Ibland har jag tänkt, och även i vissa situationer sagt, att jag är osocial. Jag trivs i mitt eget sällskap och mår inte dåligt av att vara ensam. Men jag lever upp och blir glad av korta sociala interaktioner med grannar eller med okända personer jag möter i olika sammahang och jag älskar att träffa goda vänner och min familj. Just goda vänner och familj, dit jag räknar de släktingar jag har kontakt med, vet att jag inte alltid orkar fokusera och att jag behöver pausa samtalen ibland. Jag kan helt enkelt bara säga att nu måste jag vila, antingen hjärnan eller numera även rösten, och då tar ingen illa upp. Det gör att samvaron blir enkel. Jag blir även väldigt glad av hundmöten eller gosiga katter och det har ni förstått sedan länge. En annan sorts social samvaro.
I mina samtal med Gunnar, som det snart är ett år sedan vi avslutade (tiden går fort) överraskade han mig genom att säga att jag är social. Det fick mig att inse att det finns en annan tolkning än den jag hade. Jag tänkte att min vana att hålla mig undan från sociala sammanhang och att inte släppa grannarna för nära innebär att jag är osocial. Men till stor del är det min hjärna och dissociationen som har begränsat mig i att söka mig till sociala sammanhang. Det är inte roligt om jag helt plötsligt stänger av, blir yr och trött och hamnar i en bubbla av overklighetskänsla. Jag skulle absolut ha anmält mig till några kvällskurser och kanske ha deltagit i några aktiviteter i området eller genom någon grupp. En bokcirkel t ex. Men jag, eller min hjärna, orkar helt enkelt inte och då har jag inte något val. Jag stannar hellre hemma och gör det jag mår bra av. Jag trodde att jag hade börjat dissociera mindre men det har börjat bli mer av den ovanan igen. Bara att acceptera och att anpassa mig efter.
När jag googlade orden osocial och asocial fick jag fram följande:
Skillnaden mellan ”osocial” och ”asocial” är att ”osocial” betyder att man inte är intresserad av kontakt med andra medan ”asocial” betyder att man bryter mot samhällsnormer och kan vara synonymt med kriminell.
Jag kan alltså fastslå att jag varken är o- eller asocial utan bara bekväm med att vara för mig själv samtidigt som jag uppskattar sociala kontakter i lagom mängd. Bloggande kan säkert också räknas dit för bloggvärlden ger både vänskap och interaktion i precis så stor mängd som man vill.
Som ni vet har jag bara fejkblommor ute på balkongen och ibland har jag tyckt synd om humlor eller bin som förvillar sig hit och tror att de kan hitta nektar i mina blommor. En och annan fjäril söker sig också hit och för någon dag sedan satte sig en sådan på ett plastblad och jag tror att den somnade. Den satt där en lång stund. Jag ville inte skrämma bort den så för att undvika det fotade jag från avstånd. En otydlig bild men ändå kul att kunna dokumentera att även plastblommor kan vara lockande.
Men, som jag skrev, så interagerar jag med mina grannar ibland och när vi nyligen fick nya brevlådor allihop så fanns det inga namn angivna på dem. Några satte dit någon slags pappersremsor med namnen på men de bleknade snabbt i solen. Jag har en dymo märkmackapär och jag satte upp sådana lappar på min brevlåda och över dem satte jag en bit av en genomskinlig packtejp. När jag såg hur texten försvann från mina grannars brevlådor frågade jag om de ville att jag skulle använda min dymo och ge dem namnremsor från den. Alla mina fyra närmaste grannar nappade på det och det blev en alldeles lagom och trevlig stund utanför våra ingångar.
Lite senare gick jag iväg med en soppåse och när jag kom tillbaka stannade jag till och pratade med en av grannarna, en kvinna som alltid har massor av fina sommarblommor på sin uteplats. De som bor på bottenvåningen har sådana både på fram- och baksidan men ingen har så härlig blomsterprakt som den här kvinnan. Hon stod och höll i en liten bytta med blommor och jag sa skämtsamt att den där får du svårt att hitta en plats för här. Hon skrattade och sa att ”men då ställer jag den hos dig” och så gjorde hon precis så. Så nu står den där och ser lite ensam ut. Min granne sa att hon tar hand om skötseln och jag tycker att det var en snäll och ganska kul gest att pryda min bänk utanför dörren med en blomma. Det blev alltså både ge och ta den här dagen. Mina namnlappar mot en lite blomstergrupp. Så visst är det trevligt med viss grannkontakt.
