Eftersom jag en period nu pga hälsporre mestadels håller mig i stillhet här hemma så fortsätter jag det jag började med i förra inlägget, dvs går tillbaka till de resor jag har haft förmånen att kunna göra fr o m 2018. Det finns så klart många upplevelser som inte har med resor att göra men nu var det resorna jag fick lust att gå tillbaka till, både de korta och de lite längre. Men innan jag minns tillbaka till 2019 så uppfyller jag en önskan från Anna-Lena, som i sin kommentar skrev att hon saknade en bild på mig med den tyrolerhatt jag tyckte var ett måste när jag var i Tyrolen (Innsbruck). En hemsk bild men jag bjussar på den. Prislappen sitter kvar och fjädern är inplastad och syns inte men det är den enda bild jag har.

Som sagt, jag kände att jag ”🎼🎵 borde köpa mig en tyrolerhatt, bara därför att, locka fram ett skratt🎶”.

Jag bodde fortfarande kvar i Mjölby i några månader men i Januari tog jag tåget till Stockholm, där jag mötte min svägerska, och tillsammans fortsatte vi med tåg till Åre. Jag hade ju min andelsvecka och då kändes det bra att den fortfarande var min. Jag längtade efter fjäll och vinter och det var även ett bra tillfälle för att en dag ta bussen in till Östersund och Frösön. Där träffade jag säljarna i min blivande lägenhet, skrev ner en del mått och blev visad var sophus och andra lokaler finns. Jag fick även veta att jag fick ta över platsen i varmgaraget. Det var ett måste eftersom mitt förråd ligger där och det är så trångt mellan bilen och dörren till förrådet att ingen annan skulle kunna ha den platsen. Skönt att slippa ha en parkeringplats utomhus, som jag trodde var vad jag skulle få.

Det blåser på Mullfjället.

Den 20:e mars gick flyttlasset. Det var inte bara kul. Det var sorgligt att lämna den fina gemenskap jag under exakt fyra år hade haft med min syster. Det visade sig att vi hade exakt samma uppfattning om hur mycket, eller lite, vi skulle umgås. Under dessa fyra år hade vi väldigt mycket hjälp av varandra, inte minst med hundarna, och jag kan helt ärligt säga att vi inte hade minsta lilla dispyt under hela tiden. Vi hade våra egna lägenheter i huset men vi hade alltid en dörr öppen mellan oss. Både för att hundarna skulle kunna gå vart de ville men även för att det kändes bra för oss. Trädgården och uterummet var gemensamt.

Resan upp till mitt nya hem på Frösön var lång och jag är väldigt glad och tacksam för att min son erbjöd sig att åka med från Uppsala och köra därifrån. Jag tror inte att jag hade kommit fram annars. Det blev en liten omväg men den var nog nödvändig. Någonstans i trakterna runt Rätan stod det här gänget på vägen. En ganska vanlig syn här och det kändes i mitt hjärta att ja, så här är det här och snart är jag hemma.

Nästa resa fick vänta ända till september. Innan dess utforskade jag både välbakanta och nya delar av Jämtland men även om det var fina upplevelser så var det inga resor. Men i september gick ännu ett av de mål jag satte upp under min långa vänta på en ny lever i uppfyllelse och även den här gången ville min son hänga med. Vi hade bokat flyg till Island och där väntade en hyrbil. Under elva dygn tog vi oss runt hela ön och fick mängder av wow-upplevelser. Resan började för min del med att jag tog tåget från Östersund till Uppsala. Min son hade nyligen flyttat så jag visste inte vilket håll jag skulle gå åt och medan jag väntade på honom kom plötsligt min syster gående på perrongen. Nästan direkt kom min son från andra hållet och att träffas där måste så klart förevigas. Min syster hade haft en föreläsning i Uppsala och visste att jag skulle komma och vilken tid så när hon var klar passade det perfekt att dyka upp och överraska.

Dagen efter flög vi från Arlanda och sikten över Island var så bra att jag tog ett antal foton på bl a Europas största glaciär, Vatnajökull.

Vi åkte först till vårt bokade airbnb men där ville vi inte stanna utan vi åkte in till centrala Reykjavik för att se oss omkring lite. Om man tittar lite närmare in i den här målningen så ser man motiv från staden i bokstäverna. Varför det är ett G i början vet jag inte men kanske för att målningen är i gråtoner.

