Min svägerska, hädanefter kallad M, var hos mig från tisdag eftermiddag till nu på morgonen (söndag) och nästan alla dagar kom det antingen regnskurar eller lite mer ihållande regn. Men ut kom vi varje dag och förutom på tisdagen lyckades vi hålla oss torra mellan skurarna. En av dagarna bestämde vi oss för att ta en tur in till stan för att göra några små ärenden och ta en fika på något kondis. Det var länge sedan jag hade ärenden in till Östersunds centrum och förutom en del förändringar i butiksutbudet hade även den här fina målningen hamnat på en vägg.
För min del blev det så tråkiga saker som stödstrumpor och en av mina mediciner som fick följa med hem men jag passade även på att köpa en förpackning romté i lösvikt. Har ni aldrig smakat romté men gillar svart, smaksatt té så rekommenderar jag verkligen just den här smaken. Mild och väldigt god. Den finns förmodligen inte i någon vanligt matbutik men i lite mer specialiserade butiker brukar den vara tillgänglig. Bara att gå in i en sådan butik är en speciell känsla för dofterna är otroliga. Vi valde Wedermarks konditori för vår fikastund och där blev det de här dagarnas första och enda chokladboll. Vad har hänt, kanske någon undrar. Men det har bara inte varit läge för chokladbollar.
Lördagen blev en helt fantastisk dag både vädermässigt och när det gäller upplevelser. Nästan ingen vind, sol nästan hela dagen och för årstiden skön värme. Vi hade redan dagarna innan pratat om att åka till Bydalsfjällen för att uppleva hösten där och det var ingen tvekan när förutsättningarna blev så här fina. Vi gjorde iordning våra mackor och fyllde på vätska i olika flaskor och gav oss iväg. Det blir fyra mil närmare att ta färjorna enkel resa så där sparade vi in totalt åtta mil. Vi passerade Andersön och kom till Isön där den första färjan var på ingående.
En skön överfart och sedan några km bilresa över Norrderön för att på andra sidan ta nästa färja till Håkansta på fastlandet. Därifrån var det inte långt till Hallen där man svänger upp mot Oviksfjällen, där Bydalsfjällen är en del.
De flesta av er har varit med mig i bloggen hit flera gånger förut och ni känner säkert igen motiven. Men även om jag är van vid vyerna blir jag lika tagen varje gång och särskilt när solen skiner på den höstfärgade fjällnaturen. Vi parkerade uppe vid Fjällhalsen där vi redan var en bit upp. Varken jag eller M är i bästa form just nu av olika anledningar och vi ville ha en lagom ansträngande vandring. Vi hade inga ambitioner att komma upp på en topp. Vi ville bara komma upp ovanför trädgränsen och njuta av väder, natur och vyer.
Vi visste av erfarenhet att det bitvis är både blött och lerigt längs den led vi skulle följa så gummistövlarna satt på när vi började gå. Vi tog det väldigt lugnt men ändå åkte jackorna ganska snabbt av. Så länge vi var i rörelse var det alldeles lagom att gå i t-shirt i den ca 12-gradiga värmen. Här var det en aning mer vind än hemma på Frösön men det störde inte.
Vi var framme här och började gå ca halvtio på förmiddagen och vi var inte ensamma i det populära och lättillgängliga området. Men det var en väldig skillnad mot när vi gick tillbaka. Då var det nästan kö upp och vi konstaterade att det hade inte varit lika härligt.
Visserligen kom vi inte upp på en topp men i den här miljön är vi båda väldigt tillfreds med tillvaron. Jag är som lyckligast och jag tror att M känner något liknande.
Här delar sig leden. Till höger kommer man till Västfjällets topp. Där har vi båda varit förr och så långt ville vi inte gå. Dessutom gav vetskapen om den branta sista stigningen nästan lite ångeskänslor och vi var som sagt inte i bästa form någon av oss. Vi gick i stället den blötare och lerigare men lättare leden till vänster.
Härifrån ser man inte lika långt och inte åt lika många väderstreck men det var ju färgerna och lite av det storslagna vi ville uppleva. Vi var nöjda med den upplevelse vi fick.
Bara att kunna sitta ner i den mjuka vegetationen (på sittunderlag) och äta vår matsäck medan vi njöt av sol och omgivningar, var något vi båda kände oss glada för.
