Det var just vad jag kände. Jag har inte varit uppe i mina fjäll och vandrat på väldigt länge. Den här sommaren har jag bara sett dem på långt håll och det räcker inte. Igår kväll bestämde jag mig för att nu var det dags. Jag kollade väderappen och såg att dagen efter, idag alltså, skulle det i alla fall inte regna. Annars väntas skurar och ibland mer ihållande regn varje dag framöver. Det regnade inte under gårdagen heller och det tänkte jag var bra för att kanske slippa alltför blöta stigar.
Eftersom jag har flera eventuella begränsningar så valde jag en relativt snäll led i Gräftåvallen. Dit har ni följt med mig för några år sedan då jag var tillräckligt envis för att ta mig upp på Östfjällets topp. Jag tror att det var femte toppen jag kom upp på som äntligen visade sig vara just Östfjället. Nu är jag lite förundrad över att jag tog mig dit. Idag valde jag att följa sommarleden i stället. Den börjar i samma slalombacke men efter en lite jobbig början viker ledan så småningom av till vänster och med nästan inga uppförsbackar. De som fanns var antingen korta eller med väldigt svag lutning. En perfekt led för mig alltså.
Först körde jag ca 7 mil. Rutten ser ni i första bilden. Jag passerade bl a Oviken, där vi bodde mellan 1996 och 2009. Eller rättare sagt så bodde vi i Ovikens kommun men svängde av och åkte ner mot sjön igen. Där hittade vi ett otroligt billigt hus nästan nere vid sjön. Den röda markeringen visar var Gräftåvallens fjällanläggning ligger och där startade min vandring. Jag ville helst gå en runda och var länge inne på den tanken men när jag kom fram till Tväråstugan, där den blå linjen slutar i den andra bilden, tog jag mitt förnuft till fånga. Jag tittade på ledkartan och konstaterade att det var mer än dubbelt så långt att gå tillbaka till bilen om jag gick hela rundan än om jag vände tillbaka. Min fot behövde inte så många steg och benen och ryggen började också knota lite. Alltså stoppade jag undan envisheten och gick samma väg tillbaka. Några små avvikelser från leden gjorde jag som ni ser.
Där borta syns ett fjäll som man kan nå från Gräftåvallen men jag vet inte vilket fjäll det är eller om jag kom i närheten av det. Den här dagen var inte målet att komma upp på en topp. Jag ville bara testa min förmåga att komma upp en liten bit för att sedan följa en lättare led.
Några hundra meter innan jag var framme dök den här stiliga renen upp. Jag hoppades på att fä träffa många fler renar.
När jag kom fram satte jag igång tensen, stoppade in en halstablett i munnen, tog på mig ryggsäcken och började vandra. Kameran framme och redo så klart. Här nere var det inte mycket vind och jag var tacksam för att jag inte hade en motvind att kämpa mot när det bar av uppför.
Jag var glad för alla anledningar att stanna upp en stund och pusta. Men det gick ändå ganska bra tycker jag.
Renar dök upp lite då och då men ingen av dem ville träffa mig. De sprang eller lunkade iväg så fort de fick syn på mig.
När jag kom upp en bit började vinden ta i ordentligt. Då var jag väldigt glad för att jag hade luvan på jackan. Den fick jag användning för ända tills jag nästan var tillbaka vid bilen igen. Jag frös inte men det var ca 11-12 grader och blåste rakt in i öronen kändes det som. Både öron och huvud mådde bra inne i luvan.
En av flera små bäckar som jag lätt kunde kliva över.
Här stod jag och tvekade lite. Om jag hade fortsatt på den här stigen skulle jag så småningom komma bort till vackrare vyer med fler fjäll att njuta av. Men det var inte den leden jag hade valt att gå på så jag bestämde mig för att återkomma när väder och diverse krämpor tillåter en längre vandring.
I stället följde jag sommarleden ner mot en dal.
Där, vid en något större bäck, ligger Tväråstugan. En raststuga där man kan vila en stund och kanske söka skydd från väder och vindar.
Jag gick in där och åt upp en av mina mackor. Lite trist att sitta inne men det var inte lockande att sitta ute i blåsten. Jag hade kanske kunnat hitta lä någonstans men jag valde den lätta lösningen. Här inne fanns en liten kamin med tillhörande nödved och dessutom en nödlåda. Jag såg inte efter vad som fanns i nödlådan men kanske några konserver och sjukvårdsartiklar.
Det var inne i den lilla stugan jag bestämde mig för att vara förnuftig och gå tillbaka samma väg. När jag kom ut igen stod ännu ett gäng renar och tittade på mig.
Men de vände genast om och försvann.
