Hej

Det var hälsningen på Stortorget från organisationen ”Hej Främling” och syftet var att fira världshejardagen. Lite mer om det kommer längre ner.

När jag har tid bokad hos Gunnar för samtalsterapi brukar jag passa på att ta en promenad på den sidan bron före eller efter mötet. I tisdags hade vi bokat 15.00 och det var också då solen gick ner. Den här bilden tog jag ca kvart i tre mot fel sida av Frösön för att få se själva solnedgången. Men lite färg spred sig även hit.

Efter det spännande och insiktsfulla samtalet gick jag mot Stortorget för att där vika av ner mot parkeringen vid Badhusparken. Något var på gång och jag hade ingen aning om vad. Det stod en ensam man på torget och ropade med hjälp av högtalare till alla som passerade att vi skulle komma och vara delaktiga. Vi uppmanades att samlas i hörnet nere till höger, förse oss med glögg och pepparkaka och sedan följa hans anvisningar till hur vi skulle placera oss.

Jag gick lite avvaktande ner mot det hörn som anvisades och jag visste fortfarande inte vad som var på gång. Det bör man veta innan man ställer upp på något. Jag stannade och fotade den huttrande kören och dess lika frusna dirigent och då hörde jag att ordet HEJ skulle formas av de människor som ville vara med. Jag hörde även att en drönare skulle ta en bild på torget när alla var på plats. Jag funderade en stund på att ställa mig i kön men tänkte ganska snabbt om. Jag var inte klädd för att stå stilla i kylan och de skulle nog klara sig utan mig.

I stället gick jag ett varv runt torget för at se om de lyckades få till det där HEJ:et.

Enligt mannen, vars anvisningar hördes i högtalarna, såg det bra ut och då lämnade jag platsen och tog mig till bilen. Jag var hungrig och ville hem till min middag.

Bilden nedan har jag tagit från den filmsnutt som delvis togs med drönare för att föreviga det som påstås vara Sveriges största Hej. Jag vet inte vad upphovsreglerna säger om att ta en skärmbild från den filmen men om jag uppger att fotografen heter Fredrik Eliasson och att han filmade för SVT:s räkning så hoppas jag att det är ok. Världshejardagen vill manifestera att konflikter bör lösas genom kommunikation snarare än genom våld och det här uppmärksammas i över 180 länder. Den intervjuade Simon Jaktlund sa helt riktigt att i Östersund säger vi hej till varandra och att det är trendigt att vara snäll. Om det är trendigt eller inte har jag ingen uppfattning om men vi är ganska bra på att hälsa på varandra. I alla fall när vi möts där det inte är en strid ström av människor.

Jag tycker att de lyckades bra med att heja.

I dag var det egentligen tänkt att vi skulle gå på ännu en lunchkonsert men Anna-Lena föreslog att vi i stället skulle gå på bio. Hon hade tipsats om att dokumentären ”Miraklet i Gullspång” visades. Den hade jag hört talas om och tyckte att det skulle vara lite spännande att se vad som skulle ske mer än det jag redan visste. Vi träffades utanför Anna-Lenas hus och promenerade i snön som föll över bron och mot bion. Något nytt hade dykt upp i vattnet. Det blev urusla bilder men jag ska återkomma och få till något bättre en annan dag. Om inte den här filuren har försvunnit då vill säga.

Filmen var väldigt seg samtidigt som den var lite underhållande. Ingen film jag direkt skulle rekommendera men det känns ändå bra att ha sett den. Vi var sex kvinnor i ungefär samma ålder som såg den och när lamporna tändes var vi alla överens om att filmen lämnade fler frågor än svar efter sig. Relationerna mellan de som var med fick mig att sucka lite i den senare delen av filmen men inskränkta personer finns det tyvärr gott om.

Jag vet inte om det finns något intresse i att få veta lite om mina terapisamtal men för mig känns det bra att få det på pränt. Det blir som en liten bekräftelse på delar av de insikter jag får. Jag delar så klart bara med mig av det som känns ok och det som jag själv skulle ha haft intresse av om någon annan ville skriva om sina liknande erfarenheter. Jag tänkte att det är bra att skriva om det här sist, när annat är avklarat, så kan de som vill läsa vidare medan andra kan välja att avstå.