Nu har vi fått besked om att det ljusare färgalternativet vann omröstningen bland oss i den här bostadsrättsföreningen. Det blir en femårig åtgärd och glädjande nog ska de börja med just det hus jag bor i. Snart kommer alltså tak och fönster att bytas ut och fasaden ska målas. Förhoppningsvis tar de sig an balkongerna samtidigt. Vilken färg det blir på ”mitt” hus spelar ingen större roll men jag gillar att jag snart inte ska ha en röd dörr.
Nu har jag nästan packat klart inför min och dotterns resa. Hon kommer hit på söndag och på måndag far vi norrut mot Lapplands fjällvärld, närmare bestämt Stora sjöfallets nationalpark. Jag har längtat och äntligen är vi där, i alla fall nästan. Nu hoppas jag att alla vädergudar ska vara snälla och låta oss slippa regn och stormvindar. Det ser inte allt för illa ut men fjällvärldens väder kan förändras snabbt. Hur som helst så ska vi göra det till en fin upplevelse.
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Även om jag bara ”känner dig” via bloggen så upplever jag dig verkligen inte som osocial. Det är inte synonymt med att trivas bra med att vara själv. Hade du varit osocial så tror jag aldrig att du hade varit volontär på ett katthem till exempel. Nåja, det är inte mitt jobb att analysera dig 😉 I mitt jobb vara jag omgiven av människor hela dagen så jag tyckte det var otroligt befriande att komma hem och bara umgås med Husse på kvällen. Stora mingel är inte nödvändigt men att umgås med nära och kära samt goda vänner är alltid trevligt. Lite trevligt småprat med grannarna kan väl vara lagom känner jag. Vilken fin blomma du fick och så praktiskt att skötseln ingick dessutom. Då får du kanske fundera över varför du har börjat dissociera mer igen. Kan det kanske ha ett samband med dina röst- och fotproblem? Bara en tanke.
Vilken härlig resa du och dottern har att se framemot! Hoppas att det blir några blogginlägg för det är alltid roligt att få ta del av så vacker natur och så fina vyer. Det är ju så olikt vårt skånska landskap som man kan komma men det tycker jag är tjusningen med Sveriges landskap och natur.
När det gäller ommålningen så tror jag att det var rätt färgskala som vann. Så bra att de börjar med ditt hus för det är ändå skönt att få det avklarat.
Önskar er båda en riktigt fin resa om det inte blir några fler inlägg innan ni åker!
Kram
GillaGilla
Nej, jag har ju förstått att jag inte är osocial men jag har tidigare tänkt så om mig själv. Du har helt rätt i att då hade jag inte sökt mig till katthemmet och jag gick ju faktiskt också en kurs i jamska. Den kursen var både kul och en plåga och jag insåg att det inte kunde bli fler kurser. Men det var inte det sociala jag inte klarade av. Däremot var jag på ett volontärmöte för katthemmet och där mådde jag otroligt dåligt. Jag klarade inte ens av att lämna mötet utan satt bara och led och hoppades att ingen skulle lägga märke till mig. Det var helt enkelt för många personer och för mycket att lyssna och fokusera på. Men inte heller då berodde det på att jag var osocial utan det var hjärnan som ställde till det. Jag tror att det är ganska vanligt att tycka att det är en lättnad att komma hem och bara vara efter en arbetsdag. Kanske mer så när man inte är riktigt ung längre 😀
Det är alltid trevligt att byta några ord med grannarna och sedan gå in till mig själv igen 😀 Hahaha, ja nu står det en riktig liten blomgrupp utanför min dörr. Det är ju fint att någon piffar till det utanför min dörr 😀
Varför jag dissocierar mer nu vet jag inte riktigt. Något gör att min hjärna vill skydda mig från jobbiga känslor och ofta vet jag inte varför. Kanske för att vi just har gått igenom den period då allt jobbigt hände 11 år tidigare men det kan så klart ha med mina nuvarande besvär också och de begränsningar de ger mig. Vad det än beror på så hoppas jag att det är ett skov som är tillfälligt.
Det ska bli så härligt att komma iväg och blogginlägg blir det så klart. Sverige har så mycket fint att erbjuda från norr till söder och det är variationen som är bäst 😀
Jag röstade på den här färgkombinationen och jag tror att det blir bra.
