Det plingade till i min mobil och efter en stund tog jag upp den för att kolla vem som hade skickat ett meddelande. Det hörs på plinget att det är just ett meddelande från messenger. Det var bara en kort hälsning: ciao Ingrid, come stai 🙂 Min första impuls var att kasta mobilen en bit bort men jag hejdade mig och la den bara ner bredvid mig. Nej, sa något inom mig, jag orkar inte och genast ökade stressen i magen som bevis på att jag reagerade känslomässigt.
Det märkliga med reaktionen var att jag borde ha blivit glad eftersom det var en mycket god vän som skrev till mig. En vän som jag inte har haft kontakt med på ca två år och det är nog mitt fel. Jag har helt enkelt skjutit upp och skjutit upp tills det har känts som om det har varit för sent. Efter någon timme fick jag iväg ett meddelande på italienska om att jag blev glad av att höra ifrån honom och att jag skulle skriva tillbaka i morgon. Det var helt sanningsenligt för jag blev jätteglad och det kände jag när den första lilla paniken hade lagt sig.
Hans fråga om hur jag mår (come stai) kändes så stor att svara kort på och jag tror att det delvis var därför jag blev så stressad. Sist vi pratade i telefon var det hans dotter som ville prata med mig (lite förvånande eftersom hon och jag inte hade träffats på ca 6 år) och det blev inte så långt samtal med min vän. Han visste alltså inte något om mina bekymmer med dissociation men eftersom jag har varit lite av en samtalspartner för honom tidigare, när han var i en svår situation här i Jämtland, så har jag inga problem med att berätta om hur jag mår. Det kändes bara omöjligt just då att försöka förklara på italienska, som är det språk vi har använt när vi har skrivit till varandra. När vi däremot pratar blir det nästan bara engelska. I morse kände jag mig lugnare och insåg att det inte var ett krav att skriva på italienska och då kändes det lättare.
Jag fick iväg ett meddelande och fick nästan genast svar. Han avslutade med att fråga om han kan ringa mig i kväll och det är klart att jag vill prata med honom. Jag är jättenyfiken på allt som har hänt sedan sist. Han var i en jobbig vårdnadstvist här i Sverige och där var han så klart i underläge. Men på lite längre sikt har han faktiskt vunnit eftersom först sonen och för några år sedan dottern har valt att bo hos honom i Italien. Synd bara att det har varit en så jobbig resa för alla. Min vän försökte anpassa sig till ett liv i Sverige men han fick inget jobb och till sist var han tvungen att återvända till Italien.
Här hälsar min goda vän och hans barn på mig i Bestorp, en liten ort utanför Linköping där jag bodde tillfälligt medan jag och min syster letade efter ett tvåfamiljshus att dela på. Det var strax före jul 2014 och bara några månader efter att jag flyttade från Optand här i Jämtland. En gammal dålig mobilbild.
Båda barnen gick direkt fram till hundarna, Rex och Kasper, och det var ett av de minnen dottern pratade om när vi sex år senare pratade i telefon. De bodde några nätter hos mig i min pyttelilla lägenhet på 42 kvm. De sov i mitt sovrum och jag i soffan i vardagsrummet. Som det är sagt: finns det hjärterum … Min vän hälsade även på mig i Mjölby några år senare men då mådde jag så dåligt att han fick klara sig ganska mycket på egen hand. Sedan dess har vi haft sporadisk kontakt och jag är glad för att han är envis och försöker hålla kontakten.
Min luftvägsinfektion ger inte med sig utan gör små avstickare upp till näsan och återvänder sedan till ursprungsplatsen igen. I dag har jag gått en liten promenad för att testa hur det fungerar och visst var det jobbigt, ungefär som om jag hade sprungit långt och snabbt med dålig kondis, men i ganska långsamt tempo kunde jag ändå gå en liten promenad. Jag känner mig inte särskilt påverkad och jag tror inte heller att jag smittar nu eftersom det är över en vecka sedan jag först kände av problemet. Därför har jag hört med Anna-Lena om hon tycker att det är ok att vi gemensamt går till lunchkonserten i morgon. Det är helt ok men hon hade ett bättre förslag. Luciatåg på biblioteket.
Men vet ni vad som är en av världens bästa uppfinningar? Jo, nässpray. Jag tror att jag har skrivit om det någon gång för många år sedan men nu har jag haft anledning att konstatera det igen. Som jag har berättat är det nästan nio år sedan jag senast var förkyld och jag kom inte ihåg om jag hade någon nässpray kvar. Men jag hittade två påbörjade flaskor. En gick ut i datum 2017 och den andra 2020. Jag var väldigt täppt i näsan så jag chansade och började med den med tidigast utgångsdatum. Den fungerade hur bra som helst. Andra mediciner skulle jag vara lite försiktigare med men jag tror inte att det är någon risk att nässpray blir farlig. Möjligtvis får den sämre verkan men för mig fungerar båda flaskorna väldigt bra. Ja, jag har gjort slut på den ena och gått över till den inte lika gamla.
På min promenad stötte jag på ett helt gäng rådjur men bara ett av dem fastnade på bild.
Nu ringer nog snart min italienska vän och vi kommer att börja med hälsningsfraser på italienska för att sedan gå över till engelska. Visste ni att italienare ofta svarar med ”pronto” som betyder klar, redo? Så brukar inte jag svara utan det blir oftast ciao följt av namnet på den som ringer. Kanske är det vanligare numera eftersom alla ser vem som ringer.
