Det gäller att njuta medan man kan för fr o m i morgon väntar inga lika soliga och ljuvliga morgnar som den jag fick uppleva i dag. I alla fall inte på ett tag. Jag hade en tid kl 09.00 hos Gunnar och valde att parkera på Frösösidan för att få en skön promenad längs sjön, över bron och sedan vidare till hans mottagning. Som vanligt beräknar jag tiden alldeles fel men när det gäller tid tar jag alltid till i överkant. Jag hatar att vara sen till ett möte så jag går hellre en extra runda om jag kommer för tidigt. Det gjorde jag idag. Jag behövde fördriva ca 25 minuter så jag gick längs sjön mot Lugnvik (norrut). Borta vid Badhusparken var det små krusningar i vattnet men här var sjön spegelblank. Isen ligger fortfarande tjock längre bort men här kändes det som ännu ett vårtecken.
Ni kanske minns inlägget jag skrev för nästan en vecka sedan där jag undrade om jag är ett hopplöst fall men fick till svar från Gunnar att jag bara är en hård nöt att knäcka. Jag har funderat en del på det och den här gången frågade jag om min förmåga att kunna blockera känslor, även innan dissociationen satte igång, nu kan bidra till att jag får ett dubbelt skydd. Då måste ju mina skyddsbarriärer vara väldigt svårforcerade. Jag tog upp två svåra upplevelser där jag i stället för att reagera med känslor blev saklig och tog kontroll över situationen. Båda händelserna hände långt innan min mans död satte igång det som nu ställer till det för mig.
Här jobbas det med fjärrvärme.
För att göra ett långt svar kort så ja, så är det. Men även om jag inte påverkades med hjärndimma eller trötthet då och det troligtvis var ett annat slags skydd som satte igång (det finns nämligen många olika skyddsmekanismer i hjärnan) så fick jag veta att min förmåga att dissociera har funnits med mig från barndomen. Det har jag i och för sig vetat sedan tidigare. Jag har i alla fall hört från annat håll att det inte är genetiskt att dissociera men förmågan att göra det är genetiskt betingad. Att det genom ett trauma av något slag senare sätts igång är vanligt men så behöver det inte vara. Det finns ett jättestort mörkertal när det gäller hur vanligt det är att dissociera och samtidigt bryter det aldrig ut för andra.
På långt håll såg jag en ensam sothöna. Ännu längre bort stod en rad med strandskator på iskanten men de var omöjliga att fota.
Den här gången hittade vi ett tillfälle i min barndom, någon gång mellan 3-6 års ålder. Ett minne som är starkt hos mig eftersom jag upplevde orättvisa, kränkning och förmodligen vanmakt. Rätt som det var, när jag berättade, frågade Gunnar vad min högra hand kände just då. Jag blev helt ställd men tittade på min hand…och visst, den var hårt knuten en bit från kroppen. Jag kände faktiskt att jag var upprörd men kunde inte identifiera känslan. Förmodligen var jag arg, ledsen och besviken men det som min hand uttryckte kunde jag inte känna. Det är bara att kämpa på med nya försök och kanske når vi fram så småningom. Huvudet var så klart dimmigt när vi närmade oss svåra minnen och därför är det bra att, som jag oftast gör, parkera en bit bort så att jag får lufta huvudet lite innan jag sätter mig bakom ratten. Det var en ännu ljuvligare upplevelse, med en ännu varmare solstrålning, när jag gick tillbaka till Frösön. Många tankar och funderingar far omkring i min hjärna.
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Den där hjärnan alltså..!
💖
GillaGilla
Ja, den verkar styra och ställa lite som den vill 😀
GillaGilla
Oj – det kanske kunde uppfattas fel. Jag menar allas våra hjärnor, inte bara din. 😉
GillaGilla
Ingen fara Barbro! Jag förstod att du menade så. Men för din skull, för att du inte skulle tro att jag missförstod, är det bra att du förtydligade ❤
GillaGilla
Det låter väldigt spännande att ni kan prata om vad du var med om så tidigt i livet. En psykolog jag hade kontakt med sa att det är vad som händer en före 3 års ålder som präglar hela ens liv.
Kram
GillaGilla
Vi hoppar mellan åren och letar efter händelser som väcker känslor. Gunnar har säkert en plan som jag inte är fullt medveten om men jag hänger med dit han för mig 😀 Det viktiga för mig är att samarbeta och komma med egna reflektioner och det vet jag att han uppskattar. Det gör det lättare för honom att hjälpa mig. Före tre års ålder har jag såvitt jag vet bara ett enda svagt minne så för att komma dit behövs nog hypnos. Det vill jag inte prova och det kan nog inte Gunnar fixa heller 😀
Kram
GillaGilla
Det må føles trygt å kunne samarbeide med Gunnar, virker som han vet hva han driver med. Jeg hadde flaks i dag på turen med hundene. Det ble ikke særlig regnvær før jeg var hjemme igjen. Men nå er middagen spist og det er fyr i ovnen. Da kan jeg nyte kvelden. Flotte bilder du byr på i dag. Vann og blå himmel er sjelden feil.