Hallgrimskirkja. Statyn framför kyrkan föreställer Leif Eriksson, en upptäcktsresande från Grönland.

Dagen efter hade vi som mål att se alla sevärdheter längs Gyllene Cirkeln. Första stoppet var vid þingvellir, en nationalpark där islänningarna höll sitt första riksmöte, Alltinget. Nationalparken ligger mellan Nordamerikanska kontinentalplattan och Eurasiska kontinentalplattan.

Vi fortsatte mot Geysir,  ett område med heta källor, där huvudattraktionen är den aktiva gejsern Strokkur. Med pålitlig regelbundenhet, var 5–10 minut, kastar Strokkur upp en 15–30 meter hög vattenpelare i luften.

Det kokade i marken lite överallt inom området.

Gullfoss är Islands mest kända vattenfall. Vattnet faller i två etapper, först ett kortare fall på 11 meter och sedan ett 21 meter högt fall ner i en ravin. Vi tog oss så klart ner och tittade ända till botten och vi klättrade även upp på den mörka klippan till vänster, där ni kan se att det står folk. Ett mäktigt vattenfall.

Det bästa med den här dagen var nog ändå badet i Secret lagoon, eller Gamla Laugin som den också kallas. Den består av flera mindre varma källor som bildar en naturlig pool utanför den lilla byn Fludir. Jag vet inte den exakta temperatuen men det var som att gå ner i ett varmt bad i badkaret. På vissa ställen fick man vara lite försiktig för att inte bränna sig. Ett underbart skönt och avkopplande bad. Vi hade redan från början bestämt oss för att strunta i turistmagneten Blå Lagunen och i stället hitta något lite mysigare bad.

Nästa dag blev det också ett varmt bad. Jag hade hittat ett tips på nätet om att det finns en pool, uppvärmd av varma källor, gömd på en avskild plats mellan bergen. Poolen, Seljavallalaug, är den äldsta poolen på Island. Den byggdes 1923 och tanken var att lokalbefolkningen skulle utnyttja den för att lära sig simma. Nu hittar även en del turister hit men eftersom det tar ca 20 minuter att gå dit, och att ha stövlar är bra, så var det ingen trängsel. Det kan även bero på att det regnade men det stoppade inte oss. Det är en väldigt enkel anläggning och både omklädningsrum och pool skulle behöva lite mer rengöring. Men det är en gratis upplevelse och sköts om av frivilliga så man får inte vara för kritisk.

Närmare än så här kom vi inte glaciären Eyjafjallajökull, ett namn som jag tror att många minns sedan vulkanutbrottet här satte stopp för flygtrafiken över ett stort område.

Nästa mål var Seljalandsfoss,  ett vattenfall i älven Seljalandsá som är 65 m högt.  Vattnet kommer från Eyjafjallajökull. Det speciella med det här fallet är att man kan gå bakom det. Det är som att gå i ett regn och egentligen skulle jag inte ha tagit med mig kameran. Jag hade en putstrasa med mig och den använde jag flitigt samtidigt som jag försökte skydda min kamera så gott det gick.

Vi fortsatte till Black beach, en svart lavastrand med märkliga klippformationer.

Dagen därpå hade vi ett huvudmål och det var Islands största och djupaste glaciärsjö,  Jökulsárlón, där vi skulle få se små isberg som brutit sig loss från glaciären och som en bonus också få se sälar simma omkring där.

Isen tog sig långsamt ut mot havet.

När vi vände tillbaka mot parkeringen såg vi att molnen hade lättat lite och fram kom de bergstoppar som tidigare varit dolda. Här ser man också tydligt hur glaciären går ner i sjön. Om vi hade orkat kunde vi ha gått tillbaka för en ny fotosession men vi, i alla fall jag, var trötta och vi skulle vidare mot nästa mål.

Vi hade hoppats på att få se vilda, eller i alla fall lösgående, islandshästar men vi fick nöja oss med att se dem innanför staket. Det blev en del gosande med de här två. I alla fall så länge de fick färskt gräs som vi plockade utanför inhägnaden.

De här sötnosarna ville inte ha någon närkontakt.

