Precis så får det bli för jag har en del att berätta om härifrån också. Det blev ganska dramatiskt men som tur var visade det sig att det inte var så illa som befarades. När jag kom hem tänkte jag att jag måste skriva och dokumentera hur naturen har förändrats på de ca tre veckor jag har varit borta. När jag åkte fanns det fortfarande en del snö kvar och Storsjön var täckt av is nästan överallt. Men nu kom jag hem till sommar. Varmt, soligt och väldigt grönt. Eftersom jag kom hem redan på förmiddagen ville jag hinna ut en liten sväng innan lunch så jag packade bara upp kylvarorna, tog en kopp kaffe och gick ut en kort promenad. Betydligt kortare än den hade blivit om allt hade varit ok.
Den enda snö jag såg den här dagen var på fjällen men även där syns det att den är på väg att försvinna.
Jag har ju berättat om hur tungt det var att gå uppför i bergen i tidigare inlägg. Det är klart att jag tänkte på ålder och försämrad kondition och det är möjligt att det faktiskt är en faktor. Men jag började undra när jag de sista dagarna på resan kände att det började bli allt jobbigare att gå även på plan mark. Det gick så snabbt. I Uppsala, där min son bor, gick det ganska bra att promenera en bit men efter en stund tog det emot ganska mycket. I Ljusdal, min övernattningsort på väg hem, gick jag ingen promenad alls men när jag kom hem kunde jag inte motstå att gå den promenad jag skrev om ovan. På förmiddagarna har det känts lite lättare medan eftermiddagarna har bjudit på både sämre ork och en trötthet liknande utmattning. Den här promenaden kändes ganska ok ett tag men när jag kom hem var det mindre roligt. Jag hade lovat min son att höra av mig till vården för råd och det tänkte jag göra. Jag ville bara klara av den rutinmässiga provtagning som skulle göras dagen efter.
Sagt och gjort. Dagen efter tog jag mig in till stan på morgonen för provtagningen. Jag parkerade i Badhusparken och gick den korta vägen till sjukhuset för att få det avklarat. Både på ditvägen och på tillbakavägen tog jag det väldigt lugnt, fotade lite och pustade en del. Jag var tvungen att stanna till för att ta ett djupt andetag ibland.
Undrar vad de håller på med här. Jag vet att det arbetas med fjärrvärme lite här och där så kanske är det här en del av det.
De nya små popplarna verkar må bra och tillsammans med de äldre träden leder de fram till statyn ”far och son”.
Thomée har kommit upp till lagom nivå vid kajkanten. Sjön har stigit en hel del.
Proverna var lika bra som vanligt så där fick jag ingen ledtråd men jag gjorde som jag lovat och ringde hälsocentralens rådgivning. Där gick det undan. En jourtid kl 15.00 och ett möte med en läkare som efter EKG och provtagning skickade mig vidare till akuten där en akutremiss väntade. Det var nästan helt tomt på akuten så jag fick nästan genast komma in. Fler prover togs för de från morgonen var tydligen inte aktuella. Vissa prover fanns i och för sig inte med från morgonen. Jag fick vänta någon timme i ett rum innan en läkare kom och sa att de skulle skriva in mig på hjärtavdelningen. Efter ytterligare en stund blev jag hämtad och det kändes lite overkligt när jag hamnade på hjärtintensiven. Vad hade jag där att göra? Jag hade inte ens räknat med att bli borta över natten så jag hade ingenting med mig för övernattning.
Ett gäng glada sköterskor satt och log och skämtade om att de inte först förstod att det var jag som var patienten eftersom jag kom gående, men den som mest skulle ta hand om mig kom och sa att kom Ingrid, jag har ett rum färdigt för dig. Han hämtade sjukhuskläder, tandkräm och tandborste och när jag hade bytt om kopplade han mig till diverse apparater som mätte olika funktioner i hjärtat. Här gick det undan och jag hängde knappt med. Då var det redan kväll och någon läkare fanns inte tillgänglig så de plockade fram de mediciner jag tar och mer hände inte den dagen.
