Jag har inte haft någon jättelust att blogga eftersom jag efter det förra inlägget helst skulle vilja vara lite mer positiv i ett nytt inlägg. Jag vill inte att ni ska få fel uppfattning om hur jag mår och kanske är det risk att ni får det om jag bara skriver om smärta och utredningar. Faktiskt så mår jag väldigt bra trots att jag inte mår särskilt bra. En paradox men också kanske tecken på överlevnadsinstinkt. Jag tror mycket på tankens kraft och på att se vad jag kan i stället för vad jag inte kan. I alla fall till en viss gräns för även jag har några gånger mått så dåligt att jag inte har kunnat se någonting bra i tillvaron. Tack och lov var det bara pga inverkan från mediciner och inte mitt egentliga jag som hamnade där.
Jag ville skriva om något annat än mina medicinska problem och visst finns det trevligare saker att berätta om. Jag har t ex kokat sylt på de lingon jag hittade när min svägerska och jag var ute på våra utflykter. Resultatet ser ni här. Jag har två stora burkar sylt kvar från förra året så jag tar nog med mig tre av de här burkarna och ger till mina barn när jag om några veckor träffar dem. Jag har frågat äldsta dottern om hon vill ha en burk och det vill hon. Kanske bör jag fråga de andra två om de också vill ha men vem vill inte ha hemgjord lingonsylt? Lingonsylt är ju gott!
Det blev tomt och tyst när min svägerska åkte hem och tyvärr förändrades situationen för Lotta, bloggvännen från Karlskrona, så att hon och hennes partner tyvärr var tvungna att avboka sitt besök här. Ibland kommer livet med något oväntat och omprioriteringar måste göras. Inget att säga något om men jag hoppas att ett nytt försök kan göras så småningom. Kanske blir det faktiskt bättre så här. Kanske kan jag både promenera långt och prata mycket när de får en ny möjlighet. Det blir ju roligare för alla parter.
Och där kom jag in på det medicinska igen. Det är svårt att undvika om jag ska berätta vad som händer på den fronten. Det har nu fastslagits att det inte är inverkan från någon av mina mediciner som påverkar mina luftvägar. Läkaren på mag/tarm, där de har hand om min lever och den immunsänkande medicineringen, tyckte dock att pga immunsuppressionen bör man vara generös med provtagning för diverse bakterier. Mykoplasma nämndes och de bakterierna kan ställa till det på diverse platser i kroppen, bl a lungorna. Kikhosta skulle det också testas för och diverse annat som jag inte vet vad det är.
När jag läser om mykoplasma så står det att det är mycket smittsamma bakterier. I så fall borde jag ha smittat ett antal personer, inte minst mina barn, sedan det här började visa sig i slutet av maj. Jag tror inte på den här förklaringen och det verkar inte läkaren på HC heller göra. Men han följer rådet från mag/tarm och sedan kan vi utesluta även det här. Samtidigt vore det ju väldigt bra om det bara behövs en antibiotikakur för att jag ska bli av med de här besvären.
Jag parkerade en liten bit från HC när det igår var dags för provtagningen. Den korta promenaden kändes som något jag behövde efter flera dagars stillasittande. Jag stannade till vid den här lilla skylten, som har varit med här förut, och tänkte återigen att det finns mycket sanning i de orden.
Provtagningen var inte ett dugg kul, faktiskt det jobbigaste jag har varit med om sedan leverbiopsin på Sahlgrenska för sex och ett halvt år sedan. Jag fick gå in bakvägen och visades till ett rum där de tar emot patienter med eventuellt smittsamma sjukdomar. In kom en fullt skyddsutrustad sköterska men jag var ju tvungen att ta av mig munskyddet för att proverna skulle kunna tas. Det jobbigaste var den långa pinnen som stacks in långt upp i näsan. Det kändes som om den nådde upp i hjärnan och sköterskan sa att jag skulle andas som vanligt medan hon höll kvar pinnen och rörde lite på den. Ögonen tårades men jag lyckades stitta stilla och låta henne hållas. Det var betydligt lättare att låta henne ta svalgprover. När kräkreflexerna satte in var det klart och där var det bara obehagligt, det gjorde inte ont. Efter att ha tagit ett rör med blod, något som inte bekommer mig ett dugg, var det klart. Helst skulle jag ha hostat upp lite slem också men då jag sa att det kan jag inte, jag får aldrig upp något när jag hostar, så struntade vi i det. Alla som har fått pinnar uppstoppade i näsan under pandemin vet vad jag upplevde. Jag har haft turen att slippa covid så jag har sluppit vara med om det tidigare.
