Sveriges högsta vattenfall och världens äldsta träd.

I förra inlägget glömde jag helt bort att skriva att Njupeskärsfallet är Sveriges högsta fall. Men som med så mycket annat så beror det helt på hur man räknar.

Så här står det på https://www.sverigesnationalparker.se om Njupeskärsfallet. Njupeskär är 93 meter högt varav 70 meter fritt fall, men gör det Njupeskär till Sveriges högsta vattenfall? När man räknar höjden på ett vattenfall tar man även med forsar och mindre fall i direkt anslutning till själva huvudfallet – och då är Njupeskär faktiskt inte högst i Sverige. 

Men såvitt jag förstår så är det i alla fall Sveriges högsta fritt fallande vattenfall. Igår gav vi oss upp i Fulufjällets nationalpark igen och den här gången kom vi upp på högre höjder.

Den här rundan började längs samma led som den till fallet men vid Njupeskärsstugan vände vi upp mot fjället i stället. Det här var den sträcka som tog mest på krafterna men det var samtidigt en väldigt välordnad led. Förutom att jag inte gillar när det är iordninggjorda och ganska höga trappsteg. Men det gick mestadels bra att gå på sidan och det var mindre slitsamt för knän och höfter. Vi började gå strax efter tre på eftermiddagen eftersom det enligt prognoserna skulle vara uppehåll en stund då. Det var väldigt skönt att det stämde så bra som det gjorde för i den här lutningen ville vi inte ha regnjackorna på oss. Det var lite för varmt för det. Nu blev det helt perfekt och som ni ser kunde vi även glädja oss åt en helt ok sikt. Ingen tjock dimma där vi höll till.

Njupeskärsfallet både hörde och såg vi även den här dagen.

Det blev betydlig lättare att gå efter den branta lutningen och skylten bekräftade att vi var på rätt väg. Regnet tog fart igen men nu gjorde det inget att regnjackorna behövdes. Mitt enda lilla problem var att jag måste skydda min kamera och den fick också husera under regnjackan. När den kom fram försökte jag hålla den något så när torr och linsen torkade jag av efter varje foto.

Ja, ni förstår ju att min dotter är fotograf när jag är med och hon tog några fina panoramabilder.

Lite sämre väder kan bjuda på en del dramatik och jag gillar när dimman ligger nära molnen och när de ibland får kontakt.

Det krävdes inte så mycket konditionsmässigt att gå här uppe på fjället men i stället var det lätt att halka i lera och på hala stenar. Jag var väldigt försiktig med hur jag satte fötterna och med jämna mellanrum sa min dotter att jag skulle vara försiktig eller att här är det halt. Vilken tur att hon inte alltid har sett mig ute på en del strapatser tidigare.

Efter ca en och en halv timme kom vi fram till Old Tjikko, en ganska ynklig gran som skyddas av ett staket. På ena sidan har en liten terass med bänkar byggts upp men det var inte så lockande att sitta där i regnet. Vi fick sällskap av ett holländskt par och de var lite frågande. Is this it? frågade mannen och jag vet inte om de tyckte att Old Tjikko verkligen var värd mödan att ta sig dit. Men de berättade att de var på rundresa under flera veckor i Sverige och att de gillade det. Den här upplevelsen kanske blir en kul anekdot från deras resa senare.

Även när det gäller världens äldsta träd kanske man kan hitta en del frågetecken. Är det verkligen världens äldsta träd om det är en klon? Jag hittade en del information på samma sida igen: https://www.sverigesnationalparker.se

Uppe på fjället finns en gran som varit med i hela 9565 år. Trädet, eller Old Tjikko som det kallas, upptäcktes när forskare undersökte trädgränsen på fjället. Granen är en klon och den största stammen som sticker upp idag är några hundra år gammal. Granar kan föröka sig genom att slå nya rötter från grenarna. Det är så Old Tjikko har överlevt så länge. Under varmare perioder har granen stått mer upprätt som ett träd. När det varit kallare har granen levt som en buske som kan klara vintern skyddad under snön.I februari 2023 knäcktes cirka en meter av Old tjikkos topp av under en vinterstorm. Toppen försvann och återfanns först månader senare i augusti 2023. Grantoppen finns nu att beskåda på Naturum Fulufjället.