GillaGilla
Ja, det gör det och det gick väldigt snabbt att få förtroende för honom. Han har mycket erfarenhet inom området och han har bekräftat min gissning på att det är väldigt vanligt att dissociera. Det är bara det att inte många vet vad det är.
Vilken tur och vad skönt att ni fick en så skön dag och nästan inget regn 😀 Den där stunden när man kan koppla av och bara ta hand om sig själv, den är fin. Numera har jag bara mig själv att tänka på men jag minns hur skönt det var.
Tack Lillian! Ibland har man tur med väder och vind 😀
GillaGilla
Det syns verkligen att våren gör framsteg hos er och bilderna är väldigt vackra.
Vår hjärna är unik och även om det finns generella mönster så tror jag inte att det är helt ovanligt att reagera på annat vis. Med andra ord är du garanterat inte ensam om att reagera som du gjorde i svåra situationer. En del blir handlingsförlamade, vissa bryter samman medan en del har ett behov av att i stället skaffa total kontroll över situationen och alla känslor skjuts åt sidan. Sedan är det så klart ett bekymmer om det leder till att känslorna blockeras helt även fortsättningsvis. Det har ju diskuterats en del kring vilka personer som har lättast för att klara sig vid en katastrof och vilka egenskaper som fanns hos personer som överlevde förintelsen. Nu är det inte samma sak för där handlade det också om tur och otur och många andra förutsättningar men många menar att förmågan att ta kontroll och inte låta känslorna ta över är en tillgång.
Jag tycker det är svårt att minnas så långt tillbaka i tiden men ett glasklart minne har jag. Jag och min ett år yngre kusin gick på samma lekskola och när vi var i parken så ”sprang vi bort” och blev rejält utskällda av vår fröken. Då var vi 5 och 4 år. Sanningen var dock den att vi sprang inte bort utan hon tappade bort oss men på den tiden lyssnade man inte riktigt på barn.
Gunnar vet säkert vad han gör och det är bara att kämpa på. Mycket i livet är ju en process. Intressant att du delar med dig för vi människor är inte alltid helt lätta och inte vår hjärna heller.
Kram
GillaGilla
Tack Znogge! Långsamt men säkert går även vi mot vår 😀
Nej, du har helt rätt i att det är väldigt vanligt och orsakerna till blockeringarna är många. För min del fanns det en orsak tidigare och senare utvecklades det som nu begränsar mig. Jag skulle gärna ha förmågan att blockera känslor utan att dissociera och det har säkert hjälpt mig ett antal gånger. Men nu vete sjutton om jag inte hellre skulle vilja ha ilska, ångest, rädsla och allt annat i stället för att inte orka använda hjärnan som jag vill. Vi pratade faktiskt om situationer där man utsätts för tortyr och annat hemskt och att det då kan hjälpa att stänga av. Förmodligen har många förintelseöverlevare haft den förmågan och även om det var mycket tur med i vilka som var kvar så har säkert den aspekten också spelat en roll. I andra situationer, t ex där flykt behövdes för väldigt länge sedan, var det snarare en fördel att känna de känslor som triggade flyktbeteendet. Vi behövs, eller kanske behövdes, allihop med våra olika roller och personligheter (haha, märks det att jag har sett programmen med Anders Hansen?).
Det där med att inte lyssna på barnen har ställt till med mycket. Barn är dessutom inte vana vid att förmedla sina åsikter eller förklara varför. Då är det lätt att misstolka och så står barnet där och känner sig orättvist behandlat. Alla föräldrar borde gå en grundkurs i barnpsykologi för oj, vad många misstag man gör, hur gärna man än vill göra rätt.
Gunnar vet mycket om det här och det märks att han vet vad han gör. Vi fortsätter kämpa men någon gång måste jag nog sätta en gräns. Men inte än. Det gläder mig att du tycker att det här är intressant. Kan jag sprida lite kunskap och kanske få andra att förstå sig själva lite mer så känns det bra. Alla borde ha tillgång till en Gunnar 😀
Kram
GillaGilla
Detta är intressant. Tack för att du berättar.
Idag gick jag till centrum två gånger, och jag lade också märke till sothönorna. Nu börjar det känns som om våren är på väg. Både bland djur och antal människor som förflyttar sig, både cyklandes och gåendes. Och antal plusgrader. Men det skulle inte förvåna mig om det blir lite mera snö också…
GillaGilla
Jag hittade den här, din första, kommentar i skäpposten och flyttade den hit. Jag kan inte välja bort varken den här eller din andra kommentar så båda får vara kvar 😀
Kul att du tycker att mina besök hos Gunnar är intressanta. Jag får många insikter och tankar där.
