För bara fem dagar sedan såg det ut så här med rimfrost i träden och vintrigt även på andra sätt.
Sedan dess har det töat och ibland regnat och det påminner mer om hur det är i början av april än mitten av januari. Det är inte särskilt kul att titta ut och se hur lägdorna på andra sidan sjön blir mer och mer snöfria. Jag är lite bekymrad över hur isen ska hålla flera dagar till med plusgrader men jag hoppas att den hann bli tillräckligt tjock innan det blev så här. Jag ser inga människor på isen längre och det är nog klokt att avstå.
Men, som rubriken antyder, så tittar jag upp mot himlen i stället och där bjöds det i morse på pärlemormoln. Inga stora mängder och inte var de heller särskilt stora men det är ju trevligt med något fint att titta på när nu gumman tö ser ut att segra över gubben vinter (så kallas de i en saga som ni kanske också har hört eller läst).
Minns ni den söta lilla Rakel? En liten kisse som min äldsta dotter var jourhem åt. Rakel var både blind, verkade helt sakna luktsinne och hade en del andra problem också. Den kvinna som hade ansvaret för henne verkade beredd att kosta på henne hur mycket som helst i veterinärkostnad och veterinären sa att Rakel inte led men att det hängde på min dotter om hon orkade med det heltidsjobb som krävdes med en katt som varken åt själv, föstod vad kattlådan var till för och inte helt verkade tillgodogöra sig den näring hon fick från flaskmatningen. Dessutom fick hon någon slags anfall och högg vilt omkring sig av skräck. Det sista blev mycket bättre med hjälp av lugnande medicin och hoppet steg. Men till sist fungerade det ändå inte och det fanns inget att välja på. Nu har Rakel fått somna in. Väldigt sorgligt för min dotter som verkligen hade utvecklat starka känslor för den lilla sötnosen men samtidigt en lättnad över att Rakel nu slipper lida, för det kontaterade min dotter att hon gjorde sista dagarna. Som tur är har en annan katt flyttat in och det gjorde hon redan medan Rakel fanns där. Den katten är en väldigt kelsjuk och tröstande gosplutt.
Något lite roligare nu. Jag börjar så smått utarbeta planer för sommaren. Innan jag lämnar tillbaka min leasingbil vill jag, förutom en tur neråt landet för att hälsa på släkt och vänner, åka norrut och självklart är det fjällvärlden som lockar. Stora sjöfallets nationalpark är ett område jag länge har velat komma till och nu känns det som sista chansen. Jag räknar med att min fot mår bra då och skulle den fortfarande krångla så tänker jag strunta i det. Jag kan ju faktiskt gå när jag kommer igång men jag avstår nu för att slippa få lida för mina vandringar senare. Bara tanken på att göra den här lilla resan gör mig glad. Kanske får jag sällskap, det är inte helt klart ännu, men annars åker jag själv och det brukar också bli bra.
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Nog bäst att hålla sig ifrån isen när det töar, kan ju gå illa annars. Dystert när man får låta en fyrbent somna in men ibland är det ju det bästa…tyvärr.
Fjällvärlden lockar även mig lite, har inte varit där på 35 år så det är väl hög tid egentligen för en tur dit någon gång.
Ha det fint nu.
GillaGilla
Jag har inte ens haft en tanke på att gå ut på isen innan det blev tö så nu är det inte en chans att det blir av. Men vintern är inte slut än så kanske hinner jag komma ut en bit så småningom.
Rakel mådde inte alls bra och kunde inte få i sig någon mat alls de sista dagarna. Jättetrist och sorgligt men det var helt rätt beslut.
Jag bor ju nära fjällvärlden men vill gärna se något mer. Jag får aldrig nog av den naturtypen 😀 Lockas du av fjällen så kanske det är dags nu 😀
Tack och detsamma!
GillaGillad av 1 person
Det känns konstigt att vi är i mitten av januari och att det inte går att gå på isen uppe hos dig. Men klokt att hålla sig ifrån den. Jag hoppas vintern kommer tillbaka hos dig. Jättevackert med pärlemormoln. Även här är det mildväder. Plus 5 just nu.
Visst minns jag Rakel. Lilla söta Rakel. Så det gick inte längre. Men hon fick ändå ett kort men fint liv med mycket kärlek hos din dotter.