Kanske ska jag vara glad för att alla renar valde att inte konfrontera mig. De är fredliga och snälla men om någon med stora horn skulle få för sig att jag var en fiende som måste oskadliggöras så skulle jag inte ha stor chans. Det vore dock ganska trevligt att få klappa mjuka mular lite.
Jag hade rejäl medvind åt det här hållet. Om ni tycker att bilderna på renarna är lite väl suddiga så var det inte lätt att hålla kameran stilla i vinden och försöka få till bra foton på långt avstånd.
Ett sista gäng med renar innan jag var framme. Jag var inte ensam på fjället men jag såg inte en enda människa innan jag var nästan nere igen. Kanske inte så konstigt. Det är söndag och jag började min vandring ca halvnio. Klockan var nästan tolv när jag var tillbaka och då hade jag gått drygt 12 000 steg. Inte särskilt mycket när det gäller fjällvandring men fullt tillräckligt för mig.
De här två stod och bevakade mig medan flocken samlade ihop sig.
Sedan vandrade de iväg. De sprang inte så jag var nog inte farligt nära.
Jag följde dem en bit med kameran och visst blir vyerna lite roligare när det händer något i dem?
Trots blåsten blev det en härlig och efterlängtad dag i fjällen. Ingen topp men jag älskar den här naturtypen och njöt för fullt av allt jag upplevde ändå. Men nästa gång så kanske det blir en topp.
Kommer ni ihåg att jag skrev om att mina grannar pratade om mitt kostval. Det var inte bara för att skvallra och uttrycka åsikter. Jag har nu förstått att de gärna vill bjuda mig på både fika och luncher men att de tycker att det är så svårt. För några veckor sedan frågade en av grannarna mig om jag ville komma på lunch snart och ville ha råd om vad jag kan äta. Känner man inte till vad en vegan äter så är det inte så lätt. Jag fick frågan om jag äter potatis eller fisk och jag gav en kort förklaring om vad som gäller. Då kom vi överens om att jag tar med mig det som kan ätas till potatis och sallad och det kändes nog bra för oss båda.
Men för några dagar sedan kom grannen och ringde på och frågade om vi kunde ta lunchen på lördag (igår). Jag frågade om jag skulle ta med mig något, som vi ju hade kommit överens om, men hon hade köpt en vegokokbok och skulle göra en morotssoppa till mig. Bröd och vin skulle det också bli. Vad glad jag blev och lite rörd över ansträngningen och viljan att fixa även min mat. Vi skulle bli fyra tanter och det såg jag faktiskt fram emot. Men tyvärr blev min granne sjuk och lunchen får skjutas fram. Men visst var det ändå snällt att vilja inkludera mig trots att jag har en besvärlig kosthållning. Det tog bara drygt fem år men jag vet att några av mina grannar har haft tanken på att bjuda mig tidigare. Så länge det inte sker för ofta så känns det roligt.
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Du fick en fin vandring och bilderna är jättefina! Trevliga möten med renarna, även om de direkt inte var så sällskapliga. klokt av dig att vända och inte utmana din fot alltför mycket!
Goda grannar är viktiga … fint av din granne som skaffat en vegokokbok för att kunna bjuda dig och kanske även för att testa själv 🙂 Jag har ju ”mina” tanter här och vi fortsätter grilla på lördagskvällarna så länge som vädret tillåter.
Ha en fin start på denna nya vecka!
Kram
GillaGilla
Tack Anki! Ja, det var en fin vandring och jag har längtat efter en fjällvandring. Det hade varit trevligt att få lite närkontakt med renarna men ärligt talat hade jag nog blivit en aning rädd om de hade kommit mot mig. Det var bra att jag vände i tid och foten blev inte sämre 😀
Ja, goda grannar är bra men det får inte bli för mycket socialiserande. Men en lunch låter trevligt. Väldigt fint att min granne ansträngde sig för att kunna lag lunch som passar mig. Kul att ni har era grillkvällar men kanske lite synd att de tar slut när det blir kallt.
Tack och detsamma!
Kram
GillaGilla
Så många riktigt bra och fina bilder Ingrid. Härligt.
Det uppskattade jag väldigt mycket då förut (när jag följde en kostmodell utan socker och gluten), att någon hade tänkt extra på mig.
Jag hade ju alltid med mig något eget som passade just för mig men blev precis som du nästan rörd om någon ändå hade bemödat sig.
Ha en fin vecka! ❤️
GillaGilla
Tack Barbro! Det var en härlig dag trots blåsten.
Ja, då vet du hur glad och rörd man kan bli när någon anstränger sig på det viset. Jag tar gärna med mig något men det är klart att det är väldigt uppskattat om jag inte behöver det.
