Men ganska bra ändå. Den här veckan har bjudit på både minus- och plusgrader men de fantastiska höstdagarna har inte varit många. Det är skönt att vara ute och promenera i alla fall och den här veckan har jag besökt stan (Östersund) två gånger. Inte för att handla något, jag har haft andra ärenden. I förrgår passade jag på att ta en promenad från Badhusparken och längs sjön innan jag svängde upp från vattnet för att ta mig till terapisamtalet.
Som vanligt ett bra samtal men vi lyckas inte plocka fram några av de känslor som min hjärna gömmer. Jag tog upp det här med min glädje, som jag för det mesta faktiskt känner, och frågade om det kunde vara så att den inte är äkta utan mer en försvarsmekanism eftersom jag inte vill känna något som får mig att må sämre. Då blev psykoterapeuten lite fundersam innan vi efter ett tag båda konstaterade att det är en svår fråga men att det egentligen inte spelar någon roll. Känner jag glädje så är jag glad. En logisk och bra slutsats. Eftersom vi inte kunde få fram någon ledsenhet, ilska eller andra negativa känslor plockade jag i stället upp ett gammalt minne, sedan innan jag började dissociera, då jag kände väldigt starka känslor. Medan jag berättade lyckades han elda på det jag kände och till slut satt jag där med förhöjd puls, vågor av ångest och ilska från magen och upp i halsen. Där fick vi bevis för att det faktiskt finns starka känslor inom mig. Att inte dissociationen ökade beror förmodligen på att det är så gamla minnen och att jag då hade ett relativt friskt huvud 😀 Men det är ändå märkligt att hjärnan inte upplever det minnet och de känslor som uppstod då som farliga.
Igår besökte jag och Anna-Lena återigen Gamla Kyrkan för att ta del av ännu en lunchkonsert, den här gången med Kulturskolan. Jätteduktiga elever som framförde sånger, diverse solouppträdanden med musikinstrument och som avslutning deltog de flesta av dem i en ensemble som bjöd oss på fyra musikupplevelser. Vi var överens om att den här konserten var bättre och roligare att se och höra än den vi upplevde förra veckan. Kanske för att det kändes mer personligt med både väldigt bra prestationer och lite nervositet. Att de här eleverna inte är så vana vid att uppträda inför publik märktes på att nästan ingen av dem sökte ögonkontakt eller gjorde någon som helst gest som visade att de blev glada för de hjärtliga applåderna. Det fick mig att le och känna både sympati och empati. Jag hade också flytt snabbt i samma situation när jag var i den åldern. Men efter sista numret var det lite annorlunda. Förmodligen för att de var tillsammans och för att deras lärare styrde dem i bugandet och tackandet.
Siffrorna på tavlan till höger i bilden är inte nummer på psalmer utan ett swishnummer om någon i publiken skulle vilja donera en liten summa till diakoniverksamheten.
Nästa onsdag ska Trebadurerna underhålla oss. En familjetrio från Oviken där både son och far är bekanta för mig. Jag känner dem inte men har ändå stött på dem då och då, framför allt i samband med besök på mina barns skola. Men jag har aldrig hört dem spela trots att de var igång redan på den tiden. Det ska bli kul.
I morse var det några minusgrader igen och jag föredrar helt klart när det är så. Snön verkar stanna där borta i fjällen och det är väl så det ska vara än så länge. Men nu börjar jag tycka att det är dags för den att hitta hit också.
Nu väntar vi på Svin-november, ett uttryck myntat av en ledarskribent som tidigare arbetade på en av dagstidningarna här.
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Hej, jag tycker hösten har varit rätt trälig vädermässigt. Visst hade vi en fin september men nu är det mest grått, blåsigt och trist. Och mörkt framför allt. Du och AnnaLena verkar ha hittat en trevlig aktivitet tillsammans. Jag uppskattar nog barnens uppträdanden allra mest, de är så genuina och tar det på stort allvar. Dessutom är de oftast duktigare än de själva tror! Jag ska bli kulturtant en kväll och gå på teatern med dottern, hon konstaterade att hon nog aldrig varit på teatern! Skandal, o verkligen dags att göra något åt saken. Men, hon har ju kultiverat sig på många andra vis, och inte haft det intresset heller. Svin-november, vad innebär det? Svin-kallt? Svin-influensa? Svin-slakt?
Kram från pörtet
GillaGilla
Det har nog varit en vädermässigt trist höst för många av oss. Kanske kan november överraska och inte vara en svin-november 😀 Svin ska nog bara stå för att det är svinigt = blött, trist, grått och allmänt eländigt. Men jag tycker egentligen att det är orättvist att grisar får symbolisera det.
Ja, det är kul att vi går på konserterna tillsammans, även om det inte är de stora namnen som uppträder. Jag håller med om att barns och ungdomars uppträdanden är bäst 😀 Det ger mig minnen från när mina barn uppträdde och det var alltid fint 😀
Trevligt med en kulturkväll på teater med din dotter. Tänk att hon aldrig har varit på teatern. När jag var barn fick vi gå på teater med skolan ända från lågstadiet till högstadiet. Inte varje år men lite då och då. Det var alltid kul och spännande.
Kram
GillaGillad av 1 person
Hösten, det vill säga från oktobers början, har inte varit speciellt rolig här heller utan mer påmint om novemberväder tyvärr. Kanske bättrar det sig men vi får väl se.
