Först vill jag tala om för er att jag är så glad för att ni finns. Jag tvivlade aldrig på att mitt förra inlägg skulle tas emot på ett fint sätt av er och ni bekräftade med stor marginal min tro på att jag skulle få precis den respons jag behövde. Stort tack för det. Även mina barn och min svärson gav mig väldigt positiva reaktioner. Men kanske mer på ett sätt som fick mig att inse att de har förstått det här mycket längre än vad jag själv har gjort. Tänk att närstående kan se sanningen klarare än den berörda gör. Kanske inte så konstigt egentligen.
Som rubriken antyder så har det varit ett ganska ostadigt väder senaste dagarna. Jag har försökt pricka in tiden mellan skurarna eller de ihållande regnen för mina promenader och jag har både lyckats och misslyckats med det. Igår var jag ganska blöt när jag kom hem men det var ändå en skön promenad. I dag sa väderprognosen att en morgonpromenad skulle vara ett bra val och det stämde bra. Ibland har meteorologerna faktiskt rätt. I början av veckan var det lätt frost och en del frusna vattendroppar
Kameran har inte fått jobba särskilt mycket den här veckan men i morse tog jag en del bilder. Det var lite för mörkt för att fota fjällen men jag blev så glad när jag såg att snön nu har lagt sig där. Här får den gärna dröja lite till så att löven hinner falla först. Jag minns en höst då grenar knäcktes på våra syrenbuskar för att tung snö la sig på de fortfarande lövklädda grenarna. Mer yta för snön att fastna på var inte så bra.
Åt andra hållet tog sig precis solen upp över molnkanten.
Det började ljusna när jag inte hade så långt kvar hem och då sprang två rådjur förbi framför mig. Jag har tidigare någon höst skrivit om att rådjuren börjar komma fram och även samlas i grupper. Kanske är det inte riktigt dags än men det är under de kallare månaderna jag oftast brukar se dem. Det ska bli spännande att se om även älgarna fortfarande bor här på Frösön. Förra hösten och början av vintern såg jag ofta flera älgfamiljer under mina promenader på lägdorna på väg bort mot Sommarhagen.
Min hälsena har blivit något bättre. I alla fall tror jag det men jag har också börjat se den som en del av all annan värk och har lärt mig att strunta lite i hur det känns. Jag har helt enkelt ingen lust att ta hänsyn till den längre. I morse kom jag på mig själv med att bli riktigt glad när det inte var hälsenan utan ländryggen som sa ifrån. Märklig anledning till glädje kanske någon tycker men det kändes som en återgång till det normala. Och det normala är än så länge något bra och hanterbart.
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Våra nära och kära som känner oss väl ser och uppmärksammar mycket mer än vad vi tror. För bekanta kan man säkert dölja ett och annat men inte när det gäller barnen. Det tycker jag är bra för det finns liksom ingen prestige i det. Ibland kan man känna att man behöver hålla skenet uppe i vissa situationer men det tycker jag inte när det gäller barnen. Man kan vara sig själv oavsett.
Jag kan förstå din glädje över att det var ryggen som protesterade. Det välbekanta och det vana det har vi strategier för och har lärt oss att hantera.
Även här börjar rådjuren synas mer och mer. Det finns ju väldigt många här hos oss och senast under promenaden hoppade två ut framför oss. Miss T är så duktig och bara tittar på dem och skäller aldrig vilket är skönt. Hon ska ju inte vara någon jakthund 😉
Kram och god torsdag!
GillaGilla
Vi är väldigt öppna om det mesta jag och ungarna och de läser mig väldigt bra. Jag lyssnar på deras åsikter och insikter men tydligen har jag inte förstått allt de har sett eller så har de märkt mitt motstånd och avstått från att säga vissa saker. Jag har nog trott att jag har haft koll på mig själv men nu lär jag mig mer. Jättespännande! Som du skriver så kan man vara sig själv med barnen. Det gäller bara att förstå sig själv först.
Haha, jag borde kanske ha reagerat med ett åh nej, inte nu igen, men så blev det inte. Det blev i stället några extra rörelser för att stärka ryggen när jag kom hem.
Skönt att Miss T inte vill jaga rådjuren men den instinkten ska hon ju inte ha heller. Men kanske känner hon lite nyfikenhet.
Kram och detsamma!
GillaGillad av 1 person
Nyfiken är hon definitivt när rådjuren kommer och det är alltid så att Miss T anar dem före mig. Oftast stannar hon till, lyssnar och vädrar i luften. Helt normalt så klart.
GillaGilla
Precis som en frisk vovve ska reagera 😀
GillaGilla
Jag både ler och får tårfyllda ögon när jag läser ditt inlägg. Inte helt känslomässigt avstängd alltså. 😉 Fast glädje och tårar har jag ”lätt för”. Andra typer av känslor är svårare. . .
Egentligen skulle jag bara vilja ha dig framför mig och ge dig en låååååång kram, utan ord. Så känns det just nu.
