Nu slår jag ihop några dagar i samma inlägg för att skynda på fram till slutet av resan. Inte för att jag egentligen har bråttom, jag kommer ju knappt utanför dörren, utan bara för att det känns skönt att bli klar. Som jag skrev tidigare hade vi bokat två nätter här utanför Norwich och det var väldigt skönt. Det gjorde inte så mycket att hela förmiddagen regnade bort. Vi slappade och satt mycket framför varsin dator. Det var mycket att ta igen och nu fanns det en möjlighet att komma ikapp lite. Ibland slängde jag en blick ut genom ett fönster och fick se den stiliga tuppen och även hans hönor. Jag tror att hans harem bestod av fyra damer. Han var duktig på att gala på morgonen men han lyckades aldrig väcka mig. Då var han för sent ute. Jag tror dock att min son blev lite störd.
Efter lunch ville vi ändå komma ut lite och det såg ut som om regnet lugnade sig lite. Vi hade dagen innan fått lite tips av vår värd om var man kunde komma till havet och vandra. Han nämnde den lilla byn Covehithe, som låg precis vid havet. Vi åkte dit och parkerade vid den gamla kyrkan, som delvis var en ruin.
Den ska fortfarande användas men vi kom inte längre in än innanför den här grinden. Det hade varit kul att få titta in men vi vände på klacken och styrde mot havet i stället.
Vi såg stora fält med massor av grisar, både små och stora, och alla hade de sina krypin. Jag är inte mycket för uppfödning av grisar, eller en del andra djur, men jag tror att de här grisarna ändå hade ett förhållandevis gott liv.
Vi gick en liten bit och såg tillbaka mot kyrkan.
En smal gångväg men jag gillar små stigar med mycket växtlighet på sidorna. Nu regnade det nästan inte alls och om jag minns rätt så blev det uppehåll ett tag också.
Vi hade sett liknande varning lite tidigare men vi fortsatte för att se hur illa det var.
Och plötsligt tog gångvägen abrupt slut.
Det gick en väg längs klippkanten, eller var det mest bara sand, och den valde vi att följa.
Vi bestämde redan här att vi skulle gå ner på stranden också när vi kände oss nöjda med att gå här uppe.
Vi fick synliga bevis på att det var instabilt och vi höll oss en bit från kanten.
Men här tyckte vi ändå att det kändes bäst att gå tillbaka. Det kanske inte var någon överhängande fara men erosionen hade tagit en bit av gångvägen så det kändes lite olustigt. Då var det nog säkrare på stranden.
Som vanligt var det skönt att promenera när vi väl kom ut. Några regnstänk ibland gjorde inte så mycket.
En bit bakom mig hade en man satt upp ett tält och han hade flera fiskespön monterade utanför. Undrar hur det fisket går till. Jag fick aldrig veta men förmodligen måste det vara väldigt långa linor om han trodde att han skulle få fångst så långt från vattnet.
Det var inte mycket till vågor men jag fascinerades ändå av hur de ser ut i olika faser när de bryts nära land.
Min son upptäckte en liten säl som simmade omkring en bit ut. Ibland dök den men sedan kom den upp på ungefär samma plats igen. Stackarn, vi såg bara den enda sälen så förmodligen var den helt ensam. Nästan omöjlig att fota men det går ändå att urskilja en klump med ögon.
Vi gick längs stranden en bit och återvände sedan till bilen. Men innan vi lämnade havet satte vi oss och åt vår matsäck. Är man på utflykt så är det gott med matsäck.
Dagen därpå var det vår sista dag i Storbritannien, om vi inte räknar morgonen då vi tog färjan till Calais. För en gångs skull hade vi bokat ett hotell en liten bit från Dover och färjehamnen. Att vi bodde på hotell två nätter i Honiton var pga lite olyckliga omständigheter så de nätterna räknar jag inte, vi hade ju inte bokat dem själva. Vi checkade in på hotellet och eftersom det var gångavstånd till en stig på de vita klipporna så gick vi naturligtvis dit. Den här dagen regnade det inte på oss och det uppskattade vi. Vi följde skyltar som angav att vi skulle följa en stig över det här fältet. Fyren där framme kom med i bilderna när vi från havet, på båtresan från Calais, såg klipporna första gången.
