Dagens etapp var ca 15 mil lång och vi hade gott om tid för ett planerat stopp och ett spontanstopp.

Ni tycker kanske att jag tjatar om att vi som reste tillsamman var, förutom jag själv, Gunnel (min syster) och William (Gunnels son). Men jag tänker att om någon tittar in och läser bara ett inlägg så är det bra om det framgår.

Vi körde inte så långt innan vi var framme vid Alta, där William hade föreslagit ett besök på Alta museum. Ett världsarvscentrum för klippkonst, bl a hällristningar. Men innan jag tar med er dit blir det en vy från bilen.

Det blev ett väldigt trevligt besök och jag är glad för att William föreslog något som inte bara handlade om naturupplevelser. Vi satte på oss de klisterlappar man ska ha för att visa att entrén är betald och följde sedan först den vita leden, längst till vänster, för att sedan fortsätta på den röda leden längre bort och runt den delen av muséets utomhusdel. När vi hade sett allt gick vi tillbaka en bit och tog sedan den röda prickade leden för att komma till parkeringen.

Vi blev inte helt utan naturupplevelser även om det inte var de som var i ensamt fokus under det här besöket.

William som är historiker och väldigt intresserad av att lära sig om det mesta, han är otroligt allmänbildad, tog på sig rollen som guide och berättade på ett intressant och lättsamt sätt om de olika hällristningarna. Han läste den engelska broschyren och direktöversatte för oss systrar. Hade jag gått där ensam så hade jag beundrat de väldigt gamla ristningarna men inte fått ut så mycket mer än att det var kul att se dem och att de var väldigt många. Som ni ser var det ett fint område vi strövade omkring i.

Jag hämtade också en broschyr lite senare (tvekade om jag skulle ta en på norska eller engelska men valde den senare) bara för att kunna påminna mig själv lite senare om vad vi hade sett. Därför kan jag nu läsa att Alta har mer klippkonst (bl a hällristningar) än någon annan plats i hela norra Europa. De hittades under 60- och 70-talen och blev en del av Unescos världsarv 1985. Det finns ca 6000 målningar och de är mellan 2000 och 7000 år gamla.

De första ristningarna var inte färglagda och därför lite svåra att se. Men det är väl ingen tvekan om att det är renar på klippan.

Vi varvade att titta på hällristningar med att se ut över fjorden.

Jag tänker inte skriva något mer om alla de här ristningarna men om någon blir intresserad så kan jag kanske komma med någon fakta om det som syns. Det går även att hitta info på nätet. Annars tittar ni bara på det ni kanske tycker är värt att se och de små bilderna är klickbara. Ni förstår nog att det fanns väldigt många fler ristningar än de jag visar här.

En skön promenad i ett underbart väder.

Vi fortsatte mot stranden där det enligt skylten nedan skulle erbjudas diverse aktiviteter.

Aktiviteterna lyste med sin frånvaro och inte gjorde det mig något.

Men inne i tältet fanns en liten stenåldersutställning. Jag och William gick in medan Gunnel och Rocky väntade utanför. Det var väldigt varmt och kvavt där inne så jag stod bara ut en kort stund. Lika bra det eftersom jag har svårt att fokusera en längre stund. Men William blev kvar en lång stund och säkert var det kul även för de som jobbade där att få prata om stenåldern med någon som var kunnig och genuint intresserad.

Under tiden gick jag och tittade på plastdjuren. Det såg i alla fall ut som plast men jag gick inte fram och kände på dem.

Vi fortsatte mot det andra området med hällristningar och William försökte stoppa i oss fler kunskaper. Jag önskar att de hade fastnat hos mig för det var intressant.

Men jag kom ihåg att det här skeppet är lite speciellt och att det finns en del funderingar kring det. Det är 12 personer ombord och det ser ut som om de dansar och som om två personer i mitten håller i trummor. Om det är en påhittad berättelse eller om det förekom på riktigt att de dansade så här vet ingen. Det ser lite riskabelt ut men jag gillar tanken på att de är glada och dansar.

Jag vet att flera av er gillar rostiga föremål så den här bilden med en rostig balja är till er.

När vi kom tillbaka till inomhusmuséet gick jag in för att besöka damrummet. Gunnel skulle också komma dit men först lämna av Rocky i bilen. Då kände jag att jag hade tid för en snabb runda genom en utställning. Jag har ingen aning om vem konstnären är…eller vilka, men färglatt var det där nere i dunklet. Klicka gärna på bilderna för att se hela motiven.

Det var dags att fara vidare och det blev fler foton genom bilrutorna. Vägen gick upp till en nivå ovanför trädgränsen, där såg vi en annan sorts fjällmiljö än tidigare under resan.

Gunnel gjorde ett spontanstopp på en parkeringsficka och där fick vi beskåda ett annorlunda sätt att resa. Vi har sett cyklister, motorcyklister och bilister men att någon tog sig fram på en skateboard var något nytt. Några dagar senare såg vi honom igen där han färdades på samma sätt.

Vi lämnade bilen för att gå en inte särskilt ansträngande promenad i fjällen. Jag har svårt för att kalla det fjällvandring men en fjällpromenad blev det.

Visst gick det svagt uppför till att börja med och visst var det en stiglös natur men växtligheten var låg och det var väldigt lättgånget.

Gunnel letade efter fina stenar, vilket var helt ok eftersom det inte var ett naturreservat. Den norska allemansrätten är i stort sett likadan som den svenska.

Lite märkligt att vara så högt upp och bara se ett flackt, vidsträckt landskap omkring sig. Men det var inte så platt som det kanske ser ut som på den här bilden.

På sitt sätt lika vacker natur som i annan fjällmiljö. Men jag gillar ju karga miljöer.

Vi gick inte långt men vi kände att här skulle vi, om vi hade haft tid, ha kunnat gå nästan hur långt som helst. Men vi hade en bit kvar att åka och ville komma fram i skaplig tid.

Rocky gillar att dricka samtidigt som det rinner vatten ur flaskan.

Renar längs vägarna får man räkna med långt norrut. De syns ofta på vägarna söder om Östersund, där jag bor, också så helt ovana var vi inte vid den här synen. Undrar om det kliar när de fäller pälsen.

Vi kom fram till vår stuga i Olderfjord vid halvfemtiden, vilket kändes skönt. Vi hade i förväg bestämt oss för att inte laga mat under resan eftersom vi oftast skulle vara trötta efter händelserika dagar. Vi skulle i stället satsa på färdiga rätter och ibland snabbmat, något jag nästan aldrig köper när jag är ensam. I de affärer vi hade varit i var det lite svårt att hitta god vegansk färdigmat så någon dag tidigare hade jag köpt soyafärs, ketchup och pasta och fixat en väldigt enkel men välsmakande rätt som räckte i fem dagar. Jag hade några kryddor med mig men ofta fanns det kryddor och olja i de stugor vi hade bokat via airbnb. Te och kaffe var också vanligt att hitta. Jag värmde min portion med pasta och färsröra, och njöt av att äta den, och Gunnel och William värmde sina färdigrätter. Jag har inget emot att äta samma mat flera dagar i rad men efter fem dagar kändes det bra att äta något annat.

Det här var det sista boendet före Nordkap. Ett fint hus nära en fjord. Tyvärr såg vi ingenting av den fjorden eftersom det var en tät skogsremsa mellan oss och den. Vi försökte ta oss ner när vi senare gick en liten promenad men växtligheten på marken var så tät och snårig så vi gav upp. Men havet skulle vi få se väldigt mycket av dagen därpå när vi kom till den här resans huvudmål.