För några dagar sedan, när jag var ute och promenerade, gick jag förbi en kvinna som tog sig fram något långsammare än jag. Vi hejade så klart och hon frågade vart de olika stigarna leder. Jag stannade till för att berätta lite om det hon undrade och sedan gjorde jag mig redo för att fortsätta. Men då fortsatte kvinnan att prata om ditt och datt och frågade även om jag hade någon tid att passa. Det hade jag inte så jag stannade kvar för en pratstund. Medan vi stod där kom en tjej i folkdräkt gående och ställde upp sig för fotografering. Det var inte en temperatur då man gärna går så här lättklädd men vad gör man inte för konsten. Jag passade också på att lyfta kameran men avståndet var långt och mer än så här kan jag inte beskära bilden.
Efter ett tag föreslog jag att vi kunde väl promenera framåt medan vi pratade och det gjorde vi. När hon skulle svänga åt ett annat håll gjorde jag mig återigen beredd att sätta fart åt mitt håll men den här kvinnan hade nog ett större pratbehov än jag och vi blev stående en stund till. När jag började frysa (jag var klädd för att röra på mig) sa jag att jag måste fortsätta men det blev ändå en del saker sagda medan jag avlägsnade mig. Då tackade jag för ett trevligt samtal och sa hejdå och sedan skyndade jag iväg. Det var ett trevligt samtal och jag tycker att korta möten och små samtal med folk jag möter är jättekul. Men ibland blir det lite för intensivt och långt. Jag var nästan lite orolig för att hon skulle vilja träffas och fortsätta prata och om mitt huvud hade orkat kanske det hade varit något att fundera på. Men när jag gick därifrån tänkte jag att det är en väldig skillnad på hur jag var förr och hur jag är nu. Jag var den lyssnande personen som många anförtrodde sig åt. Nu orkar jag inte lyssna länge utan att försvinna bort och in i min egen bubbla. Det går oftast bra om jag är delaktig i samtalet men jag orkar inte hänga med någon längre stund när någon håller långa anföranden. Synd, för jag tror att jag skulle uppskatta att vara den som lyssnar igen.
Dagen efter gick jag åt ett annat håll och rätt som det var hördes ett väldigt kacklande. Nej, det var inte fåglar utan ett gäng ungdomar som kom springande och alla verkade prata med varandra med höga röster. Även i uppförsbacken, som ni kan ana längre fram, var det samma höga ljudvolym och surrande och jag tänkte imponerat att de måste ha väldigt bra kondis som orkar både springa och prata samtidigt. Kanske är det ett sätt att öka belastningen och få ett bättre resultat. Jag är glad för att jag börjar orka lite mer på mina promenader och det räcker för min del.
I morse vaknade jag i vanlig tid men klockan visade 04.23. Jag hade tänkt lägga mig lite senare igår men jag var så trött och valde att sussa som på sommartid. När jag vaknade var det vintertid, eller normaltid, och jag kände mig pigg och utsövd trots att det var lite väl tidigt. Jag tog god tid på mig med frukost och morgonbestyr och sedan gick jag ut alldeles lagom för att möta soluppgången.
När solen började synas vände jag hemåt men jag stannade till och såg tillbaka mot den vy som sol, himmel och sjö fortfarande bjöd på. Synd att det inte var helt vindstilla och spegelblankt vatten men man kan inte få allt.
De flesta träd är helt kala nu men några har fortfarande sin höstklädsel kvar. Jag tänkte att jag ville passa på att ta ett höstfoto till för i morgon kan det vara för sent.
I dag är det en stor dag för min minsting fyller 30 år. Kan någon begripa hur det har gått till? Den här helgen har det varit fest för syskon och vänner och jag åker ner till Örebro för att fira min yngsta gullunge om två veckor. Men redan nästa måndag, om en vecka, kommer min son hit med nattåget från Narvik och sedan kör vi tillsammans ner till Uppsala. Kanske hittar vi på något längs vägen eller så åker vi direkt. Det finns ju massor att se i Uppsala med omnejd också. När min son börjar jobba på torsdagen far jag vidare mot Söderköping där jag har bokat ett rum de två följande nätterna. Jag och min storasyster har inte haft möjlighet att ses särskilt ofta när jag har åkt söderut men den här gången ska vi försöka få till det. Samtidigt kan vi göra Söderköping, som är en fin liten stad efter vad jag minns. Ni vet att jag gillar att göra små roadtrips och det här känns som en kul sådan. Kanske får jag åka genom ett vitt vinterland men jag hoppas jag slipper snöoväder.
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Spontana möten och samtal kan vara väldigt trevliga men jag måste erkänna att jag nästan hellre njuter av tystnaden under mina promenader. Det är liksom skillnad på vem man promenerar med.