Old Tjikko är döpt efter en av forskarnas hundar, en siberian husky som heter Tjikko. Deras andra hund av samma ras har gett namn åt en annan gammal granklon på Sonfjället. Den granen heter Old Rasmus och hundens namn är Rasmus. Så nu fick ni lite värdelöst vetande som kanske ändå är lite kul info.

Ca 16.40 gick vi vidare och vi ville inte gå samma väg tillbaka. Det blev i stället en längre slinga där vi så småningom skulle korsa Njupeskärsfallet innan det började falla. Solen gick ner ca 19.00 men vi beräknade att vi borde hinna gott och väl.

Holländarna är bara en liten bit före oss här men de stannade nog inte så ofta för snart var de försvunna.

Både stövlar och regnkläder kom väldigt väl till pass.

Leden såg ut som fjälleder brukar göra men vissa partier var inte roliga att gå på. Här gäller det att vara försiktig med hur man sätter fötterna. Vi skulle fortsätta en bit mot Rörsjöstugorna och som ni förstår gick det inte särskilt fort.

Äntligen kom vi till bron över fallet, eller bäcken som leder till fallet, och på andra sidan såg det lite bättre ut.

Jag visste inte att min dotter filmade mig när jag letade mig fram till vattnet. Men det passar ju bra att lägga in den filmen här.

Jag placerade rumpan i vegetationen och tog fram kameran.

Det här är fotot jag tog.

Vi gick vidare och på många platser såg vi dessa varningsskyltar om att det var brant och att man ska vara försiktig.

Från leden såg vi översta delen av fallet. Jag skulle gärna ha gått några steg till men min dotter var så bestämd med att jag inte fick det. Hon ställde sig och tog ett tag om min ryggsäck och jag ville ju inte göra henne nervös. Jag var faktiskt ganska nöjd med att hålla mig på lite avstånd.

Det finns ju en zoom på kameran.

Hittills kändes kroppen helt ok men jag började känna av ryggen lite och jag var glad för att jag hade fotledsstödet på mig.

Det kändes väldigt bra när leden vände neråt och vi förstod att vi skulle hinna ner i god tid innan skymningen. Att regnet tog en paus igen var väldigt skönt.

Trots regnet var det en härlig vandring och jag är så glad för att vi hann med de två mål jag hade satt upp. I dag har jag varit nöjd med att sitta på värmedynan men plötsligt slutade det regna och nu skiner solen. Jag måste nog gå ut en liten runda bara här i närheten av vår stuga. Rätt som det är kommer regnet igen och jag vill inte missa den här lilla pausen.

Bokmärk permalänken.

En kommentar

  1. Vilka otroliga vyer! Jag har bara suttit här och njutit. Men vilket underlag att ta sig fram på, där gäller stor försiktighet. Minns när jag läste att toppen brutits på Old Tjikko i en storm men jag visste inte att den hade hittats igen. Och även om det är en klon så är det helt fantastiskt att den härstammar från ett träd som är 9565 år. Jag förstår att det här var en upplevelse och jag är glad att få följa med med hjälp av dina och din dotters bilder. Skönt att ta igen sig en dag och sitta med värmedynan. Hoppas du hann med att få en liten promenad medan det var uppehållsväder och solsken.

    Ha nu fortsatta fina dagar!

    Kram

    Gilla

    Svara

    • Fjällen är inte bara fina i solsken. De bjuder på spännande vyer även när det är mulet och t o m regnigt. Vad roligt att du njöt av att hänga med. Men du slapp gå där det var lite besvärligt och det var säkert skönt. Jag visste inte heller att toppen hade hittats innan jag kom hit. Men vi kom aldrig in i Naturum och såg den och det var inte det viktigaste under den här vistelsen. Ja visst är det en svindlande tanke att något är så gammalt. Den ser inte särskilt mycket ut för världen men är ändå en världskändis. Den här vandringen var en fin upplevelse och det är kul att dottern följde med 😀
      Jag behövde en lugn dag och värmedynan har gjort nytta. Jag hann bara ut en kort sväng innan regnet kom tillbaka.
      Tack Anita! Vi åker härifrån i morgon och det känns som om det blev en lagom lång vistelse.
      Kram

      Gilla

      Svara

  2. Är imponerad att du klarar att gå där … du har ju dina smärtproblem och din fot är väl inte heller 100 % bra … heja dig Ingrid! Tack för alla underbara vyer som du delar med dig av! Jag minns också när jag hörde att Old Tjikko hade blåst av … bra att den gamla granen fortfarande lever och tycks må bra.

