Obildbar

Så känner jag mig efter den här väldigt trevliga men för min hjärna även ganska jobbiga dagen då vi gav oss ut på en fjärilsutflykt. Men jag bestämde mig ganska snabbt för att inte försöka lära mig allt som i första hand mannen i ljusblå t-shirt och keps så engagerat berättade för oss om fjärilar. Vid sådana här tillfällen önskar jag att jag inte hade så dålig koncentrationsförmåga och att min hjärna inte skulle bli så trött. Men jag tror inte att någon märkte något och tack vare att jag inte lyssnade aktivt kunde jag ändå ha behållning av dagen och inte bli alltför dimmig och bortkopplad. Det är ju faktiskt egentligen kul att lyssna på någon som på ett lättsamt och pedagogiskt sätt berättar om ett stort intresse. Jag och en av mina döttrar har flera gånger konstaterat att nördar ofta är väldigt intressanta att lyssna på.

Vi träffades på en parkering i Östersund för att sedan gemensamt ta oss ut mot en plats i närheten av Brunflo kyrka. Tydligen var det en kvinna på länsstyrelsen som hade bestämt att vi skulle åka dit men hon dök själv aldrig upp. Två av de ansvariga och vi andra stod där och skulle bestämma hur vi skulle samåka då jag förstod att ingen visste riktigt vart vi skulle. Jag var den enda som dels hade kollat in kartan innan jag åkte och dels hade kunskaper om området efter att ha bott i närheten. Ganska ofta promenerade vi med hundarna där så jag visste precis vart vi skulle. Det blev alltså jag, tillsammans med tre medpassagerare, som körde först och visade vägen. När vi kom fram stod några andra redan där och väntade och så började vår spaning efter fjärilar.

Det var mycket mer sol än förväntat och trots en svalkande vind blev det ganska varmt att vara på den relativt lilla yta vi var på. Några fjärilar sittandes på blommor fanns det inte en chans att hitta och hinna fota eftersom vi var alldeles för många som gick omkring och skrämde iväg dem. Men några gick med stora fjärilshåvar och lyckades fånga några exemplar. Därför har jag bara dåliga foton där olika fjärilar är fångade i plastburkar. Det var inte lätt att samtidigt hålla burken stilla, fota med en hand och lyckas trycka på avtryckaren precis när fjärilarna satt stilla. Jag rekommenderar att ni inte klickar på bilderna för att förstora dem för då blir de bara ännu suddigare.

Jag försökte memorera namnen men, som rubriken antyder, försvann de snabbt ur mitt minne. Jag vet nu i alla fall att dagfjärilar har små klumpar längst ut på antennerna. Det har inte nattfjärilar men ingen regel utan undantag. Dessutom flyger nattfjärilar, som är flera hundra olika arter, inte enbart på natten. Jag lyckades också lära mig att pärlemorfjärilar ofta bara har en vit kant runt vingarna och i övrig kan de vara orangea och bruna i olika kombinationer. Det finns väldigt många olika sorters blåvingar och oftast är det bara hanarna som har den blå färgen medan honorna är mer bruna. Sedan har jag bara fragment i minnet av vad som sades om vitfjärilar och andra sorter. Alla fjärilar släpptes så klart ut i frihet efter en liten stund.

När ett gäng naturintresserade människor träffas blir det så klart en del prat även om blommor, bevarande av ängar, fåglar, bin etc. Men vi hann med en hel del annat prat också och särskilt under vår ganska långa lunchpaus då vi slog oss ner i mossan i skuggan. Då hängde jag med bättre. När vanliga samtal förs och jag inte behöver koncentrera mig på att få in kunskap, då låter min hjärna mig hänga med ganska bra. Det var det som faktiskt fick mig att anmäla mig till en fältvandring i ängs- och betesmarker nu på onsdag kväll. Till viss del också för att vi ska träffas hos några som jag inte direkt känner men som vi ofta träffade ute på hundpromenader eller när de var ute i området där vi bodde för att sköta om sin skog. Därifrån ska vi utgå och sedan dra oss ner mot mitt barndomsparadis (som blev mitt vuxenparadis). Det lockade en hel del.

