Vi vaknade upp till ännu en dag i ovisshet och ett pendlande mellan hopp och uppgivenhet. Skulle bilen bli klar eller skulle vi vara tvungna att tillbringa en natt till på hotellet i Honiton. Det var bara att vänta på besked så precis som dagen innan tog vi en promenad efter frukosten. Vi ville helst komma bort från allt trafikbuller i stan och lyckades hitta en liten väg som ledde oss ut i ett grönare och lugnare område. Massor av rödbläror och andra blommor växte längs den här vägen.
Det var en väldigt skön morgon och vi försökte njuta av promenaden trots att det kändes som om den här dagen var avgörande för om vi skulle kunna fortsätta enligt planen eller om vi skulle behöva avstå från att komma till ännu fler bokade och fina platser. Om inte bilen blev klar den här dagen skulle det bli svårt, nästan omöjligt, att hinna fram till något av de bokade boendena längre upp i landet.
Majvivor.
Bluebell, eller engelsk klockhyacint på svenska.
Vi kom fram till en bokskog och kände lugnet från den.
Lite utsikt hittade vi också.
Här vände vi och gick tillbaka. Strax efter fick jag ett meddelande från TEU och det gjorde oss inte särskilt glada, även om det innebar en möjlighet att fortsätta resan. Det stod att verkstaden hade meddelat att de beställt däck/delar och räknade med att bilen skulle bli klar veckan därpå (det här var en onsdag). TEU kunde täcka hyrbil i tre dagar och efter det kunde försäkringsbolaget täcka 75% av hyrbilskostnaden. Ville vi att de skulle boka en hyrbil så skulle de genast börja söka efter en sådan. Självklart ville vi det men det kändes inte kul att dels få en högerstyrd bil och dels att behöva göra en jätteomväg för att hämta min bil på vägen tillbaka. Dessutom utan garantier för att bilen skulle bli klar till det datum då vi hade bokat färja över till Calais. Vi visste också att det inte hade gått att få tag i en hyrbil direkt efter att vi blev stående med punktering så det fanns osäkerhet om ifall det ens skulle finnas någon tillgänglig.
Vi gick tillbaka till hotellet, packade ihop våra saker och frågade i receptionen om vi kunde få lämna bagaget hos dem en gång till. Inga problem. Det fanns ju en risk att vi skulle stanna längre även om förhoppningen var att komma iväg lite senare samma dag. Hur som helst var det väldigt snällt att vi återigen fick utnyttja deras kontor som bagagerum.
Vi gick ut för att äta lunch och eftersom vi dagen innan blev så nöjda med restaurangen Boston TeaParty så gick vi dit igen.
Jag beställde ett surdegsbröd fyllt med diverse godsaker och underst en stekt potatiskaka medan min son ville ha quesadillas. Till det delade vi på en skål med pommes. Det var väldigt gott men inte riktigt lika gott som maten dagen innan.
Innan vi gick till restaurangen hade vi bestämt att vi efter lunch skulle gå bort till Toyotaverkstaden, som vi nu hade fått besked om var den verkstad som skulle fixa min bil. Jag vet inte vad vi egentligen hoppades på men det skulle vara bra att få något ungefärligt datum då däcket skulle vara bytt. Det var lite svårt att förstå att det skulle ta så lång tid att bara byta ett däck men kanske var något annat också skadat. När vi kom dit såg vi bilen stå utanför och när vi kom till receptionen hann vi bara säga att min bil var där för däckbyte då mannen bakom disken sa att den har precis kommit in och vi har den klar vid fyratiden i eftermiddag. Vi såg nog ut som två stora frågetecken samtidigt som den glädje och lättnad vi kände säkert också syntes. Vi trodde inte riktigt att det var sant. Hur i hela fridens namn kunde både TEU och den engelska motsvarigheten ha fått för sig att bilen skulle bli klar först nästa vecka. Vilken himla tur att vi gick till verkstaden för att få förstahandsinformation. Jag undrar vad som hade hänt om vi inte hade gått dit.
Glada över att få fortsätta på vår planerade rutt senare gick vi iväg för att fördriva några timmar på stan innan vi kunde hämta bilen. Jag meddelade TEU vad som hänt och de svarade bara att då skulle de avsluta sökandet efter hyrbil. Ingenting om att de hade så dålig koll.