Tack Znogge! Det blir nog inga fler inlägg innan resan men sedan har jag mer att skriva och berätta om 😀
Kram
GillaGilla
Jeg trives veldig godt i eget selskap. Jeg reiser helst på ferie alene også. Nyte dagene uten å ta hensyn til noen. Jeg har ennå igjen tre uker med ferie som jeg har spredt ut i juli, august og september. Ingen planer for disse, de skal jeg ta etter innfallsmetoden, eller etter der sola skinner. Jeg er veldig glad i Vestlandet, men ett eller annet fjell blir det nok i den neste ferieuka. Jeg filmet tunnel kjøring sist uke, så du får følge med i bloggen så kommer den filmen.
GillaGilla
Jag ser det som en förmån att trivas bra i eget sällskap. Det är nog svårt att vara beroende av att ha sällskap i alla delar av livet. Men det är ju trevligt med en del sociala kontakter och jag gillar de här korta mötena där man går åt varsitt håll efter ett tag.
Vad skönt att du har fler semesterveckor att göra något kul med. Jag hoppas att du lyckas med att få sol när du ger dig av någonstans igen. Jag ska självklart titta in till dig och se vad du har för dig 😀
GillaGilla
Hej, så resan närmar sig, som du har längtat, så kul för er!
Jag upplever dig som mycket social, man kan ju inte mäta sånt i antal minuter eller timmar. Att uppleva att nu räcker det tycker jag är rätt sunt. Sen att du har en diagnos för hur du fungerar är ju toppen, jag orkar inte heller med för mycket surr och det gör att jag avstår en del aktiviteter bland annat i PRO-sammanhang. Det tog inte lång tid att förstå var min gräns går. Men visst är det trevligt när man har en viss kontakt med sina trevliga grannar! Det finns ju ett bra svenskt ord – lagom! – som funkar väldigt bra i såna sammanhang.
Nu önskar jag er en fantastiskt fin resa utan extrema väderomslag åt något håll! Tanka kropp och själ med bara trevliga upplevelser, glädje och kärlek!
Kram
GillaGilla
Ja, nu är det snart dags och det ska bli så kul 😀
Hahaha, ja jag gillar ju att träffas och prata och det har du fått uppleva men efteråt behöver jag återhämta mig lite. Men det är det värt. Det är skönt att veta vad det är som orsaker mina problem men att säga att jag dissocierar är som att prata grekiska för de flesta. Ni som följer mig i bloggen vet nog mer än många andra vad dissociation är. Det är nog bättre att säga hjärntrötthet för det är ju något liknande. Vi har till viss del liknande problem med fokus och vad vi orkar så vi har en viss förståelse för varandra. Lagom är ett jättebra ord och att lagom är bäst stämmer så bra.
Tack Paula! Jag är så nöjd om vi slipper regn och storm. Dimma vill jag helst också slippa för sikten är ju ganska betydelsefull där vi ska vandra. Jag ska tanka allt det du föreslår 😀
Kram
GillaGilla
Vi är nog ganska lika … vi trivs i vårt eget sällskap, men gillar ändå lite samvaro med vänner och grannar, så helt osociala är vi inte, men vill kanske ha lite mer egentid än en del andra … lagom är bäst!
Härligt att ha resan att se fram emot! Jag håller tummarna för att vädret visar sig från sin bästa sida. Inte för varmt och inte några dagsregn … och så hoppas jag att din fot inte bråkar!
Så bra att de börjar med ditt hus … skönt när det blir gjort och det blir säkert bra.
Ha det fint!
Kram
GillaGilla
Ja, vi har många likheter och jag tycker att vi har en förmån i att inte alltid känna att vi behöver ha någon i vår närhet. Vi mår bra i vårt eget sällskap även om vi också gillar att vara sociala i lagom mängd. Lagom är bäst i nästan allt 😀
Det ska bli så roligt att äntligen komma iväg på den här efterlängtade resan. Det behöver inte vara strålande sol från en blå himmel men jag slipper gärna regn, storm och dimma. Men det ser ganska lovande ut på den fronten. Min fot får helt enkelt stå ut med mina vandringar där uppe. Det är ju bra att den mår bättre när den har fått igång cirkulationen och på kvällen får jag vara lite extra snäll mot den. Till natten har jag ju en del piller att ta till.
