Vilka härliga minnen och vilka fantastiska upplevelser den här resan har gett mig och mina reskamrater. Två veckor som började med gråväder och regn i luften och som efter några dagar bjöd oss på mestadels sol och alldeles lagom vandringstemperaturer. Nu är jag hemma igen men min syster, Gunnel, och min systerson, William, är just nu på väg på sin sista etapp på ytterligare 64 mil. Jag har inte längtat hem ett dugg förrän sista resdagen men som vanligt var det otroligt skönt att sjunka ner i min egen soffa och börja försöka sortera alla minnen. Något som har fått vänta tills nu eftersom annat har varit prioriterat under resan. För min del blev det 375 mil totalt och för de andra två blev det ytterligare 128 mil.
På kartan nedan ser ni vår resrutt första dagen. Det blev ganska många mil (47 totalt) eftersom vårt huvudmål, Nordkap, ligger så långt norrut och de första dagarna fick bli lite av en transportsträcka. Men William letade upp ett fjäll, som inte låg alltför långt från rutten, och vi var alla pigga på att klättra uppför Borgahällan, vid Borgafjäll.
Vi visste att det var en krävande klättring och därför konstaterade vi att vi går så långt vi orkar och tycker känns lagom. Vi hade inga ambitioner att nå toppen och kanske var det lika bra när man ser att sikten där uppe var obefintlig. Under hela resan har många foton tagits genom bilrutor och jag tycker att det har fungerat ganska bra.
Leden började nere i dalen där vi alla tre tog på oss våra vandrarkängor, fotade lite och gav oss iväg på vårt första äventyr.
Rocky undrade nog vad som skulle ske och hela resan, med mycket bilåkande, många både korta och långa stopp med olika aktiviteter och olika boenden varje natt, var något helt nytt för honom. Anledningen till att han fick komma till min syster var ju att hans förra matte tyvärr inte orkade med att aktivera honom men nu har han upptäckt att han älskar att bada och han är i betydligt bättre form och får all stimulans han kan önska. Upplevelserna de här två veckorna var nog mestadels väldigt spännande och förhoppningsvis roliga även för honom men det måste ha varit väldigt konstigt att plötsligt bli en resande vovve. För att han skulle trivas på sin plats i bilen hade min syster sedan tidigare bäddat med stora, sköna kuddar och en väldigt mjuk filt. Han gillar nämligen att lägga huvudet på kuddar. Jag har aldrig sett en så inbjudande bädd i en baklucka förr.
Vi tänkte ta oss upp till den lilla bergsskrevan, där ni kanske ser en liten snöfläck, och nöja oss med det.
I början var stigen fin och lätt att ta sig fram på. Marken var nästan helt täckt av hönsbär med sina fina vita blommor. Jag valde att alltid bilda eftertrupp eftersom Rocky har utvecklat en nästintill fanatisk kärlek till William och helst vill nosa honom i knävecken hela tiden. Schäferdelen i honom vallade oss alla men det var hans älskade William som var den viktigaste. Hans person. Min syster, Rockys matte, kommer strax efter för honom och jag var bara en person som existerade och accepterades (jag fick lite gos också).
Den fina stigen blev lite mindre fin och ibland lite svår att hitta.
Att stigen både var stenig och med många rötter, samtidigt som den bitvis var brant, var förväntat men när den gick över stenar som nedan kändes det lite jobbigt. Men skam den som ger sig och vi fortsatte, fortfarande med målet att nå snöfläcken.
Jag kanske ger intryck av att vi led oss igenom den här vandringen men så var det absolut inte. Lite strapatser ingår oftast i fjällturer och vi tyckte alla att det var en fin naturupplevelse, även om den senare under resan kändes ganska blek i jämförelse.
Ibland är det bra att det finns träd att hålla sig i. Jag gjorde likadant för att inte snubbla ner i bäcken.
Leden fortsatte på andra sidan bäcken och vi lyckades ta oss över torrskodda.
