Roadtrip Frösön – Storbritannien, dag 10.

Det här blev en lång och intensiv dag med många timmars bilkörning och massor att se och göra längs vägen. Vi la in en så lång sträcka, jag tror att det var ca 9 timmar i bilen, för att vi ville stanna två nätter på nästa ställe och hinna se oss omkring där (faktiskt tur för det var den bästa upplevelsen). Vi började tidigt som vanligt och började med en fin vandring i The Lake District. Min son hittade en fin och inte alltför krävande led i området och allt kändes superhärligt. Att det är ett populärt vandringsområde märktes på alla bilar på parkeringarna och längs vägen. Vi hade tur och hittade en bra plats för Fuchsia (min bil, om någon har missat det).Här är vi precis i startgroparna och ivriga att upptäcka naturen längs vår valda led.

Leden går runt toppen till vänster. Några uppförsbackar räknade vi med men inga riktigt branta och långa sådana. Min kropp sa ifrån rejält igår på den bergsvandring vi gjorde då och det ville jag inte vara med om igen.

Vi undrade vad folk stod så länge och tittade på och när vi kom fram såg vi hav av Blue Bells (engelsk klockhyacint). Fantastiskt vackert i verkligheten men som vanligt kan inga foton göra vyn rättvisa.

Vår led går vid foten av berget, runt det och sedan lite uppför.

Inte en jättebra bild men av någon anledning tog jag bara en och då får den duga.

När vi hade kommit runt till andra sidan av berget började en liten uppförsstigning. Lugnt och försiktigt tog jag mig an den och det gick bra.

Vi kom upp lite grann och njöt av utsikten över sjön.

Som ni ser, en lättgången stig.

Vi stannade och åt vår matsäck. Vi handlade mest på Lidl som faktiskt har ett ganska bra vegansortiment. Deras falafelrullar var riktigt goda och jag mumsade i mig med god aptit.

Ingen vandring utan balansövningar när min son är med.

Det hände något när vi hade ätit klart för vi kom in på fel led och när vi förstod det hade klättringen redan börjat. Jag stannade och pustade ut redan här och än så länge trodde vi att marken skulle plana ut efter den krök som väntade.

Där nere satt vi och åt.

Men i stället för att plana ut fortsatte leden brant uppför och nu började vi förstå att vi hade gått fel. Jag ville ju inte klättra mer. Men envisheten satte in och jag försökte fokusera på att utsikten skulle bli mycket bättre där uppe. Jag kan säga att det var en helvetesvandring den relativt korta men jättebranta delen av leden. Det värkte och bultade i bröstet och det kändes bitvis som om jag skulle sprängas. Yr och dimmig i huvudet blev jag och det är inte så bra i den här miljön. Det finns många anledningar till dimmigt huvud och jag har flera problem som kan orsaka det. Ja, ni förstår nog varför jag stannade minst var tionde meter och var tvungen att sitta och bara andas en stund.

En liten bit ännu längre upp.

Min son var lite bekymrad för min del men till sist kom jag upp. Som tur är släppte det mesta av det jobbiga efter en kort vila och jag var ändå glad för att vi kom upp och fick finare vyer. Men jag vill aldrig mer uppleva en liknande stigning.

Min son var inte helt opåverkad men det märktes inte mycket.

En glad men väldigt trött mamma med sin son på äventyr.

Vi fortsatte på den nu mycket mer gångvänliga stigen.

Ja, ni förstår ju att det är min son som fotar när jag är med.

Lite läskigt emellanåt men jag lutade inåt mot klippan och höll mig i den.

Toppröset. Jag vet inte vilken topp vi var på men jag var väldigt nöjd med prestationen. Väl uppe kan man inte ångra sig för då är allt bara bra.

Lite uppför blev det ibland men det var ingenting jämfört med tidigare.

Härifrån bar det bara nerför. Underbart 😀

Vi gick i en halvcirkel och snart kunde vi se havet av Blue Bells igen.

Vi hade en lång väg att åka och nästa korta stopp gjorde vi vid Loch Lomond. Det finns fina naturleder där men vi stannade bara till för att få fotobevis för att vi var där. Inte så mycket att se egentligen. Jag har också en sjö och fjäll där jag bor.

Det började närma sig kväll och skymningen var på väg.

Vägen gick ganska högt uppe bland bergen och ni vet att jag känner mig hemma i den här miljön.

Vi stannade till några gånger för att det var så vackert. Den lågt stående solen gav en del effekter, bra eller dåligt får var och en avgöra.

Sista stoppet blev vid Loch Ness och naturligtvis gick vi ner på stranden för att spana efter Nessie. Hon var inte på humör för ett möte.

Jag hittade en fåtölj att spana ifrån.

Kvällshimlen började få svaga rosa toner och innan vi kom fram till vårt mål, norr om Inverness, var det helt mörkt.

Det var bara att göra sig i ordning och hoppa i säng direkt och som ni ser har jag återhämtat mig och är väldigt nöjd med dagen trots en del besvär.

Dagen därpå gick en barndomsdröm i uppfyllelse.

