Den här dagen hade jag sett fram emot för nu skulle vi komma in i den riktiga fjällvärlden, något som ni vet att jag gillar. Min syster (Gunnel) och hennes son (William) hade aldrig varit här tidigare men för mig var det minst tredje gången jag åkte den här sträckan. Jag vet inte riktigt om jag som barn kom hit så därför är jag lite osäker. Den långa sjö vi åkte längs med heter Torneträsk och är Sveriges sjunde största sjö. Lite synd är det att den har fått ett så trist namn för det finns inget som påminner om ett träsk med den. Som ni ser passerade vi norska gränsen den här dagen och då kändes det som om vi närmade oss målet. Men det var ännu väldigt långt kvar till Nordkap. Den röda markeringen visar var Abisko turiststation finns och där tillbringade vi ett antal timmar med att vandra och njuta av allt.
Efter frukosten i Kiruna gjorde vi oss i ordning för vidare färd mot dagens mål, Hergot i Narviks kommun i Norge. När vi närmade oss fjällen började knäppandet från min och Williams kameror medan Gunnel körde. Vädret gav oss inte de bästa förutsättningarna men man kan ändå få en aning om hur fjällen och Torneträsk samverkade för att ge oss fina vyer.
I Abisko stannade vi vid turiststationen för att därifrån först följa en led ner mot sjön. Leden började med en passage genom starten på Kungsleden.
För att fortsätta på Kungsleden går man genom den här fint dekorerade tunneln. Tänk att den har fått vara oklottrad sedan jag sist var här för två år sedan, då med min son.
Men vi gick inte genom tunneln utan fortsatte åt andra hållet och kom fram till den plats där älven Abiskojåkka tar sig vidare från ett sprängt hål genom berget under vägen…
…och vidare genom kanjonen mot Torneträsk.
Leden var i början anpassad för funktionsnedsatta personer och en sådan satsning är alltid kul att se.
Bevis på att vi var i Abisko nationalpark. Fjället i bakgrunden heter Nuolja och där tog jag och min son liften upp för två år sedan och fick en vidunderlig utsikt över Lapporten, Torneträsk och alla omgivande fjäll. Den här gången var det inte lika frestande eftersom sikten inte var lika fantastisk och dessuton kan Rocky inte åka i en öppen sittlift. Men vi blev väldigt nöjda med dagen i alla fall.
Hoppa upp och sätt dig på den där stenen, sa Gunnel till mig och jag lydde snällt. Där blev jag fotad av båda mina reskamrater. Man måste ju ställa upp om man ska begära att de ska posera för min kamera. Jag ska tillägga att det var länge sedan jag hoppade upp eller ner till något men jag klev upp via de stenar som syns på sidan.
Vi fortsatte att följa älven och leden.
Efter en stund kom vi till den plats där älv och sjö möttes.
Där tog vi lunchpaus och William monterade sin kamera med en fördröjd automatik. Söta Rocky tittade undrande ner i sin lilla utflyktsskål och funderade kanske på varför han inte fick smaka samma goda mackor som vi åt. Men sedan mumsade han ivrigt i sig det han erbjöds.
Bada!? Jag kommer inte ihåg om det blev ett bad för honom här men jag är säker på att han fick gå i om han ville.
Vi kom tillbaka till turiststationen, där vi så klart passade på att besöka toaletterna, och vi tog bilen några minuter för att på andra sidan vägen gå en fin led mot den lilla sjön Vuolep Njakajaure. Vi gick växelvis genom fjällbjörksområden och öppna ytor och det fanns mycket att titta på och fotografera.Här är det nog alla rödbläror bland de små björkarna som är i fokus för min syster.
Eller kanske hon också fotade en av alla de fina exemplar av svarthö som växte längs leden.
Sikten var tillräckligt bra för att vi skulle se en hel del av fjällen och när vi kom ut på de öppna ytorna kom den där härliga känslan av lycka till mig. Vilken ynnest att få återkomma hit och uppleva det här igen.
Är man i Abisko så ska man självklart fota Lapporten. Den var inte helt fri från molnen men det gjorde inget. Egentligen är jag inte så imponerad av just den turistattraktionen men det är den som är den mest välkända vyn härifrån.
Vyn från den lilla sjön mot fjällen är minst lika fin.
Från Vuolep Njakajaure gjorde leden en vid sväng mot Abiskojåkka och där kom vi in på Kungsleden och följde den tillbaka. Nu har jag alltså vandrat på Kungsleden vid två olika tillfällen. Men jag är inte säker på att engagerade Kungsledenvandrare tycker att det räknas. Vid meditationsplatsen vände vi ner mot utgångspunkten igen. På stenen finns texten ”Den längsta resan är resan inåt”.
Det kom små lätta skurar emellanåt och här började det regna lite mer, vilket syns på bilden. Vatten på linsen.
Men vi var glada ändå och efter en stund upphörde regnet igen.
