen trodde vi att vi skulle klara av utan alltför mycket besvär. Vi styrde alltså inte mot någon av topparna i bilden nedan utan var helt nöjda med att följa leden i dalen mellan dem. Det gav oss det vi ville ha och lite över förväntan.
Det var växlande molnighet, blåsigt och ganska svalt men när man går uppför så blir man varm. Fleecetröjan blev alldeles lagom till att börja med för inne i björkskogen kände vi inte av vinden särskilt mycket. På skylten står det att det är 3,5 km till Soldalen men enligt appen AllTrails gick vi drygt 8 km totalt. Där leden egentligen slutade blev det så fin utsikt så vi fortsatte lite till. Dumt att stanna innan man har sett allt det fina.
Efter en stund såg vi hur fjället reste sig ovanför trädtopparna.
Men jag hade inte bara koll uppåt. När stigen är delvis stenig så måste man titta ner en hel del och där dök det upp fina blommor lite då och då. Här är det rödbläran som fångar min blick.
Vi korsade en bäck och det var bra att det fanns en spång över den. Det är det inte alltid det finns när man fjällvandrar.
Hönsbär fanns det massor av så när vi stannade till för att pusta vid ett tillfälle så passade jag på att fota några av dem.
Precis där skogen slutade tog vi en liten paus.
Men våra stopp blev inte långa även om de var många. Det finns ingen anledning att ha bråttom utan man bör ta varje möjlighet man får att se sig omkring och njuta. Det finns alltid en sten eller mjuk, låg växtlighet där man kan vila en stund och ta in omgivningarna.
Så småningom bytte vi ut fleecetröjorna mot våra vindtäta jackor och med luvorna uppdragna över huvudena kunde vi fortsätta att ha det skönt. Det blåste lite för mycket för att gå barhuvad och särskilt öronen behövde skydd. Nacken också för den gillar inte kall blåst. Men vi frös inte.
Någon slags ljung men jag minns inte vad den heter. Jag fick för mig att det var klockljung men när jag googlade verkar den ha blommorna i klasar.
Lite snökontakt fick vi också.
Vi vågade inte gå på snön eftersom vi inte visste vad som fanns där under eller om den skulle hålla för oss. Vi valde i stället att gå försiktigt på stenarna.
När vi hade gått en bit genom dalen dök ett nytt fjäll upp bakom ett krön.
Och snart syntes även en liten sjö. Vi funderade på om det här var Soldalen men när jag konsulterade AllTrails så hade vi en bit kvar. Vi stannade i alla fall här, i lite lä från en stor sten, och fikade. Kaffe och chokladbollar smakade bra.
Vi behövde inte gå mycket längre innan vi kom fram hit. Då hade vi redan passerat målet enligt kartan men eftersom det var så lättgånget så ville vi se vad som fanns bakom nästa kulle och krök.
Långt där borta skymtar mörka fjäll med snö på. Jag försökte zooma in mer för att få se dem lite bättre.
Det blev väl sisådär men de syns i alla fall lite bättre.
Här tyckte min dotter att stenen i mitten ser ut som en hand som pekar upp mot fjället. Jag lutar nog mer åt att det ser ut som ett sjöodjur. Men det finns säkert många olika åsikter om vad det ser ut som.
Här syns samma fjäll som vi såg när vi nådde trädgränsen.
Det är inte bara min son som gärna hoppar upp på diverse stenar ute i naturen. Min dotter tyckte att det här var en väldigt bra plats att stå på och jag kan bara hålla med. Eftersom hon vill vara anonym här i min blogg har jag maskat namnet på hennes företag. Det syns både på jackan och kepan och i vanliga fall ska hon vara och är också stolt över vad hon jobbar med. Men jag respekterar så klart viljan att inte skylta med vem hon är.
När det är min tur att posera på stenen avstår jag från att stå upp i blåsten och nöjer mig med att sitta ner. Det kändes betydligt tryggare.
Vi hade ingen lust att gå därifrån och min dotter sa att hon hade kunnat sitta där väldigt länge, gärna med en bok. Men då hade jag nog blivit lite rastlös. Men vi hade ingen som helst brådska så jag letade upp lä och där la jag mig ner i den mjuka vegetationen och blundade en stund.
