Svårt att motstå.

Jag avslutade förra inlägget med att regnet plötsligt upphörde och att solen visade sig. Men den lilla stund det tog för mig att sätta på mig tensen och ytterkläderna var all tid som behövdes innan det blev helmulet igen. Jag gick ändå ut med förhoppningen att hinna gå åtminstone en liten runda. Jag hann inte ens komma utom synhåll från stugan innan jag kände de första dropparna. Jag vände tillbaka och ni ser ju i bilden att det var lika så bra. Jag placerade mig på värmedynan igen och kände mig ändå väldigt nöjd med de två tidigare dagarnas äventyr.

Igår vaknade vi till solsken och en vackert blå himmel. Vi hade lyckats boka de vädermässigt sämsta dagarna vid Fulufjället men både jag och min dotter konstaterade att det ändå hade varit en väldigt bra och mysig vistelse. Fjället var vackert även utan solsken. Vi packade ihop våra grejer, städade stugan och strax före 11.00 lämnade jag tillbaka nycklarna. Min dotter hade bokat buss från Särna och byte till tåg i Borlänge så efter knappt 25 minuters resa lämnade jag av henne vid busshållplatsen och for vidare mot Frösön.

Min rygg mådde inte alls bra och jag kom på att det faktiskt finns inbyggda värmedynor i sätena. Värmen kändes bara i ryggen eftersom jag sitter på en specialdyna och faktiskt så gjorde den värmen stor skillnad. Att jag inte har kommit på det förut. Men värmen stängdes av efter ca en timme så jag fick göra uppehåll ibland. Vid sådana uppehåll passade jag på att stanna och röra lite på mig. Strax utanför Lillhärdal kunde jag stanna vid den här lilla sjön. En härlig höststämning och jag stod där ett tag och njöt…och fotade.

Jag satte mig i bilen igen, slog på värmen i sätet och for vidare. När jag närmade mig Sveg kom jag plötsligt på den goda idén att åka vägen förbi Vemdalen i stället för den vanliga genom Ytterhogdal. Mellan Vemdalen och Klövsjö ligger Storhogna, ett fjällområde där man lätt kommer upp en bit utan att behöva gå brant uppför. Ländryggen skulle protestera, det visste jag, och min fot skulle inte heller bli jätteglad. Men i vissa lägen kan jag helt enkelt inte motstå en frestelse och jag kände att jag bara måste passa på att få en liten solskensrunda i fjällmiljö. Inne på OK:s toalett utförde jag inte bara det självklara ärendet utan jag monterade även tensens plattor på bröstryggen för att inte den delen av ryggen skulle bli ett problem. Det dök upp fler och fler moln när jag närmade mig Vemdalen men vid Storhogna var det ändå ganska glest mellan molnen och jag fick den härliga solskensrunda jag ville ha. Jag parkerade vid Högfjällshotellet, bytte till stövlar och började gå.

Det såg inte ut som om stövlarna skulle vara nödvändiga för så långt jag kunde se var det spångat. Men vissa partier var blöta och leriga så jag var glad att jag hade bra skodon.

En titt tillbaka. Det här kallar jag perfekt lutning men kanske är leden lite väl tillrättalagd. Men jag var inte ett dugg missnöjd med det utan det här var helt perfekt för min status just då.

Nästan alla löv hade blåst bort från fjällbjörkarna. Men färger fanns det gott om ändå.

Vid den här stenen vände leden i en nästan 90-gradig vinkel och en cykelled korsade vandringsleden.

Det var fortfarande delvis spångat men inte hela tiden. Den perfekta lutningen fortsatte.

När jag kom upp till krönet kunde jag se bort mot Vemdalsskalet.

Jag önskade att jag hade haft en kropp som inte protesterade och som lät mig gå mycket längre för jag njöt verkligen. Men jag hade gjort slut på en hel del av kroppens förmågor under de fantastiska vandringarna i Fulufjällets nationalpark så jag fick nöja mig med den här längden på promenad. Jag var klok nog att vända här.

De flesta färgerna fanns på marken och det var ju lite synd att träden hade hunnit bli så kala.

Men här och där kunde jag skymta en rönn eller en asp som fortfarande var fint höstfärgade.

Jag satte mig en stund på en bänk och tittade ner mot dalen och Högfjällshotellet. Jag valde en lite kortare och rakare led ner från fjället och det var bra, för sista biten var ganska jobbig. Men vilken härlig upplevelse jag fick.

Nu har jag ingenting mer jag ska iväg på det här året så jag kan utsätta kroppen för en del strapatser och en del press utan att vara orolig för att inte orka med kommande trevligheter. Det känns som en frihet att kunna tänka så. Det går till en viss gräns så jag ska ändå försöka vara lite återhållsam.
När jag kom hem var jag så klart nyfiken på om mina trattkantareller hade torkat helt och det hade de. Två stora glasburkar med ny torkad svamp står nu i sällskap med en annan stor glasburk med det som är kvar från förra året. Gott att ha till lite av varje.