Det känns bra att mitt hus får stå först i kö för all renovering. Då är det gjort sedan och förhoppningsvis blir det bra. Det är jag säker på att det blir.
Tack Anki och detsamma!
kram
GillaGillad av 1 person
Vi är nog ganska lika, du och jag, när det gäller sociala sammanhang. Lagom närhet och engagemang, är kanske det rätta ordet här. Och det bästa är när man kan bestämma sina kontakter själv… när, var, hur.
Önskar er en fin resa! Jag kan ingenting Stora Sjöfallet men tror att det finns massor med fin natur att uppleva där. Ser fram emot blogginläggen!
GillaGilla
Ja, jag har förstått att många tänker ganska lika och visst är det skönt att inte hela tiden ha behovet av andra människor. Men en skillnad är att jag skulle önska att jag kunde delta i någon trevlig bokcirkel eller annan verksamhet men att det inte funkar för min del. Det är som det är och jag anpassar mig. Men du vet ju att jag kan babbla på när jag träffar någon och att jag trivs med det 😀
Tack Anna-Lena! Vi ska vandra i härlig fjällmiljö men vi har inga krav på oss att komma långt eller högt. Vi ska bara ha det bra 😀 Men jag vet ju att envisheten brukar kunna komma fram och att det är svårt att vända innan vi har sett vad som finns bakom nästa krök…eller kulle.
GillaGilla
Intressant och med stor igenkänning som vanligt.
När jag var som sämst och sakta började få näsan över vattenytan igen, så tyckte jag att bloggvärlden passade mig bra. När jag hade stunder av energi så kunde jag umgås där i alla fall, för i den riktiga världen var vanligt umgänge för jobbigt.
Du och jag har ju olika orsaker till vårt beteende – men det yttrar sig ändå på ett mycket liknande sätt.
Önskar dig/er ett riktigt fint äventyr!
Kram/Barbro
GillaGilla
Ja, vi har liknande begränsningar och vi är många med någon slags hjärnpåverkan som gör att vi inte orkar fokusera, ha för mycket ljud omkring oss eller mingla i en folksamling. Orsakerna kan vara många. Jag tror att du har haft det besvärligare än jag för jag har alltid kunnat träffa mina nära och kära åtminstone korta stunder utan att bli alltför påverkad. När jag väntade på levern var det som värst för då kändes det som om luften inte räckte till för mer än ca en kvarts samtal. Sedan somnade jag nästan. Jag kunde absolut inte ens gå långsamt och samtidigt prata. Trött hjärna hade jag också men då visste jag inte varför. Jag har dock aldrig haft någon utmattningsdiagnos och det måste vara väldigt annorlunda. Jag får för mig att det är ett mer konstant tillstånd medan jag har bättre och sämre episoder men oftast funkar något så när. Återhämtning kan behövas men jag har i alla fall klarat av viss social aktivitet.
Tack Barbro! Vi ska se till att vi får en fin upplevelse 😀
Kram
GillaGilla
Jag har aldrig uppfattat dig som osocial kan jag direkt säga. Och jag känner igen mig och husse är nog likadan …vi trivs väldigt bra hemma men tycker också det är roligt att umgås med andra då och då. Han spelar golf och jag har flera väninnor som jag brukar träffa då och då och även åka iväg med på minisemestrar. Och så gör vi ju utfärder tillsammans förstås, husse och jag. Har nog aldrig betraktat mig som osocial utan mer som att jag just trivs med att vara hemma och ”pyssla” med saker. Trivs med mitt eget sällskap. Har aldrig haft svårt att sysselsätta mig på egen hand, så har jag varit sedan jag var liten. För två år sedan åkte jag ju på en bussresa själv som varade i åtta dagar. Träffade många trevliga människor på resan och var ute och åt med flera men samtidigt var det väldigt skönt att kunna ha egen tid. Gå och strosa runt själv på olika platser när vi var ”lediga”. Ta lite bilder, titta i affärer, ta en fika själv. Gå tillbaka till hotellet när jag själv ville etc.
Så bra med namnlapparna och så trevligt att du fick en liten blomsteruppsättning. Skönt också med besked om husen, färger etc. och att de ska börja med just ditt hus. Så fint med fjärilen som satt och vilade sig.