Dags för den dagliga (nästan) selfien. Marken sluttade så därför ser jag mycket kortare ut. Det skiljer en cm mellan oss systrar och inte så mycket som man kan tro när man ser bilden. William däremot är betydligt längre än någon av oss tanter.
Rocky tittar ut över älven där den snart rinner in i kanjonen.
Jag ville helst komma så nära vattnet som möjligt men eftersom min syster har större problem med svindel än jag och Rocky blir rejält olycklig om William går en bit ifrån honom, så stannade de andra på leden…
…medan jag lämnade dem för ett tag och gick vidare på klipporna. Vi möttes igen på leden längre fram.
Vatten i rörelse är alltid fascinerande och jag skulle lätt kunna fastna på en sådan här plats länge. Men vi skulle åka vidare och jag nöjde mig med att ta den tid jag kände räckte för att uppleva det bubblande, skvättande och forsande vattnet. Själva kanjonen, med de spännande klipporna, var också värda att titta lite extra på.
Strax efter Abisko ligger Björkliden och där ligger en av de vackraste laddplatserna för Teslor som vi besökte. Just Tesla har ett väldigt bra utbyggt nät av sk superchargers även i hela norra Sverige så det var aldrig några problem att hitta dem. Vi behövde aldrig köa heller. Även andra bilar kan utnyttja de här laddstationerna men då måste de ha en särskild app eftersom de inte blir igenkända av systemet så fort sladden sätts i. Det gick både snabbt och var väldigt enkelt att ladda bilen. I Norge var det minst lika tätt mellan laddstationerna och där är tydligen Tessla ett väldigt vanligt bilmärke. Lite synd att vi inte hade bättre sikt här.
Det var inte långt till norska Gränsen och här kommer fler bilder tagna från bilen. Sist jag åkte här behövde vi visa covidbevis och legitimation men nu var det fritt fram.
Vi kom fram till vårt airbnb-boende i Hergot strax efter 18.00 enligt mobilens och google maps tidslinje. Där hade vi den här utsikten. Tyvärr med kapade toppar men molnen ger en viss dramatik, som också är fin, till vyn.
Vi bodde trångt men med ett stort fint badrum och det var inga problem med att sova så nära varandra.
Här bodde även jag och min son för två år sedan men då i en annan del av huset. Jag tror att Rosa, som värden heter, har fem uthyrningelägenheter totalt i huset och i två små stugor vid sidan av.
Efter den här dagen sprack molnen upp mer och mer och vi hade ett fantastiskt väder under så gott som hela Norgedelen av resan.
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Slike elver er flotte å følge. Trist at sola ikke skinte når dere var der så dere kunne ta dere et bad også. Jeg elsker å bade ute i elver og vann. Nå har det vært så kaldt om natta og kommet mye regn, så badetemperaturene er blitt lave her hvor jeg bor. Håper de kommer tilbake.
GillaGilla
Ja, det syns inte hur turkos vattnet i kanjonen var och ännu mer färg syns när solen skiner. Jag hade en liten tanke om att bada i Torneträsk eftersom tre generationer (manliga sådana) i familjen har badat där och gjort en grej av det. Men fy, vad kallt det var och det hade inte varit mycket bättre med solsken. Jag hoppas att du får tillbaka din sköna badtemperatur. Jag ligger ju lite efter i läsandet och för mig har du nyss badat 😀
GillaGilla
Lite sämre väder dag fyra men lika vackra vyer och fina naturupplevelser ändå. Jag tänker att så länge det inte ösregnar så är men tacksam. Vid vandring måste det vara behagligt med lite svalare väder ändå. Förstår att ni fick bättre väder sedan resten av resan vilket kanske inte var helt fel.
Kram och god onsdag!
GillaGilla
För min del gjorde det inte så mycket och inte för de andra heller. Jag har sett samma platser i solsken och hade gärna velat att de också fick göra det. Men det var fint ändå. Det regn som kom bekom oss inte nämnvärt men det var skönt att det bara var skurar. I kommande inlägg är det mycket bättre väder 😀
Kram och detsamma!
GillaGilla
Vägen mellan Kiruna och Riksgränsen minns jag med glädje … såå fin upplevelse med vackra vyer och många stopp för renarna som inte hade någon brådska 🙂 Såklart fotade även jag Lapporten … men någon vandring blev det tyvärr inte, så tack för att du delar med dig genom alla fina bilder!
