Tidigare säsonger har jag nästan varit lite fanatisk med letandet i början av säsongen men i år har jag av uppenbara skäl varit tvungen att avstå från den aktiviteten. Ända tills jag kom på det här med halstabletterna. Nu är jag igång med stolpjakten igen men i ett mycket lugnare tempo än förr. Hittills har jag hittat 22 av 365 i Jämtland och så de sex stolpar jag och min son hittade i Uppsala. Det får fortsätta i den takten. Så tänker jag i alla fall nu, men vi får väl se…
Igår morse ertappade jag en ung råbock när han var i full gång med att äta upp en krusbärsbuske vid tillsammansodlingen. Staketet skyddar andra grödor men buskarna har lämnats åt sitt öde på utsidan. Jag tycker att det borde ha gjort ont i munnen att knapra i sig de taggiga grenarna men här mumsades det friskt till synes utan problem. Naturligtvis tänkte jag tillbaka på när våra hundar åt upp krusbären och på hur försiktiga de var när de med läpparna drog loss de sura bären. De kunde inte vänta på att de mognade utan var så otåliga att bären var slut innan de hunnit bli goda. Men den här råbocken verkade mer intresserad av själva grenarna.
Hoppsan! Ertappad.
Efter att ha bevakat mig ett tag tyckte han nog att jag verkade ofarlig så han fortsatte att mumsa. Kanske kände han sig trygg med att ha ett staket mellan oss.
När jag gick runt staketet och kom fram bakom honom var han nog mer beredd på att skutta iväg.
Jag var en ganska lång bit ifrån honom så han bestämde sig nog för att det inte var så bråttom att fly fältet.
Jag lämnade råbocken och gick vidare. Det kändes ganska bra i luftrören tack vare halstabletten så jag bestämde mig för att det var dags för en liten utmaning. Jag såg i Hittaut.nu`s karta att det fanns några stolpar att registrera på båda sidor om Öneberget. Det är inte mycket mer än en hög kulle så jag vek av från gångvägen och fortsatte på en stig mot toppen.
Egentligen behövde jag inte gå upp på toppen utan kunde ha gått en liten bit upp för att sedan gå runt berget och göra samma sak där. Men jag ville testa hur bra jag skulle klara den här kullen så jag fortsatte uppåt. Det kändes i bröstet och i luftrören men inte mer än att jag glatt kunde konstatera att det gick ganska bra. På väg ner på andra sidan fick jag en fin vy över broarna, sjukhuset och Arctura och med mitt nya objektiv kunde jag zooma in ganska bra.
Jag registrerade de stolpar som fanns där och fortsatte en liten bit längre bort för att klara av även de stolpar som låg närmare sjön. Nu har jag hittat alla som finns på den delen av Frösön och jag vände hemåt.
Jag tror att strandskatorna har ökat i antal de senaste åren för nu ser jag dem lite överallt. Den här sprang ut från ett buskage och såg noga till att jag följde efter. Om det är en han eller en hon vet jag inte. Enda skillnaden är att honan har lite längre näbb men jag måste nog se ett par bredvid varandra för att se den skillnaden.
När jag närmade mig hoppade strandskatan vidare till en sten längre bort.
Efter ett tag flög den in mot gångvägen och började promenera och jag förstod att den ville få bort mig från boet med ungarna. Ett vanligt förfaringssätt bland vissa fåglar. Jag har flera gånger sett t ex storspoven springa ut framför mig och ibland har den låtsats ha en skadad vinge. När den har känt att jag har följt efter den tillräckligt långt har vingen plötsligt varit helt ok och storspoven kunde flyga tillbaka till sitt bo. Eftersom jag förstod att det var just för att få bort mig från ungarna som strandskatan agerade på det sättet så följde jag snällt efter och efter en stund lyfte den och flög hem.
Lite längre fram såg jag sedan något som fick mig att le. En kråka, förmodligen mamman, kraxade med jämna mellanrum medan den hoppade framåt. Jag tror att den kallade på sina tre ungar som kom hoppandes efter.
Bara två av dem fick plats i bilden. Den tredje gömde sig lite längre bort. Det verkade som om mamma kråka ville samla ihop dem för hon stannade och kraxade lite till. Den ena ungen svarade och oj, vilket pipigt och ljust krax. Det var det som gjorde mig säker på att det var just ungar som kom på rad efter den vuxna kråkan. De är lite ljusare i fjädrarna men storleken är ungefär som mammans så helt säker var jag inte först.