Två nätter blev jag kvar där och jag vet inte hur många undersökningar och provtagningar jag upplevde eller hur många gånger jag fick berätta om tryck över bröstet, orkeslöshet, förlamande trötthet, raspiga luftrör etc. EKG blev det så klart, ultraljud av hjärtat och en angiografi. Det sista är en röntgen av kranskärlen och då sticks en slang in i ett blodkärl i handleden och förs vidare tills den kan spruta in kontrast i kranskärlen. Under tiden arbetar en röntgen och det var faktiskt intressant att, trots lugnande, vara vaken och se mina kranskärl sprattla omkring där inne. Inga som helst problem med dem. Det var den sista undersökningen för hjärtat och den som tas till i sista hand för att verkligen kunna upptäcka fel som andra undersökningar inte visar. Här konstaterades att jag inte hade några hjärtproblem och det var ju en härlig slutledning att få ta del av.
Efter angiografin är det noga med att inte använda handen eller armen på minst fyra timmar och helst så lite som möjligt under flera dygn. Ett konstigt plastförband med luft inuti spändes runt min hand och där skulle lite luft i taget sugas ut med en spruta. Detta skulle ske en gång i timmen tills luften var borta och ett vanligt förband kunde sättas dit. ”Här, håll i sprutan” sa röntgenpersonalen till mig och det gjorde jag helt utan att ifrågasätta något. Jag höll i den hela resten av dagen, t o m under lungröntgen senare, där jag sa att jag måste hålla i sprutan för det har de sagt åt mig.
Eftersom hjärtat var konstaterat friskt gick vi över till lungorna i stället och samma kväll fick jag komma ner till röntgen för en datortomografi. Ni kanske har varit med om att få kontrast insprutat samtidigt som man åker in och ut ur en tunnel där en röst säger när du ska andas eller hålla andan. I så fall vet ni vilken märklig känsla det är när kontrasten via armen kommer in i kroppen och en värme sprids upp till halsen och ner till lägre regioner där det känns som om man är kissnödig. Det här har jag varit med om ganska många gånger så jag visste att det går över snabbt och det gjorde det.
”Min” sköterska skrattade gott tillsammans med mig när jag plötsligt insåg att jag höll i en spruta, t o m vid toabesök, och inte visste varför. Kanske kunde jag redan när jag fick den ha fått veta att den fungerade som en påminnelse om att jag inte fick använda handen. Att den dessutom fanns tillgänglig när den behövdes var så klart också bra. Han tog bort plastförbandet och satte dit ett annat och när han var klar sa han att jag fortfarande skulle försöka låta bli att använda högerarmen och handen. Efter det sa han åt mig att fortsätta hålla i sprutan och vi skrattade återigen båda två när jag tog emot den. Jag la ifrån mig den när det var dags att sova.
Innan sovdags tänkte jag att jag inte behöver vänta på läkarbesked utan kollade journalen på 1177. Allt var fint med mina lungor också. Otroligt skönt men ändå lite tudelad glädje. Jag mådde fortfarande likadant och skulle helst vilja att de hittade ett litet fel som lätt kunde åtgärdas. Förra natten blev det si och så med sömnen men den här natten sov jag ganska bra. På morgonen var jag helt inställd på att jag skulle få åka hem. Jag kunde inte se någon som helst anledning att vara kvar på hjärtintensiven. Så blev det också men läkaren sa att en remiss ska skickas till HC med förslag om att kolla lungfunktionen genom en spirometri, ännu en undersökning jag har gjort förr. Kanske kan det vara astma resonerade läkaren. Jag har aldrig haft sådana problem men jag kan faktiskt tänka mig att det kan kännas lite som hur jag mår nu.
Rikare på erfarenheter och med ett, trots fortfarande dåligt mående, väldigt bra slutresultat. Om inte annat så har jag fått bekräftat att jag har bra och välfungerande lungor och ett hjärta som tickar och slår jämnt och fint och dessutom med väldigt fina kranskärl. Men nu vill jag komma vidare för om det ska vara så här länge då blir jag lite trött på situationen. Varför ska ännu en medicinsk grej hindra mig från att komma ut och gå långa promenader i härligt väder och vacker natur? Men jag tror och hoppas att det snart ska visa sig vad problemet är. Kanske försvinner det t o m av sig själv.
Nu ska jag börja gå igenom bilderna från Skottland och försöka få till ett inlägg därifrån. Jag lovar att det blir betydligt positivare.
