Jag fortsätter min resa i minnenas tecken eftersom min fot inte låter mig skapa så många nya minnen. Det är klart att jag har små upplevelser i min vardag, t ex att min koncentrationsförmåga nu har förbättrats så att jag har avslutat den bok jag påbörjade och har läst några kapitel i en ny. Men jag avvaktar lite med glädjeyttringarna eftersom jag inte helt litar på att det förblir så här. Jag får återkomma om de små vardagliga händelserna för nu ska det handla om resor jag gjorde 2022.

Som vanligt utnyttjade jag och min svägerska min andelsvecka i Åre. Jag försöker variera bilderna eftersom flera inlägg börjar just här i Åre. Första kvällen snöade det rejält när vi promenerade in mot centrum och Åregården.

Någon dag senare tog vi bilen och for till Tännforsen.

Solen tittade fram över fjället.

Precis som i de tidigare inläggen så är det bara resorna som får plats här. I alla fall nästan. Så därför hamnar vi nu i sommar och glassätande. Det var dags att fira min 60-årsdag och det valde jag att göra tillsammans med mina barn, svärsonen, min lillasyster (min storasyster var inbjuden men kunde inte) och min svägerska. Ett lagom stort gäng for till Varbergs kusthotell där vi skulle bo i två nätter. Det började med att min son kom upp till mig och efter en dag, med en fin utflykt, hjälptes vi åt att köra hem till honom i Uppsala. Där sov vi en natt och tidigt på morgonen for vi vidare mot Örebro, där vi hämtade upp mina döttrar och svärsonen. Det blev trångt men väldigt trevligt i min lilla bil för med det gänget skämtas det en hel del. Vi stannade till på ett mysigt glasscafé och den veganska glassen var väldigt god. Det tror jag att de andra glassarna var också.

Vi hade tur med vädret och alla våra rum hade havsutsikt. Jag hade en svit med både vardagsrum och sovrum så där kunde vi träffas allihop. Det blev promenader och mat. Jag kan inte ärligt skriva att det var god vegansk mat men den var ok. Jag skulle inte rekommendera någon att åka hit för den veganska matens skull. Men allt annat var väldigt bra och fint.

Båda kvällarna bjöds det på vackert skådespel utanför våra fönster.

Morgonen därefter, min födelsedag, träffades vi vid frukostbuffén och jag fick både kramar och gratulationer, men väldigt diskret eftersom jag inte ville skylta med min födelsedag. Det respekterades och det visste jag att det här gänget skulle göra.

Efter frukosten ville alla promenera längs strandpromenaden bort mot Varbergs fästning. Efter en stund valde vi lite olika vägar och det var befriande skönt att ingen kände att vi måste gå i en klunga.

Vi, som gick upp på fästningen, kunde beskåda kallbadhuset från ett något högre perspektiv.

Vi fick en god lunch, och där var även det veganska alternativet väldigt gott, en välsmakande currygryta. Alla ville komma ut i det sköna vädret och efter en stund hamnade de flesta av oss på stranden, där min son och svärsonen kastade en frisbee, eller kanske det heter discgolfsdisc. Enligt Wikipedia kastar man en disc i discgolf och det var en sådan de kastade mellan sig. Lite förvirrande kanske men ni förstår nog.

Vi hade bestämt att vi skulle träffas på eftermiddagen klockan tre och nyduschade och fräscha var alla på plats då. Mina barn ville fixa tårtan och jag gissar att de hade kul medan de höll på. Tuut går ju lika bra som grattis. Bärandes tårta och några kuvert kom alla in i samlad tropp och ställde sig och sjöng otroligt fint för mig. Tre väldigt duktiga sångare och tre som inte har samma sångträning men som ändå sjunger fint. Mina mungipor nådde nästan till öronen.