Lite intressant det där med glädjen. Spontant tänker jag som amatör att känner man glädje är man glad och då kanske man inte ska analysera det vidare. Om det skulle vara en falsk känsla så skulle våra känslor lura oss rejält och vi skulle vi ha väldigt svårt för att lita på dem. Vet inte om du förstår hur jag tänker… Bra i alla fall att starka känslor gick att framkalla för då finns de där hos dig. Ärligt talat hade jag blivit förvånad om det inte gick för jag tror inte att någon människa kan vara helt nollställd känslomässigt. Sedan kan vi vara bättre eller sämre på att trycka undan dem däremot. Hos vissa människor bubblar allt upp till ytan medan en del har en förmåga att tränga undan obehaget. En skyddsmekanism tror jag. Fortfarande amatörtankar 😉
Så trevligt med era konsertbesök. Att lyssna på musik är alltid givande tycker jag.
Kram och god kväll!
GillaGilla
Kanske kan vi få en fin november men då finns ju nästan inga fina höstfärger kvar.
Vi kom fram till precis samma sak, glädjen behöver jag nog inte fundera så mycket på utan bara vara glad att den är här 😀 Men det är ändå ganska intressant att fundera på sambandet mellan brist på andra känslor och närvaro av glädje. Det är svårt även för mig att förstå hur allt hänger ihop men jag tror att jag förstår hur du menar. Jag väljer att lita på att glädjen är äkta 😀 Jag har funderat mycket på varför så starka känslor kom fram när det här minnet togs upp. Det borde ha varit traumatiskt och hjärnan borde ha satt in skyddsmekanismerna. Men av någon anledning blev det inte så. Det måste jag fråga mer om vid nästa tillfälle. Känslorna försvann igen när vi kom tillbaka till senare händelser. Jag önskar att jag kunde bestämma över när jag ska känna saker men tyvärr gör jag inte det. Men det är det jag hoppas på att kunna göra så småningom. Helt klart har jag starka skyddsmekanismer och jag tror att de utökas med tiden. Därför vill jag försöka ta itu med det nu.
Det var en väldigt trevlig konsert och visst är musikupplevelser givande 😀
Kram och detsamma!
GillaGilla
Svinnovember är med andra ord en ljuvlig månad? Jag som älskar grisar tycker nämligen att svin = positivt. Men vet ju att det sällan är så.. Vi har också haft trist väder nu ett par veckor, idag utlovas sol i 6 timmar, så då gäller det att njuta och fylla depåerna igen. Bra att du ändå fick ut lite känslor hos terapeuten väl?
GillaGilla
Hahaha, jag tänkte lite i de banorna jag också för jag gillar grisar 😀 Tyvärr har ordet svin en negativ klang när det sätts ihop med andra negativa ord.
Skönt att ni får lite sol igen och kanske räcker det för att värma upp vatten och annat.
Ja, det var bra att känslorna kom fram men samtidigt underligt att just det tillfället tydligen identifierades som ofarligt av hjärnan. När vi lämnade det ämnet försvann även känslorna och jag blev mitt vanliga sakliga och resonerande jag. Jag förstår inte heller så det är inte lätt att förklara.
GillaGilla
Hösten är min favoritårstid, vintern är din och jag förstår att du börjar längta.
Härliga höstfoton!
Så trevligt att Anna-Lena och du i gör sällskap på lunchkonserterna!
Intressant det där med känslorna – för mig känns det lite konstigt det du beskriver, men det känns fint att ni ändå verkar gå framåt i era samtal.
Önskar dig en trevlig fredag!
Kram
GillaGilla
Ja, kanske är vintern min favorit men hösten och våren ligger inte långt efter. En fin och lagom kall och snörik vinter är nog ändå min favoritårstid 😀
Tack Anki! Hösten är inte helt över än.
Konserterna är trevliga att bevista och att göra det i sällskap med Anna-Lena är kul.
Visst är det intressant och det är konstigt och svårt att förstå även för mig. Ännu märkligare måste det vara för alla som inte själva har upplevt det. Men mörkertalet är stort säger terapeuten och det tror jag på. Vet man inte vad dissociation är så är det inte lätt att förstå om man upplever det. Särskilt som vanliga vården knappt känner till begreppet och det tar så liten plats i psykologutbildningen.
Tack Anki och detsamma!
Kram
GillaGillad av 1 person
Så konstigt att ni inte har snö. Brorsan var till Åre i måndags och inte ens där var det snö. Här är isen frusen och snön ligger kvar och nu är det 10 grader kallt så det blir nog ingen höst utan man får stå ut med den evinnerliga vintern och som lök på laxen så blir det vintertid och då blir det mörkt väldigt tidigt på eftermiddagen Det märker väl inte du som bor i stan med alla ljusen runt omkring men här ska du tro att det är svart som natten. Tänder min pumpalampa men tror att den kommer att säcka ihop ganska fort i den här kylan.
GillaGilla
Vi ligger mitt emellan två områden med snö just nu, fjällen och Fisksjön 😀 Men den kommer så småningom och i appen ser det ut att bli snö i veckan. Men det kan snabbt ändra sig. Nog blir det mörkt här också men det är så klart ingenting mot hur det blir ute på landsbygden. Men där ser ni i stället stjärnorna mycket bättre.
GillaGilla