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Åh, så sommarvackert det är på Frösön nu. Vilken skillnad mot när du åkte.
Det blev dramatiskt med ditt besök på sjukhuset. Men det var ju väldigt bra att du fick både hjärta och lungor kollade och att allt var bra. Det var ju lite roligt att du gick omkring med sprutan i handen nästan hela dagen. När du beskriver symptomen så låter det ju faktiskt som astma. Det kan ju dessutom debutera i vuxen ålder, ja när som helst. Hoppas att dom snart hittar orsaken och kan sätta in något som underlättar för dig så du kan börja gå dina promenader igen.
Fortsätt nu att krya på dig!
Kram
GillaGilla
Ja, nu är det vackert här och det känns väldigt trist att inte orka gå ut och promenera. Men jag kan ju i alla fall titta på det. Det är stor skillnad mot innan jag åkte.
Lite väl dramatiskt och nu känns det nästan overkligt. Jag…på hjärtintensiven. Men det blev ju bra besked och nu vet jag åtminstone tre organ som mår bra. Lever, hjärta och lungor 😀 Om det nu inte är astma så klart. Hahaha, jag bara lydde instruktionerna och vad det säger om mig kan man fundera över. Jag hoppas nästan att det är astma för då finns lindring att få. Det värsta som kan hända är att aldrig få veta och bara må så här. Men det kan ju gå över av sig själv också.
Tack Anita!
Kram
GillaGilla
Så vackra bilder!
Men usch vad jobbigt med allt du gått igenom. Bra att dom tagit det på allvar och kollat upp allt, skönt att hjärta och lungor är ordentligt kollade. Ibland kan man ju drabbas av ett virus som sätter ner orken, förhoppningsvis känner du dig starkare snart.
Kram
GillaGilla
Tack Marie!
Ja, det här var jobbigt men jag är tacksam för hur grundligt de har utrett mig och nu finns det inga tvivel om att hjärta och lungor mår bra. Jag har tänkt på alla möjliga orsaker, t ex covid eller andra infektioner men proverna visade inga tecken på någon infektion. Nu hoppas jag bara att svar visar sig så småningom. Tack, det vill jag tro att jag ska göra.
Kram
GillaGilla
Ja, man får verkligen säga att det hann hända en del medan du var borta för du kom hem till sommar.
Det blev verkligen lite dramatiskt där men jag måste säga att du fick föredömligt god och snabb vård. Så skönt att kunna konstatera att det varken är fel på hjärta eller lungor och du blev verkligen väl undersökt. Nu vet du i alla fall vad du inte har 😉
Det kan väl vara bra att få gjort en spirometri också för astma kan vara klurigt och ge många olika sorters symptom. Sedan vore det bästa om det bara gick över av sig själv så klart.
Önskar dig god och snabb bättring!
Kram
GillaGilla
De här tre veckorna gick det verkligen undan i naturen. Fint att komma hem till. Tyvärr hann jag ju inte njuta särskilt mycket innan jag hamnade i en annan situation.
Dramatik men med ett ganska bra slut. Visst var det föredömligt och de lämnade inget åt slumpen. Jag känner mig väldigt trygg med att det är som de säger, inga problem med hjärta och lungor. Jag vet också att tre av mina organ fungerar väldigt bra nu, inklusive levern 😀
Bättre att göra för mycket än för lite känner jag och bara tanken på en spirometri känns jobbig så det kanske ligger något i läkarens fundering. Men du har helt rätt i att det bästa vore om det här bara försvann.
Tack Znogge!
Kram
GillaGillad av 1 person
En ordentlig genomgång av hälsan fick du, och så skönt att allt var bra. Jag blev lite orolig efter gårdagens läsning…
Så fint att få se bilder från Frösön. Hit till Umeå har också våren anlänt. Idag höll jag mig mest i skuggan. Tycker att sommarvärme kan bli en aning för mycket av det goda.
GillaGilla
Ja, det positiva var ju att jag faktiskt fick veta att jag är väldigt frisk i vissa organ 😀 Det var lite oväntat att jag hamnade där när jag trodde att det var en enklare åkomma. Det verkar som om jag hade rätt. Men nu har jag provat på det här också och mötts av väldigt många duktiga och gulliga personer.