En kommentar

  1. Åh, nu blev jag riktigt nostalgisk. Vemdalen, WhoValley har jag ju faktiskt också vandrat i. Exet o jag o hundar och katter! Katterna var inte med på fjällvandringarna utan stannade i stugan men jyckarna var förstås med. Härliga vyer, jag hade gjort precis som du, passat på även om det kommer lite surt efter! Nu får du känna dig nöjd och vila dig i form! Helgkram

    Gilla

    • Vad roligt att det dök upp fina minnen hos dig 😀 Då har du ju vandrat en del i fjällvärlden och det visste jag inte. Eller så har jag glömt det. Visst är vyerna fina och ja, jag tror också att du hade gjort likadant.
      Jag är inte jättbra på att vila mig i form men jag försöker ta det lite lugnare.
      Kram

      Gillad av 1 person

  2. Du är otrolig med dina fjällpromenader. Den här turen ser ganska vänlig ut för kroppen. Kanske jag också hade klarat av den. (Jag har lite problem med ryggen nu… och ett knä som smärtar).

    Och det är vackert, även utan färgrika löv.

    Gilla

    • Hahaha, jag kan ju inte låta bli när tillfället erbjuds 😀 Jag vet ju inte riktigt hur illa det är med din rygg och ditt knä men om du klarar en vanlig promenad så skulle du lika lätt gå den här rundan. Jag hoppas att dina besvär är övergående så att du inte behöver tveka.
      Och visst är det vackert även utan färgrika löv. Men så fort man kommer ner på lägre höjder så finns färgerna och löven kvar på träden.

      Gilla

  3. Vilken härlig avslutning det blev på resan! Här har träden nästan alla löv kvar men vi bor i ett avlångt land. Naturen såg väldigt fin ut och vandringen nästan snäll jämfört med tidigare stenblock!

    Perfekt att kantarellerna var torra när du kom hem och dessutom ”fritt fram för ansträngningar” 😉

    Önskar en god kväll nu!

    Kram

    Gilla

    • Ja, det blev väldigt bra och jag njöt för fullt. Det är bara uppe i fjällen som träden är kala. Hela resvägen var det gult och rött och massor av löv kvar på träden. Kanske har det blåst mycket mer uppe på höjderna. Ja, du vet ju att den här sortens natur är min favorit och när det är så lätt vandring så kan man ägna all kraft åt att bara ta in allt. Jag gillar dock lite besvärligare leder också och de hör liksom till när man fjällvandrar. Men det var lite väl stenigt bitvis på Fulufjället.
      Nu har jag torkade trattisar för ett bra tag och det är bara upp till mig själv hur mycket jag kan tänka mig att få ont när jag är ute. Det är ganska skönt att inte behöva vara försiktig och spara på krafterna. Men det är klart att jag inte ångar på för fullt förrän det känns lite bättre.
      Kram

      Gilla

  4. Det blev en fin hemresa och en trevlig vandring hann du med som avslutning. Fina bilder blev det också!
    Härligt att ha ett påfyllt förråd med svamp! Det är tur att jag fortfarande har gott om torkad svamp i mina gömmor. 🙂
    Ha nu en fin fredag och en trevlig helg!
    Kram

    Gilla

    • En väldigt fin hemresa och jag är glad att jag kom på att jag kunde gå upp en bit på fjället i Storhogna. Tack så mycket!
      Nu har jag en hel del svamp men mycket vill ha mer och jag var nära att köpa en stor påse trattisar av en kvinna utanför affären igår. Men det får vänta tills jag har slut i mina egna förråd. Bra att du också har välfyllda förråd men jag hoppas ändå att du kan hitta mer svamp ute i skogen.
      Tack Anki och detsamma!
      Kram

      Gillad av 1 person

    • Tack Mikael! Nej, sådana vyer har du inte men du har närheten till havet och kanske både klippor och sandstränder i stället. Alla delar av landet har olika men väldigt fina naturområden och variationen och utbudet är fantastiska.
      Värmen gör väldigt gott för ryggen 😀
      Tack och detsamma!

      Gillad av 1 person

  5. Fina dagar med dottern med naturupplevelser, det har så klart fyllt på dina energidepåer och oxytocin nivåerna är väl i topp tänker jag. Och att du sen fick avsluta med en liten fjällvandring i strålande sol gör mig glad. Nu kan du ägna dig åt återhämtning och jag hoppas kroppen svarar bra på det! Kram

    Gilla

    • Väldigt fina dagar och att få uppleva dem med min dotter är värt mycket. Supermysigt 😀 Den lilla vandringen när jag var på väg hem gjorde mig gott på många plan. Kanske dock inte fysiskt men det är inte alltid det viktigaste. Ryggen brukar kunna ta någon vecka på sig innan det vänder men jag hittar lösningar även på det problemet 😀
      Kram

      Gilla


Lämna ett svar till Marie Avbryt svar