Eftersom jag har haft ökade problem i nacken och ut i armen så behövde jag ha med mig nackkragen och ett handledsskydd. Gunnar noterade det och jag sa att så blir det ibland och att jag inte har några problem med att hantera det. Där trodde jag att vi var klara med den delen men så tänkte inte han. Han frågade nästan direkt vad som har hänt som har ökat på smärtan. Först blev jag lite ställd och undrade vad det hade med saken att göra. Men sedan kopplade jag och var med på noterna. Jag har flera värkproblem men det som var orsaken nu var fibromyalgin och att det är en psykosomatisk diagnos har jag sedan länge förstått. Nu vill jag inte göra någon besviken och jag vill inte förminska varken mina eller andras värkproblem. Värken är naturligtvis verklig och på riktigt men för många av oss beror den på olika svårigheter i livet. Där andra går in i väggen mentalt går en majoritet av oss med fibromyalgi in i en fysisk vägg. Därför undrade Gunnar genast vad jag hade upplevt som satte igång den ökade värken nu.

Jag förstod ganska snabbt hur han tänkte och förundrades över att jag inte själv hade tänkt så alls. Mycket riktigt fanns det orsaker och när jag berättade om att två av de områden, som har förstärkt min dissociation, gemensamt blev aktuella nyligen nickade han och jag tror inte att han blev ett dugg förvånad. Det blev så självklart för mig också där och då. Vi stannade kvar där och resonerade lite om det.

Han frågade sedan om när och under vilka omständigheter fibromyalgin började ge mig problem och förutom all den stress jag levde under då (början av 90-talet och jag mådde inte alls bra) konstaterade jag att min pappa dog under den perioden under dramatiska omständigheter. Tänk att jag aldrig ens har tänkt tanken att min pappas död också har med det här att göra. Jag tror inte att det här har så mycket med dissociationen att göra men det är ändå intressanta insikter för mig. Eller så har allt ett samband och något har byggts upp under lång tid. Jag har så många frågor och då är det ju tur att det blir fler samtal. Undrar om min mammas död fem år senare också har påverkat mitt nuvarande mående på något sätt. Men det är klart att vi alla påverkas när våra närmaste lämnar oss.

Glädjande nog, även om det låter underligt, blev ett annat samtalsämne lite senare något som faktiskt fick mig att känna mig ledsen. Inte så att jag ville gråta, dit är det en väldigt lång uppförsbacke, men ändå en tillräckligt stark känsla för att det skulle kännas som en liten framgång. Konstigt men sant.

Bokmärk permalänken.

En kommentar

  1. ”Världshejardagen” visste jag inte ens fanns men varför inte. Det blev en snygg formation men jag hade nog också valt att gå vidare om det var kallt. En häftig bild i alla fall.

    Jag tycker du verkar ha en klok terapeut. Det är ju en gammal sanning att kropp och själ hänger ihop och att mycket värk är psykosomatisk. Min mamma hade psoriasis och hennes eksem försämrades drastiskt när något allvarligare eller tyngre hände. Jag minns att efter min pappas död var det så illa att hon fick ha händerna i bandage. Förstår att det blev en bra stund som väckte en del tankar och till och med känslor. Bra så tänker jag..

    Härliga bilder från ditt vinterlandskap!

    Kram och god kväll!

    Gilla

    Svara

    • Det finns så många olika dagar att fira så det är omöjligt att ha koll på alla. Men den här dagen tycker jag har ett bra syfte. Jag kommer ändå att glömma den till nästa gång.
      Ja, vilken tur jag hade som hamnade hos rätt terapeut. Han ser mycket hos mig som jag aldrig har funderat på men som jag nog borde ha förstått innan. Tack för att du delar med dig av din mammas erfarenheter. Det stärker mig i min uppfattning om att det är precis så det fungerar. Jag har alltid många funderingar efter våra samtal och det är ju så det måste fungera för att vara bra.
      Tack Znogge! Nu har en hel del snö försvunnit från träden men det är fortfarande mycket snö på marken.
      Kram och detsamma!

      Gilla

      Svara

    • Tack Barbro! Ja, det blev ett fint ljus i den bilden 😀
      Fint att läsa att du gärna läser om min terapi. Det verkar som om fler tycker att det är intressant så jag behöver inte vara orolig för att det ska vara stötande på något sätt.
      Tack detsamma ❤

      Gilla

      Svara

    • Haha, ja ibland kommer det fram något bra från min hemort 😀 Ganska ofta faktiskt.
      Skönt att höra att du gillar mina rader om hur terapin går. Det känns bra att få en bekräftelse på att jag inte går för långt 😀
      Kram