En fin promenad att gå.
Skylark är Sånglärka och meadow pipit är ängspiplärka. Jag vet att jag såg lärkan någon gång under resan men jag minns inte om det var här eller någon annanstans. Inte heller vet jag vilkens sorts lärka det var.
Så småningom kom vi fram hit och förmodligen är det båten där borta jag pekar på.
Vi visste inte om vi skulle få någon chans att faktiskt se de vita klipporna men vi skulle i alla fall kunna säga att vi har promenerat uppe på dem.
Men här såg min son något fint.
Han står inte i luften men väldigt nära. Otäckt för en mamma att se. Men glad är han och jag var också glad när han kom in lite längre från kanten.
Vad roligt att vi fick se klipporna från den här vinkeln också.
Det går många båtar på linjen Dover – Calais och några går även till andra orter.
Jag låter några blommor vara med också.
Där borta i diset syns färjehamnen där vi tidigt morgonen därpå skulle lämna den här stora ön.
Vi gick tillbaka till hotellet och det blev en tidig kväll. Redan vid niotiden släckte vi och båda hade vi ställt våra alarm på 04.00. Här märkte jag för första gången att jag hade problem med att orka gå även på plan mark. Vilken tur att det funkade bra ända hit.
Strax innan vi kom till hotellet gick vi förbi den här telefonkiosken. Återbruk kan man nog kalla den och innehållet är kanske också återbruk. Jag gissar att det är något liknande de bokskåp som finns lite här och där i svenska städer där man får ta en bok och gärna lämna kvar en annan.
Det kändes som ett bra avslut på rundresan i Storbritannien men än var det några dagar kvar innan jag kom hem till Frösön.
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Skönt att ta det lite lugnt ett tag men sedan vill man ändå ut och ni fick se mycket fint. Synd att det var stängt till kyrkoruinen för där hade jag gärna strosat ett tag. Det är alltid fint att gå vid havet och vilken tur att ni fick se Dovers vita klippor. Det ser verkligen ut som om sonen står i luften men jag förstår att helt dumdristig är han inte 😉 Jättehärliga bilder från era dagar!
Kram
GillaGilla
Det var en välbehövlig paus i allt farande och flängande men förmodligen spelade vädret in lite också. Och inte mig emot att vädret gav oss en liten andhämning. Visst var det synd att kyrkan var stängd. Jag hade gärnat sett mig omkring lite mer där inne.
Det var skönt att vi slapp regn när vi gick ovanpå de vita klipporna och att få se dem från ovan var riktigt roligt 😀 Det snörper till lite i magen t o m när jag ser bilden på hur nära kanten han står, trots att jag vet att det gick bra. Lite dumdristig kan jag ändå tycka att han var. Tack Znogge. Det var härliga dagar.
Kram
GillaGilla
Slike ruiner fra gamledager er veldig fasinerende. Jeg elsker slike steder.
GillaGilla
Ja, det är kul att titta in i dem och att gå och upptäcka allt. Tyvärr kunde vi inte det.
GillaGilla
Fantastiskt att få se de vita klipporna både från färjan och på plats på fastlandet! Här fiskas det alltid på det viset, har ingen aning om hur det funkar, men det gör det nog, annars tröttnar en väl? Hoppas du mår bättre nu! Kram
GillaGilla
Jag är glad för att vi hann med att promenera ovanpå klipporna också ohc för att vi valde att åka färja i stället för tunnel.
Jaha, är det så storfiskarna gör kanske. Har man ingen båt så kanske det här är ett alternativ. Troligtvis funkar det.