    Ha nu fortsatt fin vistelse där … njut av naturen och dotterns sällskap!

    Kram

    Gilla

    Svara

    • Tack Anki! Jag är lite imponerad jag också 😀 Men med diverse hjälpmedel och en rejäl dos envishet går det bra. Jag njuter ju väldigt mycket av att göra det här och det hjälper mycket. Klart jag delar med mig. Det är ju en del av upplevelsen att få dela den med mina bloggvänner. Old Tjikko lär stå kvar många år till…får vi i alla fall hoppas.
      Tack! Vi åker härifrån i morgon. Dottern tar buss och tåg från Särna och jag åker hem. Det blir skönt att komma hem efter en härlig men intensiv vecka.
      Kram

      Gillad av 1 person

      Svara

  3. Du har visat många bilder från olika vandringar och promenader och alltid väldigt vackra vyer. Detta var inget undantag utan vyerna är verkligen fantastiska! Även om inte vädret var det bästa så är färgerna magiska tycker jag eller är det kanske just på grund av vädret. Ger liksom en speciell stämning.

    Tänk så fantastiskt med ett träd som funnits så länge även om det är en klon. Det såg inte helt lätt ut att gå på vissa ställen så där kunde ni inte ha bråttom.

    I skolan lär man ut att Njupeskärsfallet är det högsta men jag förstår att det finns olika sätt att se på saken.

    Ha det fortsatt gott!

    Kram

    Gilla

    Svara

    • Tack Znogge för dina snälla ord! Jag har haft turen och möjligheten att komma till många fina platser och kameran är alltid med. De här dagarna har absolut visat att det inte behöver vara toppenväder för att det ska vara vackert. Kanske är det som du skriver att färgerna framträder bra tack vare allt det gråa.
      Det är en svindlande tanke att trädet är så otroligt gammalt, även om det bara är en klon. Jag vet inte riktigt vad de menar med det för om det är samma rotsystem så borde det väl inte vara en klon utan originalet som har bildat en ny stam. Det ges ingen riktig förklaring på det.
      Det var absolut inte en led där man kan skynda sig. Jag är glad för att vi kom fram utan att göra illa oss.
      Jag har också alltid hört att Njupeskärsfallet är Sveriges högsta men jag ville ta med den betänklighet som finns så att ingen känner sig lurad.
      Tack och detsamma!
      Kram

      Gilla

      Svara

  4. Vilken klok dotter som säger stopp mamma, nu räcker det! Tur vi har våra döttrar, det såg rätt vanskligt ut både bland stenbumlingar som kan vara hala i regn och sen stup och annat, huva. Njuter nog mer av dina bilder än om jag varit där själv. Dessutom fick jag bonus genom dotterns lilla film där jag fick lyssna till bruset. Antar att ni sov gott efter dagens strapats! Kram

    Gilla

    Svara

    • Hahaha, ja hon är nog klokare än sin mor 😀 Men jag vet ju själv hur läskigt det kan vara att se någon gå nära ett stup så jag förstår henne. Vanskligt är precis rätt ord för både stenig led och närhet till stup. Men allt gick bra och det var bara de många stegen i knölig terräng som ställde till det lite för kroppen. Men vi njöt båda två av allt det fina och fotostoppen blev många 😀 Lite brus från vatten som forsar och faller är inte så dumt.
      Vi har båda sovit väldigt gott natten till idag. Vi gjorde små förändringar i sängarna, fixade dubbla madrasser åt oss båda, och sov mycket bättre än första natten. Men så var vi väldigt trötta också.
      Kram

      Gillad av 1 person

      Svara

  5. Väldigt imponerande bilder och fantastisk natur. Vad modiga ni är som ger er ut på detta och tur att din dotter är klok och hindrar dig emellanåt ☺

    Kram

    Gilla

    Svara

    • Tack Marie! Fjällnatur är ju min favoritnatur och det är vackert trots att vädret inte är det bästa. Jag vet inte om vi är så modiga. Vill vill helt enkelt uppleva den här sortens natur och då måste man ge sig ut på lite strapatsrika leder. Men det gick bra och vi var försiktiga. Min dotter är klok men jag är ganska försiktig av mig även när jag är ute ensam.
      Kram

      Gilla

      Svara

Lämna ett svar till Znogge Avbryt svar