Ett stort grattis till trettioåringen! Ja, vart tog tiden vägen kan man undra…
Så otroligt vackra bilder på soluppgången. Det kan ge god utdelning att vara uppe tidigt.
Så mysigt att sonen snart kommer på besök!
Kram och god söndag!
GillaGilla
Där är vi helt överens. Jag går gärna tillsammans med någon ibland om det är en person jag känner och kan ha ett lagom intensivt samtal med. Men i övrigt vill jag helst att mina möten och samtal ska vara lagom korta.
Tack å hennes vägnar 😀 Tiden den rinner snabbare och snabbare och nästa år är jag dubbelt så gammal som hon.
Tack Znogge! Det var en vacker morgon 😀 Jag har varit ute tidigt andra morgnar också men det blir inte alltid så här fint.
Det är alltid mysigt att umgås med min son 😀
Kram och detsamma!
GillaGilla
Jag säger som Znogge, tycker det kan vara trevligt med spontana möten men när jag är ute och promenerar njuter jag gärna av tystnaden då jag också ofta studerar detaljer i naturen.
Grattis till minstingen. Och så roligt att sonen kommer på besök på väg från Narvik och ni sedan kan slå följe till Uppsala. Tänk, Söderköping har jag aldrig besökt men vet att det ska vara en väldigt fin stad.
Och till sist … dina bilder! Har tittat och tittat och njutit! Vilken fantastisk färgprakt. Och så fint att du hann fånga några träd som fortfarande hade löven kvar. Ja snart är det november … på tal om vart tiden tar vägen.
Nu ska jag återgå till att städa mitt växtrum. Energin håller i sig!
Önskar dig en fin kväll!
Kram
GillaGilla
Jag gillar också tystnaden men korta möten tyker jag om. Det är så klart kul att någon gång ibland ha sällskap som man trivs med också.
Jag tackar å hennes vägnar 😀 Det passar perfekt att han slutar jobba och tar nattåget från Narvik just när jag tänker åka söderut. Kul med sällskap och skönt att slippa köra hela vägen själv. Jag och min storasyster besökte Söderköping tillsammans för väldigt många år sedan och då tyckte jag att det var en mysig stad. Det ska bli kul att se om det fortfarande stämmer och även denna gång blir det delvis i sällskap av min syster 😀
Vissa morgnar är soluppgången fantastisk medan andra morgnar ger lite mindre dramatik. Den här morgonen hade jag tur. November är välkommen och nu ser det ut som om det blir vinter också 😀 Det gillar jag.
Vilken tur att energin finns kvar så att du kan göra klart allt inför vintern 😀
Kram
GillaGilla
Om inte ordet magiskt var så välanvänt nuförtiden så skulle jag säga MAGISKA bilder Inger. 😉
KORTA möten är min melodi (också) – har svårt att hålla uppe fokuset med att aktivt lyssna under längre tid.
Låter som mycket kul framöver för din del.
❤
GillaGilla
Vissa morgnar är just magiska och jag hade turen att vara ute rätt tid och rätt morgon 😀
Vi har en hel del liknande förutsättningar när det gäller fokus. Det känns bra att bli förstådd.
En liten roadtrip är alltid trevligt och nu passar det bra när dottern har fyllt jämnt 😀
GillaGilla
Jeg er enig med deg, sånne impulsive samtaler med de en møter underveis skal være korte. Noen er trivelige, men noen kan også være ganske slitsomme. Sola er en fasinerende ting å ta bilde av. Det blir nydelige bilder om den er på vei opp eller ned. Særlig nå som vi går en mørkere tid i møte. Jeg vil ha bare en tidsregning å forholde meg til jeg, det er noe tull med denne sommer og vintertiden.
GillaGilla
Jag får energi av korta möten med trevligt prat och gärna lite hundgos. Blir det för mycket så blir jag bara trött…om det inte är med någon jag är riktigt bekväm med och känner.
Det är inte alltid soluppgången är lika fin men när rätt förutsättningar finns brukar det bli bra 😀 Jag hoppas att alla i EU kan enas snart om att vi ska hålla oss till en tid och då helst vintertid, som är normaltid. Vi får väl se hur det blir med det men vi är nog många som längtar efter det.
GillaGilla
Fantastiska bilder tycker jag, det krusiga vattnet gör dem mer levande så det tycker jag blev klockrent. Ett fint samtal med en okänd kan bli fantastiskt men också som du beskriver lite obekvämt och onödigt långt. Förstår du ser fram emot resan söderut. Önskar dig en skön början på veckan!
GillaGilla
Tack Anna! Jag tittade lite extra på bilderna med vatten och kanske har du rätt. Men jag är inte helt övertygad om att inte en spegelblank yta skulle ge vackrare speglingar av solen. Men som alltid så är ju variation trevligt 😀 Korta möten tycker jag väldigt mycket om men blir de för långa med någon jag inte känner blir jag lätt trött och ofokuserad. Att resa och hälsa på släkt och vänner söderut är något jag alltid får energi av. Den här gången kanske det bara blir familj men vi får se om jag lyckas klämma in någon annan.
