Dagens etapp.
Vi vaknade i den lilla men fina lägenheten hos Rosa och tittade ut över en fortfarande mulen värld. I den vita utbyggnaden under altanen bodde vi.
Gunnel (min syster) hade hittat en norsk sida på nätet där massor av vandringsleder var utmärkta och William (hennes son) letade fram en led som han tyckte verkade lagom ansträngande för sin mamma och mig. Gunnel var inte heller helt utan krämpor och vi kände båda att lite lagom vandring uppför kändes som en bra idé. I förra inlägget visade jag vår utsikt över Narvikfjellet från vårt boende. Fran Narvik kunde vi åka upp en liten bit för att sedan vandra upp en bit och njuta av vyerna. Men först tyckte Gunnel att det vore kul att se lite av staden och vi hade lite sightseeing ner till hamnen, där vi stannade till en stund.
Vi parkerade vid Nordkraft och på en jätteskylt visades hur en gejser skulle spruta ut sitt vatten vid två klockslag. Jag har sett en riktig vulkanisk gejser på Island och kände mig inte så imponerad. Det gjorde inte heller mina reskompisar men Gunnel tyckte att det vore bra om bilen fick sig en tvätt.
Vi startade vår utflykt i Tøttadalen men upp till Tøttatoppen, som innebar en avancerad vandring, hade vi inga ambitioner att ta oss. Vi kände oss nöjda med att som första mål ha en liten sjö längs leden och sedan avgöra om vi ville fortsätta.
Redan på parkeringen befann vi oss på en relativt hög höjd och kunde se ut över Narvik.
När jag såg den här bilden funderade jag på hur det kom sig att jag gick först, något som inte hörde till vanligheterna. Men jag gissar att de andra stannade av någon anledning, kanske för att Rocky behövde stanna, och att jag då lunkade förbi i min egen takt i förvissning om att de snart skulle komma ikapp.
Vi hade sett i våra väderappar att molnen skulle skingras under dagen och lite då och då tittade solen fram och värmde oss. Vi hittade en fin plats att stanna till på för lite vila och lunchmackor.
Vilken perfekt plats det var för att även få med Rocky i dagens Selfie. Min mamma brukade säga att det bästa man har sätter man på bordet. Så väl det stämmer här.
Lite tid för fotande blev det också.
Omoget hjortron.
Ännu en vy över Narvik.
Vi fortsatte upp mot den lilla sjön och stannade till en stund för lite vila och för att bestämma hur vi skulle fortsätta.
Något, som har dolts av molnen, gjorde sitt bästa för att titta fram.
En fin rastplats på andra sidan men vi stannade på vår sida av sjön. Vi kom fram till att medan William tog sig upp till en topp, som inte var lika långt bort som Tøttatoppen, skulle vi andra fortsätta längs den lite lättare leden med en bred och fin väg i en inte så kuperad natur.
Men gissa vem som blev alldeles förvirrad och väldigt olycklig när hans favoritperson plötsligt gick ifrån honom. Gunnel var osäker på om vi ens skulle få med Rocky på vår fortsatta vandring men det gick ganska bra. Visserligen var han stressad och försökte hela tiden komma upp på höjder längs leden för att leta efter sin älskade William. Men efter ett tag blev han lite lugnare och accepterade att gå med sin matte, som när inte William är med (han bor ju inte hemma hos sin mamma längre) är den han älskar mest.
Utsikten från där vi gick var inte heller dålig så vi kände oss nöjda med vårt val. När vi reste vidare var det över Hågolandsbron där nere vi åkte. Världens vackraste bro enligt vissa. Lite fakta följer nedan för den som är intresserad.
Hålogalandsbron går genom den djupa Rombaksfjorden i Narviks kommun i Norge. Den kallas för ”världens vackraste bro” av både lokalbefolkningen och teknikfantaster. Det här är Norges näst längsta hängbro. Huvudspannet mäter 1 145 meter och bron förkortar vägen mellan Narvik och Bjerkvik med 18 kilometer. Med sina 179 meter över havsytan smälter bron väl in i det omgivande bergslandskapet med den välkända toppen ”Sovande drottningen”. I rollen som projektingenjör har COWI bidragit med grundläggande design och detaljplanering av bron. Arkitekter för projektet är DISSING+WEITLING. /https://www.cowi.se
Vårt boende natten innan ligger längre in i fjorden på den sida bron leder till.