M frågade om jag ville att hon skulle fota mig med min kamera (hon tar inga egna foton) och jag placerade mig mitt i det röda.
När jag ändå satt där passade jag på att vända kameran mot Drommen. Där borta, på den högra toppen, stod jag förra sommaren och tog bilden i min header mot det område vi nu var i. Vilken tur jag hade då att en ståtlig ren ställde sig och poserade i förgrunden med diverse fjäll i bakgrunden.
I headern ser man det vindkraftverk vi nu närmade oss.
Men till vindkraftverket kom vi inte den här dagen eftersom vi båda kände att det egentligen hade varit dags att vända tillbaka sedan ett tag. Vi konstaterade att vi båda är så envisa att vi nog hade kunnat fortsätta men att det nog inte vore så klokt.
När vi inte hade särskilt långt kvar var vi överens om att det vore synd att sätta sig i bilen redan när det var så skönt ute. Vi lämnade leden, där det nu började komma väldigt mycket folk, och satte oss ner en stund bara för att det var så härligt. Inte den vackraste selfien kanske men en som visar två tanter som har det väldigt bra.
Eftersom det inte stod någon bil vid den stuga jag och min familj en gång ägde så stannade jag till lite snabbt när vi passerade och fotade. Några förbättringar har gjorts och jag hopppas att de som nu har den som fjällstuga trivs bra. Man kan ta på sig skidorna en liten bit från stugan, åka en skidväg ner till liften och när man vill hem går det att åka snett över fjället tillbaka, samma led som den vi nu nyss hade gått på. Jag saknar den inte men vi hade några fina vistelser här. Bilden blev mörk och är tagen i motljus men det känns ganska bra att inte lägga ut en väldigt detaljrik och tydlig bild på någon annans stuga.
Nu sitter M på tåget på väg hem och som vanligt känns det tomt när någon man trivs så bra med ger sig av. Visst pratar vi lite för mycket ibland men eftersom vi båda blir trötta och påverkade av det så är det lätt att säga till om att tystnad och vila behövs. Kravlöst, lättsamt, respektfullt och väldigt mycket kul är de ord som beskriver min och min svägerskas relation. Delade intressen är också bidragande.
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Fastnar för de sista meningarna i ditt inlägg och tänker på hur viktigt det är med förståelse och respekt för varandras begränsningar. Skall man bo ihop så är det (nästan) ett krav att man kan göra precis så som du beskrev.
GillaGilla
Det är så enkelt att vara tillsammans om man ser varandras möjligheter och begränsningar och anpassar sig efter varandra. Så är det med min svägerska och därför blir det aldrig några problem 😀
GillaGilla
Vilka bra och trevliga dagar du och svägerskan har haft tillsammans. Jag fastnade också för dina avslutande rader in inlägget av vilka det framgår att du och svägerskan klickar väldigt bra tillsammans. Det är så viktigt att kunna säga att man behöver lite lugn en stund och att det tas emot på ett fint sätt.
Som vanligt så delar du med dig av väldigt vackra bilder och visst syns det att hösten kommit längre hos dig. Vilken tur ni hade med vädret under er utflyktsdag. Det betyder ändå mycket tycker jag.
Önskar en fin söndag nu!
Kram
GillaGilla
Väldigt fina dagar på alla sätt 😀 Det är nog för att vi fungerar så bra och kan förstå varandra som det alltid är så kul och gnisselfritt när vi bor tillsammans. Nästa gång blir i Åre och då blir det ännu fler dagar 😀
I fjällen har hösten kommit längre än här men den gör framsteg i mitt närområde varje dag. Vädret för de här dagarna såg inte lovande ut i förväg så vi blev väldigt glada för att vi fick en så perfekt dag 😀 Det gör skillnad när solen värmer och lyser upp.
Kram
GillaGilla
Vilken suverän vecka ni haft tillsammans. Och vad bra gårdagen bjöd på sol och lite bättre utomhusväder så ni kunde njuta av en fjällsväng. Bilderna är så fina och för mig som aldrig rört mig i ett sådant landskap är det otroligt roligt att få hänga med på dina turer.
GillaGilla
Ja, precis som alltid när vi träffas 😀 Det blev en helt perfekt avslutning med både underbart väder och en härlig utflykt. Det har blivit lite snålt med fjällturer i år men jag hoppas kunna komma upp på några toppar nästa sommar. Det är bra att sätta upp mål och försöka ta sig dit 😀 Kul att du gillar ”mina” fjäll.