Jag hörde inget mer kraxande från ungarna men när jag hade gått en bit och tittade tillbaka såg jag att mamman hade lyckats samla alla sina telningar hos sig. Det såg ut som om hon höll lektion i en kråkskola. Ungarna måste ju lära sig att vara just kråkor. Jag har aldrig förr intresserat mig för dessa kraxande fåglar men det här följet kunde jag inte låta bli att titta en stund på och att fota,
Jag befann mig i mitt sovrum med öppet fönster när jag senare hörde två grannar diskutera mig och min kosthållning. Jag hörde inte allt men när jag hörde ”…och hon skulle bara ha en macka med potatis och kaviar, det måste ju ha varit tångkaviar” som jag förstod att de menade mig. Samma granne fortsatte med ”och om man bjuder på fika så tar hon med sig eget” varpå den andra grannen sa ”ja, det måste hon ju”. Därefter började de prata om blommor och lecakulor. Jag undrar hur mycket jag missade innan. Deras röster lät inte som om det var skitsnack utan mer som om det var synd om mig. Jag hade sagt i förbifarten till den ena att jag skulle gå in och äta en sådan macka och kanske måste jag vara tydlig vid ett annat tillfälle med att jag äter en varierad kost och att det finns substitut och ersättningar för allt som jag behöver tillgodogöra mig för att jag och min kropp ska må bra. Rent näringsmässigt så visar de regelbundna proverna att jag inte lider brist på något. Lite smått irriterad blev jag faktiskt för jag tycker att de kan fråga mig om de har funderingar. Jag förklarar gärna.
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Uff hva folk har å henge seg opp i. Når slike ting kommer opp så merker jeg at jeg er glad jeg ikke har naboer så nære. Jeg har også så smått begynt å kikke etter stolper. Ennå jeg egentlig ikke skulle holde på med det i år. Men litt må man jo holde på med.
GillaGilla
Ja, tänk om vi alla bara kunde acceptera att vi tänker och tycker olika. Jag förstår att mitt kostval kan väcka frågor, kanske särskilt hos en äldre generation, men då är det ju bra om man frågar i stället för att bara tycka. Jag skulle gärna bo utan grannar jag också men ibland är det ju trevligt med en liten pratstund.
Det är svårt att låta bli de där stolparna 😀
GillaGilla
Angående olika kosthållningar.
Personligen tycker jag att det är väldigt omtänksamt av den som äter ”annorlunda” att själv ta med sig sitt ”fika”.
Under 14 år åt jag ju inget socker och det kunde ju ”ställa till det”. För att inte bara sitta och dricka en kopp kaffe i olika fikasituationer så tog jag med mig nåt, kanske en ostbit eller lite nötter.
Att tacka nej till det som de flesta andra äter brukar ofta inte falla i god jord. Alltid är det lite synd om oss som helt frivilligt avstår från det normala. Lustigt var det också att JAG alltid skulle förklara mig och tala om varför jag avstod – istället för att de som åt som vanligt aldrig behövde försvara och förklara varför DE åt på det sättet.
Själv tyckte jag aldrig att jag offrade något – jag försökte bara hitta en ny väg att må bättre på.
Och vi VET ju båda att skivad kall potatis med kaviar (vilken det än må vara) är väldigt gott. 😉
Kram/Barbro
GillaGilla
Jag tänker också så och jag brukar tala om i förväg att jag tar med mig något och då inte bara till mig själv. Kanske är det så att mina grannar är oförstående eftersom de alla är äldre än jag. Det finns några undantag men de syns väldigt sällan till. Men jag tror att olika kostval är mer accepterade av yngre generationer. De vet ofta vad det handlar om och det tror jag att många äldre inte gör. Jag har nått den aktningsvärda åldern av 62 år men i vissa sammanhang känner jag mig ganska ung 😀 Jag förklarar gärna om frågan ställs av någon som är genuint intresserad och inte bara har fördomar. Lustigt nog så möter jag ofta ursäktande kommentarer där folk gärna vill tala om hur mycket grönt de äter och att köttet är ekologiskt eller lokalt. Det är ju bra men jag tycker inte att någon av oss behöver komma med ursäkter. Vi kan väl bara acceptera varandra och de sätt vi lever på. Men faktiskt så har jag upplevt att köttätare gärna vill förklara sig 😀 Om man måste avstå från mat pga allergi så kan det kanske vara på sin plats med lite medlidande men vi som har valt vårt sätt att leva för att vi vill och har tagit ställning behöver inget medlidande. Inte heller jag känner att jag har offrat något. Det skulle i så fall vara hushållsost. Du mår bättre av ditt kostval och jag mår bättre mentalt av mina val. Och nu vet jag att det inte bara är jag som gillar kall färskpotatis med kaviar 😀
Kram
GillaGillad av 1 person
Fin fyrbent varelse där, imponerande verkligen, även våra bevingade varelser imponerar ju, fina de där verkligen.
