Det är inte varje gång jag skriver om mina besök hos Gunnar. Nu är det ett tag sedan jag skrev mer än att jag har varit hos honom och det beror mycket på att det har varit ganska jobbigt, privat och inte något jag har velat dela med mig av. Precis så ska det vara. Men eftersom jag får så fin respons när jag berättar lite mer, utan att gå in på detaljer, så känner jag att det är dags att inkludera er lite igen. Det är ju inget skamfyllt med att gå i psykoterapi utan det är bara när det är för privat som jag håller det för mig själv. För min egen del är det terapeutiskt att skriva och samtidigt bearbeta, även om jag inte går in på detaljer.
Som jag trodde började Gunnar med att fråga hur Ingrid (han pratar oftast om både mig och sig själv i tredje person och det finns det säkert någon mening med) egentligen hade känt och reagerat när Gunnar hade gjort en så stor miss och dubbelbokat förra veckan. Jag var förberedd och kunde ärligt säga att jag varken blev arg eller irriterad utan bara ville trösta honom när han var så uppenbart ledsen och full av skuldkänslor. Enligt Gunnar var det absolut läge att känna ilska, irritation eller frustration vid det tillfället men när han inte lyckades få mig att identifiera några sådana känslor gick vi vidare.
Jag sa att jag kände mig som ett hopplöst fall som inte kan komma åt de negativa känslorna och bearbeta dem. Inte så att jag vill ge upp men det känns svårt att hindra min hjärna från att blockera allt den tycker att jag behöver skyddas från. Gunnar log och sa att nej, ett hopplöst fall är jag inte men en svår nöt att knäcka. Jag försöker verkligen och han sa att det ser han, både i mitt kroppsspråk och i min mimik. Även i ord är jag övertygande om vad jag vill men så fort jag närmar mig någon av de ”farliga” känslorna snurrar det till i huvudet när dissociationen ökar och de små aningarna jag känner bleknar och försvinner. När det händer är det inte mycket mening att försöka pressa fram något för då blir jag bara ännu dimmigare i huvudet. Då lämnar vi ämnet för ett tag och går in på något mer neutralt.
Den här bilden får jag nästan be om ursäkt för eftersom den är så urusel. Men jag tycker ändå att den är lite kul. Jag ser de dreglande käftarna på en märklig orm.
Vi fortsatte att prata om min man och kom bl a återigen in på varför jag inte kände någon ilska när han helt uppenbart hade betett sig lite klantigt och varit på fel plats när olyckan hände. Gunnar försökte få fram en reaktion hos mig genom att påpeka att min man hade berövat mig en fortsättning på vårt gemensamma liv genom att bete sig oaktsamt. Kanske var det en liten aning av ilska som lyckades tränga igenom just då men den försvann nästan genast. Lite sorg kom fram när jag sa att han hade dött ensam, och de tankarna kom från mina funderingar om den lilla gråsparven som förmodligen skulle dö helt ensam. Den gråsparv jag skrev om i mitt förra inlägg. Men jag lyckades inte bli ledsen heller. Ja, ni märker ju att jag verkligen är ett svårt fall att komma till rätta med. Ändå vet jag att jag har känt mig ledsen vid olika tillfällen sedan det hände. Men tårar kommer det aldrig.
Lågt vatten i Storsjön och Thomée väntar på issmältning och påfyllnad av vatten så att den kommer upp i rätt nivå vid kajen.
Vi hann beröra andra situationer också och bl a de lite mindre svåra ämnena om hur det var mellan mina båda leveroperationer och hur snabbt allt blev sämre igen efter första operationen. Som vanligt gick tiden väldigt snabbt men om en vecka gör vi ett nytt försök.
På väg till Gunnar. Östersund ligger i en sluttning ner mot Storsjön och det syns från många platser.
Nu är det inte mycket kvar av snöborgen i Vinterparken och om ni tittar noga så ser ni att öppet vatten närmar sig gångvägen över sjön. Men jag såg flera personer som tog den vägen och markeringarna finns kvar.