Vi hamnade på ett café där de hade både gott kaffe och goda kakor. En man passerade vårt bord men vände sig om och frågade om vi var italienare. Han tyckte att det lät så när vi pratade. Lite småprat ledde till att han stod kvar och pratade med oss en lång stund och det visade sig att han var en av de första medlemmarna i den lokala religiösa gruppen, eller kulten, the twelve tribes, som driver The Yellow Deli, det café vi satt på. Det är absolut inget jag vill stödja men innan vi kom så långt i samtalet var det bara just ett väldigt trevligt samtal och vi hade ingen aning om vad det var för slags café vi besökte. Den här kultgruppen har varit omskriven med diverse frågeställningar om hur medlemmar behandlas och hade vi vetat det hade vi förmodligen gått någon annanstans. Men trots det var det ändå en skön stund där på uteplatsen.
Vi hämtade bilen vid fyratiden och fortsatte mot Wales. Vi tog en paus längs vägen och fick se de här sötnosarna. Många fler får blir det längre fram.
Bron som förde oss över till Wales från England.
Det skulle ha varit kul att få komma till den järnvägsstation med ett väldigt konstigt ortsnamn, som ni alla förmodligen har hört talas om. Llanfairpwllgwyngyllgogerychwyrndrobwllllantysiliogogog är namnet. Men dit kom vi inte så vi fick nöja oss med skyltar med betydligt kortare ord.
Vi kom fram till vårt airbnb och allt såg fint och bra ut. Vi hade ett helt radhus för oss själva med sovrum och badrum på övervåningen och kök och vardagsrum på nedre plan. Vi hade precis kommit i ordning och satt oss ner i soffan med varsin kopp té då vi hörde en smäll och sedan ett väldigt susande. Trubbel nummer tre. Min son flög upp ur soffan medan han sa att det händer något på övervåningen. Jag kom efter och där uppe såg vi att det inte bara rann utan flödade massor av vatten från ett rör under tvättstället i badrummet. Jag försökte få tag på vår värd medan min son försökte hitta någon slags avstängning. Han försökte stoppa läckaget med handdukar men det var helt meningslöst. Det fortsatte att forsa. När vi kom ner i köket såg vi hur vatten forsade även där. Runt hela köket rann det på rejält med vatten. Värden svarade inte och medan vi försökte rädda några elektriska apparater i köket ringde min son larmnumret men där fick vi ingen hjälp. Då hörde äntligen värden av sig och sa att han var på väg. Lite senare ringde han igen och sa att huvudkranen för vatten fanns på golvet i hallen, precis innanför dörren. Inte lätt att veta men hade vi haft den kunskapen hade det blivit betydligt mindre vatten överallt.
Vi fick stopp på vattnet men vi tänkte att nu har hela huset underminerats eller åtminstone fått väldigt stora skador. Min son började leta på nätet efter hotell men när värden, och senare fyra andra personer i familjen, kom satte de igång med storstädning och det gick med en väldig fart. En av dem var rörmokare och han fixade röret medan de andra torkade och gjorde huset beboeligt igen. Sovrum och vardagsrum hade klarat sig och de verkade inte särskilt oroliga över vilka skador huset hade fått. Vi bestämde oss för att stanna kvar som planerat med löfte om återbetalning av det vi hade betalat och två fria nätter vid ett senare tillfälle. Det lär aldrig bli av men vår värd var så mån om att vi skulle känna oss nöjda så det sa vi inte. Jag hade redan tidigare konstaterat att mattan bakom tvättstället var trasig och tänkt att vid en skada skulle ingen försäkring täcka kostnaderna. Hur det fungerar i Wales har jag ingen aning om men vår värd och hans familj verkade tycka att allt var ok efter städningen. En rörmokare skulle komma dagen efter för att fixa till röret ordentligt men något annat verkade det inte som om de planerade.
Vi sov i alla fall gott med vetskapen om att det inte var vårt problem.
