Det är inte ovanligt att det kommer snö i november men den brukar smälta bort lika fort som den kom. Så kan det bli flera gånger innan det blir riktig vinter. Alla jag har pratat med här framhåller att det är ovanligt med så här mycket snö och kyla i november. Det är klart att det ställer till problem för många och inne i stan märker jag att snöröjarna har för lite resurser. Men för mig, som bara kan gå ut och gå när jag vill utan att först skotta och då välja snöröjda vägar, är det här välkommet. Jag hade en superhärlig resa söderut förra veckan men jag längtar inte tillbaka till regn och lera.
Igår gjorde solen sitt bästa för att visa sig och det räckte. Bilden visar inte riktigt sanningen och det vet alla som fotar, att när man fotar mot solen så kan allt möjligt hända. Men om ni tänker er en ljusare bild och mindre färg på himlen så blir det mer rätt.
Jag är inte ensam om att gilla tidig vinter. Många har tagit fram skidorna och gett sig ut på tur…med eller utan hund.
I morse tittade jag ut och såg att det var sjörök. Utanför min balkong har den mesta snön antingen blåst bort från träden eller så har solen värmt lite och smält snön. Men i stället har jag höstlöv att titta på.
Jag blev påmind av Anna-Lena att det var lunchkonsert i dag och den ville jag så klart gärna hänga med till. Den här gången var det elever från folkmusiklinjen på Birka folkhögsskola som underhöll oss.
Jag parkerade hos Anna-Lena och därifrån promenerade vi över bron in mot stan. Vilken underbar vinterdag det var. Ganska kallt men vi var ordentligt påbyltade med kläder så det var bara skönt.
Sjöröken stannade kvar hela dagen och även på kvällen. Om kylan stannar kvar och det blir vindstilla så kanske isen lägger sig snart. I så fall blir det också rekordtidigt.
Älgen har varit på plats ett tag nu.
En titt tillbaka mot Frösön.
Det var gott om publik i kyrkan och det var skickliga musiker vi fick lyssna på. Finast var det när alla spelade tillsammans och särskilt avslutningsnumret var kul att höra och väldigt njutbart. Där började det med kulning och vi fick även höra beatbox (där man använder den egna röstförmågan för att få fram ljud som låter som olika slagverk) och någon slags trallning (finns säkert något namn för det också) blandat med fina instrumentala avsnitt. Det här gänget hade nyligen vunnit Studentspelmanslags-VM med delvis det här numret. Jag filmade men vi satt långt bak och mobilen lyckades inte fånga upp ljudet på ett bra sätt. Kanske hade kameran klarat det bättre men den lät jag tyvärr ligga kvar i väskan.
Jag hade en tid bokad hos Gunnar, min psykoterapeut, några timmar senare så vi beslöt att ta en fika nästa gång i stället. På tillbakavägen stötte vi på det här gänget. Även om jag njuter av vintern så tycker jag synd om alla djur som har svårt i kylan.
En antydan till något slags ljusfenomen såg vi en bit bort.
Det var som vanligt en intressant terapi. När Gunnar ifrågasatte min bedömning om att jag inte har känt någon ilska mot två av de personer som vid olika tillfällen har påverkat mig starkt hände det något i mitt huvud och den dimma som ökad dissociation ger tog över min hjärna. Jag har helt ärligt aldrig känt ilska eftersom ingen av situationerna har varit riktad mot mig. Men tydligen är det vanligt att ändå bli arg för det som kan uppfattas som svek. Jag hade svårt att ta till mig det men som sagt, min hjärna såg det inte på samma sätt utan satte igång sina skyddsmekanismer. Jag kan tänka mig att det kan finnas dold ilska mot min man för att han inte var tillräckligt försiktig och därmed berövade mig ett fortsatt liv tillsammans med honom. Jag har aldrig känt så men det är ju inte så underligt eftersom känslorna blockeras. I det andra fallet har jag svårare att se att det skulle finnas ilska från min sida. Hur som helst så ska jag försöka återskapa ilska och försöka hålla kvar den, kanske med hjälp av den hundattack som faktiskt fick mig att reagera starkt när jag berättade om den för honom.
Eftersom jag var ganska starkt påverkad ville jag inte sätta mig i bilen direkt så jag gick en promenad först. Jag gick genom stan och försökte låta bli att tänka på ämnen som är känsliga för hjärnan. Det tog en stund innan jag kände mig redo och jag hann gå ut till älgen för ännu ett besök i dag. Nu lyste han så fint och syntes från långt håll.
Så småningom kändes huvudet klarare och jag körde hem. Men det är märkligt att jag blir så påverkad av något jag aldrig ens har tänkt på. Nu när jag skriver om det är det dags igen. Vi är nog något på spåret och det är ju positivt.
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Med tanke på att du tycker om snö och vinter så förstår jag mycket väl att du stortrivs nu. Bilderna är fantastiskt fina och visst är det vackra vyer. Lite intressant att vintern är tidigare hos er och kul om isen lägger sig tidigt också. Det är sällan vi har någon is att tala om här men ibland händer det att havet längst i samt dammarna fryser. Då passar många på att åka skridskor.
