Det här var dagen då vi skulle nå vårt primära mål med resan, Nordkap (svensk stavning). Det sägs ofta att Nordkap är Norges nordligaste punkt men när man tittar närmare på kartan så ser man att det inte stämmer. Den nordligaste punkten är inte långt därifrån men ligger på Knivskjellodden på Magerøya, den röda markeringen på den högra bilden. Men väldigt långt norrut var vi och många mil längre norrut än Sveriges nordligaste punkt, dit vi kom senare under resan.

Vi (jag, min syster Gunnel och hennes son William…och Rocky så klart) kom iväg från Olderfjord ganska exakt klockan nio. Ganska lagom eftersom entrén öppnade klockan elva. Efter att ha varit på Nordkap åkte vi samma väg tillbaka till Olderfjord för att sedan resa vidare mot nästa boende i Kvalsund.

För min egen skull vill jag dokumentera mycket av själva resan eftersom jag vill minnas alla olika kust-, fjäll- och klippmiljöer. Det blir därför extra många bilder tagna från bilen men även från något stopp längs vägen. Jag tänker att ni nog inte har samma intresse för alla dessa bilder men då får ni skrolla förbi och kanske stanna till vid någon enstaka bild, kanske på renar. Text känns inte nödvändig mer än i enstaka fall. Men jag vill påtala vilken tur vi återigen hade med vädret. Väderprognoserna sa att det var mulet ute vid vårt mål men det var bara dimmoln som skingrades tills vi kom fram.

Under dagarna i Norge har vi åkt genom en stor mängd tunnlar men de har alla varit ovanför havsytan. Här kommer vi fram till Nordkapptunnelen (plötsligt blev det norsk stavning 😀 ) och att den både är lång och djupt under havsytan ser ni i nästa bild.

En liten bensträckare mitt i allt det fina.

Efter en stund fortsatte vi och nu var det inte så långt kvar.

En gång i tiden kostade det att passera den här entrén men numera måste man visserligen ha en parkeringsbiljett men det kostar inget. Däremot kostar det ca 300 kr att komma in i Nordkapphallen där restaurang, souvenirshop, filmsal och en del annat finns. När vi fick information om detta av kvinnan i båset var vi rörande överens om att vi inte ville betala för att kunna köpa souvenirer eller komma in till restaurangen. Det var ändå inget vi var intresserade av. Toaletter fanns vid parkeringen tack och lov.

Skulpturen “Children of the World” påbörjades 1988 när författaren Simon Flem Devold slumpmässigt valde ut sju barn från sju länder, Tanzania, Brasilien, USA, Japan, Tailand, Italien och Ryssland, till att få besöka Nordkap för att önskedrömma om ”Fred på jorden”. Under deras sju dagar långa besök gjorde var och en av de åtta- till tolvåriga barnen en relief i lera som symboliserade vänskap, hopp, glädje och att arbeta tillsammans. 1989 förstorades relieferna, fick boetter av brons och restes i en halvcirkel utanför Nordkapphallen. Monumentet ”Mother and Child” av konstnären Eva Rybakken pekar mot de sju skivorna (texten direktöversatt av mig från ”360cities.net”).

Nordkapphallen i bakgrunden.

Det är ett ganska stort område och vi behövde aldrig trängas någonstans. Jag såg att några vandrade ut på den långa klippan en bit bakom mig, William och Rocky och blev sugen på att själv gå ut där. Men det fick vänta en stund.

Vi ville först gå bort till det monument de flesta tänker på när Nordkap kommer på tal, ”Globe Monument”.

Jag gillar att fota blommor och när jag ser något jag inte sett förr, tror jag, vill jag gärna få med mig en bild…eller två.

Nordkap ligger 307 möh och klippan är 500 – 600 miljoner år gammal och stupar brant ner i Norra Ishavet.

Här ska man naturligtvis posera.

Vi hade sett en drönare flyga omkring över oss när vi gick omkring och här fick vi se ägaren använda den för att dokumentera sitt besök på klippan.

Vi fortsatte promenaden runt området. Om jag minns rätt så var det ca 10 – 12 grader trots att solen sken på oss. Vi tyckte att det var mycket bättre än att gå där och svettas.

Globe Monument på avstånd.

Vid det här laget är ni väl medvetna om att Rocky dyrkar William. Det visar han tydligt och ofta.

Vi passade på att få till dagens selfie. Några dagar har vi glömt bort att fota oss tillsammans men rätt som det var kom Gunnel på att nu var det dags för en till. Extra fint blir det när Rocky förgyller bilden.

Ni vet den där långa klippan ut i havet, som jag blev sugen att gå ut på. Jag avslutade med det men Gunnel vågade inte följa med och Rocky och William stannade med henne. Men de väntade snällt på mig och fotade min lilla extrautflykt. Det är jag som syns längst ut på klippan.

Jag var inte så nära kanten som bilden antyder men det är ändå märkligt att jag inte kände den minsta antydan till svindel. Det känner jag däremot av lite grann nu när jag tittar på bilden. Jag har tidigare konstaterat att min svindel är selektiv och det får jag bevis för lite då och då.

Med ett bättre objektiv än Gunnels mobil lyckades William få en lite närmare titt på vad jag höll på med.

Det syns t o m att jag vinkade när jag kom tillbaka.

Foto: William

Där borta står de andra och väntar på mig. Strax var vi tillbaka i bilen och fortsatte resan. Om vi hade haft fler dagar på oss så hade vi inte haft svårt att hitta intressanta utflyktsmål. Bl a kunde man följa med en båt från en liten by en bit från det här området och skåda lunnefåglar. Något som hade varit kul men som ändå inte kändes nödvändigt.

Vi skådade renar i stället och sådana fanns det gott om.

Vackra vyer även på tillbakaresan men det mesta var redan fotat.

En ensam vit, tjusig ren med ett dekorativt halsband. Troligtvis med en gps.

När vi såg en strand utan alltför mycket tång stannade vi och jag och Gunnel gick ner till vattnet för att låta Rocky bada. Han var inte ett dugg intresserad av något bad utan spanade bara efter var hans stora favorit William var. Det var bara att konstatera att William måste hänga med överallt för att Rocky skulle vara lugn och nöjd.

Så småningom kom vi fram till nattens boende och vilket fint hus vi kom till. En liten bit bort från E6:an och det bidrog förmodligen till det skäliga priset. Mitt i ett renskötselområde ligger det och på kvällen såg vi ett antal renar passera nere vid vattnet. Därför fanns det staket och grindar till de flesta hus i området. Men renar har ni fått tillräckligt av i det här inlägget så fler av dem blir det inte förrrän i nästa.

Någon håller sig väldigt nära sin favorit.

På kvällen blev det en liten promenad på stranden och Rocky svalkade sig genom att blöta tassarna

Nu hade vi nått resans mål men det var ändå mycket kvar att uppleva innan vi kom hem.