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Men vad mycket det händer på er resa! Nu hoppas jag ni får annat att fokusera på under resterande dagar. Bra ni slapp betala för övernattningen i alla fall. Och så himla bra att bilen blev klar så ni slapp omaket med en hyrbil. Kram
GillaGillad av 1 person
Det där var det sista otrevliga vi har varit med om och nu har vi bara en dag kvar innan vi tar färjorna hem. Vi har sett och upplevt väldigt mycket fint och inte minst träffat massor av trevliga människor och nu kan vi t o m se tillbaka på dagarna i Honiton med lite ömhet och glädje 😀
Värden i översvämningshuset var väldigt glad för att vi inte ställde till med bråk och att vi sa att vi inte skulle nämna det här i vårt omdöme så han sa nästan genast att självklart skulle vi få pengarna tillbaka. Bilen är tillbaka hos oss och den har skött sig bra hela resan hittills 😀
Kram
GillaGillad av 1 person
Alltså … hur är det ens möjligt med så många otrevliga överraskningar! bra att det löste sig med boendet i alla fall! Vilken tur att ni besökte bilverkstaden och kunde hämta bilen … fruktansvärt dålig koll från TEU! Hoppas det inte blev fler oönskade händelser!
Kram
GillaGillad av 1 person
Hahaha, ja nu efteråt kan jag skratta åt det men det var inte kul när vi var mitt uppe i det. Allt, utom det vi missade när vi var fast i Honiton, har vi hunnit med och det har varit en väldigt fin resa 😀 Men visst är det underligt att vi fick så felaktiga besked från TEU! Pinsamt för dem kan jag tycka. Det är helt klart bäst att själv hämta information från den som vet något. Sedan översvämningen har vi bara haft det bra 😀
Kram
GillaGillad av 1 person
Uff, det var i allefall en begivenhetsrik ferietur. Om jeg skal legge ut på bilferie i Storbritannia er jeg ikke så sikker på…
GillaGillad av 1 person
Hahaha, ja händelselöst har det inte varit 😀 Jag tror inte att du ångrar dig om du gör en liknande resa för efter allt trist så har det varit en väldigt bra resa. Människorna har alla varit trevliga och hjälpsamma och det märks t o m i trafiken. Det är självklart att man släpper in varandra i olika filer t ex.
GillaGillad av 1 person
Så där var nummer tre. Det är helt otroligt att så mycket kan hända under en resa. Men den här gången så gick det ju ändå bra. Bra att ni fick återbetalning av det ni betalat. I det stora så kändes det ju ändå som nummer tre vändes till något gott. Och så fick ni ju tillbaka bilen också och slapp köra högerstyrd bil och krångla med att åka och hämta din bil på tillbakavägen. Härligt också att det ändå fanns så många fina omgivningar där ni kunde promenera och det var väldigt fin utsikt.
Nu ser jag fram mot fortsättningen som jag hoppas blir utan dramatik!
Kram
GillaGillad av 1 person
Hade vi vetat om allt som väntade så kanske vi hade valt ett annat resmål. Men det är jag glad att vi inte gjorde för resten av resan blev väldigt bra. Även när det kändes som värst så fick vi många fina minnen, dels från väldigt trevliga människor och dels från det vi upplevde medan vi väntade på bilen. Det var självklart för värden att vi skulle få pengarna tillbaka och han var så tacksam för att vi var nöjda med det och ville stanna kvar över natten. Han var också glad för att vi hade varit där och att inte huset var tomt när det hände. Att vi fick tillbaka bilen gjorde att humöret gick upp till toppnivå och plötsligt kändes allt väldigt bra. Honiton har en bättre eftersmak än hur vi upplevde staden när vi var där. Många trevliga möten och vänliga personer gjorde mycket för att minnet känns fint. Fortsättningen blir helt utan den sortens dramatik 😀
Kram
GillaGillad av 1 person
Du får ursäkta… men jag skrattade faktiskt åt det här inlägget. Kan det hända så många konstiga saker på en enda resa? Det verkar orimligt… Och du beskriver händelserna väldigt bra. Jag ser allting framför mig.
Kom hem till Sverige igen! (Om du nu inte redan är här). Och håll dig i Jämtland.
GillaGillad av 1 person
Du får gärna skratta och nu när det har gått lite tid kan vi också skratta åt eländet. Vi har haft en så fin och bra resa efter allt det här så det bestående minnet av Storbritannien blir ändå bra. Men visst ska det bli skönt att komma hem till Jämtland igen snart 😀 På måndag är jag på rätt plats igen.