Jag hade sagt att jag inte ville ha någon present eftersom min present var att vi alla var samlade. Mina barn förstod att jag menade vad jag sa men på något sätt, förmodligen genom inblandning av min syster eller svägerska, så blev det ändå en ettårig téprenumeration (min svärsons idé). De försökte urskulda sig med att det var ju inte en riktig present men jag tyckte att det var både en present och en bra sådan. Jag dricker ju mycket té. Av min svärmor fick jag blomstercheckar. Min syster hade dessutom med sig en stor bukett liljekonvaljer och en fin vas ingick i den presenten. De flesta av er vet vad liljekonvaljer betyder för mig. En av alla de saker som får mig att tänka på min man. Sammanfattningsvis ett väldigt bra födelsedagsfirande.

Min svägerska tog tåget hem, min syster hade egen bil och vi andra packade in oss i min lilla bil igen. Döttrarna och svärsonen lämnades av i Örebro och jag och sonen fortsatte hem till honom i Uppsala. Där sov jag över några nätter innan min resa fortsatte. Vi gjorde en utflykt till kusten, närmare bestämt Raggarön utanför Östhammar. En skön och lagom varm dag för en kust- och skogspromenad. Men ni ser att mörka moln närmar sig i bakgrunden.

Leden gick genom en stor fårhage och min son blev väldigt glad när han lyckades locka till sig ett gäng fina kompisar. Jag klappade lite också så klart.

När vi lämnade fåren öppnade sig himlen och ett kraftigt, ihållande regn föll över oss. Vi hade en bit kvar till bilen så vi var inte direkt torra när vi kom fram. Men vi var torra under jackorna så det var inget stort problem.

Dagen därpå var det dags för mig att ge mig iväg på min egen resa. Jag hade gjort upp en rutt som skulle ta mig via släkt i Åkers styckebruk, vidare mot kusten och ner till Öland. Sedan väntade Karlskrona och Halmstad innan jag vände hemåt igen.

Mitt första delmål var att hälsa på min svärmor på äldreboendet i Åkers styckebruk. Min svägerska och svåger bor alldeles i närheten så jag ställde bilen hos dem och fick sällskap av svägerskan till min svärmor. Kul att ses igen men jag känner att jag aldrig vill hamna på ett sådant ställe. Det var inget fel på just det här boendet men jag kände ändå ett rejält motstånd. Efter en god lunch och fika for jag vidare mot nya mål.

Jag bodde två nätter i Börsekär utanför Gamleby, i en ombyggd och snyggt renoverad lada med en härlig utsikt. Därifrån gjorde gjorde jag en del utflykter. Bl a  en morgontur till trollens, jättarnas och andra underliga figurers värld i Gamleby. Garpe och hans vänner poserade glatt och villigt för mig där jag gick och försökte hitta dem alla

Så småningom öppnade sig skogen och jag kom till en fin plats på ett berg. Perfekt att sitta här en stund, vila och fylla på vätskenivåerna.

Eftersom jag var engagerad i stolpjakten hemma så tänkte jag att det var läge att försöka hitta stolpar i de orter jag skulle komma till. Jag märkte att det var ett bra sätt att upptäcka små pärlor.

Efter en lång lunchvila i min stuga gav jag mig av till ett av naturreservaten i närheten och valet föll på Fruberget. En fin runda med en helt ok utsikt högst upp. Men jag är lite kräsen när det gäller toppar och höjder så det var inte dagens höjdpunkt.

Västervik är en väldigt fin liten stad men tidigare har jag bara sett campingen när det var dansbandsvecka där. Det var kul att få bugga lite men nu ville jag se själva staden. Ännu en gång konstaterade jag att det var perfekt att följa kartan och leta stolpar att registrera. Det blev en fin runda där jag fick se mycket av de centrala delarna.

Men sedan var det Öland som gällde. Jag hade bokat en stuga i fem nätter och tänkte se det mesta av ön. Bloggvännen Lotta, som bor i Karlskrona, har en stuga på Öland och vi hade bestämt att jag skulle komma till henne min första dag på ön eftersom hon var tvungen att åka hem sedan. Vad roligt det var att ses igen och vad fint hon har det i sin stuga. Tyvärr var jag så inne i samtalet och allt annat att jag glömde fota men ibland är inte det det viktigaste. Lotta och jag skulle ses igen lite senare och då blev det desto fler bilder.