När jag och min syster hade gått en bit delade sig vägen och jag sa att vi måste komma ihåg varifrån vi kom. Gunnels lösning var att jag skulle ställa mig och peka ut riktningen medan hon tog en bild 😀 Vi behövde inte den bilden när vi gick tillbaka men det är aldrig dumt att vara försiktig och förutseende.
En pekbild till men den här gången var det av glädje för att någon hade hittat påsen med Rockys godis, som Gunnel hade tappat, och hängt upp den väl synlig. Precis här skildes vi från William tidigare och ni ser hur Rocky direkt har ställt sig där för att vänta och spana.
Vi visste att William snart skulle komma dit så Gunnel och Rocky stannade kvar (som om det fanns ett val för Gunnels del) medan jag med min nu rejält onda högerfot (inte den stukade) började en långsam nerstigning i förväg för att inte sinka de andra jättemycket. Man ska gå in nya skor och kanske särskilt vandringskängor innan man ger sig ut på riktiga äventyr men eftersom jag hade fått förhållningsorder av sjukgymnasten att minimera mitt gående och nästan inte hade promenerat alls det senaste halvåret så var kängorna helt oanvända innan den här resan. De första två dagarna var de jättesköna men sedan började jag få alltmer ont ovanför hälen och ett skavsår som blev en blåsa på lilltån. Fördelen med det var att den smärtan fick min stukade fot att kännas bra. Senare varierade jag mellan walkingskorna och kängorna och då gick det bra.
Rocky tittade faktiskt efter mig när jag gick men brydde sig inte särskilt mycket. Han skulle vänta på sin idol.
Det var fortfarande mulet men molnen hade höjt sig något och en del fjäll började framträda längre bort.
Här kom de andra ikapp mig och nu var vi nästan nere vid parkeringen. Det som kallades gejser verkade inte ha varit igång den här dagen för på parkeringen var det helt torrt.
Det var en skön förmiddagsutflykt, om man bortser från fotproblem och det tycker jag vi gör, och nu var vi redo för resten av dagens upplevelser.
Det blir en hel del bilder från bilen under färd.
Vi stannade till vid Sami shop Heia efter några timmars färd. Inte för att vi var så sugna på att gå in i den stora turisfälla, som ett antal ihopsatta tält utgjorde med massor av väldigt dyra varor, utan i första hand för att naturen var så vacker och för att det var skönt med en rast. Vi kom dit samtidigt som en buss med spanska turister svängde in men vi väntade ett tag innan vi tittade in i den stora souvenirbutiken och slapp trängas jättemycket.
Några naturbilder från platsen.
Jag och William turades om att sitta fram och det fotades rätt friskt från både fram- och baksäte. Inte helt optimalt kanske men en del bilder är ändå värda att ha kvar. Nedan följer ett antal sådana bilder och om ni blir trötta på fjäll finns ju alltid möjligheten att skrolla snabbt förbi.
Nästa stopp blev vid Skibotn camping, eller rättare sagt vid den laddstation för Teslor som låg tvärs över vägen. Medan bilen fick sitt batteri laddat gick vi ner till campingens strand och hittade en del fina motiv. Strandskator t ex.
Måsar fanns det så klart också och medan de vuxna seglade omkring, vilandes utan anststrängning på vindarna, sprang ett gäng ungar omkring på den lilla stranden. Campinggästerna befann sig bara någon meter därifrån men det verkade fungera bra.
Rocky – bästa fotomodellen. Men ser det inte ut som om han lipar åt mig 😀
Det är inte lätt att fota i motljus och fjällen blir mest som siluetter.
Efter ca en halvtimme var vi och bilen klara för avfärd igen och strax efter 19.00 var vi framme vid vårt väldigt fina boende i Manndalen. Men först ännu en bild tagen från bilen.
Som ni kanske har lagt märke till försvann molnen mer och mer ju längre dagen led. Vi kom till en underbart vacker plats och solen gjorde sitt bästa för att förstärka det intrycket. Bilden med bilen är från kvällen då vi anlände och de andra från morgonen därpå.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Norge är vackrare än Sverige. I alla fall om man gillar lite dramatik i landskapet. Lite senare under resan träffade vi några danskar som sa att de hade varit vid Kebnekaise och blivit förvånade över att de fjällen liknade Norge. Men i övrigt har vi visserligen vackra men inte alls lika dramatiska och spännande fjäll. Men trots det så är det i Östersund jag ska bo och det är där jag älskar att vara.
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Hej! Har fått mail från er både igår och idag – detta är inget eller något jag känner till eller hört talas om, något måsta ha blivit något fel hos er. Tacksam för att ni omgående tar bort dessa mail och min mail-adress.