För några veckor sedan hörde jag ringduvan och idag sjöng bofinken för mig. Fina vårtecken, även om vi nu är inne i en kyligare period igen. Men snöovädret håller sig längre söderut…än så länge.
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Ting blir ikke så nære og personlige når en snakker om seg selv i 3. person, så det kan være enklere å få fram ting å snakke om, enn om en snakker om seg selv. Frosne dråper er vårstemning. Det er herlig når man hører det drypper rundt om kring.
GillaGilla
Tack för den insikten 😀 Så måste det vara och det skulle jag ju faktiskt kunna fråga honom om.
Det syns och hörs en del vårtecken nu men det är lite synd om bofinken som nu får frysa några dagar. Men jag njuter, vare sig det är sol och kallt eller sol och plusgrader 😀
GillaGilla
Känner spontant att det är skönt att Gunnar bara tycker att du är ”en svår nöt att knäcka och inte ett hopplöst fall! 🙂 Såklart kan du inte delge oss allt, men det känns fint att läsa att ni har fina samtal och så småningom kanske han lyckas …
Fina bilder … gillar den med Thomée, där solen strålar lyser upp bakgrunden. Dropparna är såå läckra och jag håller med om den ”dreglande ormen”!
Efter den onödiga snön igår så skiner solen idag 🙂
Kram
GillaGilla
Hahaha, ja lite hopp finns det om mig trots allt 😀 Samtalen ger ändå en hel del även utan att vi når ända fram och jag tänker ofta att det här borde alla få göra. Men då gäller det att man klickar med sin terapeut.
Tack Anki! Thomée är med lite då och då men ur lite olika vinklar och med olika ljus. Den dreglande ormen är kanske inte så fin men lite kul 😀
Det var inte lite snö som föll över dina trakter igår. Skönt att du inte behövde ge dig ut i eländet. Idag får vi båda värma oss i solen 😀
Kram
GillaGillad av 1 person
Håller med Anki att det är skönt att Gunnar bara tycker du är en svår nöt att knäcka och inte ett hopplöst fall och det känns bra att du fortfarande upplever samtalen som bra och även om du inte alltid känner framsteg så gör du säkert framsteg ändå och det ser och märker Gunnar.
Du behöver definitivt inte be om ursäkt för bilden. Jag ser precis samma som du, en dreglande orm … Tycker om bilderna med dropparna. Känns lite vårliga. Här har vi fått rejält med snö och det är en hel del is så jag har fått tagit fram mina Icebug igen. Men jag hoppas att det bara är tillfälligt. I helgen kommer mildare väder in och då hoppas jag både is och snö smälter.
Ha nu en fortsatt fin onsdag!
Kram
GillaGilla
Jag hade verkligen tur som hittade Gunnar och jag har ett jätteförtroende för honom. Jag vågar inte hoppas på för mycket men det är precis som du skriver, jag gör framsteg på flera plan även om känslorna inte riktigt är med. Det är lite märkligt att veta att han iakttar alla mina rörelser, miner och kropsspråk och drar slutsatser från det. T o m hur jag håller mina händer säger honom en del. Men som tur är tänker jag aldrig på det medan vi pratar.
Bilden med den dreglande ormen kunde ha varit riktigt fin om jag hade fått till skärpan men kanske blev det mer likt en lite läskig orm som den är nu 😀 Droppar är spännande och fina och ibland hittar jag några att fota.
Jag har sett nyheter om snöeländet som har drabbat södra Sverige och det har helt klart ställt till det för många. Skönt att du har dina icebug men gå försiktigt ändå. Skönt också att det bara är en tillfällig tillbakagång till vinter. Snart kan du börja fixa i trädgården igen. Men du är säkert redan igång med diverse plantor i uterummet.
Tack Anita och detsamma!
