Det var inte en dag som många skulle kalla sommardag men vad gjorde det att det bara var ca 10 grader och mulet med några regnstänk emellanåt när allt var så trevligt ordnat? Ingenting, och från början blåste det inte vilket kan vara ganska avgörande. Lite vind kom senare i samband med lite mer regn men då hade det viktigaste i programmet redan avklarats. Jag är inte ironisk när jag kallar det för ett fint och kul firande en skön dag.

Jag hade precis klivit ur bilen när ett gäng medlemmar i MC-klubben, som hade ett speciellt uppdrag, kom körandes förbi och in på Jamtli.

På torget, och på andra platser, hade föreningar informationsbord och bl a uppmärksammades diverse funktionsnedsättningar. Men man kunde också ägna sig åt t ex porslinskrossning, fiskedamm, lyckohjul och att åka i den gamla karusellen. Jag stannade till en stund vid djurskyddets lilla bod där jag pratade bort en liten stund och kelade med den kisse som hade fått följa med. De som var där kom från katthemmet och jag vill så klart stödja dem. Jag köpte en söt liten katt i betong och la på lite på det begärda priset.

Volontärandet är nog över för min del. Det var länge sedan jag var där och tyvärr har jag konstaterat att den lilla hjälp jag och min kropp klarade av nu har minskat och att det inte är värt följderna. Men jag bidrar på andra sätt, tex genom att delta i en del undersökningar som genererar småsummor till katthemmet. Många av de nätbutiker jag ibland handlar från är anslutna till ”sponsorhuset” och allt jag handlar där ger också lite bidrag till den förening jag har valt, katthemmet. Man blir förvånad när man ser hur många butiker som deltar i det här, även olika apotek finns med. Så det är en bra möjlighet att bidra utan att det kostar något. Jag och katthemmet får alltid halva ersättningen var men när min summa är uppe i 200 brukar jag klicka i att jag skänker även de pengarna.

Jag gillar gamla handelsbodar och allt som brukar finnas där. Min favorit är den i Gamla Linköping men att komma in i JP Gulles handelsbod var också en trevligt upplevelse. Personalen ställde gärna upp som motiv och jag köpte en handgjord tvål som tack.

Senare skulle det bli en veteranmopedkavalkad och här stod alla gamla moppar uppställda i väntan på den.

Det var ett tag kvar tills firandet från scenen skulle börja så jag gick en liten promenad mellan alla gamla gårdar från olika tidsepoker. Jag har tagit med er på en omfattande vandring här i ett tidigare inlägg så nu koncentrerar jag mig på djuren. Den här söta tjurkalven kan väl ingen motstå. Han och (kanske) hans mamma och moster hade det bra vid Lillhärdalsgården.

Minns ni att jag åkte till bloggvännen Anita i Fisksjön för några veckor sedan och att vi bl a besökte Håsjö kyrka? Anita berättade då att kyrkan på Jamtli är en exakt kopia och nu fick jag det bekräftat av kvinnan, som syns lite otydligt i bilden. Kopian är också väldigt fin men är absolut inte lika vackert belägen som originalet och har inte samma vackra röda färg eller det fantastiska klocktornet bredvid. Jag kunde inte komma in och titta i kyrkan eftersom det pågick drop in-vigslar så det får bli en annan gång.

Men vilken tur att jag inte kunde komma in i kyrkan för i stället kom jag precis lagom vidare för att delta i buföringen. En lång svans av människor följde efter när getterna skulle föras till sitt sommarbete. Kanske något som görs varje dag här och det får nog mest ses som en liten hint om vad det innebar förr. I rask takt gick getterna och alla vi andra (som synes gick jag mest på sidan av gruppen och inte i kön och det var jag inte ensam om) runt en stor del av området och kom så småningom till det fina, gröna sommarbetet.

Kulning är en gammal lockteknik som användes på fäbodarna förr och har kommunikation över långa avstånd som främsta syfte./kularkraft.se

Jag hann få med kulning i en liten filmsnutt för att illustrera det som hörde till livet på fäbodarna och buföringen.

Fina hästar betade lite längre bort.