Tack på förhand. Med vänlig hälsning – Barbro Carlberg – Klippan
GillaGilla
Hej!
Jag har ingen som helst anledning att locka någon till min blogg som inte själv har valt det. Jag har en väldigt liten blogg utan vinstsyfte, bara för skojs skull, och har aldrig själv lagt till någon i någon slags blogglista. Men jag har sett att ni är inlagda som följare och det är något jag inte har haft något med att göra. Jag kan inte säga hur det har gått till men ni måste kunna gå in och avfölja, kanske via mailet som ni har fått. Jag kollade lite snabbt och lyckades inte ta bort er från maillistan men jag ska testa igen. Men kanske är det lättare om ni själva gör det. Som sagt, jag har ingen aning om hur ni har hamnat som prenumeranter. Jag känner ju inte er och det vore konstigt om jag bara på måfå skulle lista någon hos mig. Hoppas att det löser sig och att ni lyckas avfölja mig. Jag ska försöka hitta en lösning men jag vet inte riktigt hur.
Mvh
Ingrid
GillaGilla
Jag lyckades ta bort er från maillistan till slut men som jag skrev i förra svaret på kommentaren så har jag absolut ingen aning om hur ni har hamnat där.
Ha en bra dag!
Ingrid
GillaGilla
Hej Ingrid! Har heller ingen aning om hur vi hamnade hos dig. Min tanke är nu att något gått fel hos – WordPress – då dottern med familj, i går kom till England och vi har kontakt via WordPress. Den norra delarna av Sverige – Norge är jättevackra. Vi har varit där 9 gånger, från norr till söder, och har också besökt Nordkap, Treriksröset osv.
Stort tack för att du fixade detta. MVH – Babs Carlberg.
GillaGillad av 1 person
Även dag 5 höll samma höga standard som tidigare dagar. Så bra att din systerson hade koll på vandringar som skulle passa er alla. Trots allt är det så att vi kan ha olika förutsättningar och klara olika mycket. Nu blev det bra trots trilskande fötter.
Stackars Rocky som blev övergiven en kort stund av sin favorit men jag är säker med att det inte gick någon större nöd på honom. Miss T brukar titta långt efter Husse om han avviker tidigare från våra promenader.
Dagens bilder är lika fina och vyerna är fantastiska! Vilken tur att Rockys godisväska kom tillrätta.
Önskar en god kväll nu!
Kram
GillaGilla
Ja, den blev väldigt bra och det var skönt att vädret blev bättre. Ibland kan två envisa systrar behöva någon som säger till dem att de inte klarar allt 😀 Rocky dyrkade verkligen William och ibland var det nog lite väl mycket kärlek han gav. Nu är de hemma och William har åkt hem till sitt. Ordningen återställd och säkert som vanlig.
Tack! Det finns gott om vackra vyer i Norge och även i Sverige 😀 Det var fint att se att någon brydde sig tillräckligt för att hänga upp den lilla väskan.
Tack Znogge och detsamma!
Kram
GillaGilla
Sanslöst vackra bilder! Så roligt att Rocky är så fäst vid din systerson. Det är roligt när djur utser någon de älskar mest. Bilden där ni alla var med och Rocky satt på bordet var jättefin!
Kram
GillaGilla
Tack Marie! Vi förstod inte riktigt vad som fick Rocky att dyrka William men han kände nog någon slags samhörighet eller så luktade det helt enkelt gott om William 😀 Klart att bilder blir fina när Rocky är med 😀
Kram
GillaGilla
Verkligen vacker natur att njuta av och ni hittade så många trevliga rastplatser med passande vandringar.
Stackars Rocky … klart han ville följa med William 🙂
Så många fina bilder … och visst funkar det att fota även under bilresan!
Kram
GillaGilla
Jag tror att det blev vackrare ju längre norrut vi kom 😀 Stanna måste man titt som tätt när själva resan är målet och det var inte svårt att hitta fina platser. William tyckte nog ibland att det blev lite väl kärleksfullt men jag tror att han samtidigt gillade det 😀 Det var ju bara en period innan han kom hem till sig själv.
Tack Anki! Du har säkert massor av foton som du har tagit genom rutan i husbilen så du vet hur bra det kan funka.