Kram
GillaGilla
Så skönt att du bara är en svår nöt att knäcka och inte ett hopplöst fall. Det skadar ju inte att Gunnar får en utmaning han med 😉 Jag tror också att du gör framsteg och att det hela är en process som kanske inte går att forcera fram.
Däremot så måste jag erkänna att jag har oerhört svårt för personer som talar om sig själv eller andra i tredje person. Jag hade en chef som gjorde det och jag blev lika irriterad varje gång. I min värld är det något som småbarn gör 😉
Så mysigt att det dyker upp små vårtecken hos dig med!
Kram
GillaGilla
Ja, eller hur 😀 Hur svår återstår att se och jag hoppas att inte ett hopplöst fall visar sig bli rätt. Och jag tror att Gunnar gillar utmaningar. Det märks att han trivs med det han gör. Visst gör jag framsteg men nu har jag gått hos honom så många gånger och jag vill gärna se tydliga resultat. Men jag ger inte upp.
Det är ju också ett sätt att se på saken. Om jag hade haft minsta intryck av att han vill sänka sig till min nivå så hade jag inte fortsatt. Men han har många gånger konstaterat att jag har ett ”bra huvud”, och jag tolkar det som att han i alla fall inte tycker att jag har svårt att förstå. Om en chef hade uttryckt sig i 3:e person så hade jag nog reagerat som du men jag har nog mest bara tyckt att det är trevligt att han använder mitt namn. Det är inte så ofta jag hör det. Men jag måste nog fråga honom eftersom jag även har fått ett alternativ från Sognafaret. Kul att jag får lite att fundera på 😀
Ja, nu är det kallt igen men våren går inte att hindra 😀
Kram
GillaGilla
Jag tror att Sognafaret har rätt. Undrar varför han pratar i tredje person… Vill han skydda dig på något sätt, så att det inte blir för svårt för dig… i så fall är tanken god. Ni ska ju komma framåt, utan att det tar tvärstopp.
Fina bilder på de kalla dagarna. Lite smälter det dag för dag. Här blir inte så många promenader nu, jag måste försöka få ordning i kaoset.
GillaGilla
Jag måste fråga Gunnar om varför han ibland uttrycker sig så men jag tror också att Sognafaret har rätt. Jag har inte funderat så mycket på varför förut utan bara tänkt att det är ett annorlunda sätt och samtidigt lite kul att jag får höra mitt namn. Det händer inte så ofta. Svar kanske kommer vid ett senare tillfälle 😀
Tack Anna-Lena! En flytt tar mycket tid och du är ju lite begränsad nu. Men lite behöver du ändå komma ut och få luft innan det är dags. Jag hoppas vi hinner med en liten promenad innan du flyttar och jag vill gärna bjuda dig på hejdåfika. Men det kan vi bestämma i slutet av månaden.
GillaGilla
Sorg lär ju ha olika skepnader, men jag tror kanske jag inte hade känt ilska mot någon som förolyckats i en olycka. Bara en oändlig ledsnad. Kanske svårt att föreställa sig om man inte varit med om det. Jag hoppas du mår bra av sessionerna hos Gunnar, men du verkar göra det när du berättar om dina besök. Man ska definitivt inte skämmas över att man söker hjälp, tvärtom är det en styrka.
Kram
GillaGilla
Precis så har jag också tänkt. Jag kan ju inte vara arg för att min man dog i en olyckshändelse. Men ändå kunde jag känna den lilla aningen av ilska för att han utsatte sig för risken…helt i onödan. Så har jag inte tänkt förut och jag vet inte om den känslan borde ha funnits. Jag fick frågan flera gånger men svarade varje gång att jag inte kände ilska, eller såg någon anledning, att vara arg.