En natt i en stuga precis vid den här hamnen. Vi bodde på många fina platser.

På morgonen gick vi en promenad i den karga och vackra naturen. Om jag inte älskade att bo i Jämtland så skulle jag nog trivas på Island. Den här bilden får representera den dagen.

Nästa dag for vi vidare och vårt första mål var ett väldigt märkligt naturområde. Men på väg dit fick jag syn på ett vattenfall nere i en ravin och där stannade vi och klättrade ner.

Jag får nästan svindel bara av att titta på hur nära kanten min son står och jag höll mig på behörigt avstånd.

Det märkliga område jag nämnde ovan är det på bilderna nedan.  Vid Myvatn, på nordsidan av Island, finns det massor att se. Vi stannade vid ett geotermiskt område, Hverir, där det kokade och bubblade i lera och vatten. Det kom även upp riktigt svavelosande ånga ur marken och när man kom in i en sådan pust av ånga, kom kväljningarna. Ruttna ägg och döda råttor i en inte särskilt trevlig kombination, så luktade det. Men vi var båda två helt fascinerade av all aktivitet som pågick under marken och som visade sig i bubblor och ånga. Ett nordiskt land men oj, vad mycket som är annorlunda mot hur det är hemma.

Alldeles i närheten, på andra sidan ett bergspass, ligger den här heta sjön. Det är förbjudet att bada eftersom heta källor gör den farligt het på vissa ställen. Vi kunde inte motstå att känna lite försiktigt med en hand i kanten och det var varmt, men inte så att vi brände oss  under den korta stunden.

En bit längre bort ville vi titta in i en grotta, Grjótagjá. Inuti grottan finns ett lockande, varmt och klart vatten. Förr var det populärt att ta ett bad där men efter att magma från vulkanen Krafla gjorde vattnet alltför hett blev det förbjudet. Nu är det drygt 45 grader men turister får inte bada där och delvis är det pga risk för fallande stenar.

På grottans tak finns stora sprickor och därifrån syns vårt nästa besöksmål, vulkanen Hverfjall. Om ni aktiverar hökögonen så kan ni se en svart, smal linje som går snett upp ungefär på mitten av vulkanen. Där vandrade vi upp.

Det tog ungefär en timme att gå runt vulkanöppningen.

Vår sista stopp för dagen, innan vi kom fram till vår stuga, var vid vattenfallet  Goðafoss. Det finns gott om maffiga vattenfall på Island.

Vi skulle åka vägen som kallas Diamond circle men innan vi kom dit såg vi något spännande och stannade spontant.  Skútustaðagígar, ett område med massor av pseudokratrar (Liknar äkta vulkankratrar men har inte någon öppning som det strömmat lava från. Pseudokratrar uppstår vid explosioner av ånga som uppstår när varm lava flyter ut över ett vått underlag.  Här hade vi kunnat vandra omkring länge men vi hade annat inplanerat och gick en ganska kort runda.

Ännu ett spontanstopp och det är skönt med korta bensträckare ibland.

I ett ihållande regn vandrade vi lite senare iväg på en stig till Dettifoss ( Islands kraftigaste vattenfall, räknat i mängden vatten, höjd och bredd). Vatten både uppifrån och från fallet gjorde att kameran mestadels fick vila innanför min regnjacka.

En kort promenad från Dettifoss ligger Selfoss vattenfall (det finns en ort med samma namn). När man ändå är i närheten så är det klart att man vill se det fallet också. Men vi nöjde oss med att komma så här nära.

Vi fortsatte mot nästa sevärdhet, Vesturdalur (en ravin med spännande natur). Det var med en viss tvekan vi körde ner på en väldigt dålig och bitvis ganska brant väg men vi ville ju ner dit.

De två stenformationerna på den närmaste sidan av vattendraget är Karl och Kerling. De sägs vara två förstenade troll. Mitt emot dem ligger deras grotta, Tröllahellir. Vi lät fantasin skena iväg ännu mer och tyckte att vi såg deras hund längst till höger och deras beskyddande drake till vänster.

Vi stannade på fler platser men jag nöjer mig med de här bilderna från den dagen.

Ännu en ny dag och vi stannade till i en liten ort som heter svalbarðseyri. Vi gick ut mot den lilla fyren. Ganska söt.