Kul att du gillar bilder härifrån och förhoppningsvis ska jag snart komma ut igen och då blir det många fler. Skugga är bra när det blir för varmt. Lagom är alltid bäst.
GillaGilla
Livet alltså – ena dagen på utlandsresa och nästa på sjukhus.
Jag som är intresserad av hälsa/ohälsa börjar fundera över vad det är/var som drabbade dig. Hade också gissat på hjärtat, men det var det ju bevisligen inte. Hmmm…
En fundering till. Har du börjat med någon ny medicin, ändrat dosering eller liknande det senaste halvåret?
Näe nu får doktor Barbro lägga av. 😉
Kram 💓
GillaGilla
Ja, det är stora svängningar men inte hade jag trott att jag skulle få vara med om det här. Men nu fick jag ju veta hur bra hjärta och lungor mår och det är ju bra 😀
Jag är kanske lite av ett mysterium och jag tänker att både mina andra fysiska och psykiska problem kanske kan ha lite påverkan också. Jag bytte till en ny immunnedsättande medicin i februari men det talade jag om och eftersom de har hand om hjärttransplanterade så känner de till medicinerna. Annars är det som vanligt eller åtminstone som minst ett år tillbaka.
Du får gärna spekulera och kanske kommer du på en lösning 😀
Kram ❤
GillaGilla
Hmmm (igen)
Då hade JAG börjat att misstänka att den där immunnedsättande medicinen har något med det hela att göra.
🙂
GillaGilla
Jag ska absolut ta upp det med läkaren. Men kanske måste det bli med min ”leverläkare” eftersom det är han som förstår sig på den medicinen.
GillaGilla
Det är alltid frustrerande då man inte hittar vad problemen beror på, en diagnos är alltid önskvärd. Dock tycker jag som du hjärtat förstås är det viktiga och det funkar fint, so far so good. Med tanke på hur väl de undersöker dig så hoppas jag ändå att de kommer fram till vad dina problem beror på. Just för vetskapen och förhoppningsvis också möjligheten att åtgärda problemet. Håller alla tummar, det vet du! Krya-kramar
GillaGilla
Jag trodde inte själv att det var fel på hjärtat så det var en stor överraskning att jag plötsligt skulle till hjärtintensiven och att det gick så snabbt. Men nu har jag i alla fall fått bekräftat att både hjärtat och lungorna mår bra och det känns ju bra 😀 Självklart vill jag ha en diagnos och få veta hur den ska behandlas. Men utredningen fortsätter, det blir bara genom en annan aktör. Tack för hållna tummar.
Kram
GillaGillad av 1 person
Åh så vackert det är hos dig nu! Förstår du vill komma ut och gå. Bra du nu fått besked att hjärtat slår som det ska. Hoppas de hittar en orsak snabbt och är det astma så finns det ju bra mediciner som hjälper snabbt. Kramar och hållna tummar för snabbt tillfriskning!
GillaGilla
Ja, det är det 😀 Sommar och grönt och en massa sol. Nu är det bara orken att gå ut i allt det fina som fattas men nu vet jag i alla fall att tre av mina organ funkar finfint (hjärta, lungor och lever). Jag har fått förslag på att det kan vara astma och en plötslig pollenallergi och om det skulle stämma finns det bra mediciner. Tack för både kramar och hållna tummar 😀
Kram
GillaGilla
Det blev verkligen en lite konstig och oväntat dramatisk början på de första dagarna efter hemkomsten! Skönt att du blev ordentligt undersökt och skönt att de inte hittade något problem med hjärtat eller lungorna … men såklart frustrerande när man inte får något besked om vad orsaken är …
Naturen har verkligen hunnit ändra på sig under din bortavaro! Fantastiska bilder som alltid!
Ha nu en fin fredag!
Kram
GillaGilla
Jag trodde att jag skulle komma till HC och få råd eller någon slags medicinering för det jag i första hand trodde berodde på en infektion men oj, vilken fart det blev på dem. Jag hade ingen tanke på att bli inlagd och hade ingenting mer än handväska och de kläder jag stod i med mig. Men det löste sig och jag blev väldigt väl omhändertagen. Skönt att få veta att hjärta och lungor mår bra men nu vill jag ha svar på vad som är fel. Jag hoppas att utredningen fortsätter snart genom HC.