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Jag hoppas samtalet med din vän var avslappnat och att ni hittar tillbaka till varandra, om det är vad ni båda vill. Blir så glad när du delar med dig av såna här saker, hur du känner och reagerar. Vad som händer bakom den snöiga (och vackra) kulissen. Älskar ju att även följa med på dina promenader och andra saker du gör. Din blogg är varierad och jag trivs här. Kram
GillaGilla
Det blev tyvärr inget samtal igår och det finns säkert ett bra skäl till att han aldrig ringde. Det blir en annan kväll i stället och som goda vänner så fortsätter vi där vi slutade. Ett avslappnat samtal med många luckor att fylla i 😀
Tack snälla Anna för dina fina ord. Vad glad jag blir och jag är väldigt glad för att du hittade till mig (jag tror att det var via Ankis blogg) så att jag upptäckte dig 😀 Jag har gillat din blogg från första gången jag tittade in och nu är det kul och spännande läsning med olika ordspråk eller talesätt varje dag. Det kommer upp många tankar hos de flesta av oss när vi läser om hur du tänker kring de kloka ord du presenterar 😀
Kram
GillaGillad av 1 person
Ibland när man får ett lite oväntat meddelande så behöver man lite ställtid för att mentalt bli redo och att svara. När det gäller vissa personer är två år lång tid men när det gäller andra så kan man ta vid där man slutade. Läser ovan att det inte blev något samtal men det kommer säkert. Ni verkar känna varandra väl och då kan det vara roligt att kunna uppdatera varandra igen. Så du kan så pass bra italienska. Imponerade! Jag läste språket i flera år men har knappt fått tillfälle att öva så det känns som om det passerat ”bäst före” med råge 😉
Önskar en god luciakväll nu!
Kram
GillaGilla
Ja, så är det nog för många och så var det absolut för mig den här gången. Vi träffades ganska ofta när han bodde här i Jämtland och när han hade flyttat tillbaka till Italien så kom han hit titt som tätt för att träffa sina barn. Då brukade vi också träffas och vi blev riktigt goda vänner. Han kände så klart min man också men det var jag som hjälpte honom och träffade honom mest, ofta tillsammans med hans barn.
Hmm, nej så bra italienska kan jag nog inte längre. Jag har i omgångar försökt hålla kvar mina kunskaper via duolingo, en sida på nätet där man kan lära sig språk, men mina koncentrationsproblem gör att det inte går så bra. Jag har glömt massor. Mest ord för grammatiken sitter nog ganska bra fortfarande. Ja, du vet ju att man måste öva för att hålla kunskaperna levande. Men jag skulle nog klara mig helt ok som turist i Italien för då behöver man inte hänga med i lite längre samtal 😀 Du har nog kunskaperna någonstans inom dig och med lite repetition kanske de skulle komma tillbaka.
Tack och detsamma!
Kram
GillaGilla
Missade det här inlägget, men gårdagens Luciainlägg fick mig att ta ett steg tillbaka.
Så trevligt när gamla vänner hör av sig, men visst kan man bli lite ställd direkt och behöver en stund för att samla sig. Tänk att du både pratar och skriver på italienska … WOW!
Läste i ditt svar till Anna att du inte fick något samtal då, men kanske du hunnit prata med honom nu.
Ha en fin dag!
Kram
GillaGilla
Kul att du hittade hit också 😀
Det blev en konstig reaktion men senare kändes det mycket bättre. Jag kan inte påstå att jag pratar italienska. Jag kan en del och skulle nog klara mig bra som turist. Men några djupare samtal skulle inte fungera så bra. Att skriva är lättare för då kan man kolla upp vissa ord 😀
Nej, jag har inte fått något samtal än och nu börjar jag fundera på om något hänt eller om det blev ett missförstånd. Det är inte likt honom. Jag får väl ta mig i kragen snart och höra av mig till honom i stället.
Tack Anki och detsamma!
Kram
GillaGillad av 1 person
Vad kul att du kan italienska, jag kan några enstaka ord, så jag känner igen både come stai och pronto. Kul att få kontakt med en gammal vän men den första känslan kan vara lite jobbig om man inte är på topp.
Så sött rådjur!
Kram
GillaGilla
Det är nog lite mycket sagt att jag kan Italienska. Jag kan tillräckligt för att klara mig som turist men inte så att jag kan ha riktiga konversationer lite på djupet. Dessutom har jag glömt massor av ord. Grammatiken tror jag sitter i alla fall, men jag gillar ju grammatik 😀 Jättekul att han är envis nog att hålla kontakten med mig. Jag vill ju faktiskt ha den kontakten men orkar inte riktigt vara aktiv.
Kram
GillaGilla
Så trevligt att återknyta kontakten! sitter här och ler för jag upplever likadant som du när något oväntat händer, O nej, usch vad jobbigt, då ska man prata och prata och vara trevlig….inte nu, kanske en annan dag osv. Jag har många sådana exempel, senast var när systern till ett av mina ex gratulerade mig på födelsedagen på mobilen. Hon skrev ett långt meddelande som jag kände att jag behöver svara på, för tanken var att hon skulle hälsa på mig i somras, hon bor i Uppsala och har bil. Nu blev det inte så, men jag vill absolut hålla kontakten och gärna träffa henne. Jag skrev ett tack o att jag skulle ringa upp henne snart. Och det där snart, det gnagde i mig flera dagar. Jag visste att när vi börjat prata skulle vi kunna prata hur länge som helst..men….Tog mig i kragen och ringde några dagar senare, o visst, 1½ timme senare lade jag ifrån mig mobilen…Nu måste jag uppåt här och läsa vidare om din italienska vän
GillaGilla
Det kanske inte är en så konstig reaktion som jag trodde. Alla vi som behöver lite tid och förberedelse tycker nog att det är jobbigt med spontanitet 😀 Det märkliga för dig och mig är att vi båda tyckte att det var kul att prata och ha kontakt när vi väl hade fått fundera lite 😀
Kram
GillaGillad av 1 person