Det kändes väldigt skönt att det var gjort men huvudvärken som kom efter näsprovet satt i ett bra tag. På väg tillbaka till bilen noterade jag att hösten börjar färga löven lite här och där. Inte mycket men det är ändå på gång.
Björkarna vid Storsjöodjursspaningen är dock fortfarande gröna.
En liten promenad till har det blivit den här veckan. I tisdags gick jag totalt ca 3000 steg fram och tillbaka från bilen till Gunnar. Det hade varit ett tre månaders sommaruppehåll och jag hade tudelade känslor inför det här mötet. Dels för att jag verkligen har uppskattat våra samtal och tycker att de har gett mig mycket och dels för att jag hade bestämt mig för att ta upp frågan om ifall vi kunde komma längre eller om det var dags att avsluta.
Jag tog nästan genast upp den frågan och kanske hade Gunnar också planerat att prata om just det. Han svarade inte direkt utan ägnade hela den bokade tiden åt att prata om vad vi hade uppnått och om vilka förändringar han såg hos mig. Jag har själv konstaterat att jag inte har haft någon riktigt kraftig dissociationsepisod på länge och han fick tillfälle att påpeka hur fort jag kom tillbaka och var med på noterna igen när jag ”försvann” ett tag och inte kom ihåg vad samtalet handlade om. Det var ett av de jobbigare ämnen vi hade pratat om som min hjärna inte villa vara med om igen. Men så fort jag erkände att jag inte kom ihåg vad som sagts precis nyss så behövde jag bara en liten påminnelse så var jag på banan igen. Så lätt har det tydligen inte gått förut. Något som jag inte har förstått lika bra som Gunnar. Det var bara ett av exemplen på mina framgångar. Jag fick höra att jag har gjort ett väldigt bra jobb och då svarade jag med att vi tillsammans hade gjort det.
Till sist kom Gunnar fram till att vi har kommit till en platå, där han inte lyckas tränga förbi de hinder som hjärnan sätter upp och där jag inte heller lyckas. Det är alltså inte jag utan min hjärna som inte är med på noterna, det var han noga med att framhålla. Jag har verkligen försökt. Nu tar vi en paus och så ska jag höra av mig om jag känner att det blir någon förändring, dvs värre. Rent konkret så betyder det att det inte blir fler möten. Jag höll med om det han sa och tillade att jag verkligen har uppskattat de här samtalen. Att de har varit givande och har gett mig många självinsikter. Han erkände att även han hade tyckt att våra samtal varit trevliga men sa skrattande att hans terapeut (alla behandlande psykoterpeuter måste gå till en terapeut) skulle ha protesterat och sagt att det inte är meningen att det ska vara trevligt, det ska vara jobbigt.
Det kändes så fel att bara säga hejdå och gå, vi har ju faktiskt träffats under ett helt år och pratat väldigt förtroligt. Visserligen har det bara handlat om mig men han har ibland gett små exempel från sitt eget liv så lite känns det som om jag har lärt känna honom också. Hur gör man? En kram kändes inte ok och jag kom mig inte för att sträcka fram handen heller. Det blev bara de vanliga fraserna när man går åt varsitt håll, typ ha det bra och hejdå. Det kändes futtigt men det är nog så det ska vara mellan en terapeut och en patient. Jag kommer sakna de här samtalen men nu går jag vidare på egen hand. Det är kanske något positivt…att jag trots att mycket återstår har gjort stora framsteg. Hur stora får framtiden utvisa. En sak är klar. Skulle dissociationen bli värre och starkare igen så söker jag inte hjälp hos någon annan. Jag tror inte att någon annan kan mer om det här problemet än Gunnar.
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Vem skulle tacka nej till en burk hemgjord lingonsylt? Inte jag i alla fall så jag tror att dina burkar kommer att bli mycket uppskattade.
När det gäller vad man skriver om i bloggen så tycker inte jag att det behöver vara ”guld och gröna skogar”. Vi som följer dig undrar så klart hur det går med din hosta och hur måendet är. Nu har både det ena och det andra uteslutits och skönt är så klart det. Samtidigt så är det ju något och det är bra att man testar vidare. Kikhosta har vår ena dotter haft och det gick verkligen inte att ta miste på. Tänker att du borde vara vaccinerad mot det. Mykoplasma hade en avlägsen släkting till mig och han smittade inte en enda. Gick över med en kraftig antibiotikakur. Med andra ord så vore det en smidig lösning så att säga. Vissa provtagningar är inte roliga men det är bara att bita ihop.