Det är mycket vår i luften nu och jag hoppas också på fler fina dagar. Mer snö tror jag på men man kan ju alltid hoppas på att det inte blir så. Jag blev passerad av väldigt många cyklister men jag gick där den tid då många skulle till jobbet. Kanske är cyklisterna fler nu men jag har sett många även på Medvinden och på andra vägar. De är helt enkelt friskusar och det finns gott om dem 😀
GillaGilla
Tror min kommentar försvann. Det är intressant, det du berättar.
Jag såg också sothönorna idag när jag gick över bron till centrum. Som jag för övrigt gjorde två gånger. Lade märke till sothönorna, jag med. Och så många som var ute, antigen cyklandes eller promenerandes. Värmen är efterlängtad. Hoppas vi får några dagar till.
GillaGilla
Ja, den hamnade i skräpposten men nu är det på rätt plats. Vad fint att du såg flera sothönor. Då var den jag såg inte helt ensam och det känns bra. Värmen är både efterlängtad och välkommen och förhoppningsvis blir det fler härliga dagar.
GillaGilla
Visst är det skönt att promenera få frisk luft, efter era samtal. Tack för att du delar med dig av dina upplevelser samt samtal med Gunnar. Man får sig en tankeställare själv över hur saker och ting kan hänga ihop. Man har ju några års erfarenhet och upplevelser lagrat i minnesbanken sedan man föddes och det är ju inte bara bra saker som man varit med om. Det dyker upp minnen och upplevelser i mitt huvud också när jag läser om det ni pratar om på era träffar.
Vilken härligt blå himmel!
Kram
GillaGilla
Ja, det lättar lite på dimmorna och det är dessutom skönt att promenera samtidigt som tankarna far omkring. Vi har allt upplevelser som behöver bearbetas. Jag hoppas att det känns bra att minnen nu dyker upp och att du kanske kan hantera dem bättre nu än förr.
Det var en underbar dag 😀
Kram
GillaGilla
Hjärnan är verkligen komplex! Intressant att han såg vad handen gjorde men att du inte kände det. En promenad att skingra dimman med låter vettigt efter era sessioner. Kram
GillaGilla
Ja, både intressant och märkligt att jag först inte förstod vad han syftade på men att jag sedan såg min hand och då fattade jag. Promenader är bra för att skingra tankar men även för att låta dem komma och hantera dem.
Kram
GillaGilla
Hoppas att den där Gunnar vet vad han gör. Det där att minnas bakåt gör man på olika sätt men för mig så finns minnen som små frekvenser både onda och goda. Som när jag var liten och satt i ladugården i höet hos skällkon Lunda och mamma mjölkade och sjöng. Eller lugna kvällar i båten när vi metade faster Gunhild mamma och jag och sa Nappa nappa abborrslok annars är du inte klok.
Illa minnen av fullgubbar och eochn moster till pappa som sa till honom så jag hörde det. Synd om dig som fått en så ful dotter. Då blev jag ful hela livet faktiskt, Ja konstig är hjärnan och konstig är vädret. Igår såg jag en sol som sken idag regnar och blåser det . Synd om hunden Jack som hoppar på tre ben och ska lindas om och stökas med hela tiden.
GillaGilla
Gunnar vet absolut vad han håller på med och det märks att han har stor erfarenhet av just de här problemen. Du har både härliga och trista minnen, precis som vi alla. Men jag knyter nästan näven igen när jag hör om din mosters ord. Vilken tur att du har bildbevis på att dig som en väldigt vacker kvinna 😀 Jag lider med Jack men snart är han nog sig själv igen.
GillaGilla
Det låter som att du har många tidiga minnen, jag har väldigt få. Jag vet inte om det beror på att jag inte haft någon att dela minnena med under mitt vuxna liv…Mitt första minne är dock väldigt starkt, när jag som treåring gick vilse och kom bort i huvudstaden. Mest minns jag mammas förtvivlan då hon med polisens hjälp hittade mig. Min mamma blev arg när hon blev orolig, tror inte hon kunde hjälpa det…
Hoppas blockeringarna släpper för dig, spännande att kroppen ändå reagerade på sitt eget vis.
Söndagskram från pörtet
GillaGilla
Jag har många minnen från 3-årsåldern och framåt men kanske de är tydligare närmare 6 år. Att du minns hur du kom bort och till sist hittades är inte alls underligt för sådana minnen är starka och klistrar sig fast i hjärnan. Din mamma var nog väldigt rädd och lättnaden utmynnade i ilska. Men förmodligen förstod du hur glad hon var också.
Att kroppen reagerar är ett tecken på att känslorna kommer fram på något sätt men än så länge blir det inte mer än så. Jo, förresten. Gunnar har lyckats trigga min ilska när jag berättade om ett hundöverfall. Men annars är det inte mycket som händer.
Kram
GillaGillad av 1 person