Fint fotat…tack. 🙂
Ha det bäst nu.
GillaGilla
Visst var han fin, med ett horn som en råbocksenhörning 😀 Fåglar är intelligenta varelser helt klart…och fina. Även kråkorna.
Tack och detsamma!
GillaGillad av 1 person
En macka med kokt potatis och kaviar tackar inte jag nej till. Inte utan att det rycker lite i skrattmuskeln åt dina grannars småpratande utanför ditt fönster. Det är ju jättebra när man tar med sig eget om man vill vara säker på att man får det man själv önskar. Det hade jag uppskattat.
Fina foton på både tvåbeningar samt fyrbening. Fåglar är roligt att fota, allra helst då de plaskar i vatten. Stolpjakt låter ju trevligt, du är grym på att hitta dessa.
Måndag igen och en ny vecka framför oss.
Kram
GillaGilla
Jag har förstått att vi är ganska många som gillar den kombinationen 😀 Jag växlade mellan att le åt grannarna och att känna mig lite irriterad. Det bästa är att inte bli för involverad med dem och kanske har jag varit lite för tillgänglig. Men har de inget bättre att prata om så får de väl prata om mig. Jag tror att det mycket handlar om oförståelse om varför jag är vegan och lite besvikelse över att det de bjuder på inte duger. Men jag bryr mig egentligen inte så mycket.
Tack Lotta 😀 Jag var tacksam för att de ställde upp och stod stilla en stund. Stolpjakten är trevlig men jag är inte särskilt duktig. Jag har ju den lilla blå gps-pricken på kartan som leder mig rätt 😀
Kram
GillaGilla
Vad det är fint att få vara så nära både vilda djur och fåglar som du är på dina vandringar. Och jag är riktigt glad över att du med hjälp av halstabletterna nu kan komma ut och lufta dig igen. Även kråkor är ju fåglar, men jag förstår, de är inte riktigt lika roligt att följa, i normala fall, men nu fick du ju ett litet annorlunda skådespel. Folk kommer alltid hänga upp sig på att andra gör val som de själva inte skulle göra. Den där attityden har jag mött på så många olika sätt i olika livsval. Förstår du blev smått irriterad men tror du kan skaka dig av det snabbt, för du vet ju att det inte är någon ide att hänga upp sig på inskränkta personer 🙂 Kram
GillaGilla
Det är lika roligt varje gång jag lyckas komma inom fotoavstånd men annars är det kul bara att få se dem. Halstabletterna är min räddning just nu. Tänk att det var så lätt att få lindring. Kråkorna var lite gulliga och ungens kraxande var så ynkligt så jag kunde inte låta bli att stanna upp och titta på dem en stund. De kanske inte är de vackraste fåglarna men ändå fina att titta på 😀
Ja, jag skakar snabbt av mig irritationen för jag förstår ju att de diskuterar alla grannar. Tänk om alla kunde få vara som de är och bli accepterade för det. Det var inte direkt skitsnack men eftersom jag själv helst inte ifrågasätter andras livsval (försöker i alla fall låta bli) så har jag ganska liten förståelse för andras ifrågasättande. T ex av mitt kostval. Det är som du skriver, inskränkta personer ska man helst ignorera.
Kram
GillaGilla
Tänk så skönt det är att du kommit på knepet med halstabletterna så att du kan komma ut på promenader. Sicken busig råbock. Då blir det dessvärre inga krusbär i år då. Och flera olika fåglar fick du se också. Smarta fåglar som lurar bort obehöriga från sitt bo. Bilderna på strandskatan är jättefina, ja bilderna på kråkan med ungar också.
Ja tänk vad man kan få höra. Undrar hur mycket det pratas om en som man inte hör. Och visst förstår jag att du reagerar.Själv tycker jag att potatis med kaviar är jättegott.
Kram
GillaGilla
Ja, det är fantastiskt hur lätt det var att få lindring. Visserligen tillfällig sådan men ändå en stor skillnad. Haha, ja råbocken såg faktiskt busig ut men förhoppningsvis lämnade han kvar några krusbär. Fåglar är intelligenta varelser och har sina knep för att skydda ungarna. Tack Anita! Man får vara tacksam för att fåglarna håller sig stilla ibland 😀
Förmodligen pratas det en hel del om oss och det kanske är bra att man inte vet allt. Det här var inte så farligt egentligen men efterlämnade ändå lite irritation. Men det har släppt för länge sedan. Färskpotatis med kaviar är en delikatess och jag verkar dela den åsikten med flera 😀
Kram
GillaGilla
Så vackra bilder från din promenad. Rådjur är ju inte alltid så uppskattade i trädgårdarna men visst är de fina.