Det kändes väl som ett klokt beslut att ”göra slut” med Gunnar nu. Skulle det bli värre så vet du var han finns och då är det väl bara att uppta samtalen igen. Framsteg har du gjort och dem kan man ofta komma vidare med på egen hand.
Önskar en god fredagskväll nu!
Kram
GillaGillad av 1 person
Nej, eller hur! Och skulle de mot förmodan tacka nej så är inte det heller något problem.
Du har så rätt i att allt inte behöver vara positivt men det kändes som om det borde vara en positiv inriktning efter att ha beklagat mig i det tidigare inlägget. Jag har nog strängare regler för mitt eget skrivande än för andra för om jag tänker efter så är det ju livet och vardagen jag gillar att läsa om hos er andra. Nu blev det i alla fall en blandning av lite av varje. Mina två äldsta fick kikhosta när jag låg på BB med den yngsta. Det blev antibiotika till alla tre för att skydda den minsta. Eftersom varken jag eller min man blev smittade så antar jag att vi var vaccinerade men det är inget jag kan säga att jag vet. Varken jag eller läkaren på HC tror på kikhosta men han följer rådet från mag/tarm. Kanske kan jag hoppas på mykoplasma och att en antibiotikakur kan få slut på det här. Det vet jag förhoppningsvis nästa vecka. Provtagningen var jobbig men var ju över snabbt.
Ja, jag hade ju de funderingarna redan inför sommaren och Gunnar har säkert också tänkt i de banorna. Han har passerat pensionsåldern så risken är väl att han inte jobbar om jag vill återkomma. Men minst ett år till skulle han i alla fall fortsätta. Jag tror ärligt talat inte att jag helt kan bli av med dissociationen och kanske är det här så långt jag kan komma. Men jag har fler verktyg nu som jag kan ta till.
Tack Znogge och detsamma!
Kram
GillaGilla
Vår äldsta dotter fick kikhosta när jag väntade sonen så det blev antibiotika för alla. Var tal om att jag skulle behöva stanna på infektionskliniken och inte BB men det slapp vi tack och lov. Hade väl inte varit bättre att placera en nyfödd och en nybliven mamma där… Ja, hej och hå!
Kram
GillaGilla
Ja, då har ni liknande erfarenheter. Förmodligen gjorde antibiotikan att de två äldsta hos oss fick lite lindrigare sjukdomsförlopp och det var ju bra. Bra att ni slapp stanna på infektionskliniken och som tur är gick det bra för alla våra barn 😀
Kram
GillaGilla
Det är fint att ha hemgjord lingonsylt. Min dotter och jag har tillsammans plockat ca 30 liter. De ligger i frysen och jag vet var kan hämta när jag behöver.
Fortfarande ett mysterium med din hosta… jag följer fortsättningen och hoppas att du får den rätta hjälpen snart.
Förstår att det på sätt och vis känns lite underligt att avsluta samtalen med Gunnar. Men ändå bra… ni var ju båda på väg åt det hållet.
GillaGilla
Ja, det är gott och bra att ha. Oj, ni har verkligen varit duktiga som har plockat så mycket. Det lär inte ta slut i första taget.
Det är mycket med mig som är svårt att hitta anledningen till men det här hoppas jag ska få en lösning.
Jag kommer sakna samtalen med Gunnar men det var nog lagom att sluta nu.
GillaGilla
Krämpor är ju en del av livet, bara att skriva kan ju jag känna.
Hemgjord sylt är ju sååå mycket godare än köpesylt, det är ju bevisat sen länge…gott gott.
Ha nu en fin fortsatt kväll.
GillaGilla
Så är det och det måste man acceptera även om det är trist när det fylls på med fler krämpor. Jag är ganska öppen om mina fysiska och psykiska besvär men jag vill inte ha enbart en sjukdomsblogg. Det verkar dock som om de flesta tycker att det är en ok blandning här.
Hemgjord sylt går inte att jämföra med den sylt man köper. Lingon är ganska trevligt att plocka men andra bär stoppar jag bara i munnen när jag passerar. I alla fall dem jag gillar.