Tack och detsamma! ❤
GillaGilla
En fin promenad i dina favoritkvarter 🙂 Och så fint att grannen vill laga mat till dig trots att hon inte har erfarenhet av veganmat. Gör mig glad! Fina bilder och jag tycker renar är så fina djur, men jag hade varit rädd… stora djur jag inte känner till beteendet hos skrämmer mig. Men glad för dina bilder! Kram
GillaGilla
Ja, du vet ju att det är i de här karga miljöerna jag trivs som allra bäst. Att vara ensam med bara renar uppe på fjället och med de vidderna känns storslaget och magiskt. Jag är inte orolig för att renarna ska attackera men det är ändå ganska skönt att de inte visar några tendenser till att vilja komma springande mot mig.
Jag blev glatt överraskad när min granne berättade att hon har skaffat en vegokokbok och att hon skulle fixa allt 😀
Kram
GillaGilla
Så heldig du var som fikk se reinsdyr. Nå håper jeg du klarte å overrekke ønskelisten din for jula til Rudolf 🙂 Jeg har også vært på en liten fjelltur, men fikk vridd kneet mitt litt, så jeg fikk ikke gått så langt som jeg hadde tenkt.
GillaGilla
Ja, visst är de fina och jag är så glad att de var där och gjorde mig sällskap 😀 Men tyvärr kom de inte tillräckligt nära för att ta emot någon önskelista och inte ens en muntlig sådan. Men vad trist att du vred till ditt knä. Hoppas att det inte blev en skada som hindrar dig framöver.
GillaGilla
Jag kan förstå att du kände lite fjällabstinens för så många turer har det inte blivit för dig på senare tid. Nu blev det i alla fall av och jag förstår att det var efterlängtat. Klokt av dig att välja en ganska så snäll led och att hålla fast vid planen dessutom.
Bilderna är jättevackra och för mig här ”söder om landsvägen” känns det nästan overkligt att röra sig med renarna så nära inpå. Förstår dock att det är vardagsmat för dig.
Så omtänksamt av grannen och jag kan förstå att de vill lösa det så att även du kan äta av maten. Många soppor är ju bra exempel på vegansk mat som inte är så komplicerad, Synd det blev uppskjutet men ni får ta nya tag vid ett senare tillfälle.
Kram och god måndagskväll!
GillaGilla
Senast jag var i fjällen var i september förra året. Då räknar jag inte med vistelsen i Åre för där var det en helt annan upplevelse. Den här lilla vandringen gav mersmak och jag känner att jag snart vill göra ett nytt försök 😀 Foten höll förvånansvärt bra så det var ett bra besked.
Tack Znogge! Ja, jag är van vid att se renar i de här fjällen men jag blir ändå lika glad varje gång.
Det var verkligen omtänksamt att min granne anstränger sig för att fixa mat även åt mig. Jag är ingen soppmänniska men det låter gott med morotssoppa. Jag fick väldigt god sådan på sjukhuset och i den var det även linser. Det blir när det blir och jag hoppas att min granne kryar på sig snart.
Kram och detsamma!
GillaGilla
Äntligen har du fått komma ut till dina fjäll! Fantastiskt fina bilder och vad annorlunda den vita renen såg ut! Är det vanligt med vita renar?
Det var ju väldigt snällt av din granne att vilja bjuda dig på mat och göra mat som passar dig. Vi som trodde att dom skvallrade om din mathållning 😀
Kram
GillaGilla
Ja, och nu känner jag att jag snart vill ut i fjällvärlden igen 😀 Tack Marie! Renarna gjorde så gott de kunde för att bilderna skulle bli bra. Jag ser vita renar ibland men de verkar inte vara lika vanliga som bruna i olika nyanser.
Visst var det snällt och nu vet vi vad de egentligen pratade om. Jag hörde ju bara en liten del av samtalet.
Kram
GillaGilla
Har förstått att du nog haft fjällabstinens så det här blev väl en härlig tur. Landskapet är kargt men så vackert med den milsvida utsikten och de speciella färgerna. Och så renarna. Tycker att bilderna blev riktigt bra med tanke på att renarna var en bit ifrån och det blåste. Vilka enorma horn de två har som stod och bevakade dig. Hade ingen aning om att de hade så magnifika horn. Det var väl skönt att det gicks så pass bra och det kändes ju klokt att du valde den kortare och enklare leden.
Det var ju jättefint av din granne att till och med skaffa en bok om vegansk mat. Synd det blev förhinder men det blir nog snart av ska du se.
Tack för en fin fjälltur!
