Vi checkade ut från stugan i Arvidsjaur och fortsatte de ca 30 milen till vår slutdestination, Stora sjöfallets nationalpark. Det blev så klart några stopp längs vägen. Dels var incheckningen tidigast 15.oo och dels behöver man sträcka på benen lite då och då. En bensträckare tog vi vid Polcirkeln. Jag var här för två år sedan och nu var det om möjligt ännu fler klistermärken på skyltarna. Väldigt trist men det verkar ha blivit en grej att göra så. Men den grejen anammade inte vi.
När vi stannade för att tanka fanns det lägligt nog ett bord och där passade det bra med en fikapaus. Lunch intog vi lite senare när vi närmade oss målet.
När vi kom in i fjällvärlden kände jag hur hela jag reagerade med glädje. Det finns hur mycket vacker natur som helst i Sverige och många variationer men det här är min absoluta favoritnatur.
Vi kom lite innan incheckningstiden och stannade till vid Naturum, som ligger bara några minuter från Stora sjöfallet mountain lodge, där vi hade bokat en lägenhet med självhushåll. Såvitt jag har förstått det så är det det enda boendealternativet så nära nationalparken. En camping finns också men det är ju inte aktuellt för oss.
Vi parkerade bilen och gick de 300 meterna fram till Naturum.
En orre satt i ett träd men det var den sortens orre som inte låter eller rör sig. Fin ändå.
Utanför Naturum stod en ren med sin kalv men de var lika tysta och stilla som orren. Vi såg några renar längs vägen men idag blev det aldrig läge att fota dem.
Vi fick information om att fallet skulle synas härifrån men det var bara några ynkliga fall och inte det vi förväntade oss. Kanske har de dock någon förbindelse med Stora sjöfallet. Vi får väl se. Den här dagen skulle vi följa leden som leder till ovansidan av fallet. Innan vi åker härifrån tänker vi oss att vi ska gå till udden nedanför och förhoppningsvis få se fortsättningen där fallet kommer ner.
I den här ställningen hamnar jag lite då och då för att försöka dokumentera det som finns på marken. Det blev ingen bra bild så någon blomma får ni inte se.
Naturum är verkligen vackert placerad och smälter bra in i miljön.
Vi kom till vår lägenhet strax efter tre och efter en stund drog vi på oss fritidsbyxorna och gav oss av till leden mot fallet. Det var spångat en lång bit och sedan fick vi balansera och klättra bland klippor. Bilderna får till viss del tala för sig själva nu.
Jag erkänner att jag inte har en vilopaus här utan jag satte mig ner för att hasa vidare till nästa fasta punkt bland klipporna. Man måste vara försiktig när kroppen inte är lika ung längre. Men trots att jag är benskör har jag aldrig brutit någon del av mig. Eller jo, en lilltå men sådant behöver man inte få hjälp av vården med.
Min storasyster, som är två år äldre än jag, var sju år när vi var här med våra föräldrar. Jag minns inte så mycket mer än att jag klättrade på klippor men min syster minns att våra föräldrar ville komma hit innan fallet förstördes av att sjön ovanför reglerades. Det har gjorts i omgångar men senast 1972, alltså tio år efter att jag föddes. Redan innan dess var det kraftigt decimerat och de klippor vi klättrade omkring på här låg en gång under själva fallet. Stora sjöfallet var innan 1919 bland de största och mäktigaste fallen i hela Europa. Det berättas att dånet av fallet kunde höras en mil bort och det kallades Nordens Niagara.
Det var beslutat 1909 att vattenfallet skulle skyddas som en del av en av Sveriges första nationalparker. Men redan 1919 ångrade man sig och Nationalparkens gränser drogs om för att hamna bort från sjön ovanför fallet. Sedan byggdes den kraftverksdamm som stympade Stora sjöfallet till en rännil. Vattnet går nu till största delen genom turbiner under jord.
Lite besviken blev jag när jag insåg att jag inte skulle se mycket mer än så här. Men det fanns ju så mycket annat fint att titta på också.
Jag lyckades ta mig ut till en annan klippa och kunde se fallet i glipan mellan stenblocken.