Det låter som härliga planer inför sommaren. Stora Sjöfallets nationalpark tror jag är väldigt fin. Har sett fantastiska bilder i en fotobok därifrån för många år sedan, därför kommer jag ihåg namnet. Jag håller tummarna att hälsporren är borta då.
Kram
GillaGilla
Ja, det känns väldigt märkligt och helt fel. Förmodligen står den emot några dagar till men om den går upp så är det nog ett helt nytt rekord. Det ska bli kallare efter helgen så jag hoppas att det får vara vinter några månader sedan.
Rakel hade det väldigt bra hos min dotter. Hon fick bo hos den ansvariga kvinnan några veckor runt jul men på slutet fick hon vara hos den hon förmodligen tyckte var hennes mamma.
Ja, visst låter det härligt. Jag vill verkligen komma dit…igen. Jag var där som femåring men minns inte så mycket från den upplevelsen. Hälsporren borde vara borta då eftersom jag nu är så duktig på att vårda min fot.
Kram
GillaGilla
Pärlemormoln såg jag några gånger när jag bodde på Frösön, men här i Umeå har jag inte sett dem ännu. Jag kanske är utomhus fel tider…
Det var nog rätt beslut för lilla Rakel. Sorgligt ändå, förstås.
Så rätt du gör som ska ut på resa igen. Tror du verkligen att det blir den sista? Jag har så svårt att förstå att du ska vara utan bil. Men bil kan man ju ha ibland ändå, utan att äga den själv. Vet däremot inte hur ekonomiskt det är att t.ex hyra en, någon vecka. Kanske något för dig?
GillaGilla
De är fina och jag har också sett dem flera gånger härifrån Frösön. Hoppas de dyker upp hos dig också men kanske ska man ha tur om man ska se dem.
Ja, det var rätt beslut och kanske skulle det ha tagits tidigare. Men sorgligt var det trots att det var rätt.
Det ska bli jättekul att åka dit. Ja, jag tror att det blir min sista bilresa och inte bara av ekonomiska skäl. Jag slipper gärna allt som följer med ett bilägande och nu ska jag börja åka tåg och buss. Kanske hyr jag en bil någon gång men kanske inte för en roadtrip. Men vi får väl se. Det känns även som om fler begränsningar ständigt kommer och jag vill inte binda upp mig för en ny leasingperiod. Men främst är det nog ekonomin som styr.
GillaGilla
Även om vädret inte är som det brukar hos dig vid den här tiden så levererar dina bilder på himlen verkligen! Jättefina färger och vackra moln. Men jag förstår att du vill ha mer så jag hoppas att vintern tar sig igen.
Jag minns mycket väl Rakel och så ledsamt att hon fått somna in. Samtidigt så känner jag ibland att man får fundera över vad som är ett värdigt liv för en katt. I det här fallet så kändes det som om det var en balansgång hela tiden. Förstår att det var tufft för din dotter som lagt ner så mycket tid och omsorg. Dessutom så får man känslor för djuret. Fint att en ny kattkompis fått flytta in.
Så roligt att så smått börja planera inför sommarens begivenheter. Det brukar alltid vara roligt.
Önskar en fin kväll!
Kram
GillaGilla
Tack så mycket Znogge! Det verkar som om vintern kommer tillbaka på måndag och då behöver den verkligen påfyllning.
Ja, det var en balansgång och hur starka känslor min dotter än hade så konstaterade hon och jag att vi hade inte låtit det gå så här långt om vi hade bestämt. Nu har hon en ny katt att ta hand om plus den gosiga kisse som redan fanns där så nu har hon lite att skingra tankarna med.
Det är kul att planera för kommande resor och ännu roligare när allt är bestämt och dagen närmar sig 😀
Tack och detsamma!
Kram
GillaGillad av 1 person
Jag hade inte heller låtit det gå så långt faktiskt. Tveksamt om det var etiskt rätt även om det grundade sig på välvilja. Ibland kan dock en sådan vara missriktad.
Kram och god fredagskväll!
GillaGilla
Nej, jag tycker inte att det var etiskt rätt men det verkade finnas en del beslutsvånda. Kvinnan som hade bestämmanderätten tog själv hand om Rakel när min dotter var här i julas och kunde då själv se att det inte var som det skulle. Då förstod hon att min dotter hade rätt och bokade en tid för avlivning. Men min dotter var tvungen att ändå övertyga henne om att det blev akut och att det inte gick att vänta. Det blev ett akutbesök av veterinär hemma hos min dotter och ett för långt lidande för både henne och Rakel. Välvilja kanske men i så fall en väldigt missriktad sådan.