Kram
GillaGillad av 1 person
Jag kan bara uttrycka mig i en kort mening: jag blir stum och ordlös inför allt det vackra. jag finner inga ord. Men du vet vad jag tycker! Rocky är en charmgosse som bara genom fotona har vunnit mitt hjärta. En cool kille som vet vem han gillar bäst i hela världen! Jag vete sjutton omjag inte stannat kvar däruppe, hittat en lappgubbe som hade ett rum över i sin hytta. Kramen
GillaGilla
Tänk då att var mitt i allt det vackra. Den upplevelsen är väldigt stark och mäktig.
Rocky är en stilig och väldigt charmig vovve som brukar gilla alla. Men under den här resan var det främst William som gällde. Och det visade han tydligt.
När min son och jag åkte här var hans spontana reaktion i Norge ”varför bor jag inte här?”. Men vi åkte söderut från Narvik då och den här gången svängde vi norrut.
Du skulle ju vänta tills du har reinkarnerat för att flytta upp och känna frihet. Men vad ska du då med en lappgubbe till. Köp en fjällko i stället, du som verkligen gillar kor 😀
Kram
GillaGillad av 1 person
Haha, du har så rätt, gubbarnas tid är över forever! Vid närmare eftertanke väljer jag nog en skäggig getabock! Älskar getter mer än kossor
GillaGillad av 1 person
Bilder av fjell blir det aldri for mye av. Herlige landskap du viser fram, her har dere mange minner å se tilbake på til vinteren.
GillaGilla
Det är fantastiskt vackert i landet du bor i. Kanske kan du inspireras att göra den där resan du nämnde. En fin resa, kanske tillsammans med Bella…och kanske Hailey 😀 Nu har jag fått massor av nya minnen och genom bloggen håller jag dem vid liv 😀
GillaGilla
Underbara bilder och jag älskar när molnen slickar topparna. Ljuvliga vyer också. Tack för ögongodis! Vi har engelska vänner som reste med husbil i både Sverige och Norge. De tyckte Sverige var bäst på alla sätt, men Norge var vackrast.De tyckte till slut det blev jobbigt att det bara blev vackrare och vackrare, de blev överväldigade efter varje krök. Att känna så dag ut och dag in under ett par månader.. det blev jobbigt 🙂 Jag vill verkligen uppleva de ljuvliga norska vyerna en dag.
GillaGilla
Ja, visst är det läckert med molnstrimmor bland topparna 😀 Kul att du gillar bilderna. Jag förstår precis hur dina vänner kände. När vi kom tillbaka in i Sverige var det faktiskt som en lättnad att slippa sitta beredd med kameran hela tiden för att inte missa något. Men för oss var det en mycket kortare period så vi hann aldrig riktigt tröttna. Lustigt att du skriver så här när jag precis har publicerat nästa inlägg där jag skriver att det dök upp nya vackra vyer precis hela tiden. Kanske längtar du efter lite svalka någon gång och gör den resan norrut. Om bara vädret är ok skulle du absolut inte ångra dig 😀
GillaGilla
Så fina foton. Vilken oförglömlig tripp ni beskådar genom ögat och kameralinsen. Underbart att vi får ta del av allt detta vackra.
Kram
GillaGilla
Tack! Jag är så glad att du hänger med 😀
Kram
GillaGilla
Jag njuter av bilder och text. Tack för att du delar med dig.
GillaGilla
Roligt att du gillar inläggen. Det är mycket för min egen skull jag skriver och lägger in så många bilder. Bra att kunna gå tillbaka och minnas 😀
GillaGilla
Oj, oj, oj … vilka vyer. Jag kan nu också konstatera att Norge är väldigt, väldigt vackert. Och jag är bara på dag fem, anar att jag kommer att få se ännu mer vackra vyer 🙂
Men stackars Rocky när William försvann på en egen tur. Kan tänka mig att han blev överlycklig när dom träffades igen. Jag måste också säga att jag tycker bilderna från bilen har blivit väldigt bra. Förstår att det ”knäpptes” från både fram och baksätet.
Kram
GillaGilla
I jämförelse med Norge ligger Sverige lite i lä när det gäller fjällvärlden. Visst är det vackert i Sverige men på ett annat, lite mjukare sätt. Om du orkar ta dig igenom fler inlägg så kommer det många dramatiska fjäll och även en del annat 😀 Rocky ville inte gå någonstans utan William men efter ett tag var han ok med att hänga med oss. Men han visste exakt var han skulle ställa sig och vänta när vi kom tillbaka.
Visst är det lite förvånande att det går att fota med skapligt resultat från bilen. Det var skumpigt och rutorna var inte rena men ändå blev en del av bilderna riktigt fina.
Kram
GillaGilla