Dagen därpå blev innehållsrik. På väg mot södra Öland och Fyren Långe Jan, i Ottenby naturreservat, gjorde jag små stopp. Dels i Nunnedalen, vid olika platser med väderkvarnar och vid en stig mot Linnés grotta. Men det som gjorde min dag var att komma till Ottenby och få se sälarna. Det är inget jag är van vid. Sist jag såg vilda sälar var på Island. Bilderna är tagna på stort avstånd och med något darriga händer men det syns i alla fall att de finns där.

Det fanns mycket mer fint att se men här nöjer jag mig med att låta fyren vara med. Jag traskade upp för alla 197 trappsteg, tittade på utsikten, fick prata lite tyska som övergick i engelska och gick ner igen.

Jag åkte bara en liten bit innan jag stannade, fortfarande inom naturreservatet. Jag ville gå en sväng längs en led där. Jag och min man har vid tidigare besök här valt att inte gå bland alla kor eftersom vi hade hundar. Men nu kände jag att det inte var några problem. Den släng av bovinofobi jag hade när hundarna var med känner jag inte av alls när jag är ensam. Det är ju hundar som kan ses som fiender och inte en ensam människa som bara passerar. Den led jag följde heter Västra Markslingan.

Vid det här laget var jag trött men ville ändå stanna till vid Eketorps borg. När jag för många år sedan var här var uppbyggnaden i ett inledningsskede så det var kul att få se hur fint de hade fått till det.

Jag sov gott och vaknade med ny energi. Nu gick färden till norra Öland, närmare bestämt Trollskogen. På vägen dit stannade jag till vid en plats där jag kunde fota fyra väderkvarnar på rad och jag stannade och gick en runda i en återställd våtmark vid Böda hamn. Men jag valde att inte ta med bilder från alla stopp jag gjorde.

Efter att ha gått runt udden och sett allt det välbekanta så fortsatte jag mot fyren Långe Erik. Den var stängd så där kunde jag inte komma upp och se på utsikten.

Jag gick en skön promenad även vid naturreservatet Neptuni åkrar, ett stort klapperstensfält.

Och naturligtvis besökte jag även raukarna i Byrum.

Tredje dagen ville jag uppleva Alvaret och hittade en lagom lång slinga, Gösslundaslingan. Den blev några km längre än tänkt eftersom jag missade markeringen där jag skulle svänga men vad gjorde det när jag kom till fina platser och där fick höra Storspoven. Det hade jag missat om jag hade gått rätt.

Fjärde dagen lämnade jag ön för att göra Kalmar. Återigen letade jag mig fram med hjälp av kartan för stolpjakten. Det blev en härlig och rejäl runda runt alla de fina delarna av stan men här nöjer jag mig med att visa det som alla känner igen, Kalmar slott. Jag gick runt innanför murarna och upp på vallarna.

Femte dagen lämnade jag ön på riktigt och for mot Karlskrona där Lotta väntade på mig. Jag bodde hos henne en natt och hon guidade mig runt den vackert belägna staden.

Efter att sovit gott fick jag se ännu mer av både staden på håll och Wämöparken, som är en kombinerad natur-, kultur- och nöjespark.

Lotta sa att vi måste till Rosenbom också och jag hängde så klart gärna med dit. Han vill gärna att man stoppar ett mynt i hans huvud och så gjorde Lotta.

Jag for vidare mot barndomsnostalgiska minnen. Min familj bodde i Halmstad från det att jag fyllde sex år tills jag fyllde 14 år och jag ville gärna återuppleva alla de mest omtyckta platserna. Två nätter bodde jag söder om stan men min barndomsstrand ligger längre norrut. Ringenäs var den strand vi nästan alltid åkte till. Oj, vad mycket kul vi hade här.

