Lite för mycket

Så blev det när jag för några dagar sedan gav mig iväg för att leta upp stolpar och njuta av en skön förmiddag på Andersön. Men det var så skönt och det kändes så bra. Förutom att jag blev blöt om fötterna.

Sist jag var här gick jag en runda med början vid det allra smalaste avsnittet och vände innan jag kom fram till den bredare delen. Den här dagen var syftet att leta stolpar och då gick jag en runda där de fanns. Eller en runda kanske är lite mycket sagt. Det blev mycket kors och tvärs för att hitta den bästa rutten förbi alla stolpar.

Jag såg inga älgar den här gången men en del kossor tittade nyfiket på mig när jag passerade. Jag brukar inte se älgar så ofta här men minst två gånger har jag stött på de ståtliga djuren i det här naturreservatet. En gång stod fyra stycken på en öppen yta framför mig och då var jag glad att kameran var med.

Ut från skogen och ner till sjön gick min rutt.

Jag kom in i skogen igen men följde stigen som länge gick längs vattnet. Så här såg det ut långa sträckor. Massor med rötter så det gällde att ha koll på var fötterna sattes. Det här är bra för ländryggen sägs det och i mitt fall är det bättre med en knölig stig än en slät asfaltsgångväg.

Här vid käringnäset satte jag mig på en sten för att vila och fylla på vätskenivån. Jag satt där en stund och filosoferade lite och trivdes med dagen och livet. När jag fortsatte valde jag att leta upp de två stolpar som fanns längs den här stigen längre fram och sedan svängde jag in mot de inre delarna. Det var då jag blev blöt om fötterna. Mina bästa skor gick sönder när vi var på Gotland och de jag har nu är inte lika vattentäta. Det märktes när jag gick i blåbärsris och högt gräs. Här följde jag inga stigar ett tag och det var egentligen inga problem med det. Jag blev bara blöt.

Jag hittade de stolpar jag var på jakt efter och gick den sista sträckan mot bilen.

Jag kände det inte då men när jag kom hem var jag så kall om fötterna att de värkte och jag ställde mig genast i en varm dusch. Det kändes så bra och jag tänkte att nu var det problemet löst. Men så var det inte. Förmodligen kom vänsterfoten lite snett några gånger och tillsammans med kyla och kanske för många steg (ja, jag är ju envis som ni vet) blev det konsekvenser. Det var säkert också så att min tidigare skada lätt kan ge mig problem igen när det blir lite för mycket. Jag fick i alla fall väldigt ont i min tidigare skadade fot och nu har jag inte kunnat promenera på tre dagar. Det känns nästan direkt när jag börjar gå att foten vill och behöver vila. Jag skulle kunna tvinga den att promenera men jag vill hellre ta det lugnt nu och kunna komma ut på äventyr längre fram i stället. Det ordnar sig nog. Men visst är det typiskt att när ett problem har fått en lösning, visserligen tillfällig men ändå, så dyker något nytt upp. Det är väl så när man åldras konstaterar jag och deppar inte ihop för det. Jag tittar på tv-serier och OS i stället. När jag hostade mig igenom ett samtal med äldsta dottern tidigare idag så skrattade vi åt eländet och att det är som det är. Skönt att kunna ha det förhållningssättet och jag vet ju att det blir bra snart.


En kommentar

  1. Vilken otur med foten men gamla stukningar har en tendens till att gå upp igen om man överanstränger. Bara att ta det lugnt ett tag nu framöver i stället och idrotta framför teven. Det är trots allt övergående så det kunde varit värre 😉

    Väldigt fina bilder från promenaden och nog är det bättre att gå på knöliga stigar än asfalt tycker jag.

    Önskar en god kväll nu!

    Kram

    Gillad av 1 person

    • Ja, tyvärr är det nog så och kanske kommer det att vara så länge. Du är inte så fel ute om att idrotta framför tv:n. Jag gör min styrketräning där ganska ofta 😀 Den kan jag i alla fall klara av.
      Tack Znogge! Det är bättre med knöliga stigar men man måste ha koll på var man sätter fötterna och missar allt runt omkring. Men jag stannar upp och tittar ibland.
      Kram

      Gilla

  2. Visst är det förargligt när kroppen sviker! Men du är en klok kvinna och vet när det är dags att lätta på motionen så kroppen hinner vila och läka. Du hann med en trevlig runda! Trädrotsstigen var så mysig, vi har likadana här, det enda är att jag inte törs gå och titta på landskapet då utan har tvärkoll på stigen för att se var fötterna ska trampa. Och då ser man inte mycket av omgivningen.

    Jag har ännu inte simmat efter handledsbrottet, går ännu med stödförband för tumleden är inte riktigt läkt. Men det kanske kommer fler somrar. Ha nu en skön helg, jag har ätit kräftor med flickorna idag så nu ägnar jag helgen åt OS…

    Kram!