GillaGillad av 1 person
Ja herregud – det blir nästan tragikomiskt. Det är väl någon slags försvarsmekanism som kickar in när man (nästan) börjar skratta åt eländet.
Du och sonen är ett bra team!
GillaGilla
Jag tycker att det är bra att man kan skratta åt eländet. I alla fall nu i efterhand. Säkert är det en av alla skyddsmekanismer men det är ju också ganska skrattretande att allt det här skulle hända på tre dagar.
Vi är verkligen ett bra team 😀
GillaGilla
Men du milde tid, tänk vad ni råkade ut för under er resa. Men en olycka kommer sällan ensam utan dessvärre oftast tre och tre. Nu påverkade inte läckan er på samma vis och av kommentarerna att döma förstår jag att resten av resan blev en positiv upplevelse vilket gläder mig. I efterhand kan man oftast skratta åt sådana händelser och det blir minnen som sitter kvar för livet. Sedan skrattar man i och för sig inte när man blir av med sina pengar…
Önskar er en god hemresa nu och en resa utan trubbel eller motgångar!
Kram
GillaGilla
Det var några dagar med händelser vi helst hade varit utan. Läckan var tack och lov inte vårt bekymmer men i det första läget kände vi oss så klart lite panikslagna och ville göra allt vi kunde. Det var väldigt skönt när värden och hans familj tog över. Resten av resan blev väldigt bra och nu är jag snart hemma igen 😀 Visst kan vi skratta åt eländet nu men pengarna och hur jag ska få tillbaka dem måste jag hantera hemifrån.
Tack Znogg! I morgon är jag hemma igen och inga fler missöden har drabbat oss 😀
Kram
GillaGilla
Vilket äventyr men jag ser att ni har haft finväder i alla fall liksom det varit här sista veckan. Alla träd har slagit ut och samtidigt som inte är bra för min allergi även om jag äter tabletter och ögon och näsdroppar. Vissa dagar har jag tyvärr fått vara inne men för det mesta är jag ute i solen och planterar och lyssnar på fåglarna och går omkring och upptäcker världen och allt som händer runt omkring. Lyssnar på lommen och göken och småfåglarna och njuter av livet allt jag kan. Ska bli spännande att läsa fortsättningen på din och sonens resa.
GillaGilla
Ja, ett äventyr med både positiva och negativa ingredienser. Som tur är mest positiva nu när vi ser tillbaka på allt vi fick vara med om. I morgon är jag hemma igen och jag ser fram emot att få se allt som har hänt i naturen 😀
GillaGilla
Nämen… jag trodde inte mina ögon när jag läste det senaste om vatten som forsade fram både uppe och nere!! Nu får det väl ändå räcka med konstiga saker som händer på er resa.
Väldig tur i alla fall att ni gick till verkstaden själva så ni fick veta att bilen var klar. Nu hoppas jag resten av resan rullat på som planerat.
Kram
GillaGilla
Ja, det var inte lite vatten och det gick inte många sekunder innan det rann ordentligt runt om hela köket våningen under. Det var skönt att värden och hans familj tog över ansvaret ganska snabbt för vi var lätt panikslagna.
Jag undrar vad som hade hänt om vi inte hade gått till verkstaden. Det får vi aldrig veta och jag är bara tacksam för att det löste sig så bra 😀 Resten av resan blev väldigt bra 😀
Kram
GillaGilla
Du håller tempot uppe, inga händelselösa semesterdagar inte! Är det inte bilar som krånglar och bedrägerier av pengar så kan man ju råka ut för en vattenskada där man för tillfället råkar bo! Men plus i kanten för att bilen blev klar tidigare än u tlovat. Allt är inte bara negativt! Gillade speciellt bokskogen och fårskallarna! Kram
GillaGilla
Hahaha, jag kan garantera jag gjorde mitt bästa för att slippa dylika problem men de dök upp i alla fall. Vilken lättnad det var att få tillbaka bilen i tid för att kunna fortsätta som planerat. Honiton kommer att finnas i våra minnen med en slags hatkärlek. Bokskog och får gillar jag 😊
Kram
GillaGillad av 1 person