Vilken trevlig tradition det her blivit med era lunchkonserter för nog är det något visst med att höra musiken live.
Bra att det blev en intressant terapi. Nu har jag tack och lov inte varit i din situation men ärligt talat så blir jag lite förvånad över varför du skulle känna ilska mot din man. Är det vanligt att reagera med ilska i en sådan situation? Självklart framkallar en sådan händelse massor med starka känslor men är ilska så självklar? Kanske är det det normala om det nu finns en norm för det…
Önskar en god kväll nu!
Kram
GillaGilla
Ja, nu trivs jag otroligt bra 😀 Tack Znogge! Östersund med omgivningar klär i vinter även om den kom lite väl tidigt i år. Lite underligt med tanke på att all klimatstatistik visar att vi går åt motsatt håll men kanske det här får räknas in i kategorin extremförhållanden. Jag har nog skrivit tidigare att jag minns att jag lekte i snön och att vi åkte skidor när vi bodde i Halmstad. Men det är väldigt länge sedan och minnet är ju selektivt. Det kanske bara var några få dagar med vinter.
Det har blivit en kul rutin med konserter på onsdagarna. Kanske tar det slut efter nyår men jag hoppas att verksamheten fortsätter.
Enligt Gunnar är det väldigt vanligt med ilska, antingen mot den som dött eller mot den/de som lämnar beskedet. Jag känner några som har berättat att de kände ilska i liknande situationer och en av dem känner fortfarande den ilskan efter många år. Så kanske är det inte helt otroligt att det finns någon liten ilska eller åtminstone besvikelse mot min man. Han borde faktiskt ha vetat bättre. Det andra fallet känner du till och där menar Gunnar att jag omedvetet kan känna att ”är jag inte viktigare än så”. Det har jag svårare att tro på. Det är snarare så att jag känner att den det rör borde känna att hen är viktigare än så. Den situatinen är troligtvis helt över nu…hoppas jag. Någon norm finns det säkert inte men tydligen är jag den som är ovanlig. Som sagt, intressant och med en del tankar om att vill jag verkligen känna de här känslorna.
Kram
GillaGilla
Älgen – wow. Så fina bilder både i ljus och mörker. En fin prydnad för staden! Och vad bra ni kommer framåt i terapisamtalen. Ilska känner jag sällan, däremot kan besvikelsen vara desto större. Jag förväntar mig mycket av min omgivning, men mest av mig själv. Kram
GillaGilla
Tack Anna! Älgen står där varje vinter och det finns några andra liknande på en annan plats. Jag vet att andra städer också har en likadan älg så den är nog en vanlig syn runtom i Sverige.
Gunnar, terapeuten, tycker att han redan ser små framsteg och kanske har han rätt. Jag vet ju inte om det är ilska jag (hjärnan) döljer eller om det kan vara besvikelse även i mitt fall. Undrar om jag någonsin får veta.
Kram
GillaGilla
Så mycket snö det är hos dig .. och dessutom kallt vilket gör att den ligger kvar. Vilka vackra bilder! Fint med snöröken över sjön. Men hur ska det gå för änderna när sjön fryser på. Och så fick du går på en fin lunchkonsert också. Älgen är ju så fin. Den ser väldigt stor ut eller är det kanske en synvilla. Det ser ut som snötäckta träd nedanför. Idag hade vi en minusgrad när jag vaknade. Igår var det regn och låga moln hela dagen men idag ser det ut att bli en mellandag med lite finare novemberväder.
Bra att du fortfarande känner att det går framåt med terapin.
Kram
GillaGilla
Det är väldigt mycket snö här och mer är på gång senare i veckan enligt prognoserna. Det är fantastiskt vackert enligt mig men t o m jag tycker att det kan räcka nu. Tack Anita! Snöröken ligger kvar även i dag och den ger en del mystik åt vyerna. Älgen finns i fler orter och här dyker den upp varje vinter där på ön mellan brodelarna. Den är stor men kanske ser den lite större ut än i verkligheten på bilderna. Jag hoppas att ni får en fin fortsättning vädermässigt på november. Bara lite frost och hård mark brukar göra att promenaderna blir roligare. Skönt att slippa leran.
Terapin känns bra och jag hoppas att den ska göra skillnad.
Kram
GillaGilla
Mmmm – nu kommer vintervykortstiden.. Älskar´t !
Nu faller faktiskt snön utanför våra fönster också.
GillaGilla
Hahaha, du kommer att vara så trött på mina vinterbilder innan våren kommer 😀
Kul att ni får lite vinterkänsla också…eller?
GillaGilla
Jeg har ikke så mye snø som deg, men i dag tidlig hadde jeg -9 grader. Så jeg tror nok snøen blir liggende til våren.
GillaGilla
Du bor lite längre söderut men Norge brukar nog få mycket snö från norr till söder. Så har i alla fall jag uppfattat det. Bra att det blir minusgrader så att snön får vara kvar både hos dig och mig 😀
GillaGilla