Det fanns andra varelser att titta på än bara fjärilar och de var lite lättare att fota.

Jag ska erkänna att jag ett tag var så trött i huvudet att jag nästan ångrade att jag följde med på den här utflykten men totalt sett blev det ändå en kul och intressant dag. Det var så många trevliga människor i gruppen och det vore inte helt fel att vara lite social ibland, bara inte för ofta 😀


En kommentar

  1. Lite blandad upplevelse tolkar jag det som. Fina fjärilar och jag tycker du fick till bra bilder utifrån förutsättningarna. Jag ägnade en bra stund åt en fjäril härom veckan, kommer bilder på den på måndag tror jag.. den ser ut som en av dina. Hoppas kvällen blir lugn och fin!

    Gilla

    • Ja, precis så var det men jag kände ändå att det var värt att vara med och att det var mer trevligt än jobbigt. Tack! Bilderna blev ok med tanke på omständigheterna men det är mycket roligare att kunna fota fina fjärilar när de har landat i blommor. Det blir kul att få se dina fjärilsbilder 😀 Kvällen blev både lugn och fin 😀

      Gilla

  2. Fina bilder ändå, jag älskar hästar så roligt att få se dom också. Jag tycker du är duktig som ger dig iväg trots att hjärnan kanske inte orkar. Det är bra att vara social emellanåt, det bästa är att få bestämma själv när/om man orkar.
    Kram

    Gilla

    • Tack Marie! Jag tycker om hästar men kanske inte lika mycket som jag gillar hundar och katter. Men fina är de och jag fick chansen att klappa en av dem lite på mulen 😀 Jag känner mig faktiskt ganska duktig som deltar i det här men jag tänker att om det inte blir bra så behöver jag ju inte hänga med fler gånger. Nästa aktivitet blir lite annorlunda, mer som en promenad genom markerna och inte så många deltagare.

      Gilla

  3. Igenkänning. Klarar inte av memorera så mycket numera.
    Vi två här hemma har också konstaterat att nördar som pratar om sin ”grej” är intressanta. Det spelar nästan ingen roll vad det är som de har snöat in på, deras engagemang och kunskap känns fascinerande ändå.
    Kram/Barbro

    Gilla

    • Det är bara att acceptera att det är så det är.
      Jag tror att vi fascineras just av faktumet att de är så engagerade. Det är roligt att ställa följdfrågor och få veta mer om olika ämnen när någon är så kunnig. Men tyvärr håller det inte så länge och då är jag lite rädd för att det ska verka som om jag blir uttråkad. Då är det bättre att ingå i en grupp som man kan gömma sig lite bakom 😀
      Kram

      Gilla

  4. Ömsom vin, ömsom vatten då. Lagom är bäst tänker jag även när det gäller eldsjälar. Jag hamnade en gång på ett föredrag om stenar hos fältbiologerna. Tre timmar berättade en eldsjäl om stenar. Vi kan väl säga som så att efter en halvtimme stängde jag av och orkade inte mer. Så urbota tråkigt och ointressant tyckte jag medan en del av åhörarna satt som tända ljus. Skönt att ni hade en ganska så lång fikapaus för den behövdes nog.

    Önskar en fin söndag nu!

    Kram

    Gilla

    • Ja, så var det men eftersom det avslutades så trevligt så kände jag att jag vill göra minst ett nytt försök.
      Det är skillnad på föredrag och ett samtal och ämnen man kanske själv inte är så engagerad i. Jag skulle också snabbt ha tröttnat på att lyssna länge när någon pratar om stenar. Även innan jag fick mina koncentrationsproblem. Men då kanske jag hade tyckt att det var lite mer intressant om jag hade kunnat ställa frågor och kanske kunnat styra in på lite mer intressanta delar av ämnet. Men hur som helst så är tre timmar alldeles för lång tid att prata om ett ämne man inte kan mycket om. Fjärilar är lite lättare att tycka om att titta på och att lära sig lite om. Ja, matpausen var välbehövlig med både vätske- och födopåfyllning 😀
      Tack och detsamma till dig!
      Kram

      Gilla


Lämna ett svar till Znogge Avbryt svar