Nu var det dags att gå till scenen där programmet började kl 12.00. Snart hördes trummor från Hemvärnets musikkår och där kom de gående fram till scenen. Jag har satt ihop ett litet potpurri av några framträdande där både Svergies nationalsång och Jämtlandssången ingår. Den som känner sig hugad kan få en liten aning om vad som bjöds men stillbilderna kan också räcka bra för det syftet.

Det hölls en del tal och det var bara bra och lättlyssnade tal. Det mest efterlängtade hölls av vår, Repuliken Jämtlands, president Eva Röse. Det kan inte ha känts lätt att efterträda Ewert Ljusberg men hon gör det med den äran. Hennes tal bjöd både på humor och ganska mycket allvar. Hon framhöll allt vi i Sverige har och tar för givet, att vi t e x har friheten att själva välja mycket i vår vardag och att vi lever i fred i en demokrati med allt som hör till. Men efter varje mening om vilka förmåner vi har la hon till ”än så länge”. Jag nämner det för att ni ska förstå skrattet till hennes slutord i klippet nedan.

Flera av de som höll tal framhöll att Sverige firar 500 år men då, när Gustav Vasa kröntes, tillhörde Jämtland och Härjedalen fortfarande Norge. Sverige ockuperade ”oss” i två perioder under den tiden men det var först vid freden i Brömsebro 1645 som vi blev en del av Sverige. Vi i de här landskapen har alltså 122 år kvar till vårt 500-årsjubileum. Men det sägs med lite humor eftersom vi så klart numera alla är svenskar, även om det faktiskt finns de som tar vår republik på fullaste allvar. Jag är en stolt jämtlänning men jag ser vår republik och vår president mer som roliga traditioner och något som ger oss en gemenskap.

Trio Quinta spelade bl a två stycken av Wilhelm Peterson-Berger och det är musik jag känner igen och tycker om.

En organisation som hyllades med en flagga och som jag redan från start har känt en stark stolthet över, trots att jag inte har deltagit, var ”Hej Främling”. Emma Arnesson heter eldsjälen som helt ideellt satte igång verksamheten alldeles i närheten av där vi bodde. Om jag hörde rätt så finns nu Hej Främling i 50 olika orter.

Hej främling startade 2013 som ett litet initiativ som ville göra skillnad för nyanlända som bodde på Grytans flyktingförläggning utanför Östersund. Genom enkla hälsofrämjande aktiviteter möttes människor med olika bakgrund för att må bra tillsammans. Idag finns vi på flera platser i Jämtland Härjedalen, då liksom nu så bjuder vi in alla som vill till våra aktiviteter som alltid är gratis och öppna för alla./hejframling.se

Emma Arnesson tar emot flaggan av vår landshövding Marita Ljung.

Och så kommer vi till MC-klubbens uppdrag. Varje år får, enligt traditionen, privatpersoner önska sig en flagga och jag har tidigare hört att det enda krav man måste uppfylla är att ha en flaggstång. MC-klubben tilldelas dessa flaggor på nationaldagen för att sedan åka ut i länet och leverera flaggorna. Ett trevligt uppdrag som ger bra uppmärksamhet till dessa personer och deras klubb och som även skänker glädje till mottagarna. Kanske blir det fikastunder och fina möten när flaggorna levereras.

Som ni kanske såg i filmklippet ovan regnade det både under nationalsången och Jämtlandssången och när vi sjungit klart reste sig majoriteten och gick därifrån. Så även jag. På väg därifrån mötte vi något besvikna moppeförare som såg hur all deras publik nu övergav dem. Men det fanns säkert många kvar och det var säkert de som verkligen var intresserade. När jag kom tidigare var det inga som helst problem att hitta parkering men nu var det något av ett trafikkaos så förmodligen lockade resten av programmet många besökare. En programpunkt var Emil i Lönneberga och en annan Teaterföreningen Arnljot. De och även annat var säkert värt att stanna en stund till för. Men jag kände mig nöjd med dagen och åkte hem till kaffe och lite lugn och ro.

Eva Röse nämnde Jamtelagen och så här lyder den.