Jag mår bra av våra samtal och insikterna känns värdefulla. Många känner skam över att gå i terapi eller att de har psykiska problem men kanske är det mest de med svårare problematik som känner så. Men psykisk ohälsa behöver lyftas fram och kan jag bidra med en liten del så är jag nöjd med det. Dessutom mår jag själv bra av att dela med mig av upplevelsen 😀
Kram
GillaGilla
Underbara foton med dropparna och visst ser jag också den dreglande ormen. Tack för att du vill dela med av dina besök hos Gunnar. Intressant och väldigt lärorikt att få läsa om dina upplevelser. Som jag sagt innan, Gunnar verkar vara duktig på det han gör.
Kram
GillaGilla
Tack Lotta! Läskigt med dreglande ormar i skogen men kanske behöver vi inte vara särskilt rädda 😀 Jag bloggar ju om min vardag och det här ämnet är en stor del av min vardag nu. Det faktumet i kombination med att jag mår bra av att skriva om det och att lyfta fram att det här problemet finns gör att det blir lätt att dela med mig. Självklart blir jag väldigt glad för den respons jag får 😀 Gunnar är en klippa!
Kram
GillaGilla
På tal om nåt annat.
Angående kollagen så läste jag på lite mer om det och lade då märke till ett avsnitt som handlade om det fanns några skäl till att INTE använda det. Nedsatt njurfunktion var det enda som fanns dokumenterat som skäl – och då kan det ju tänkas att det är något som inte skulle passa dig Ingrid.?
Kram/Barbro 💖
GillaGilla
Tack för att du berättar om det. Jag har kollat lite jag också men har inte stött på den uppgiften. Kanske är det annorlunda med vegansk kollagen, eller rättare sagt de ämnen som boostar den egna kollagenproduktionen eftersom det inte finns kollagen i de veganska alternativen. Jag har nedsatt funktion i min ena njure efter lite krångel för ca 12-13 år sedan så om även de veganska alternativen påverkar njurarna så får jag nog avstå. Men jag har också kollat vilka livsmedel som har samma funktion och där kan jag ta till mig en del. Jag ska prata med min läkare nästa gång, om några månader men tills dess avvaktar jag nog. Än en gång, tack Barbro för upplysningen.
Kram ❤
GillaGilla
Dreglande ormen tycker jag liknar ormen i Robin Hood!
Jag tycker du är otroligt envis och tålmodig i dina samtal med terapeuten. Jag skulle få stålsätta mig om jag märkte att jag står lite o stampar på stället utan att lyckas få de resultat jag önskar. Om man nu ens kan önska sig resultat, så konkret. Har liksom ingen aning då jag aldrig gått i terapi. Men att ha givande samtal med andra är oerhört viktigt, något jag ibland tyvärr kan ignorera. Ibland märker jag att inte ens vi i familjen så ofta pratar sådär innerligt med varandra, vi tar oss antingen inte tid eller så tänker vi inte på att prata på ett djupare plan. Om jag själv tänkte efter lite skulle jag själv kunna ta initiativ till samtal om annat än vardagligheter som så ofta upptar tankarna de stunder man träffas.
Hoppas du får en fin aprilhelg, veckorna bara rinner iväg…Kramen
GillaGilla
Hahaha, ja kanske 😀
Jag fick snabbt förtroende för honom och vi jobbar bra tillsammans. Jag vill ju det här och gör mitt bästa för att komma vidare. Han säger att han uppskattar att jag själv reflekterar och kommer med olika slags input men det tycker jag är en självklarhet. Det är det inte för alla och många mår mycket sämre och orkar inte samverka på samma sätt. Min dissociation har inte minskat men jag tycker ändå att jag gör framsteg och får många insikter. Än ger jag inte upp 😀
Vi har ofta djupa samtal inom familjen och där har jag lärt mig mycket av mina tänkande och analyserande barn. Jag tror att det är de som har fått mig att reflektera över livet och samhället i så hög grad som jag gör. Det märks kanske inte så mycket i bloggen eftersom jag oftast vill vara lite lättsam där. Men ibland kommer det något djupare, precis som hos dig. Men man ska inte underskatta vardagsprat. Det behövs också.
Tack Paula och jag önskar dig detsamma!
kram
GillaGillad av 1 person