Kram och detsamma!
GillaGilla
Visst är det fantastiskt – att varje år när det sakta blir ljusare så vaknar något inom en.
Jag har inte ont av mörker, ruskigt väder eller vinter men ändå är det någon liten sovande livsande som vaknar till liv, tillsammans med ljuset.
Naturupplevelser. . . Vilken gåva vi har fått som människor att vi kan gå här nere på jorden/marken och få uppleva så mycket vackert, helt gratis. Pärlemormoln, till och med namnet är fint.
Gläds med dig och dina tankar om nya upplevelser under 2025.
Kram
GillaGilla
Precis så är det och precis som du så har jag inget emot mörkret. Men när ljuset återvänder så sätts något igång. Naturen är helande och rogivande och det finns alltid något nytt att upptäcka. Eller så kan man bara gå djupt försjunken i sina tankar och det är precis lika fint. Visst är det något att vara tacksam för. Pärlemormoln är ovanliga men här syns de nog någon gång varje år.
Tack Barbro och hos mig finns det massor av glädje och förväntan 😀
Kram
GillaGilla
Ett jobbigt beslut att ta med Rakel, men det låter onekligen som det var den enda vägen. Fina bilder på himlen, och jag gläds med dig att du har dina sommarplaner på gång, det är ju en del av resan tycker jag, att planera. Kram
GillaGilla
För min dotter var det ett lätt beslut när hon förstod att Rakel led men det var så klart jättesorgligt också. Hon övertygade den ansvariga kvinnan att snabba på och fick ett akutbesök av veterinären.
Himlen är ofta fascinerande att titta upp mot och pärlemormoln är både unika och fina. Kameran gör dem inte helt rättvisa.
Tack Anna! Planeringen är en stor del av upplevelsen och det här tror jag blir jättebra 😀
Kram
GillaGilla
Lilla Rakel, ibland blir svåra beslut lätta, för inte vill man att våra fyrbenta ska lida.
Vilka vackra moln. Kan tro de är fina i verkligheten.
Jag tyckte mig se när jag lästa mellan raderna att du skulle till Karlskrona. Välkommen i så fall, Här finns både boende och massor av andra trevligheter. Men det visst du ju redan 🙂
Kram
GillaGilla
Ja, så var det i Rakels fall och det är ingen tvekan om att det var rätt. Hon fick massor av kärlek under sitt korta liv men när ett djur lider måste man kunna vara stark och ta det beslkutet.
Ja, de är väldigt vackra och som med allt annat så är det ännu finare i verkligheten.
Hahaha, det vore ju jättekul. Jag hade inte planerat in det eftersom jag tror att jag kanske får besök av dig/er i sommar men kanske…Vi får höras om det lite längre fram och då kan jag planera lite efter hur du är ledig 😀 Jag vet ju hur fint det är hos dig, både på Öland och i Karlskrona.
Kram
GillaGilla
Så vackra pärlemormoln, jag har bara sett dem på bild. Och lilla Rakel, jag tyckte nog hennes förutsättningar för ett bra liv var mycket begränsade, i vissa situationer är det faktiskt skillnad på djur och människor. Jag ömmar mycket för djur, mycket mer än för människor, men, ibland når man en punkt med djuren där man måste göra avslut. Är så glad att höra att en annan katt som behövde hjälp har fått det hos henne, då blir sorgen och saknaden lite mindre tung. Kram
GillaGilla
De är vackra och man ska ha lite tur för att få se dem. Jag var också tveksam ända från början men när den ansvariga är beredd att satsa i stort sett hur mycket som helst, även om hon fick lite motstånd från andra i styrelsen, så får det vara så. När sedan veterinären sa att Rakel inte led så ville min dotter gärna ha henne lite till. Men till sist märktes det att hon inte fick tillräckligt med näring och, som min dotter sa, det gör ont att vara så mager. När hon sedan visade att hon var hungrig men inte kunde äta så blev det bråttom. Stackars lilla Rakel, hon borde ha fått somna in tidigare. Nu har min dotter två katter boende hos sig. Den ena är hur kelig som helst och den nyaste ska jag få höra mer om i morgon. Men jag tror att det är en skygg kisse.
Kram
GillaGillad av 1 person