GillaGilla
Åååh Barbro! Tack för den kramen ❤ Den värmer otroligt skönt och jag skulle så klart ha kramats tillbaka. Vi behöver den nog båda två. Glädje har jag men jag har inte gråtit på länge. I slutet av april 2018 närmare bestämt. Kanske något att se fram emot…
GillaGillad av 1 person
Vilka fina bilder du har tagit! Här pratas det mest om att det är ont om älgar, man har skjutit av på tok för många! Har sett rubriker där man säger att älgen snart blir svartlistad, och vems fel är det tro? Skogsbolagens! De vill ha bort älgen som tuggar i sig skogen, och jägarna vill ha köttet. Ja då går det som det går. Skönt att kroppen din fungerar hyfsat, jag vet inte hur jag ska komma igång med lite stretchning och sånt som behövs efter promenaderna. Istället dråsar jag ner i soffan eller datorstolen och sen kan jag knappt ta mig upp.
Självklart känner våra nära och kära hur det är ställt med oss, o tur är väl det! Varm kram
GillaGilla
Det är nog ont om älgar här också och jag är lite orolig för att ”mina” älgar inte finns längre. Men jag hoppas att de har klarat sig allihop. Mina tankar om jakt för nöjes skull är nog inte svåra att gissa sig till eftersom jag är vegan. Men även jag erkänner att det ibland kan vara nödvändigt.
Jag har en bekant som ofta hänvisar till skitkroppen och lite så kan nog flera av oss tänka emellanåt. Men nu tycker jag att den fysiska delen av mig funkar helt ok för det jag vill göra 😀 Det gäller att ge sig själv vanan att stretcha eller göra rörelser som vi mår bra av och när man märker att det hjälper blir det lättare. Men det är svårt att komma igång och det gäller mig också.
Ja, de ser och känner av oss men jag kan tycka att jag också borde känna mig själv. Men det kommer 😀
Kram
GillaGillad av 1 person
Så fint inlägg. Barn och andra som känner oss riktigt bra kan avläsa oss bra, det tror även jag. Jag har haft en tung period, mest beroende på tröttheten, men den börjar ge med sig. Jag kände mig riktigt glad igår, det berättar jag om i kommande inlägg. Om jag minns rätt så gillar du hösten, den är vacker, men jag gillar inte mörkret.
Bilderna du visar i inlägget är jättevackra. Tack för att du visar dem för oss alla!
GillaGilla
Tack Mia!
Våra nära ser mer hos oss än vi kanske själva gör och kanske borde vi fråga dem om just det någon gång ibland 😀
Jag hoppas att du är ute ur den värsta tunga perioden och att glädjen stannar kvar. Det ska jag läsa om snart. Ja, jag gillar hösten och även mörkret som kommer med den. I februari brukar jag börja längta efter ljuset igen och då kommer det snart 😀
Tack Mia! Jag vill gärna dela med mig av mitt Jämtland.
GillaGilla
Bra att din hälsena känns bättre i alla fall Här har allt löv blåst av och idag är det lugnt. Jag har varit till Östersund på ögon och såg ingenting efteråt på sprutade ögat men idag är det ok igen. Blir säkert fler besök. Ska försöka att åka buss nästa gång bara jag får tag i någon tidtabell Det är ju helt omöjligt nu för tiden att kunna hitta någonting. man ska ha appar och fan och hans mormor. Tänkte ligga över hos SofiePropp och då ska jag hälsa på dig hoppas jag. Vi hörs.
GillaGilla
Jag vågar inte riktigt ropa hej än men jag tror att det går mot ljusare tider när det gäller hälsenan 😀 Löven faller snabbt här också men än så länge finns det många färggranna träd kvar.
Jättekul om du kommer till mig och hälsar på. SofiePropp är så klart också välkommen och jag kan hämta er någonstans i stan eller där hon bor. Hör av dig när du vet när det blir. Jag kommer att vara bortrest ca en vecka troligtvis från den 6:e november men annars är jag hemma.
GillaGilla
Nydelige værbilder. Det er flott med fjell som har snø på toppene, men de kan godt få beholde snøen for seg selv en stund til. Jeg nyter høsten og håper på turvær i helga.
GillaGilla
Tack Lillian! Det är fint när fjällen blir vita på topparna men jag håller tummarna för att du hinner med en tur till innan snön kommer till dig.
GillaGilla
Så fina bilder men jag blir lite mörkrädd när jag ser att du går ute när det är mörkt. För det vågar inte jag 🙂 Men glad du gör det så klart! Och att hälsenan inte bråkar med dig, inte mer än att du står ut i alla fall. Att ignorera smärta är jag bra på. Kram
GillaGilla
Tack Anna!
Här är jag inte rädd för att gå ut i mörker men jag ger mig inte ut när det är helt svart. Lite ljus får det gärna vara.
Nu är hälsenan så pass bra att jag kan ignorera den, något som vi med värk ofta lär oss att göra. Något som du också vet 😀
Kram
GillaGilla
Visst är det härligt att få input av sina läsare när man skriver om sitt liv. Tänker på det när man hör talas om näthat, vi bloggare använder nätkärlek istället. Det borde spridas mer av detta i hela samhället.