Vi kom till Akureyri, den största staden på norra Island.

Akureyrarkirkja, ritad av arkitekt Guðjón Samúelsson (samma arkitekt som har ritat Hallgrimskirkja i Reykjavik).

Vy från kyrkan och vi tog en promenad ner till centrum där vi åt god mat och beundrade en del hus.

Vi funderade på om det här ska föreställa Karl och Kerling innan de blev förstenade.

Buoakirkja, allmänt kallad black church

Stranden nedanför kyrkan.

Molnen sprack upp och när vi åkte vidare såg vi en skylt som pekade inåt och uppåt och angav att vägen ledde till en glaciär. Vi kom upp en bra bit men innan vi kom fram tog vi det förmodligen kloka beslutet att inte fortsätta. Här krävdes en fyrhjulsdriven bil, helst en jeep. Men vi skymtade glaciären där den ligger precis under molnen.

Vi tog oss ner till havsnivån igen och stannade till vid en fin kustremsa med lavaformationer.

Vi hade tur med vädret dagen därpå när vi skulle besöka turistfällan Kirkjufell. Dagen innan var det försvunnet i moln och dimma och det var då vi bestämde oss för att åka till Buoakirkja i stället. Det var helt klart ett bra beslut. Jag vet inte om det här berget är märkvärdigare än en del andra vi såg men om man googlar Island så dyker det upp hur många bilder som helst på Kirkjufell.

Största andelen bilder har det här vattenfallet i förgrunden och nu har vi också varit där och tagit liknande bilder.

Jag tycker att det är minst lika fint åt det här hållet.

Min son ville gärna göra en avstickare till Stykkishólmur och jag var genast med på det.

Väldigt vackert enligt mig och vi tog naturligtvis sikte på klippan där framme. Vi hittade en trappa där vi kunde ta oss upp och bort till fyren.

Därifrån hade vi en fin utsikt åt alla håll.

Nästa stopp var inplanerat och det är klart att man ska ta sig upp på vulkaner om man är på Island. Här var det tre kratrar, Stora Grábrók, Grábrókarfell och Litla Grábrók.

Sista dagen innan hemresan hade vi ingenting inplanerat men vi fick till en mysig dag i alla fall. På en rastplats fanns den här stenskapelsen. Steðji, ett slags monument som tydligen ska föreställa en bägare. Det finns ett ölbryggeri med samma namn.

Ännu fler lavaformationer.

Vi kom tillbaka till Reykjavik, gick en liten runda och fikade mumsiga kakor och varm choklad på ett veganskt café.

Vi bodde nära flygplatsen och morgonen därpå flög vi hem till Sverige. En helt underbar resa till ett resmål jag varmt rekommenderar. Jag är glad för att vi tog den tid som behövdes för att hinna runt hela ön. Nu är det bara de inre delarna kvar för oss att upptäcka. Men för min del är jag nog ganska nöjd med det jag såg.-

Några små korta resor inom landet blev det efter att vi hade kommit hem. Jag behövdes i Örebro för min äldsta dotters skull och passade på att hälsa på även min yngsta dotter och hennes man. Där blev jag bjuden på god lunch innan jag fortsatte till Motala för att träffa min syster och hennes Roddy.

Finaste Roddy. Min syster och han fick inte vara tillsammans så många år men de åren var fina.

Ännu en resa till Örebro blev det eftersom julen firades där. Vi blev hembjudna till yngsta dottern och svärsonen. Även hans familj var bjudna så vi var ett litet gäng som träffades för att fira ihop. Alla, utom min son, avstår gärna från att synas i min blogg men en bild på kattbröderna kan jag visa. Jag kollade upp att orkidéer inte är giftiga för katter så därför tog jag med en sådan. Den var tydligen spännande.

Ett fint år på många sätt och det var kul att gå igenom bilderna och minnas 😀

Jag avslutar med en bild som visar hur det ser ut här nu, eller rättare sagt igår. Ingen snöstorm men ett snöfall som gav kanske ca fem cm på marken. Tillräckligt för att jag skulle vakna av plogen i morse vid femtiden i alla fall.

Jag hoppas att den här snön får vara kvar och att den fylls på.