Efter en stund gjorde min dotter mig sällskap och här låg vi tysta och bara njöt.
Till slut bestämde vi oss ändå för att det var dags att gå tillbaka.
Nerför är det inte kondisen som ställer till det utan benen. I början gick det ganska bra men efter ett tag gick det inte fort för min del. Det var fötter, vader, skenben och en slemsäck på utsidan av vänsterbenet som gjorde att jag fick ta det väldigt lugnt och försiktigt.
Men ner kom vi båda och jag tog det i min egen takt. Min dotter fick bilnyckeln och gick i förväg för i skogen besvärades hon av diverse flygfän. Jag märkte inte av dem alls och ofta vill de inte veta av mig, vilket jag är tacksam för.
Så småningom kom jag till bäcken igen och då var det inte långt kvar.
En underbar dag i en natur som inte bara gör mig glad utan riktigt lycklig. Vad gör det om man får kämpa lite och om kroppen säger ifrån. Den höll i alla fall ihop och enligt mig är det värt alla vedermödor för att ta sig upp i den här miljön. Vi stretchade rejält båda två men morgonen därpå var vi väldigt påverkade lite här och där. Man kan inte göra annat än att skratta åt eländet när man knappt kan gå när det är dags att kliva ur sängen. Men som tur är mjuknade vi lite så vi kunde göra en liten utflykt senare.
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Så duktiga ni är! Det är inte så lätt att gå i fjällen. Det är ju ingen slät asfaltväg precis, utan man får anpassa stegen efter de knöliga stenarna på stigen. Och man blir glad för varje del som bjuder på lite mer lättgången sträcka. Bilderna beskriver verkligen olikheterna på underlaget.
Var det ingen av er som lockades till att ta ett dopp i den lilla sjön?
Förstår mycket väl att benen protesterade av att ha vandrat nedför hem.
GillaGilla
Tack Anna-Lena! Jag hade vissa farhågor men jag struntade i dem och det gick ju bra. Att det blir en del efterdyningar var väntat och det går över. Ländryggen mår bättre av att gå på lite varierat underlag men bara till en viss gräns. Jag får väl dessutom skylla på att jag inte har använt rörelseapparaten på det här sättet på länge. Men nu börjar jag fundera på om jag ska fortsätta att strunta i foten. Den har ju inte blivit bättre av vila och den klarar ju att gå. Men förmodligen bör jag nog inte gå ut jätteofta.
Hahaha, jag är en badkruka och jag tror att min dotter också vill ha mycket varmare i vattnet innan hon hoppar i. Men min son skulle kanske överväga den möjligheten 😀
Inte alls underligt att benen protesterade.
GillaGilla
Å här sitter jag och njuter. . . !
Ljuvliga bilder Ingrid.
GillaGilla
Tack Barbro! Roligt att du tycker och känner så 😀
GillaGilla
Alltså … vilken natur! Vilken utsikt! Vilka härliga bilder. Det är verkligen som att vara med er på vandringen. Jag kan direkt säga att en sådan vandring skulle jag njuta av så jag förstår dig när du skriver att du blir lycklig. Och vackra blommor hittade du också. Den rosa ljungen (vad det nu är för sort) var väldigt fin.
Tack för en fin vandring!
Kram
GillaGilla
Det är min favoritmiljö och jag är så glad för att vi gjorde den här resan. Tack Anita! Det var gott om fina motiv. Jag är säker på att du skulle ha njutit lika mycket som jag gjorde. Man får inte glömma det som växer i marknivå bara för att alla vyer är så storslagna. Ljungen är jättefin oavsett vad den heter 😀
Tack för att du ville hänga med.
Kram
GillaGilla
Vilken härlig tur ni fick till. Tycker verkligen om att vandra i fjällen. Vi har pratat om att fjällvandra med äldsta grabben.
GillaGilla
Det var verkligen en härlig tur och ännu en fjällvistelse som har gett många fina minnen 😀 Jag hoppas att ni kommer iväg och valmöjligheterna är många.
GillaGilla
Ännu en gång stämmer det att det är vägen som är mödan värd så varför ha bråttom? Vilken härlig vandring och vilka fantastiska vyer ni kunde njuta av. Kontakt med snö dessutom även om ni inte beträdde den. Förstår att ni var mer än nöjda med er dag!