Kram
GillaGilla
Jag har längtat dit ett tag nu och det var härligt att äntligen komma ut i fjällvärlden. Tänk dig att vara helt ensam, förutom renarna, i det här vidsträckta området. Det är en underbar och lite märklig känsla. Storslaget och fantastiskt. Det gav merkänsla så jag måste nog ut dit igen snart. Bilderna duger och några blev riktigt bra men det var svårt att hålla kameran stilla. Det är svårt i vanliga fall också och med stark vind och långt avstånd får jag vara nöjd. Jag kan inte mycket om renar men ibland ser jag några med riktigt stora horn. De måste ha starka nackmuskler. Hur stora de kan bli och hur lång tid det tar vet jag inte. Jag vet att de fäller hornen men hur ofta det sker vet jag inte.
Det gick förvånansvärt bra att gå och foten mår faktistk riktigt bra nu. Ibland förstår jag inte mig på min kropp men det är ingen mening med att fundera på varför utan nu gläder jag mig åt, och hoppas, att det ska vara bra för den här gången.
Ja, visst var det snällt av min granne och jag blev uppriktigt glad och rörd. Det kommer ett nytt tillfälle så småningom.
Kul att du hängde med!
Kram
GillaGilla
Vilken fin vit ren du fotat. Renar är vackra men som du vet så gillar jag inte fjällen och framför allt gillar jag inte blåst. Det har blåst väldigt i sommar och båten som Sonen lade ut har fått ligga för att ro i blåst är inte min grej minsann.
Så rart av grannen att försöka laga mat till dig. Det är minsann inte lätt för jag har dålig koll . Det finns ju så många sorters matgrejor. En del äter fisk och en del äter ingenting och inte vanligt mjöl och inte mjölk och inte del äter inte ägg. Det måste vara jättesvårt för dom som har matbespisning och en massa ungar som har olika allergier och bara inte vill äta allt som bjuds. Äter du vanliga bullar tro? Kommer du och hälsar på innan det blir vinter?
GillaGilla
Ja, den var fin och lite speciell. Det finns många olika färgvariationer på renar och jag tycker att alla är fina.
Det var snällt av min granne att vilja laga vegansk mat till mig och jag har full förståelse för att det är svårt att ha koll på vad som är veganskt. Jag avstår från allt som kommer från djur men nu, när jag har haft ett antal år på mig att lära mig om det här, är det inte ett dugg svårt för mig. Men andra kan ha svårt att bjuda på något och då vill jag gärna hjälpa till att fixa det. Jag äter bullar som är bakade med margarin i stället för smör och som det inte är ägg i. Det finns en del varianter att köpa och t ex skogaholm har bullar som är veganska. Jag bakar nästan aldrig bullar själv förutom lussebullar till jul.
Jag kommer gärna förbi en stund någon dag. Men eftersom jag har svårt för att prata pga hostan så blir det ett ganska kort besök. Jag skickar ett meddelande till dig 😀
GillaGilla
Som tonåring, närmare 20 än 19 så var jag i norrland, många renar fick jag ju se där och när jag kom hem så ville jag inget hellre än att flytta dit.
Men så blev det inte, ett fint minne dock.
Tack för detta blogginlägg, väckte många fina minnen hos mig.
GillaGilla
Fint att du fick lite nostalgi och trevliga minnen och kanske kan jag bjuda på mer av den varan fler gånger 😀 Sedan kan man ha olika åsikter om vad som är Norrland. De som bor i t ex Arvidsjaur tycker att Östersund är för långt söderut för att kallas Norrland medan vi som bor här inte kan förstå att folk i Gävletrakten anses bo i Norrland. Allt norr om Dalälven är tydligen Norrland.
GillaGilla
Allt norr om Alingsås brukar folk säga här..haha. 🙂
GillaGilla
Hihi, då bodde jag ju i Norrland under mina år i Mjölby 😀
GillaGillad av 1 person
Nu har jag fått njuta av både underbara vyer, man märker att naturen börjar skifta i starkare färger mot hösten, och så alla dessa härliga mular! Skönt att inte foten bråkade för mycket med dig. Lite tråkigt att lunchen blev uppskjuten, men man kan ju inte rå över hälsan, ibland blir man sjuk. Då har du en trevlig lunch att se fram emot en annan dag.
Kramar från pörtet där flyttkartongerna fyller alla ytor…
GillaGilla
Du kan nog förstå hur mycket jag njöt av att vandra där, helt ensam med renarna i det storslagna landskapet. Visst börjar det skifta lite grann men det blir mycket mer färg senare. Foten känns helt ok nu. Den blir nog aldrig helt bra verkar det som men nu är det på en nivå som jag nästan kan ignorera. Min granne blev rejält sjuk, rosfeber tydligen. Jag hoppas hon kryar på sig och återkommer så småningom om ett nytt lunchtillfälle.
Snart har du alla flyttlådor i nya pörtet och då börjar det roliga…att få plocka in allt och boa in dig i ditt nya hem 😀
Kram
GillaGillad av 1 person