Önskar en god kväll nu!
Kram
GillaGilla
Tack Znogge! Jag har ju ingen trädgård att bekymra mig för så jag kan bara njuta av att få se de fina djuren. Men jag har full förståelse för de som inte gillar dem lika mycket.
Tack och detsamma!
Kram
GillaGilla
Det verkar som om rådjuren på Frösön är nästan tama. De skyr inte människor speciellt mycket. Min dotter brukar försöka få bort dem från tomten… det blir en slags kurraagömmalek då…
Din kosthållning känns nog väldigt främmande för dina grannar. Kanske är du den förste vegan som de träffat. Det är ju bra om du kan utbilda dem någon annan gång. Kunskap är aldrig fel.
GillaGilla
Ja, de är nog väldigt vana vid människor. Man får inte komma för nära men de stannar kvar om avståndet känns ok. Vi hade ett staket som var 1,20 m högt och de tog bara ett skutt över för att komma till fågelbordet bl a. Men hundarna var ofta ute och körde iväg dem. Underligt nog var det bara på vintern de kom.
Ja, så är det nog och när man inte förstår så spekulerar man och hamnar ofta lite fel. Jag vet inte om det hjälper att komma med någon förklaring. Så länge man inte är medveten om att det finns många bra möjligheter för veganer att äta gott och bra så tror de att det blir väldigt torftigt. Det får vara så för jag orkar inte förklara om de inte visar att de vill veta.
GillaGilla
Vilka fina bilder! Speciellt strandskatan var ju jättefin!
Men herregud att diskutera din mathållning! Folk som måste diskutera andra har nog väldigt tråkiga liv. Det är exakt anledningen till att jag enbart hälsar på grannar eller utbyter korta meningar.
Kram
GillaGilla
Tack! Strandskatan är en fin fågel och när den sitter still en stund så kan bilderna bli ganska fina också.
Jag tror inte att de menar något illa men det stör mig ändå lite att de ska diskutera mina kostvanor och spekulera kring dem. Jag försöker att inte bli god vän med mina grannar utan mer en bekant som kan byta några ord när vi träffas ute. Men det har blivit en del prat och även något besök trots det och det är trevligt men får inte bli för ofta. Jag är i alla fall trevlig när jag träffar dem så det kan de inte anmärka på 😀
Kram
GillaGilla
Ja du, som du vet avstår jag allt sött, numera inte för annat än att jag inte längre gillar smaken efter att ha avstått så många år. Grundidén var att jag skulle bli slank och fin utan socker, och det funkade ju inte alls! Men oj så många gånger jag fått förklara vid fikaborden där det trugas och trugas tills man nästan blivit förbannad! Det var nog inget illa menat av dina grannar, bara vanlig nyfikenhet. Tror säkert de pratar med dig om de har flera spörsmål.
Vilken fin stund du fick med råbocken! Såna ögonblick är värda att vårda i minnet. Strandskator hade jag aldrig sett innan jag flyttade hit nära Runn där jag såg dem förra våren, läckra med sin fina granna näbb.
Att leta stolpar är ett trevligt och nyttigt tidsfördriv, varför inte passa på när man ändå är ute och rör på sig! Jag har inte så många i min närhet så det är värt besväret, men förr om åren har jag deltagit med glädje.
GillaGilla
Ja, jag vet och kanske undrar folk lika mycket över hur du kan avstå från socker och varför som de funderar över min kost. Nej, jag tror inte heller att det var illa ment men lite fördomsfullt och med noll insikt. Men jag lämnade irritationen bakom mig för länge sedan och tänker att det är skönt att jag inte är delaktig i allt prat om alla grannar.
Visst var han snäll som stod där så stilla. Eller så var han alldeles för hungrig för att lämna den goda krusbärsbusken. Strandskator är jättefina och roliga att titta på 😀
Ja, det är trevligt och jag passar på när jag är i närheten av några. Det är ett nytt förhållningssätt från min sida. Jag brukar vara mer fanatiskt i början. Jag har sett att det finns stolpar i Falun men kanske är de lite långt borta från dig. Men du brukar ju kunna gå långt.
Kram
GillaGillad av 1 person