Kram
GillaGilla
Ja, det är en fin väg att åka på men tyvärr uteblev renarna den här gången. Eller rättare sagt de var för långt bort för att fota från bilen. Vandringen kan man se som en bonus och en extra glädje att kunna genomföra. Men mycket kan ses och beundras från bilen eller vid korta raster så alla kan få en fin upplevelse 😀
Kram
GillaGillad av 1 person
Så var det när vi åkte med husbilen … Lasse fick uppleva det mesta från billen … och jag gjorde egna utflykter med kameran … sen tittade vi på bilderna tillsammans och jag berättade. Funkade bra 🙂
GillaGilla
Tack! ❤
PS Hur lång tid tar det att ladda bilen? (undrar jag som kan noll om elbilar)
GillaGilla
Det är säkert olika beroende på bilmodell och laddare. Tessla har superchargers och något annat har jag inte varit med om. För att komma upp i ca 80% tog det mellan 30-40 minuter beroende på hur mycket som fanns kvar innan. På slutet gick det långsammare så att ladda 100% tog ca en timme. Men det rekommenderas inte att alltid göra så. Men har man laddat fullt ska det inte vara några problem att köra minst 40 mil under normala förhållanden. Det är ungefär så mycket jag förstår efter att ha varit med om en resa.
GillaGilla
Det är verkligen helt fantastiska vyer, nästan så man har svårt att fatta att det är samma land som jag bor i. Tänker på hur platt Skåne är.
Kram
GillaGilla
Ännu finare var det i Norge 😀
Kram
GillaGilla
Så glad jag är för att jag får följa med. Många bloggare har skrivit om de där områdena men jag gillar ditt sätt att berätta så det är faktiskt första gången jag läser allt och njuter av bilderna! Tack!
GillaGilla
Jättekul att läsa dina snälla ord 😀 Jag har full förståelse om alla inte har ork eller lust att ta sig igenom mina långa inlägg. Jag skriver i första hand för mig själv, för att minnas, men blir så klart jätteglad om det upskattas av andra. Så tack!
GillaGilla
Sagolikt vackert, om jag reinkarnerar så ska jag baske mig bo uppe i Lappmarken. Snacka om att känna sig fri! Klart man vänjer ju sig, men ändå…Svarthö såg ut som en vacker blomma, varken hö eller svart, men jag har för länge sedan insett att namnen på växter ofta är totalt missvisande. Rödbläran slutade blomma här strax efter midsommar..
Allt levande rinnande vatten är ljuvligt och fotona är så fina. Och ni är alla glada, semesterglada! Nu läser jag vidare
GillaGilla
Hahaha, varför vänta tills du reinkarnerar? Men nu bor du så fint och nära din familj så kanske är det faktiskt bättre att vänta 😀 Svarthö har jag mig veterligt aldrig sett förut men med hjälp av appen, som du tipsade om, fick jag fram namnet. Fin är den och varken svart eller höliknande. Rödbläran blommar här hos mig fortfarande men kanske inte så länge till.
Vi hade vatten i närheten under i stort sett hela resan och det har alltid en stark dragningskraft på mig. Glada var vi och väldigt nöjda med vår resa 😀
Kram
GillaGillad av 1 person
Glömde, du sa att det var trist att sjön kallas träsk, o det stämmer ju, eftersom vi vant oss vid att träsk är ågot svampigt fult och kletigt där man fastnar med stövlarna om man går, typ som en myr fast värre. Kom att tänka på finska Enare träsk som är en stor sjö, jag googlade och oj så vacker och stor sjö det också är. Så det är nog däruppe man bestämt sig för att säga träsk om vackra sjöar…
GillaGilla
Kanske ordet träsk har en annan dialektal betydelse så långt norrut men visst låter det lite fel i våra öron. Det finns bevisligen minst två träsk som är stora, vackra och klara sjöar.
GillaGillad av 1 person
Fantastiska vyer ni bjuder oss på. Jag inser att det är synd att jag aldrig gett mig ut på en sådan resa, det ser fantastiskt ut!
GillaGilla
Tack Mia! Det är aldrig för sent och man behöver inte klättra uppför för att hitta fantastisk natur att njuta av 😀
GillaGilla
Jag har också reagerat på namnet Torneträsk för träskmarker förknippar jag med något annat. I min ungdom gick jag faktiskt också en liten bit på Kungsleden mellan Kvikkjokk och Saltoluokta. Minns att det var hisnande vackert så visst förstår jag din fascination för fjällvärlden. Och nu fick jag lära mig en ny växt, svarthö. Lite ovanligt namn på en fin blomma.
Lite lägre moln den här dagen men fina bilder ändå. Och moln ger dramatik åt landskapet och lyfter fram naturens färger.
Nu måste jag vila inför nästa etapp, det tar på krafterna att vandra i fjällvärlden 😉
Kram
GillaGilla
Jag har funderat på om ordet träsk har en annan dialektal betydelse där uppe i norr men jag har inte orkat leta fram hur det förhåller sig. Men vad kul att du har gått en bit på Kungsleden och fick ta del av den vackra fjällvärlden. Fjällhö har jag inte heller varit medveten om förut men här växte den nästan överallt. Precis som Torneträsk har den ett lite trist namn.
Vi hade en fin dag trots att det kom lite regn och man kan nog inte begära solsken i hela två veckor. Klokt att vila efter de här ansträngande etapperna 😀
Kram
GillaGilla