Den här dagen ville vi se mer av Gotlands Östkust och Gunnel (min syster) letade fram en led som såg bra och fin ut.

Östkustleden är en vandringsled som sträcker sig utefter den vackra kusten på östra Gotland, från Anga prästänge i norr till Närsholm från i söder. Leden binder ihop 8 socknar och passerar genom 8 naturreservat. I dag är leden 78 km lång och därmed Gotlands längsta vandringsled, men planer finns redan på att bygga vidare, till nya spännande miljöer./Östkustleden.se

Leden sträcker sig alltså från den röda markeringen i norr till Närsholmens naturreservat i söder. Till höger syns den del av leden vi besökte och som ni ser är det bara en ganska liten sträcka jämfört med hela leden. Men den var fin.

Det svåraste var att välja vilken del av leden vi skulle besöka. Nästan åtta mil var så klart inte aktuellt för oss att vandra och ännu mindre att avverka den sträckan tur och retur. För att få se så mycket som möjligt valde vi att ta bilen längs en del av leden och göra lite kortare stopp och promenader på utvalda platser. Vi for först till Katthammarsvik, där det fanns en pir, en båthamn, någon slags stenbyggnad, några stränder och så ett fiskrökeri. Det fanns annat också, bl a en restaurang, men efter att ha sett oss omkring en stund åkte vi vidare.

Vi kom till Grogarnsbergets naturreservat och det var helt i min smak. Fast ni vet ju att jag gillar det mesta i naturväg.

Så här beskriver Länsstyrelsen platsen. Den gotländska ostkusten är mestadels ganska låglänt och flack. Grogarnsberget, som reser sig drygt 30 meter över havet och på tre sidor avgränsas av branta klintar, utgör ett storslaget undantag.

Det är klart att vi sökte oss hit. Höjder och utsikt över havet är det vi vill ha. I alla fall delvis för stränder åt badpojken Rocky ville vi också uppsöka. Inte bara för hans skull utan för att vi, som jag har skrivit förr, gillar variation och många naturtyper. Vi tyckte att området delvis påminde om Alvaret på Öland och när jag läser om det här naturreservatet står det att det är omväxlande häll- och alvarmarker. Det ska finnas rester efter en fornborg någonstans men den såg vi aldrig. Eller så var vi inte medvetna om att vi trampade omkring bland de resterna. Jag har letat efter fornlämningar förr där mitt okunniga och otränade öga inte har sett någonting. Vid en googling kom förklaringen. En insatt person skulle så klart genast ha förstått att det inte bara var naturlig mark utan att de ihoptryckta stensamlingar vi inte kan ha undgått att se var den där borgen.

Man kan gå både uppe på klinten och nedanför längs stranden. Om vi hade nöjt oss med att bara besöka Grogarnsberget så hade vi nog gått överallt där det gick att gå men vi fick en skön promenad uppe på klinten och kunde se ner mot stranden.

Där borta syns ett skyddsvärn. Så mycket minns jag att det stod. Eller var det kanske Gunnel som sa det? Ja, ni märker att mitt intresse för historia är lågt. Jag kan fascineras av gamla byggnader och ruiner men jag är inte så intresserad av vad de har varit.

Däremot gillar jag att gå in i diverse skrymslen och naturligtvis gick jag in där och tittade ut, vilket resulterade i de här bilderna.

Dagen började mulen men molnen sprack upp vartefter och det blev riktigt skönt.

Strax efter att jag tog den här bilden vände vi tillbaka. Då gick vi lite längre in från havet i en rakare linje mot bilen.

Vi åkte på småvägar så nära havet som möjligt och oftast där leden gick. Lite skumpigt emellanåt och lite av ett äventyr när vi mötte andra bilar. Men det gick bra och vi fick en fin naturupplevelse även från bilen. Nästa stopp var i Herrvik, ett fiskeläge och en fritidsbåtshamn med fina strandbodar och många båtar att titta på.

Där fanns också svalor som flög omkring högt upp i luften. Enligt min och Gunnels farfar ett tecken på ett högtryck och fint väder. En av svalorna satte sig en bit bort och poserade lite.

Vi åkte vidare till en utsiktsplats lite längre bort längs leden. Det står inget namn på kartan utan bara att det är en utsiktsplats och även där fanns det så klart fåglar. Här en häger som svävade omkring en stund. Bilderna blev alla dåliga men om jag inte beskär jättemycket så kanske ni kan ana att det är en häger.

När jag vände blicken ner mot marken igen såg jag Östergarnsholm med sina två fyrar.

Nu hade solen tagit över och allt blev vackrare. Gunnel och Rocky är lika vackra som vanligt men naturen förändras när solen skiner på den.

Även här var det en del dramatik i landskapet. En fin plats helt enkelt. Ingen dag utan minst ett bad för Rockys del.

Vi gick så klart ut på klinten, eller är det klippor när de inte är jättehöga? Jag är inte särskilt hemma på terminologin.

Kanske kan de här formationerna vara raukar. Det ser ut som sådana men jag vågar inte säga att det är så.

Hur som helst så var det både fint och skönt att gå omkring där.

Vi ville ut på de flata stenhällarna också.

Jag är ganska säker på att det här är någon slags tärna men vågar mig inte på någon mer detaljerad gissning.

Ska jag bada eller ska jag se vad vår tillfälliga flockmedlem håller på med?

Självklart blev det ett bad. Lite för grunt för en stor hund som vill doppa sig men tassarna svalkades i alla fall skönt.

Nu återstod bara sista delen av det vi såg av Östkustleden. Återigen åkte vi på en väldigt smal och stundtals gropig, ojämn grusväg, för att följa leden och se så mycket som möjligt av kusten.

Vi passerade Sysne fiskeläge men vi stannade inte utan fortsatte mot stranden lite längre bort.

Rocky, som var en väldigt viktig deltagare i vår Gotlandsresa, skulle få ett sista bad innan vi styrde mot stugan igen. Det gillade han.

Som ni har märkt har det mest bara varit naturupplevelser hittills men dagen därpå åkte vi in till Visby och där fick vi en annan slags upplevelse. Lika fin men med fokus på annat än bara natur.