    Gilla

    • Det är väl vad man får räkna med när åren hopar sig och man har en del skador som kan göra sig påminda igen. Jag vill kunna komma ut på lite längre promenader igen och kanske en liten vandring i fjällmiljö så det här är inte alls välkommet. Men det får ta sin tid och jag vet ju att det går över. Min runda på Andersön var trevlig och jag njöt av den så jag ångrar mig inte. Visst är det både fint och bra med stigar med rötter men det är, som du skriver, svårt att släppa blicken från var fötterna hamnar. Men jag stannar ibland och tittar och kanske fotar lite.
      Trist att du ska behöva vänta på nästa sommar för att kunna simma. Men bakslagen vi råkar ut för får vi bara acceptera och planera framåt i stället.
      OS är ju över förväntan hittills med alla medaljer och kanske får vi se många fler lyckade tävlingar.
      Kram

      Gillad av 1 person

  3. Jeg tror ikke jeg har vært på en eneste tur utenfor asfalt uten at jeg har blitt våt på føttene i år. Men jeg er vel ikke så flink til å se meg for heller da… Jeg har mange skitne joggesko som aldri blir hvite igjen. Jeg må slutte å kjøpe hvite sko.

    Gilla

    • Det har varit blött nästan jämt ute i naturen men mina förra skor stod emot vätan mycket bättre. Vita skor har jag inga så jag har nog lärt mig läxan snabbare än du 😀 De är nog bäst för stadspromenader 😀

      Gilla

    • Jag har haft små känningar förut men inte värre än att jag har kunnat ignorera dem. Men tydligen får vi vara beredda på att det kan bli problem igen i gamla skador.
      Vila är nog nödvändigt men jag är inte helt stilla…bara nästan.
      Kram

      Gilla

  4. Man får skratta åt eländet – men jag hoppas du snart är bra i foten igen, det är lätt att få problem på samma ställe igen. I höstas snubblade jag till och fick väldigt ont i foten jag haft en fraktur i, men det tog ett par dagar sen gick det över.

    Kram

    Gilla

    • Ja, kan man skratta åt allt som går på tok så är det lättare att klara av problemen. I alla fall om de inte blir permanenta. Skönt att du inte fick ont så länge när du gjorde illa dig igen. Vi får nog räkna med att alltid vara lite sköra där vi har haft problem.
      Kram

      Gilla

  5. Gillar ditt förhållningssätt! Det är vad det är och blir vad det blir. Att skratta gör gott, säkert för foten också. Vila och återhämtning gör säkert susen så snart är du ute i naturen igen. Kram!

    Gilla

    • Visst känns det trist att det dyker upp det ena efter det andra men det ligger inte för mig att deppa ihop. Det är jag glad för och så länge jag tror att det går över så kan jag skratta åt det här. Jag vilar men testar också att gå lite tills jag känner att det gör ont. Det gör det efter några hundra steg. Jag hoppas och tror att du har rätt i att jag snart är ute och rör på mig igen 😀
      Kram

      Gilla

  6. Nog kan jag förstå hur det känns i din fot för jag har ju haltat omkring i flera veckor nu men det är faktiskt lite bättre nu så jag kan gå ner för trappan på morgonen utan att ta steg för steg. Men….någon längre skogsvandring blir det nog inte iår heller. Du är ju en positiv kvinna men kan då inte säga annat heller. Jag är riktigt sur för allt jag missar den här sommaren. När man börjar bli så här gammal vet man aldrig hur länge man står på benen så man vill ju göra allt man kan och du kan tro jag saknar dansen. kan inte ens höra dansmusik utan hatt känna sorg.

    Gilla

    • Ja, du har kämpat med en ond fot länge nu och både du och jag har problem med hälsenorna. De är lite knepiga och läker långsamt men jag är glad för att du känner dig lite bättre. Var försiktig bara så att hälsenan får en chans att återhämta sig.
      Jag mår bäst om jag försöker hitta det som är positivt och för mig kommer det ganska naturligt. Men jag har full förståelse för att du känner som du gör. Vi hanterar saker olika och det finns inga rätt eller fel. Jag saknar också dans, något av det roligaste jag vet, så även i det fallet förstår jag dig.

      Gilla

  7. Ser att jag missat att kommentera detta inlägg … Asch då, vilket elände att du skulle få ont i foten. Men nu har det gått några dagar så jag hoppas det är bättre. Men jag tycker om din inställning. Tur i oturen att det var OS just nu. Och fina bilder över sjön blev det. Och på nyfikna kossor.

    Krya-på-dig-kram

    Gilla

    • Ja, den krånglar fortfarande men förhoppningsvis blir det bättre snart. Ja, vad ska man annars göra om inte att skratta åt eländet. Men det är klart att det är trist att inte kunna gå ordentligt. Jag har fått syssla med lite annat och dagarna går fort ändå.
      Tack Anita! Det är fint att vandra omkring på Andersön.
      Tack och kram!

      Gilla

  8. Dagarna rusar och jag inser att jag missat dina inlägg … detta och nästa. Började läsa ditt senaste, men förstod då att jag missat detta.

    En härlig dag och fantastiska bilder! Så tråkigt att din fot blev sämre … gamla skador kan ju tyvärr göra sig påminda ibland. … vet ju efter att påbörjat ditt nästa inlägg att det verkar envist …

    Kram

    Gilla


Lämna ett svar till Paula Merio Avbryt svar