Jag funderade på om jag måste ändra rubrikerna för resten av resan eftersom vi nu åkte från Nordkap och till våra respektive hem. Men jag kom fram till att rubrikerna håller samman alla inlägg och vårt huvudmål var ju Nordkap, trots att vi nu avlägsnade oss mer och mer därifrån. Det blir alltså ingen ändring. Vi som reste tillsammans var jag, min syster (Gunnel), hennes son (William) och även min systers hund (Rocky).

Den här dagens resa gick från Kvalsund till Storslett och vi njöt av det fortfarande fantastiska vädret, utflykter, fjäll och renar. Den här sträckan åkte vi på även på väg norrut men vi stannade eller bodde inte på samma platser.

I det fina hus vi lämnade på morgonen fanns det burkar, fat och byttor med olika fynd från stranden nedanför tomten. När vi gick på stranden hittade vi också en del snäckskal men de flesta var trasiga. Några fick jag dock med mig hem. I den här skålen blandas snäckor, stenar, sjöborrar, ett krabbskal och…är det en kokosnöt? Den verkar inte riktigt höra hemma i det sammanhanget.

Det mest spännande vi hittade var en torkad sjöborre. Jag tror att det var Gunnel som hittade den och gav till mig. Det var bara jag som var intresserad av att ta några fynd med mig hem. På nära håll ser den lite läskig ut. Jag vet inte om det är tänder eller klor som syns men kanske ska man akta sig för att sticka in ett finger i en levande sjöborre. På utsidan är de taggiga så man ska nog akta sig för att trampa på dem också. Något jag har gjort som barn när vi var på Rhodos. Som tur var trampade jag inte så hårt och fick ingen skada.

Innan vi gav oss av hade jag ett ärende ut till bilen och fick se hur det kom ren efter ren på den lilla byvägen utanför huset. Vi visste att vi bodde i ett renskötselområde så det var inte förvånande men ändå lite spännande. Finast var så klart kalvarna men även de pälsfällande vuxna renarna var fina att titta på. Jag hade inte min kamera till hands så mobilen fick duga. Det händer att jag ser renar i mina hemtrakter men jag blir ändå fascinerad av att få se dem.

Vi var tvungna att lämna huset men egentligen hade vi kunnat utgå därifrån för vår första utflykt eftersom leden mot vårt mål, den lilla sjön Nuorejávri, började bara en liten bit ovanför huset. Som ni ser var det återigen en skön morgon med strålande sol och blå himmel.

Vi kom aldrig upp på någon hög fjälltopp men fick ändå en fin utsikt över fjorden.

Jag är lite osäker på varför jag hamnade där uppe innan Gunnel kom fram men kanske hade hon extra besvär med ländryggen den här dagen. Hon fick ont en dag med mycket bilåkande men var flitig med de rörelser, som är så bra just för ländryggen, och lyckades mota tillbaka smärtan inom några dagar. Jag vet precis hur bra de rörelserna är för de hjälper även mig att hålla ordning på ländryggen. Men om man bortser från att min syster kanske hade det jobbigt så var det trevligt för mig att inte alltid komma sist upp.

Jag trodde att det skulle finnas någon slags gästbok i brevlådan men tyvärr tyckte någon att den var bättre att använda som soptunna. Men den norska flaggan vajar fint där i alla fall. Där nere syns huset vi bodde i.

Längre än så ville vi gå och en bit upp planade fjället ut sig och gav oss en väldigt skön fortsatt vandring.

Blommor fick vi också se och njuta av.

Vi passerade några bäckar och det uppskattades nog av Rocky.

Det var inte särskilt många grader men solen värmde skönt.

Det är klart att fallna pinnar, som visar leden, ska sättas fast igen. Men det var inte lätt i den här typen av natur där berget ligger synligt nästan överallt. Men pinnan stod kvar så länge vi såg den i alla fall.

Framme vid vårt mål var det helt klart Rocky som njöt allra mest. Han badade, rullade sig och badade igen. Inte bara en gång utan en lång stund. Jag har inte sett honom simma någon gång under den här resan men att han gillar att plumsa omkring i vatten är det ingen tvekan om.

Det var tydligen Perleturen vi följde. Ännu mer skräp fanns det i den här brevlådan. Jaja, snäppet bättre än att låta skräp ligga kvar i naturen.

Bortom sjön började högre fjäll dyka upp.

Tittade vi åt andra hållet såg vi fjorden vi hade utgått från.

Vi stannade kvar en stund men påbörjade sedan vandringen tillbaka.

Där nere, ganska exakt i mitten av bilden, ligger det hus vi bodde i.

När vi närmade oss parkeringen såg vi en ren som vankade omkring där nere och han verkade ha full koll på oss. Men han såg inte ut att vara rädd utan stod kvar tills vi var framme.

Då förstod vi att han (sarven) förmodligen stod där för att ha koll på, och kanske varna, några renmammor (vajorna) och deras kalvar som dök upp bakom bråten.

Plötsligt verkade han tycka att vi var ok för han lämnade de andra renarna och sprang bort längs vägen åt andra hållet. De andra såg inte särskilt rädda ut utan fortsatte långsamt bort från platsen.

De här två gick alldeles förbi oss men vajan hade full koll på oss hela tiden.

En liten bit längre fram åkte vi förbi en liten renkalv. Den såg så ensam ut men förhoppningsvis fanns mamman i närheten.

På bron fanns det också renar och jag vill gärna tro att den liggande renkalven bara vilar en stund medan mamman vaktar.

Vi åkte en bit innan vi blev hungriga och sugna på att äta våra mackor. Mitt resesällskap tyckte att det var bekvämt att sitta kvar i bilen men jag ville ut i det fina vädret och satte mig på en sten en bit ifrån.

De kom också ut lite senare och Rocky fick så klart också sträcka på benen en stund.

Jag kunde inte låta bli att fota fjäll längs vägen den här dagen heller.

Vi stannade till för en lite kortare promenad vid Arctic camping, utanför Burfjord (den röda markeringen på kartan).

Vi gich genom den fina lilla campingen ner till sjön och fortsatte längs en stig där.

Vi gick nästan fram till fyren och nöjde oss med nästan.

Den gick ju att zooma in på för att se att den verkar drivas med solenergi. Vi tyckte att det var lagom att vända för att komma vidare.

Den lilla stugan i Storslett var just liten men mysig.

Jag sov i bäddsoffan, William var för Rockys skull tvungen att ta sovrummet och Gunnel fick klättra upp till sovloftet. Stegen som anas till vänster kunde fällas ut så det klarade hon fint.

En dag till hade vi kvar för att uppleva Norge och sedan blev det dags för en dagsresa genom Finland. Mycket kvar av resan alltså.