GillaGilla
Så hyggelig med besøk da og ikke minst en tur på fjellet. Ingenting som slår fjellet på høsten i solskinn.
GillaGilla
Både besöket och fjällturen var trevliga och höstfärger slår det mesta i fjällvärlden 😀
GillaGilla
Jättefina bilder!
Ja doften när man kommer in i en tehandel, som ofta säljer choklad också, är verkligen härlig. Här i stan har det öppnat en sådan butik och jag måste gå dit snart.
Det är skönt att träffa någon där man kan både prata mycket och vara tysta tillsammans.
Kram
GillaGilla
Tack Marie!
Det är verkligen en doftsensation att komma in där. Ja, gå och köp dig något gott och dra in alla härliga dofter vid något bra tillfälle 😀
Jag har tyvärr varit tvungen att välja bort några personer som är vana vid att jag är den lyssnande parten. Det fungerar inte längre men med min svägerska är det aldrig några problem. Där säger vi till när någon inte hänger med längre 😀
Kram
GillaGilla
Hej, superfina bilder du tagit. I dagens läge där det är mycket ljud, rusch och stress kan det vara skönt att kunna vara tillsammans i tystnad, att inte alltid behöva prata utan ändå veta vad den andra menar. Det är respekt som inte alltid finns i vår samtid – tyvärr. Så skönt att få ha en sådan person i ens närhet där det fungerar.
Önskar en trevlig fortsatt tisdagkväll , återkommer hit 😊
GillaGilla
Tack så mycket!
Både jag och min svägerska har hjärnor som av olika anledningar inte riktigt orkar hänga med i allt och det gör att vi förstår varandra och kan säga till när det blir lite för mycket. Men jag har blivit ganska duktig på att tala om när jag inte hänger med längre och de som finns i min närhet vet hur det är. Det är väldigt skönt att ha den förståelsen från andra 😀
Tack Veronika och välkommen hit 😀 Nu ska jag titta in hos dig.
GillaGilla
Som du vet är inte fjällen min favorit men jag tycker att det vackra röda som du satt i och som var lite överallt är väldigt vackert. Jag undrar om det är dvärgbjörk eller möjligen ljung. Vet du? Väldigt vackert i alla fall. Brukar ju vara så blåsigt och stenigt att gå på sådana ställen Kul i alla fall att ni fick fint väder och att du hade trevligt sällskap Hur är det med din fot? Gick det bra att gå?
GillaGilla
Haha, nej jag vet och du bor ju ganska bra till för att bara ha lagom höga berg i närheten 😀 Men utsikt över vatten och andra vackra vyer gillar vi båda. Det röda som växte lite här och där tror jag är blåbärsris. I alla fall har jag ett minne av att jag konstaterade det och när jag förstorar bilderna ser det ut att stämma. Men om alla röda områden bestod av blåbärsris är jag inte säker på. Underligt men väldigt vackert att riset kan skifta så i färg. Det blåste inte mycket alls och solen värmde så det var en skön fjälltur 😀 Tack för att du frågar om min fot. Det gick bra att gå men hälsenan vill inte bli helt bra. Men nu orkar jag inte sitta hemma och vänta på att det ska bli bättre och eftersom jag kan gå så får jag stå ut med lite problem. Jag är ju van vid ont lite här och där 😀
GillaGilla
Så fantastiskt vackert att man nästa tappar andan. Tur att jag har dig och din blogg så att mina ögon och sinne får titta sig mätt för stunden. Det är ju så smidigt att återvända hit när man behöver fylla på. Så mysigt att du och din svägerska trivs så bra tillsammans, och jag förstår tystnaden och tomheten som kommer när hon åker hem. Foto på två glada tjejer är det jag ser, inga tanter där inte 🙂
Kramen
GillaGilla
Ja, visst är det vackert och nästa höst kanske jag kan locka upp dig hit för lite fjällfärger 😀 Då får du uppleva det själv. Jag vet ju att du har varit här uppe flera gånger tidigare men kanske inte på hösten. Jag och min svägerska förstår varandra och anpassar oss. Dessutom har vi kul 😀 Haha, jag ser mig själv som tant men en än så länge ganska pigg sådan 😀
Kram
GillaGilla