Lite närmare målet.
Strax efter platsen på förra bilden sa min kloka systerson ifrån. Han hade sett att vi tanter, mest jag, kämpade med både ork och underlag och han påpekade insiktsfullt att vi måste ta oss ner också och att det var en ansträngande vandring även neråt. Vi instämde ganska tacksamt. Men jag tyckte att stigen såg fin ut så jag ville ändå gå en liten bit till bara för att se hur det förhöll sig. Den var bara fin upp över nästa krök och där övergick den i en inte så trevlig stig igen.
Vi hade ändå tagit oss upp en bra bit och det kändes bra att sätta sig ner och äta våra mackor.
Jag passade på att fota några Lineor när jag ändå befann mig på marknivå.
På nervägen tog vi det försiktigt för att inte halka eller snubbla men det gick väldigt bra och för Rocky kom belöningen. Vi blev alla tre lika glada som han av att se på hur han njöt.
Inte lätt att skaka av sig vattnet när man står mitt i det.
Två nöjda och glada systrar efter ett litet kraftprov. Rocky var också ganska glad och nöjd.
Vi for vidare mot Storumans camping och en väldigt fin campingstuga. Vi var väldigt nöjda med dagen och såg fram mot allt som väntade senare. För övrigt kunde Storuman erbjuda den godaste veganska pizza jag någonsin ätit.
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Vilket fantastiskt stopp det blev och så många fina bilder, både på er resenärer men också den vackra naturen! Så skönt för Rocky att han hamnade hos din syster och att han får den aktivering som han faktiskt behöver och förtjänar. Han är en stor hund och behöver röra på sig. Man kan nästan känna hur han njuter där av badet!
Kram och god söndag nu! Ja, välkommen hem dessutom 😀
GillaGilla
Det blev väldigt bra att stanna till där och vi hade faktiskt tur med vädret även om det var grådisigt. Regnet satte igång strax efter att vi hade åkt iväg igen. Rocky hade en väldigt omtänksam matte som gjorde sitt bästa förr och nu är hon fortfarande en del av hans liv och får se hur bra han mår. En glädje för alla inblandade 😀
Tack och detsamma! Och tack för välkomsthälsningen 😀
Kram
GillaGilla
Vad härligt att få läsa och se bilder från din resa! Rocky måste vara lycklig över alla äventyr, precis som ni andra. Ska bli spännande att se mer av resan framöver!
Kram
GillaGilla
Kul att du tycker det 😀 Rocky har varit både väldigt glad och ibland lite ängslig över vad vi har utsatt honom för men totalt sett har han nog haft en fin upplevelse 😀
Kram
GillaGilla
Du/ni är grymma!
En gång har jag promenerat/vandrat på en led som var otroligt stenig och det passade mig inte alls – vill helst ha mjuka skogsstigar.
De senaste åren har jag sett på bilder från andras fjällvandringar att lederna på många ställen är väldigt steniga och tror att det bästa för mig är att njuta av andras fina bilder. Som nu alltså. 🙂
GillaGilla
Tack Barbro! Pepp är alltid trevligt och stärkande 😀 Jag vill också helst ha fina och mjuka stigar men samtidigt vill jag ju upp på höjder. Då får man ta det goda med det lite mindre goda och jag brukar alltid tycka att det är värt besväret. Men det är inte dumt att hänga med på de vandringar andra gör heller och jag får ju följa med dig och andra på många trevligheter 😀
GillaGillad av 1 person
Vilken fantastisk vandring, tänker att det är tjusningen att en inte riktigt vet vad som gömmer sig bakom nästa krök. Låter som det var ett bra ställe att stanna och sedan vända neråt. Kul med Rockys glädje också!
GillaGilla
Den här vandringen var lite i kämpigaste laget men vi kom i alla fall ganska högt upp. Det var tur att min systerson var klok nog att stoppa sina envisa följeslagare. Rockys badglädje gjorde oss alla lika glada 😀
GillaGilla
En jättefin första etapp och en härlig vandring blev det! Även om vädret var grått så blev det fina bilder. Mysigt med Rocky som ser så snäll och go ut!