Tack och detsamma!
GillaGillad av 1 person
Jeg er slett ikke flink på slike husmorpoeng. Synes du er dyktig jeg. Jeg liker meg best ute jeg egentlig og gjør noe inne når jeg MÅ.
GillaGilla
Hahaha, jag är inte särskilt duktig och jag hade inte plockat lingon om inte min svägerska hade gjort det 😀 Men när vi väl kom igång var det kul och ganska lätt. Belöningen blev ju en god sylt 😀
GillaGilla
Så mycket det har hänt hos dig. Jag läser och funderar. . .
Å konstaterar att lingonsylt är väldigt gott! 😉 Vad vore ”kött”bullar och potatis utan lingon!?
Kram/Barbro
GillaGilla
Hahaha, skulle vara kul att få veta mer om dina funderingar. Festligt att dina tankar sattes igång av det här 😀
Ja, visst är det gott med lingonsylt, särskilt hemgjord sådan. Här blir det mest på gröten den hamnar men även på färsbiffar eller raggmunk.
Kram
GillaGilla
Visst är hemgjord lingonsylt det absolut bästa! Att blogga om det som händer i ens liv innebär ju både roliga och mindre kul saker. Det är väl ingen av oss som inte har båda delarna tänker jag. Jag berättar inte om allt, tycker inte det behövs. Ibland snuddar jag vid det, men går inte djupare. Om det skapar frågetecken hos de som läser så får det vara så. Att inte berätta hela sanningen är inte alltid så lätt, men för mig är det nödvändigt. Tycker ändå det är fint att du och Gunnar kommer fram till ett gemensamt beslut, att ni är överens om att samtalen kan upphöra nu. Ha en fin helg! Kram
GillaGilla
Ja, så är det verkligen. Mycket godare än den blaskiga sylt man hittar i butikerna.
Om jag tänker på vad jag själv gillar i de bloggar jag läser så är det en blandning av allt möjligt i mina bloggvänners vardag. Dit hör även fysiska och psykiska utmaningar och kanske ska jag inte fundera så mycket på om mina inlägg blir för dystra. Livet är ju som sagt en mix av både bra och dåligt. Jag är ganska öppen om mig själv men ibland funderar jag på om det blir för mycket. Men mina härliga och fina bloggvänner skriver alltid så snälla och bra kommentarer så jag behöver egentligen inte tveka om att skriva som jag gör. Självklart lämnar inte heller jag ut hela sanningen.
Ja, det var ett bra samtal hos Gunnar och jag tror att det vi landade i blir bra 😀
Tack Anna och detsamma!
Kram
GillaGilla
Hemgjord lingonsylt är bäst. Men i år blir det ingen för oss då det inte finns några lingon pga torkan. Men jag har så mycket annat hemgjort så jag är glad över det.
Jag blir glad varje gång du kommer med ett inlägg för jag känner att vi är bloggvänner och jag bryr mig om dig och vill gärna veta hur du mår och hur det går med din hosta. Nu blir det spännande att höra om de hittar något efter den jobbiga undersökningen. Det skulle ju vara toppen om en antibiotikakur skulle hjälpa.
Det har också varit intressant att följa dina samtal med Gunnar. När jag nu läser om ert möte så känns det bra att ni gemensamt kommit fram till att ni ska upphöra med mötena.
Skylten är väldigt bra och så ser jag att höstfärgerna smyger sig in här och där även hos dig. Idag var vi ute på en tidig morgonpromenad i dimma och jag kände riktigt att hösten var på väg trots att vi nu har sommarvärme.
Nu önskar jag dig en fin helg!
Kram
GillaGilla
Hemgjord lingonsylt är absolut mycket godare än den man köper. Bra att du har så mycket annat hemgjort i brist på lingon.
Men Anita, vad fint du skriver och jag blir lite rörd. Det känns bra att få så fin respons och de flesta verkar vara av samma åsikt. Även jag tycker att mina bloggvänners liv och vardag är det jag gillar mest att läsa om så kanske borde jag inte vara så tveksam när det gäller mina egna inlägg. Jag hoppas att jag får veta vad proverna visar i början av veckan och kanske vore det bäst om alla besvär beror på något som kan försvinna med en antibiotikakur. Jag vågar inte riktigt tro på det men hoppas gör jag.