      Gilla

      Svara

  4. En dag som jag helt missat, men trevligt att du hamnade där och kan berätta. Fina bilder! Jag hade nog följt ditt exempel och gått vidare – gillar budskapet, men ogillar folksamlingar.
    Vilket fantastiskt ljus där i den första bilden … såå vackert!
    Filmen ni såg har jag läst om, men ingen som jag känt att jag vill se … hur som helst så kan det vara trevligt med ett biobesök 🙂
    Din terapeut ser ut att vara bra för dig … han fick dig i alla fall att känna något …
    Kropp och själ hänger ihop – det vet jag av egen erfarenhet, speciellt i sorgearbetet efter Lasse … värken i kroppen och mitt handeksem blir alltid sämre i samband med mina ”dippar” i humöret.
    Önskar dig en fin torsdag!
    Kram

    Gilla

    Svara

    • Jag gissar att det är en dag som de flesta inte vet om 😀 Jag gillar syftet och visst blir det lite trevligare om vi hejar på varandra. Men det var inte särskilt lockande att stå där och frysa.
      Tack Anki! Ljuset blev fint i den bilden och tänk att klockan inte ens var tre. Men snart går solen ner före halvtre.
      Det är jättelänge sedan jag var på bio så det var trevligt att komma dit. Men kanske hade jag hellre sett en lite mer händelserik film. Samtidigt känner jag att jag vill se fortsättningen…om det kommer en sådan.
      Gunnar är verkligen uppmärksam på mycket och hittar varje gång något hos mig som ger mig självinsikt. Det känns väldigt bra att ha terapi med honom. Och som du skriver…kropp och själ hänger absolut ihop. Fint att få veta att du också märker av ökade problem när du mår sämre. Inte fint att det blir så så klart men jag uppskattar att få den informationen och att få bekräftelse på att det ofta fungerar så. Kanske får du också den bekräftelsen och förståelsen av att läsa om hur jag påverkas.
      Tack och detsamma!
      Kram

      Gillad av 1 person

      Svara

  5. Så häftigt det såg ut med människorna som bildade Hej!
    Intressant att läsa om din terapi. Jag tror absolut att saker kan hänga ihop med jobbiga händelser och att man får ont i kroppen. Man spänner sig och man får ont. Men man har svårt att se sambandet själv. Det är ganska typiskt när man drabbas av migrän, man ser ofta efteråt att man varit väldigt stressad. Det är som om kroppen vill lämna meddelande att man ska ändra på sitt sätt att leva.
    Kram

    Gilla

    Svara

    • Jag tror att det fanns någon slags markering där de skulle stå och visst blev resultatet bra 😀
      Fint att du tycker att det är intressant. Eftersom fler har skrivit något liknande så vet jag att jag kan skriva lite grann om det i fler inlägg. Det verkar som om många har egna erfarenheter av olika slags symptom som förvärras när man har en mer mental påverkan. Egentligen ganska självklart.
      Kram

      Gilla

      Svara

  6. Den översta bilden är magiskt vacker! Världshejardagen kände jag inte till men kul att se hur ”hejet” blev. Tycker det är intressant att du skriver om dina besök med din terapeut. Och visst hänger kropp och själ ihop. Det vet jag flera exempel på.

    Det har tydligen varit lite problem med att kommentera idag så det får bli en kort kommentar för att se att den går in.

    Kram

    Gilla

    Svara

    • Tack Anita! Den blev fin tycker jag också 😀 Det finns firardagar för allt möjligt och det går inte att hålla reda på alla. Men en hejardag gillar jag. Fint att du gillar att läsa om mina samtal med Gunnar. Det är flera som tycker likadant så då vågar jag skriva om det i fler inlägg. Helt klart hänger både kropp och huvud ihop och helheten måste beaktas.
      Jag kan inte kommentera hos Znogge eller Anki här men hos Znogge lyckades jag göra det via jetpack-appen i mobilen. Där hittar jag tyvärr inte Anki så det får vänta lite. Din kommentar kom i alla fall in utan problem 😀
      Kram

      Gilla

      Svara

  7. Här var det idel nyheter, man verkar vara alert däruppe med firandet av diverse dagar. Och en Hej-dag är väl aldrig fel, o resultatet blev ju riktigt bra. Gällande filmen var jag tvungen att googla, har inte hört talas om den ens…Undrar om jag bor i en grotta, haha utan kontakt med omvärlden. Nå, så illa är det väl inte men mycket går en förbi måste jag säga. Himla fina foton blev det. Jag tycker detta med din terapi låter så spännande, men förmodligen skulle jag inte fungera under en sådan. Den gången jag prövade var jag inte alls mottaglig utan skämtade borta alla behov jag eventuellt kunde ha. Jag skulle behöva skrapa på ytan ett bra tag med rätt person, men kanske är det så med de flesta. Glad att du känner att du har nytta av era samtal, jag tror det kan vara en mognadsprocess som jag inte alls närmat mig….ännu.
    Nu ska vovven få en kvällspromenad, kram från pörtet