Snart är det alltså dags för dig och din dotter att åka iväg till Lapplands fjällvärd. Hoppas ni får en härlig resa och att vädret visar sig från sin bästa sida. Inte för varmt och inte för kallt utan så där lagom skönt att vandra i. Och så hoppas jag att din fot klarar av vandringarna.
Önskar dig en fin lördag!
Kram
GillaGilla
Kanske är det bara jag själv som har tänkt att jag är osocial. Men jag vet ju att jag gillar att möta människor och ha korta samtal och att jag gärna har besök av omtyckta nära och goda vänner. Mitt största hinder är nog inte att jag gärna är för mig själv utan att min hjärna begränsar mig så att jag inte orkar delta i olika sociala aktiviteter. Jag trot att jag gärna skulle ha varit lite mer aktiv om inte den begränsningen fanns. Men det verkar som om många av mina bloggvänner har samma förmåga att trivas i sitt eget sällskap, antingen helt ensamma eller med en partner. Kanske har vi blivit mer kloka och lyssnar mer på hur kroppen reagerar nu när vi har nått en viss ålder. I så fall är det ju väldigt bra. Vi gör mer av det vi gillar utan några måsten och krav på att vara mer sociala eller aktiva. Vi har ju våra promenader och naturen och det räcker långt. Några ord här och där när vi är ute är också trevligt 😀
Det låter härligt att följa med på en resa där du kunde vara social när du ville och gå på egen hand när du kände för det. Jag hängde ju med på den resan via bloggen och det verkade vara en fin upplevelse.
Jag har nästan ingen användning av min dymo så det kändes bra att kunna dela med mig av de lappar den tillverkade. Att jag fick en blomma vid min ingång var ju trevligt och jag ler när jag går ut och ser den. Jag hoppas att de snart kommer igång med renoveringen så att jag kan slappna av sedan. Jag är inte riktigt bekväm med att ha hantverkare här inne men det är nog bara fönsterfolket som behöver komma in. Det går säkert både fort och bra.
Så länge det inte regnar, stormar eller är dimma när vi kommer till vårt resmål så är jag säker på att det blir bra. Det kan bli bra ändå. När vi var i Fulufjällets nationalpark i höstas så regnade det ganska mycket men vi tog på oss regnkläder och vandrade iväg i alla fall.
Tack Anita och detsamma!
kram
GillaGilla
Tack för språklektionen, jag hade faktiskt inte koll på ordet asocial. Fint med lagom mycket kontakt, där är vi lika. Hoppas du får en skön semestertur med dottern i fjällen. Kram
GillaGilla
Hahaha, som språknörd är det kul att sprida lite språkkunskap och jag fick uppdatera mig själv lite också 😀
Lagom kontakt är bra och jag har förstått av kommentarerna att många känner likadant. För min del är hjärnan en stor del av det som begränsar mig. Visserligen trivs jag bra med att vara för mig själv men jag skulle gärna vara lite mer socialt aktiv om jag bara orkade. Vilken tur att jag inte är jätteextrovert 😀
Det kommer att bli en fin resa, det ska vi se till 😀
Kram
GillaGilla
Är likadan, jag söker aldrig sociala kontakter men när jag hamnar där så är jag ju social som alla andra.
Trivs ypperligt i mitt eget sällskap jag också.
Tillönskar dig en fin kväll socialt eller själv. 👋
GillaGilla
Det verkar som om vi är många som trivs med att vara för oss själva samtidigt som vi uppskattar en lagom mängd sociala kontakter. Det är skönt att kunna uppskatta ensamheten och inte alltid vilja ha folk omkring sig.
Tack Mikael! Min dotter kom igår och idag har vi börjat vår resa norrut.
GillaGillad av 1 person
Jag känner igen mig mycket i det här med att inte orka vara social. Men jag kan ändå bli upplyft av kontakt med människor jag gillar. Det är ju forskat på hur mycket det lan betyda med några ord från en främling. Hur mycket det faktiskt betyder.
Vad snällt att du fick en blomma av grannen!
Det ska bli så spännande att följa er resa!
Kram
GillaGilla
Jo, men precis så är jag också. Det är om det blir för intensivt eller för mycket surr i ett rum med många människor som jag inte orkar hänga med. Men lite prat med grannar eller någon jag möter ute tycker jag är trevligt.
Ja, det var snällt men den är fortfarande hennes och hon står för skötseln 😀
Kul att du vill hänga med oss på resan.
Kram
GillaGilla