Det känns även bra att mina inlägg om Gunnars och mina samtal känns intressanta. Jag lämnar så klart inte ut allt men tillräckligt för att ni ska få en liten aning om hur de har varit. Det är ett ämne som jag själv skulle gilla att få ta del av och det verkar som om fler tänker likadant. Nu var det nog alldeles lagom att avsluta. Jag kommer att sakna våra möten men min ekonomi tycker att det här blir bra 😀
Jag blir glad varje gång jag ser den lilla skylten och om fler reagerar likadant så har den gjort något väldigt bra för många.
Hösten är på gång och jag hoppas att er promenad i dimman var skön. Sommaren är här också men nu vill jag hellre ha lite kyligare temperaturer. Jag får nog som jag vill om några dagar 😀
Tack Anita och detsamma!
Kram
GillaGilla
Du behöver inte tänka att du ska undvika att berätta om dina olika sjukdomsbesvär, jag tror vi fattar att ditt liv inte enbart handlar om det. Att du i grunden är väldigt positiv. Man får blogga om precis vad man vill.
Jag och mina barn hade troligtvis mykoplasma för ett antal år sen och det var inte roligt, fy vad sjuka vi var, värst blev det för sonen som fick lunginflammation. Det lät otäckt med provtagningarna du fick göra med pinne i näsan, halsprov tycker jag själv är väldigt obehagligt.
Vad skönt ändå att Gunnar och du kan konstatera att du gjort framsteg. Jag kan känna igen det där med att det känns svårt när man ska avsluta. Jag gick till en psykolog ett tag där jag på grund av att han hade ett ovanligt efternamn kom på att jag gått ett år på gymnasiet med hans dotter. Jag sa det på sista samtalet, jag hade också hört att hon drabbats av svår ms. Han berättade om det också, jag hade så svårt att fatta att den glada söta tjejen från gymnasiet var så sjuk. Senare har jag läst hennes dödsannons, förfärligt.
Kram
GillaGilla
Tack Marie för de orden 😀 Jag behöver nog inte vara så försiktig och tänka så mycket på om det blir för mycket av den varan. Jag gillar ju själv att läsa om mina bloggvänners olika delar av vardagen och så är det nog för de flesta som följer mig också.
Det låter inte alls trevligt med den sortens mykoplasma som ni troligtvis hade. Det får mig att tvivla ännu mer på att de här proverna ska ge svar på vad mina besvär beror på. Men det är ju alltid bra att kunna utesluta saker och i stället leta vidare. Pinnen i näsan var hemsk och efter det kändes halsprovet mycket lättare att stå ut med. Jag känner fortfarande lite obehag långt in i näsgången.
Det var bra att jag och Gunnar tänkte ungefär likadant om möjligheten att komma längre. Men det blev ett lite snöpligt slut. Hade jag vetat att det var sista gången hade jag nog tagit med choklad eller något liknande som en liten avskedspresent.
Det måste vara jobbigt för psykologer med vissa svårt traumatiserade patienter och även patienter som kanske påminner om en egen svår situation. Din psykolog hade det inte lätt men kanske var det ändå en hjälp att få fokusera på andras problem om dagarna. Fint att ni kunde prata lite om hans dotter på slutet men fy vad hemskt det är när någon drabbas av svår sjukdom och dör.
Kram
GillaGilla
Usch så trist. Vet hur ont det gör med hälsenan som inte funkar som den ska. Jag har bränt mig på underläppen med en het sked när jag skulle provsmaka köttfärssåsen. Nu ser jag ut som plutläpparna som unga tjejer ställer till sig och blåsor överallt på munnen. Dum i huvudet är jag som inte tänkte på att skeden skulle bli het som sjutton när den stod i köttfärssås med mycket tomat. Usch. Ja du alltid är det någonting men vi får väl ta en dag i sänder. Här är det älgjakt och vi har två björnar i närheten av huset men just inga älgar alls.
GillaGilla
Ja, det är trist men jag tycker att det känns lite bättre idag. Hoppas det fortsätter så. Fy, vad jobbigt att ha en brännskadad läpp. Det måste ju vara svårt att äta och ont gör det säkert också. Hoppas det blir bättre snabbt. Visst är det alltid något och det känns som om det ständigt är en väntan på bättre tider. Vi får glädjas åt de perioder då vi mår ganska bra.
Inte underligt om älgarna håller sig borta när det finns flera björnar i trakten.