Visst har det blivit somrigt och fint här 😀 Jag njuter genom mina fönster. Tur att jag har många inlägg att skriva och att jag inte behöver producera något nytt 😀
Tack Anki och detsamma!
Kram
GillaGillad av 1 person
Så bra at de ikke fant ut at du var alvorlig sjuk. Godt du kom så raskt inn til ordentlig undersøkelse og slapp å være urolig i mange dager. God helg. Gleder meg til å lese om Skottland.
GillaGilla
Jag hann aldrig bli orolig eftersom jag själv trodde på en infektion eller något annat inte så farligt. Men det gick snabbt och jag hängde inte riktigt med innan jag låg i sängen på hjärtintensiven. Som tur är blev beskeden bra och nu återstår bara att ta reda på vad felet egentligen är.
Jag håller på med bilderna från Skottland men de är så många så det tar lite tid.
GillaGilla
Helt underbara bilder konstaterar jag återigen, det tackar vi för.
Hoppas de kan hitta vad som är fel, blir ju så mycket lättare då och ett botmedel kanske kan sättas in.
Har ju kollat mina lungor många ggr, sista gången tappade jag bort mig helt i huvudet och undrade vad jag var någonstans, höll masken så inte sjuksystern skulle märka något, ska nämna det nästa gång vid ny undersökning.
Lycka till med allt nu och ta hand om dig.
GillaGilla
Tackar!
Det hoppas jag verkligen också men det känns bra att veta att det inte är något riktigt allvarligt. Det trodde jag iofs inte utan jag blev väldigt förvånad över allt ståhej.
Kanske inte så bra att dölja besvär man får vid en röntgen men jag förstår dig. Jag gissar att vi båda är vårdtrötta och drar oss för att dra på oss mer sjukhus än nödvändigt. Bra om du tar upp det nästa gång 😀
Tack och detsamma till dig.
GillaGillad av 1 person
Här händer det grejer minsann! Tur att allt ser bra ut och att hjärtat tickar på och att lungorna fungerar som de ska. Hoppas du snart känner dig bättre. Visst känner man sig trygg med att de gör så noggrann undersökning. Tur att du var på hemmaplan också ❤
Nu får du fortsätta att vara rädd om dig!
Kramar
GillaGilla
Ja, det var väldigt vad det gick undan och jag hängde nästan inte med själv. Men nu är jag en erfarenhet rikare och vet dessutom att jag mår väldigt bra i hjärta och lungor. Och i levern också så klart för den fortsätter att leverera 😀 Jag kände mig väldigt trygg med vården hela vägen till hjärtintensiven. Jag blev tagen på väldigt stort allvar, faktiskt på större allvar än jag själv kände, och de gjorde verkligen allt för att utesluta hjärt- och lungproblem. Skönt att det lyckades.
Tack Lotta, det ska jag, och detsamma till dig.
Kram
GillaGilla
Hej min fina vän! Ser nu att jag har massor att läsa ikapp här från er resa! Jag har tvättstuga och ska ner dit nu, men återkommer under dagen. Tänkte bara fråga lite försynt om inte du hade möjlighet att ha en meny någonstans på bloggen. En där man lätt ser de olika inläggen och kan klicka in sig direkt? Dåligt förklarat men jag tror att du förstår, alltså en lista med ”senaste inläggen”. Inte nödvändigt på något vis, men ibland känner jag mig lite vilsen när jag får scrolla väldigt mycket för att hitta var jag senast läste, ”ler”
Kram från byk-käringen
GillaGilla
Läs när och om tid och lust kommer 😀 Jag förstår vad du menar och har funderat på det. Men just nu finns ingen ork till att ta itu med något nytt. Så småningom kanske. Till dess kan jag tipsa om att samla alla de bloggar du läser på en webbsida för just det ändamålet. Jag hade bloglovin först men när den gick inte att lita på så jag bytte till inoreader. Där har jag registrerat alla bloggar jag följer och inläggen kommer upp allteftersom de skrivs. Jag behöver aldrig leta efter nya inlägg någon annanstans än där. Väldigt smidigt och enligt mig en bra lösning.
Kram tillbaka
GillaGilla