För att ni ska få en känsla för hur det låter och hur vattnet rör sig så kommer här en liten kort filmsnutt.
Min dotter är ung och smidig så hon tog sig vidare på klipporna och kunde få med lite mer av fallet.
Vi vände tillbaka igen och klättrade lika försiktigt som förut. Tänk att alla de här klipporna en gång låg under vattenfallet. Synd att vi människor förstör så mycket och jag kan också tycka att vi i Norra Sverige har fått mycket natur förstörd för att skicka el söderut. Kanske är det dags att det godkänns lite fler vindkraftsparker även där så att de kan få lägre priser.
Det var väldigt skönt att komma fram till den spångade delen av leden.
Det här var en alldeles lagom lång vandring den här dagen. I dag har vi vandrat lite längre och hamnat uppe på kalfjället. Men det tar någon dag till innan alla bilder är sorterade och kanske till viss del redigerade.
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Det minns jag från när du var vid polcirkeln förra gången. Alla dessa klistermärken och nu ännu fler. En märklig tradition får man väl säga och jag kan väl inte förstå vitsen med den.
Så fint naturrum ligger. Här rationaliserade kommunen bort vårt vackra naturrum som nu är ett fotogalleri och som sedan ska bli en del av en större spaanläggning. Så går det när politikerna inte lyssnar utan gör som de vill.
Vilken fin vandring ni kom ut på och vilken alldeles fantastisk natur. Fallet är mäktigt tycker jag men det är synd att vi människor ska lägga oss i så mycket när det gäller naturen. Bilderna är verkligen fina och vyerna är mäktiga. Jag hade också tagit det lite försiktigt och skickat fram den yngre generationen. Ibland är det bra att inse sina begränsningar.
Ha det fortsatt gott på er resa!
Kram
GillaGilla
Det är underligt att så många hakar på idén om klistermärkena. Det är ju skylten man vill se och inte det här.
Naturum var fint både på insidan och utsidan. Vi gick igenom utställningen och tittade lite på det som såldes men allt var väldigt dyrt. Synd att ni blev av med ert naturrum. Jag ser att du stavar med två r och jag har sett den stavningen på andra platser. Tydligen varierar det och kanske är tanken på en del platser att det är ett natur-rum. En fundering jag har haft lite då och då.
Det var en lagom lätt vandring utom den sista biten. Visst är fallet fint ändå men när man vet hur stort det var från början så känns det trist. Men vackert är det ju i alla fall och omgivningarna är mäktiga.
Det var bra att min dotter tog på sig att klättra lite mer än jag vågade. Men hon höll behörigt avstånd till själva fallet och det är jag glad för.
Tack så mycket! Vi gör så gott vi kan för att ha det bra 😀
Kram
GillaGilla
Det ser jammen ut som du var heldigere med været enn meg når du ferierer. Så flotte dyr som var laget, det er så mange som er veldig flinke til å få til ting. Jeg får nok feriere etterværet neste år tenker jeg.
GillaGilla
Ja, vi har haft mer tur med vädret. Men bara någon timme efter den här utflykten så kom det en rejäl regnskur. Men gör ju inget när det kommer på kvällen eller natten.
Visst var de fina, både orren och renarna. Jag blir alltid imponerad av folk som är duktiga på att få till något liknande.
Kanske får du låta väderprognoserna bestämma vart du ska åka och när du ska göra det nästa sommar 😀 Men du fick i alla fall en fin avslutning på resan.
GillaGilla
Tre av mina döttar + barnen var vid St.Sjöfallet förra veckan. De hade också förväntat sig mer av platsen. Men sedan åkte de till Harsprånget, nedanför Porjus, och där var det fart på vattnet.
Vackra bilder från fjällvärlden.
GillaGilla
Det är synd på flera sätt att vattenfallet är så förstört. Men kanske de ändå njöt av naturen runt omkring. Det finns många mäktiga vattenfall och det var ju bra att de hittade ett finare.
Tack Anna-Lena!
GillaGilla
Vilka bilder, vilken natur. . . ! ❤️
Väldigt intressant att läsa om fallet och dess historia. OCH sorgligt.
Ha det fint i fjällvärlden!