GillaGilla
Hemkokt lingonsylt är ju så smaskigt så jag kan tänka mig att ingen tackar nej till en burk. Jag har verkligen hållit tummarna för dig och att de ska hitta vad som gör dig så andfådd och hostig när du samtalar. Jag rös i hela kroppen när du nämnde pinnen som de rotade runt med i min näsa då pandemin bröt ut på jobbet och alla skulle testa sig (jag fick kraftig näsblod).
Det blev en tripp till Gotland för oss, torsdag, fredag och lördag. Härligt och intensivt i sommarvärmen. Jag hade verkligen sett fram emot att få träffa dig. Men vi kommer, det kan jag lova. Vi har sett ut både ställplatser och vad vi vill se och uppleva som vi skrivit ner och tänk prata med dig om.
Kramar
GillaGilla
Jag skulle bli förvånad om de tackar nej men om de inte vill ha så vet jag att de kan säga det 😀 Tack Lotta för hållna tummar ❤ Pinnen i näsan var jobbig men inte lika jobbig som det blev för dig. Inget näsblod här men det är nog en hel del som får den reaktionen. Hoppas att både du och jag slipper fler pinnar i näsan.
Men oj, vad mysigt och kul att ni åkte till Gotland. Då har vi båda varit där i sommar 😀 Jag hade också det jättemycket fram emot ert besök. Det känns ändå bra att ni tänker komma en annan gång och förhoppningsvis har jag blivit av med de här besvären tills dess. Spännande att få veta vad ni hade sett ut att ta er till 😀
Kram
GillaGilla
Äntligen här för att läsa ikapp! Börjar med lingonsylten, jag måste ju erkänna att jag inte äter den sylten heller även om den inte är söt som andra. Vi använde knappt lingon i mitt barndomshem, kanske kommer det därifrån att jag inte vant mig. Har sett dem som t.ex äter stekt strömming med lingonsylt, det måste smaka annorlunda. Men självklart kommer dina barn att vara glada över att få hemlagad sylt!
När jag läser om provtagningen mår jag illa, jag brukar inte vara pjoskig, o svalgprov har jag tagit under pandemin, men att få en sticka långt upp i näsan, bevare mig väl! Annars är nog koloskopi något jag gärna undviker resten av livet…Jag ska snart mäta bentätheten igen, fick en kallelse idag, men den känns ju inte alls, skönt.
Jag förstår att det kändes konstigt med avslutet av terapin, har man träffats och pratat så mycket om sitt liv och haft bra samtal måste det kännas konstigt att bara säga ja tack o hejdå….
Och visst är det så att livet inte är så dumt ändå, alternativet är betydligt tråkigare. Höstregn hos mig idag, oj så mörkt det blev inomhus helt plötsligt. Nu kommer mysbelysningen snart till användning.
Kram
GillaGilla
Du har haft fullt upp så jag är glad att du tar dig tid nu 😀 Nej, dig skulle jag nog inte erbjuda en burk lingonsylt så du skulle slippa tacka nej 😀 Min mamma lärde oss att lingonsylt är supergott till panerad, stekt strömming och gärna med potatismos till. Jag jobbade på en vägrestaurang och där introducerade jag samma sak för stammisarna och många gillade det. Kanske inte var så poppis hos ägarna att jag la till lingonsylt till de som ville ha det men jag hörde aldrig något om det. Mina barn vill gärna ha sylten 😀
Svalgprov är jobbigt men inte i närheten av näsprovet. Jag känner fortfarande av ett litet obehag längst upp i näsgången. Koloskopi har jag aldrig gjort men tänker att jag hellre skulle utsätta mig för det än för gastroskopi, där en slang matas ner genom munnen och ner i magen och ännu längre. Jag har lovat mig själv att aldrig gå med på någon sådan undersökning om jag inte får bli sövd först. Det finns många läskiga undersökningsmetoder men de värsta har jag nog sluppit. Bentäthetsmätning är tack och lov smärtfritt och det är nog dags för mig också efter årsskiftet eller till våren. Lycka till med din och jag hoppas dina värden är bra.
Det kändes trist att det inte blir fler samtal med Gunnar men det var nog helt rätt att avsluta.. Livet är ganska bra och det måste vi nog påminna oss om ibland.
Här lyser mysbelysningen redan och det är stor skillnad på kort tid. Ha det så mysigt i ditt nya pörte 😀
Kram
GillaGillad av 1 person