Tack och detsamma!
GillaGilla
Jag njuter ju helst mina promenader i ensamhet … undantag finns såklart, men då ska det vara någon jag valt att prata med och inte en okänd … oj så tråkig jag verkar nu, men såklart svarar jag på tilltal om någon börjar ett samtal 🙂
Verkligen fantastiska bilder från soluppgången … WOW, vilka färger!
Grattis till födelsedagsbarnet! Visst känns det otroligt att åren går så fort! Min äldsta fyller 48 i november!
Söderköping är en underbar liten stad, men kanske inte som vackrast den här tiden på året 🙂 Du är självklart välkommen hit om du känner för det … jag är hemma!
Kram
GillaGilla
Jag tror att vi är ganska lika när det gäller promenader och prat. I sällskap vi känner och gillar går det bra och då gör det inget om det är tyst korta stunder. Men spontana möten med väldigt pratsamma personer ska helst vara korta. Då är det oftast bara kul.
Tack Anki! Jag hade tur med den soluppgången 😀
Jag tackar å hennes vägnar men hon är som sagt yngst. Sonen är 37 år.
Jag har ju sett bilder från när du har varit i Söderköping så jag vet att det finns mycket fint att titta på. Jag ska bo på Slussen rum så promenad längs Göta kanal blir nog en del av upplevelsen. Vad snäll du är och tack för erbjudandet. Jag kollade precis på kartan och faktiskt så passerar jag Finspång när jag åker till Örebro. Om du är hemma och har lust så tittar jag gärna förbi en kort stund. Men bara på en slät kopp kaffe eller en promenad. Jag har med mig havredryck så du behöver inte tänka på något. Vad kul 😀 Jag hör av mig när jag åker från Söderköping 😀
Kram
GillaGillad av 1 person
Ser fram emot at du stannar till en stund! Fika finns alltid!
Kram
GillaGillad av 1 person
Först vill jag tacka för de fantastiska soluppgångarna! Utan dig och Anki skulle jag leva med endast en del solnedgångar.,,,,synd men sant. När du berättar om hur du känner när du tar en pratstund med någon så känner jag väldigt väl igen mig. Jag orkar inte heller hänga med så länge åt gången. Därför undviker jag nya bekantskaper, i alla fall om jag märker att det är någon som är väldigt pratsam. Det känns trist, för jag vill gärna förgylla tillvaron för mina medmänniskor, men det måste bli på mina villkor. Och som sagt, uppmärksamheten är inte så bra längre. Mellan varven skäms jag men samtidigt gör jag ingen illa. Vilken kul roadtrip du har framför dig, och då har du haft roligt även med planeringen, det är ju en del av nöjet. Att du sen får träffa son, dotter, och syster, wow kan inte bli bättre! Förstår att du tycker tiden går när yngsta fyller 30. Jag är ju äldre än du, men nästa vecka fyller barnbarnet Simon 29! Han ska förresten upp o jobba i Kiruna några veckor, från januari, han tycker det ska bli häftigt, jag håller tummarna….
Varm kram från pörtet, Daniel går bara ut och gör det han ska, sen sätter han ner alla tassar och vill hem. Inte mig emot, det snöar blötsnö idag
GillaGilla
Solnedgångar är precis lika vackra och dem missar jag oftast. Under den allra mörkaste perioden kan jag skymta vacker himmel mellan träden när solen går ner men då orkar jag aldrig gå ut. Tänk vad lika vi tänker många av oss. Det verkar som om fler än jag har svårt att hänga med när det blir för intensivt prat. I vanliga fall och med dem jag känner kan jag säga ifrån men det är värre vid möten med okända. Men när jag känner att en enkel förklaring behövs har jag hittills bara mött vänlighet och en vilja att förstå. Men då kan jag inte bara slänga ur mig att jag dissocierar utan det blir mer något om hjärntrötthet. Du ska inte skämmas. Vi är många som är lika i det avseendet.
Det känns som evigheter sedan jag var ute och åkte. Det är bara drygt tre månader sedan men nu känns det jättekul att komma iväg en sväng igen 😀 Jag ska få träffa alla mina barn, min storasyster och kanske någon mer. Jag längtar 😀 Du är inte så många år äldre och om jag minns rätt så var du väldigt ung när du blev mamma. Men ändå, ett barnbarn som är 29 år måste kännas underligt. Hoppas att han ska trivas i Kiruna.
Jag har sett att det ska komma mycket snö hos dig och snart kommer den hit också. Härligt 😀
Kram
GillaGilla