    Gilla

    Svara

    • Hej Främling, som organiserade det hela, har funnits i 10 år och de tyckte väl att det var lämpligt att fira den här dagen med tanke på namnet de har på sin organisation 😀 Men dagen finns tydligen över hela världen.
      Jag har hört om filmen från någon av morgonprogrammen i tv och när jag fick förslaget att se den så gjorde jag gärna det. Men som sagt, den var väldigt seg även om jag gärna skulle vilja veta mer.
      Kul att du tycker att du vill hänga med i min terapiresa 😀 Jag sitter mestadels och ler även när vi pratar om allvarliga saker. Det är som om leendet är klistrat på mig men Gunnar påstår att han ser skillnad på när det är ett äkta leende. Något skämt kommer jag också med ibland och då kan vi skratta lite tillsammans. Men det behövs för att få en liten paus i det arbete vi gör. Kanske skulle du klara av terapi bättre nu och egentligen tror jag att din terapeut var den som inte riktigt kunde klara av att hjälpa dig. Jag känner verkligen att det här är bra för mig.
      Kram

      Gillad av 2 personer

      Svara

      • Ja jag tror jag också har mycket jag skulle behöva komma till insikt med. Tänker ibland på alla sk. kändisar som springer hos terapeuter i flera år, har de så mycket större problem eller är det bara för att det blir en vana att ventilera allt som händer i livet med en terapeut?

        Gilla

      • Jag tror att du, om du hittar en bra terapeut, skulle få massor av insikter och större förståelse för dig själv. Även om jag inte kommer tillrätta med dissociationen så är jag glad för att jag har tagit det här steget och fått lära mig mer om mig själv. Även vi är värda att få vara huvudpersoner ibland 😀

        Gillad av 1 person

  9. Jag är väldigt tacksam att du skriver om dina samtal och dina insikter med din terapeut. Det öppnar upp för mig och mina egna tankar och funderingar runt saker och ting. Tyvärr så är de ju inte så lätta att hitta de där bra terapeuterna som ger en klarhet. Jag vet med mig själv att ibland när livet stockar sig så ökar min kroppsliga smärta och jag har värk i hela eller delar av kroppen. Efter allt tråkigt som hände med Eddie hade jag så ont över allt att jag knappast inte tog mig upp ur sängen på morgonen. Det är bättre nu med smärtan men jag tror att mitt hjärta fortfarande är krossat. Svårt för vissa att förstå att man kan älska en hund så mycket som jag gjorde med Eddie. Bara jag tänker på det så värker det i bröstet.
    Nu som förts efter alla år med smärtproblematik så vill de göra en utredning. Får se om jag gör det. Vet inte ännu om det skulle göra någon skillnad för mig, har levt med detta så länge nu att det blivit en vardag.

    Stora kramen!

    Gilla

    Svara

    • Jag tror att många av oss har liknande saker att bearbeta även om det tar sig olika uttryck. Sorg, trauma och chock kan ge många olika symptom men som ändå påminner en del om varandra. Jag hade en väldig tur som hittade Gunnar. Jag vände mig först till en psykologmottagning men de rekommenderade mig att höra av mig till Gunnar och där har jag verkligen hamnat rätt. Jag har fått flera kommentarer som bekräftar att smärta och andra besvär ökar när livet blir svårt. När Eddie somnade in stängde du in massor av känslor och pratade inte mycket om ditt trauma. Bara att du nu kan ta upp det här kanske är en fingervisning om att du har börjat bearbeta det mer och att det lättar på trycket lite. Jag vet hur nära du och Eddie (en helt underbar vovve) var och en sorg efter en älskad hund, som också var en familjemedlem, kan vara hur stor som helst. Du behöver få ut känslorna och saknaden genom att prata massor om honom och din saknad och hur det gick till. Kom hit så kan vi prata hur mycket som helst.
      Jag vet hur det är att vara vårdtrött men om det finns en liten chans att din smärta kan bli lindrigare så kanske du borde ta chansen. Jobbigt ett tag men kanske blir resultatet värt en utredning ❤
      Många varma kramar ❤

      Gilla

      Svara

Lämna ett svar till Anita Avbryt svar