GillaGilla
Ja, visst är det fint 😀
Fallet har gått från enormt till litet och det är sorgligt. Men turisterna kommer i alla fall och många vet nog inte om att det var så mycket större förr.
Tack Barbro! Vi har det fint och dagens vandring var riktigt magisk. Ja, förutom delar av själva vandringen. Men det glömmer man lätt när man ser sig omkring.
GillaGilla
Även om det inte är ”min” miljö så är det väldigt roligt att få följa med när du ger dig ut på äventyr i fjällen (ja andra platser också så klart). Tänker att dottern din kanske delar ditt fotointresse om inte annat får hon många vilopauser, så blir det i af för mitt sällskap när vi gör något.
Ang. vattenfallet blir jag ledsen, vi stympar vår natur. Jag kan förstå behovet men ibland känns det som att beslutstagarna inte tänker längre än näsan räcker.
Kramar
GillaGilla
Kul att du gärna hänger med ut i mina favoritmiljöer. Det är ju tur att inte alla vill vara på samma plats för då skulle det bli trångt. Min dotter fotar gärna men med sin mobil. Vi stannar ungefär lika ofta och fotar ofta samma motiv 😀
Det är så trist att vi inte tar vara på naturen bättre. Numera blir det kanske inte några lika stora ingrepp i vattendragen men det hjälper ju inte när så mycket är förstört. Självklart behöver vi el och i många älvar och vattendrag är det ok men när det blir ett så här stort ingrepp så tycker jag att det har gått för långt. Trots det så är det många som tycker att det här fallet är häftigt och så är det ju faktiskt.
Kram
GillaGilla
Det där med klistermärken har jag sett på andra informationstavlor. Det verkar vara så att några börjar och så följer andra efter och tycker att ”det där var väl kul”. Själv föredrar jag att läsa själva informationen utan att störas av klistermärken.
Det är verkligen en mäktig och storslagen natur. Jag tittade och lyssnade på filmen. Tråkigt att det inte alls är som i sitt glans dagar. Nordens Niagara, det hade verkligen varit något att uppleva. Men tack för alla vackra bilder. Ser fram mot kommande inlägg från kalfjället.
Kram
GillaGilla
Jag har svårt att förstå varför man hakar på en sådan trend och ännu mindre fattar jag varför någon startar den. Jag vill också kunna läsa texten utan problem. Just den här skylten är ju ofta fotad och för många turister är det väldigt exotiskt att passera gränsen till Nordpolen.
Ja, fallet är fortfarande häftigt men om man vet hur det en gång var så blir man lite ledsen. Men det är ändå en del av upplevelsen med att vara här och i övrigt så har naturen så mycket att erbjuda 😀
Inlägget om vandringen från högre höjder är nu publicerat 😀
Kram
GillaGilla
Mäktigt dånande hör och ser jag, har ju bara varit vid Njupeskär själv och tyckte det var så häftigt.Hoppas du inte har känningar av foten, o det är förstås klokt att inte ta några risker vid hala klippor, det kan sluta med förskräckelse. Är det mycket turister där nu, det berättar inte fotona, det ser ödsligt ut, men det beror kanske på att du fotat när inga andra synts i närheten. Kikar in i helgen igen, ha det gott med dottern, kram från pörtet
GillaGilla
Det låter rejält som fall brukar göra. Jag och dottern var ju vid Njupeskärsfallet i höstas och det var också häftigt.
Foten och allt från ländryggen och neråt protesterar nu men det var ju förväntat. Det går över och upplevelserna är väl värda en del pina.
Det är inte alls många turister här. Vi har mött ett fåtal när vi har varit ute men jag trodde att det skulle vara många fler. Det gör inget. Man vill inte trängas på fjället 😀
Kram
GillaGillad av 1 person
Minns också alla klistermärken där vid Polcirkeln … konstig grej att klistra upp såna informationstavlan tycker jag.
Fantastiska bilder och oj vad det dånar från vattnet!
Kram
GillaGilla
Lite trist för oss som vill se själva skylten att den täcks av klistermärken. Men det gick i alla fall att läsa informationstexten.
Tack Anki! Ja, det dånade trots att fallet inte är lika stort som det en gång var.
Kram
GillaGillad av 1 person