GillaGilla
Det var en bra början på resan och en skön vandring, även om den var lite väl krävande. Gråväder kan också ha sin charm och här gjorde det inget eftersom vi i alla fall inte kom upp på någon topp. Det är lite magiskt när toppen omsluts av moln. Rocky är en jättefin och snäll vovve och för honom var det mesta nytt och spännande 😀
Kram
GillaGillad av 1 person
Endelig er du hjemme igjen! Jeg har ventet spent på å få se hvordan det er nordover på deres reise. Jeg har ikke kjørt bil lenger nord enn Trondheim, men har tatt fly til Svalbard med mellomlanding i Tromsø. En gang skal jeg kjøre nordover, men da må jeg ha god tid og en stor dose tålmodighet. Jeg synes det stort sett er sånn med stier. Poff så er de brått borte. Gleder meg til fortsettelsen av turen deres.
GillaGilla
Haha, du får vänta lite till på att få se resan i norra Norge men om några dagar kommer inläggen från Narvik och norrut. Det är så fantastiskt vackert så du borde absolut resa dit någon gång. Men å andra sidan så är hela Norge vackert 😀
GillaGilla
Nä men nu jäklars! Hade ingen aning om att ni redan skulle iväg, jag kom ihåg fel, att ni skulle åka i slutet av juli! Men vad gör väl det, ni kom ihåg att komma iväg och det var ju viktigare. Hur gammal är Rocky, hunden med de vackra ögonen? Han måste ha fått sitt livs resa! Underbart att se. Och bara glada miner, och envisa människor som bara ska ta sig uppför…
Neråt är kanske mindre flåsigt men ack så mycket vanskligare..en käpp skulle vara en bra medhjälpare. Magiska vyer, det är ju så självklart så jag höll på att glömma nämna det. Nu läser jag vidare…
GillaGilla
Vi har både åkt iväg och kommit hem igen och det är inte lätt att hålla koll på allt som alla gör 😀 Men nu är du med och du är så välkommen.
Rocky är drygt fem år och hade aldrig badat utomhus innan han kom till min syster. Nu har han ett väldigt bra hundliv. Hans förra matte älskade honom och tog väl hand om honom men hon orkade inte och var stark nog att sälja honom till någon som skulle kunna ge honom ett aktivare liv. Hahaha, jag skrattar åt din beskrivning av oss. Envisa är vi och upp vill vi men det finns begränsningar även för oss. En käpp eller stavar skulle nog underlätta på vissa delar av de leder vi går men jag vill inte släpa på dem när jag inte behöver dem. Än så länge klarar jag mig något så när. Vyerna blir alltid bäst när man är på en höjd 😀
Kram
GillaGillad av 1 person
Nu har jag startat med att läsa om er härliga resa till Nordkap. Det kommer att ta tid för mig men jag kommer att njuta i fulla drag av din reseskildring. Kommer kanske inte att skriva kommentarer på varje etapp då dom blivit många och jag kommit efter 🙂
Så härligt att se Rockys glädje och att han älskar vatten! Måste vara underbart för honom att få vara med på ett så härligt äventyr. Att få ta ut sig ordentligt. Han är verkligen en ljuvlig hund.
Låga moln på er första etapp men jag har anat att det kommer att bli klara fina dagar längre fram och hisnande vyer. Nu vidare mot etapp 2.
Kram
GillaGilla
Det är jättekul om du vill hänga med hela resan men ta det i den takt du orkar och du behöver absolut inte kommentera på alla inlägg.
Rocky är en glädjespridare och du vet ju att om hunden och eventuella barn är glada så blir andra också glada 😀
Det var varierat väder så länge vi var kvar i Sverige men sedan flödade solstrålarna mot oss i stort sett hela tiden. Vi hade verkligen tur med den detaljen 😀
Kram
GillaGilla