Jag vandrade på stranden tills jag såg Tylösand (syns otydligt men titta ordentligt så ser ni hotellet där borta).

Nissan har jag också många minnen från.

Jag åkte runt till alla de tre olika platser vi bodde på och ville även se de skolor jag gått på. Det blev en del små promenader på de platserna. Jag ville även se om de centrala delarna av stan såg ut som förr och det är klart att mycket gjorde det. Slottet t ex.

Likaså den fula statyn av Picasso.

På Stora torget syns wärdshuset Tre hjärtan och S:t Nikolai kyrka bakom Europa och Tjuren, en fontän i brons av Carl Milles

Norre Port, även Norreport, stadsport i Halmstad, Hallands län. Norre Port färdigställdes 1601 under den danske kungen Kristian IV. Den var en del av stadens befästning, som även innefattade Halmstads Slott. Här vaktas porten av ingen mindre än 91:an Karlsson.

Galgbergets bokskog ville jag återse och en del av mig ville besöka djurkyrkogården där en älskad vovve ligger begravd.

Jag klättrade även upp för alla trappsteg i utsiktstornet.

Jag återsåg mycket mer men det här ska ju vara en sammanfattning.

På väg hem till Frösön stannade jag till hos min syster i Motala, efter att ha tagit en bensträckare vid några tillfällen. Brahehus är ett fint ställe för en bensträckare.

Slutet på min resa närmade sig men fler trevligheter väntade. Jag hade nämligen kommit överens med två fina bloggvänner att hämta upp dem på vägen och sedan skulle de stanna några dagar hos mig på Frösön. Jag hade träffat både Anki och Paula tidigare och de kände varandra sedan länge. Anki erbjöd mig att sova över hos henne och dagen därpå kunde vi turas om att köra resten av vägen. Vi gick en promenad i Slottsparken.

Morgonen därpå for vi iväg för att först hämta Paula, som då bodde i Sundborn. Ett litet fikastopp längs vägen.

Paula packade en korg med diverse godsaker och tog med oss förbi Carl Larsson-gården till trädgården vid Sundbornsån.

Vi stannade i Ytterhogdal och åt pizza och på kvällen kom vi fram till mig. Där var min resa slut så besöket och allt vi gjorde berättar jag inte mer om här. Men jag tar ändå med en bild där vi har tagit oss upp en liten bit på Åreskutan (med lift). Det blev några väldigt trevliga dagar och jag är så glad att det blev av.

Två korta resor till blev det och den första var till ett bröllop i Gränna. Det var en av min storasysters döttrar som gifte sig med sin sambo. Jag lämnade bilen hemma och tog tåget till min syster i Motala. Roddy delade snällt med sig av sin plats i soffan.

Ett vackert bröllop och jättekul att få vara med.

Bruden med alla sina syskon.

Och jag med mina systrar. Brudens mor i mitten.

Mingel med bubbel på Gyllene Utterns terass med utsikt över Vättern. God mat serverades till middag men när ungdomarna började komma igång med lite mer festande tackade vi mostrar för oss och lämnade festen.

Jag kunde så klart inte låta bli att åka ner en sväng till mina barn på hösten. Som vanligt började jag i Uppsala hos min son. Vi promenerade bl a förbi en park med äppelträd där det var fritt fram att förse sig. Vi tog med oss några som skulle bli till en smulpaj med äpplen senare.

Min son fixade en supersmarrig middag och pajen efteråt smakade inte illa heller. Vaniljsås till så klart. Glass går lika bra.

En dagstripp till Örebro och det får en av kattbröderna symbolisera.

Dagen därpå tog vi oss ut i skogen och gjorde ett litet svampfynd.

Det blev ännu ett långt inlägg men eftersom jag efter tre år som volontär, eller kattslav som någon uttryckte det, på katthemmet nu sa tack och hejdå så vill jag ändå ta med några bilder på en del av alla fina katter jag träffade det här året. Det blev helt enkelt för jobbigt att fortsätta.