Kram
GillaGilla
Precis så är det och det finns ingen anledning att ta ut sig helt bara för att komma fram snabbt. Vi hade absolut inga tider att passa så vi kunde njuta och ta det lugnt 😀 Det var verkligen en härlig vandring och en fin dag. Blåst får man nästan räkna med när man är på de höjderna men är man rätt klädd så gör det inte så mycket. Vi är väldigt nöjda med hela vistelsen men kanske mest med den här vandringen.
Kram
GillaGillad av 1 person
Så fint att läsa att det funkade bra för dig att gå både upp och ner, trots att det kändes dagen efter i kroppen. Fina vyer bjuder du på och jag förstår ni verkligen ville stanna där upp ett tag. Kram
GillaGilla
Jadå, det funkade helt ok och konsekvenserna var ju de förväntade. Men nu vet jag att jag klarar en lite krävande vandring utan att det blir alltför jobbigt för foten. Det var nog det viktigaste beskedet.
Vyerna var fantastiska och det går så klart inte att återge med foton. Det är synd att man måste lämna en sådan plats men stugan låg ju mycket längre ner 😀
Kram
GillaGilla
Tittar in på er fjällvandring miss i nassen, klockan är 02.09 och nu ska jag släcka ner och sussa till dina fina fjällvyer. Så vackert och så …..ensamt! Var ni för er själva däruppe? Eller har du lyckats fota så inga andra vandrare syns på bild? Häftigt med snökontakten, då vet man att man är långt uppe. Vilken lyckad tur, och vädret hade ni med er! Kram
GillaGilla
Hade jag haft samma dygnsrytm som du så hade jag kunnat föreviga midnattssolen men då sussade jag gott. Det var otroligt vackert. Mycket vackrare än bilderna kan berätta. Helt ensamma var vi inte men vi såg kanske högst ca 10 andra personer. Jag trodde att många fler skulle lockas av det fina vädret men det gjorde inget att det var så lugnt.
Jag frågade min dotter om hon ville kasta snöbollar men hon hade ingen lust. Inte jag heller egentligen så vi gick bara förbi. Det var en väldigt lyckad tur och jag fick stilla min fjällabstinens lite 😀
Kram
GillaGillad av 1 person
Jag hade problem att skriva hoa dig sist, hoppas det funkar nu.
Vilken resa och fantastiska bilder du bjuder på! Jag som aldrig varit norrut sommartid kan knappt fatta att detta är Sverige. Jag förstår att det kändes i många delar av kroppen dagen efter. När jag gick så mycket i Stockholm förra helgen var jag väldigt ledbruten på kvällarna men dagen efter var det borta. Skönt ändå att röra på sig mycket.
Kram
GillaGilla
Det funkade bra och jag tog bort din kommentar där det bara stod test.
En efterlängtad och otroligt fin resa och vi hade dessutom tur med vädret. Sverige bjuder på så många olika vackra naturtyper och tack vare husvagnsåkandet från norr till söder och tidigare resor med mina föräldrar så har jag haft förmånen att se väldigt många av dem. Fjällvärlden är absolut min favorit men jag kan bli lycklig av havet, klippor, skogar och långa sandstränder också.
Både du och jag har fått känna av att det finns muskler vi inte har tränat men som tur är går sådan värk över 😀 Det är ju bra att det är de fina minnena som stannar kvar och inte minnena av värken.
Kram
GillaGilla
Utrolig nydelig område dere vandret rundt i. Jeg venter bare på flott vær i min neste ferieuke, så jeg kommer meg på fjellet igjen.
GillaGilla
Ja, det var vackert och en njutning att få vara där 😀 Jag hoppas att du också får se solen varje dag när nästa semester är på gång.
GillaGilla
Verkligen en rejäl vandring! Jättefina bilder … fantastiska vyer och vackra blommor! Inte alls konstigt om kroppen protesterar 🙂
Kram
GillaGilla
Det blev en lång vandring men det var värt besväret. Tack! Det fanns mycket att fota. Kroppen har inte varit med om något sådant här på länge så den blev nog lite chockad. Men nu är det mycket bättre.
Kram
GillaGillad av 1 person