Jag har tagit min första antihistamintablett idag men det dröjer nog några dagar innan jag märker om det gör skillnad. Extra trött blev jag dock efter några timmar. Tack för omtanken 😀
Kram
GillaGilla
Skönt med ett par lugna dagar men ändå fick ni sköna promenader. Men hu … jag tycker också det ser ut som sonen står lite väl nära kanten. Men roligt att ni fick se de vita klipporna även från den vinkeln. Just en gammal telefonkiosk som bokskåp finns på ett ställe här också. Lite trevligt återbruk.
Kram
GillaGilla
Ja, det var precis vad vi behövde. Tid för vila och återhämtning. Men helt utan aktivitet kunde vi ju inte vara och det här blev precis lagom 😀 Visst ser det läskigt ut när han står så nära stupet. Men han tyckte säkert att han hade tillräcklig säkerhetsmarginal. Det kändes bra att få se klipporna även från den här vinkeln. Kanske är det vanligt med gamla telefonkioskar som bokskåp. Bra återanvändning i så fall 😀
Kram
GillaGilla
En fantastisk reseskildring här, kul att få vara med på ett litet hörne.
Hönor och en tupp skötte jag om lite som liten pojk på semestrarna förr, de luktade ju lite tyckte jag men de var så söta så att det var helt ok, fast tuppen kunde vara lite folkilsken. 😉
Ha nu en fin fortsatt onsdag.
GillaGilla
Tackar! Kul att du tycker så och att du ville hänga med 😀
Jag har aldrig haft höns men kanske skulle jag också reagera på lukten. En folkilsken tupp låter inte så bra men det kanske var hanterbart. Vi är överens om att de är söta och då är det nog lätt att förlåta lite dåligt uppförande.
Tack och detsamma!
GillaGillad av 1 person
Tänk så mycket den här resan innehöll för er. Underbara scenerier och oförutsedda händelser. Fint att jag/vi fick följa med. 💚
GillaGilla
Vi såg och upplevde mycket och kanske fick vi se nästan alla olika naturtyper som finns där. En fin resa helt enkelt och jag är glad för att du/ni hängde med 😀
GillaGilla
En fantastisk resa blev det … och även om det hände en del oönskade saker så verkar det som ni hann med det mest av vad ni tänkt. Det har varit spännande att få hänga med och tänk att ni fick se de vita klipporna på nära håll!
Kram
GillaGilla
Det blev det verkligen och de där lite trista händelserna är nästan glömda. Ja, inte mina stulna pengar så klart men det ska nog också ordna sig snart. Vi hann med mycket även om vi tyvärr missade lite av det vi hade planerat. Kul att du ville hänga med. Vi blev glada när vi såg att de vita klipporna syntes även när vi promenerade uppe på dem 😀
Kram
GillaGillad av 1 person
Jag tycker det känns som ni varit borta en månad, minst! Så otroligt mycketni har hunnit se och uppleva, det mesta positivt men även en del missöden. Tack o lov rätade de ut sig.Fiskaren som hade tältet uppsatt var ju lite märklig, är det inte tidvatten där? I så fall drunknar tältet senare…Jag har förresten noterat flera tält här i Falun, i stadsmiljö i parker där cyklister övernattar. Det är inget jag lagt märke till tidigare. Men billigt blir det och ingen trafik som stör, de får gärna hållas för mig. Nu tar jag en matrast, det är jobbigt att vandra med dig och sonen så många långa sträckor på en och samma gång. Återkommer senare. Kram från pörtet
GillaGilla
Jag var borta i 19 dagar så även om det inte var en månad så var det ändå ganska länge. Det vi kommer att minnas är det fina och roliga och kanske kommer vi att skratta en del även åt missödena. Jag gissar att fiskarens tält lätt kan flyttas vid flod. Men kanske kan det stå lugnt där i några veckor innan tidvattnet kommer. Jag vet inte hur det funkar. På många ställen tyckte jag att det syntes att vattnet brukar nå mycket längre upp mot land.
Om de övernattande cyklisterna inte stökar ner och bara stannar en natt så tycker jag också att de gärna får tälta. De flesta sköter sig säkert.
Hahaha, ja man blir lätt trött av så mycket aktivitet. Välkommen tillbaka!
Kram
GillaGillad av 1 person