Ursäkta att jag är så dålig på att besöka er just nu. Jag är hemma på Frösön igen och det är provtagningar och olika vårdbesök som måste klaras av. Jag är också rejält trött och orkar inte riktigt med. Men jag är snart igång igen.

Bokmärk permalänken.

En kommentar

  1. Fantastiska bilder! Så roligt att se. Men usch vad obehagligt när du beskrev hur du mådde när du blev ansträngd, hoppas du mår bra igen.

    Kram

    Gilla

    Svara

  2. Vilka fantastiska bilder från dag tio och så vackert med alla dessa bluebells som nästan bildar blåa mattor. Vilken otur att ni gick fel för även om du var nöjd på toppen så blev det verkligen en rejäl stigning och klättring där. Inget för mig kan jag säga även om jag väl säkert hade klarat det också.
    Så synd att ni inte såg Nessie men det är väl i ärlighetens namn få som har sett henne men visst är myten spännande 😀

    Kram och god kväll!

    Gilla

    Svara

    • Tack Znogge! Det var roligt att vi var där rätt tid så att vi fick se den fina blomningen 😊 Det var en klättring jag helst hade sluppit men väl där uppe fick vi vår belöning. Du hade säkert klarat det men är klok nog att undvika den sortens strapatser 😊 Det hade varit kul att få se Nessie men jag får spana efter storsjöodjuret i stället 😂
      Kram

      Gilla

      Svara

  4. Så fina vyer, o de blå blommorna! Wow! Nu har du snart förtjänat tapperhetsmedalj för dina klättringar! Kram

    Gilla

    Svara

  5. Åh vad underbara bilder på ljuvliga miljöer! De blå blomhaven är ju helt magiskt. Ajdå, det blev klättring igen, förstår oron hos sonen. Kan tänka mig du sov gott den natten! KRam

    Gilla

    Svara

  7. Underbara foton! Fantastiskt! Vilken tripp ni gjort och vilken tur att du har god återhämtningsförmåga. Kan tänka mig att det sög musten ur en med vandring uppför. Blev det inga chokladboll på höjden 🙂

    Kram

    Gilla

    Svara

    • Tack Lotta! Ja, vilken härlig resa vi har gjort och vad mycket fint vi har upplevt 😊 Jag var helt tömd på energi ett tag men sedan kunde jag njuta igen. Vi hade chokladbollar med oss men de hamnade aldrig på bild 😂
      Kram

      Gilla

      Svara

  8. Vilket blomsterhav! När verkligheten är ännu vackrare, då förstår jag att det fanns mycket folk där.

    Skönt att resan gick bra, trots alla motigheter med både bil, bankkort, vattenläckage och branta bergsbestigningar. Nu får du vila upp dig ordentligt på hemmaplan.

    Gilla

    Svara

    • Det var en väldigt vacker plats och till största delen en skön vandring. Ja, det var skönt att resten av resan gick bra. Jag vilar just nu upp mig på sjukhuset och hoppas på bra besked. Kanske var det inte bara åldern som ställde till det

      Gilla

      Svara

  9. Tack för en underbar promenad i the Lake District. Alldeles fantastiska bilder och de blå haven är ju helt makalösa. Visst har jag sett mycket bluebells på resor i UK men aldrig något liknande detta.

    Vilken otur med den branta stigningen och att du blev så trött men skönt när den var avklarad och utsikten var ju magnifik. En fantastisk naturupplevelse.

    Och välkommen hem får jag väl avsluta med att säga för nu är du ju hemma på Frösön igen. Hoppas också att provtagningar och vårdbesök går bra och att du nu får vila upp dig.

    Kram

    Gilla

    Svara

    • Kul att du gillar vår vandring och det gjorde jag också…i alla fall merparten av den. Jag är glad för att vi var där i precis rätt tid för att få uppleva blomningen. Du skulle helt klart ha njutit av den.
      Tack Anita. Det är alltid skönt att komma hem men inte hade jag tänkt att vilan skulle ske på sjukhuset. Utredning pågår.
      Kram

      Gilla

      Svara

  10. Först … Välkommen hem! Men … vad har hänt? Är du inlagd?

    Fantastiska bilder från en fantastisk resa! de där blå fälten me bluebells är verkligen något alldeles extra!

    Krya nu på dig!

    Varm kram

    Gilla

    Svara

    • Tack så mycket! Orken försvann mer och mer och räckte inte till för kortare promenader på platt mark. Jag ringde HC och plötsligt var jag på hjärtintensiven. Mycket har kollats och hittills ser det bra u. Nu väntar en angiografi, som du kanske vet vad det är, och om inte det visar något finns det fler planer. Jag känner mig väldigt väl omhändertagen 😊
      Tack, det var en väldigt vacker plats och vilken tur att vi kom dit precis i blomningen 😊
      Tack Anki!
      Kram

      Gilla

      Svara

  11. Men nu blev jag lite chockad! Jag trodde du blev trött men återhämtade dig. Så verkar inte vara fallet då du fått söka läkarhjälp. Nu är du iaf på rätt ställe för att reda ut vad som hänt. Håller tummarna för att du snart ska må bra igen, krya-kramar!

    Gilla

    Svara

Lämna en kommentar