Vad skönt att du kan bortse från smärtan i hälsenan.
Kram
GillaGilla
Ja, även om ämnet är svårt att förstå för de flesta så kommer det ändå fina kommentarer. Det betyder väldigt mycket. Det är verkligen nätkärlek och jag önskar att fler fick ta del av den. Just den här bloggsfären kanske är speciell men jag hoppas att det är så på många fler platser här på nätet.
Hälsenan klarar det mesta jag ger mig ut på nu och det känns otroligt skönt 😀
Kram
GillaGilla
Fantastiska bilder! Jag njuter av färgprakten. Visst är det så, barnen de har ofta insikt och kan läsa av innan vi själva förstått. Annars så tycker jag att du är väldigt insatt och det beskriver du väldigt väl. Det är också en insikt att kunna göras det.
Hoppas på att hälsenan håller sig lugn så att du får njuta av dina promenader.
Kramar
GillaGilla
Tack Lotta! Nu är nog inte den färgprakten kvar så länge till för allt fler löv faller till marken.
Jag har själv tyckt att jag förstår mig själv väldigt bra men nu får jag nya insikter. En av de insikterna är just att mina närmaste förstår mig ännu bättre i vissa fall. Hälsenan sköter sig bra och kanske blir den helt bra till sist 😀
Kram
GillaGilla
Tack själv för att du delar med dig ❤
Så fint att få följa med på en promenad där hösten riktigt glöder. Tänk så färgerna kan skifta … från blå ton till orange och vidare till gult. Så skönt att du nu upplever att hälsenan är bättre. Tänk vilken tid det tagit. Här har vi nu ofta besök av en rådjursmamma med sina två barn i trädgården. Tror det är fallfrukten från äppelträden som drar. Dom gör inte så mycket skada nu men till våren måste vi försöka stänga dom ute. Vi vill ju kunna ha Lucy ute också. När vi ser rådjur på promenaderna så ser hon väldigt lycklig ut. Tittar på mig och studsar lite upp och ner som hon vill säga "matte, ska vi springa efter dom" … vilket vi naturligtvis aldrig gör. När dom har försvunnit bryr hon sig inte längre utan fortsätter att nosa som inget hänt. Men man vet inte hur hon skulle reagera om dom kom in i trädgården när hon är där så det gäller att täppa till så dom inte kommer in.
Kram
GillaGilla
Det är terapeutiskt att skriva av sig och bloggen har visat sig vara en bra plats att dela med mig lagom mycket 😀
Visst skiftar färgerna och jag gillar övergången från strax innan soluppgången och till en stund efteråt. Just när solen står lågt och gör träden gyllene är det så fint. Än så länge har jag inte lyckats få se en av de fantastiska soluppgångar som ibland visar sig men det kommer nog så småningom.
Hälsenan har gäckat mig ända sedan början av januari men nu är den så pass bra att jag inte behöver ta hänsyn till den längre. Kanske är den helt bra när det har gått ett år. Jag hoppas på det.
Rådjuren är så fina och de kommer dit där maten finns. Jag har full förståelse för att ni inte vill ha dem där till våren men det är snällt av er att låta dem komma och äta fallfrukten. I Optand hade vi ett staket som var 120 cm högt men där såg vi hur rådjuren hoppade jämfota (fyrfota) över utan minsta ansträngning för att komma till fågelbordet. Lika snabbt hoppade de tillbaka ut när våra hundar kom ut. I trädgården skällde hundarna och sprang mot dem men ute på promenader brydde de sig inte så mycket. Kanske skulle även Lycy vilja jaga bort dem från hennes revir om hon fick möjlighet.
Kram
GillaGilla
Alldeles underbara bilder från din promenad just den där finaste tiden strax innan solen går upp. Fint med snö på fjälltopparna!
Så skönt att läsa att du upplever din hälsena som mycket bättre nu … men ländryggen kan vara nog så besvärlig. Den är du visserligen van vid och vet hur du ska bemöta. Gott så.
Här är det mycket glest mellan älgarna numer … skogsägarna vill ju helst ha bort dem – och jägarna skjuter ju gärna, så då kan det ju bara bli så. Även rådjuren har minskat och vad gäller klövvilt så är det mest hjortar, mest dovhjort, men norr om Finspång även kronhjort.
Ha nu en fin söndag! Solsken här just nu 🙂
Kram
GillaGilla
Tack Anki! Jag väntar fortfarande på en riktigt fantastisk soluppgång men än så länge är de bara fina. Fjällen är finast med lite snö på topparna 😀 Nu ingår hälsenan i den grupp värk som jag kan hantera. Skönt!
Jag är av förklarliga skäl inte ett fan av jakt över huvud taget men det finns så klart undantag. Jag hejar på älgarna och hoppas att stammen får hålla sig på en bra nivå.
Kram
GillaGillad av 1 person