Det är inte någon händelse eller skeende i mitt liv som plötsligt övergick till något dramatiskt. I stället är det naturen och dess samspel med vädret som gav mig så olika upplevelser under samma promenad. Jag gjorde som jag skrev om i förra inlägget och återvände till Andersön för att leta upp de sista fem stolparna. Den här gången parkerade jag på den östra sidan, där det är lä när västan tar i och ryter. Det var samma vind som dagen innan men det kändes inte när jag kom ut på den här långa stranden.
Bofinkar och koltrastar sjöng vackert för mig och längre bort hoade en ringduva. Den sjunger inte vackert så jag kallar det lätet för hoande. Men det kan ju inte den rå för och jag blir ändå glad när jag hör den. En liten bofink satt stilla en kort stund och såg ut att äta något från en grankvist. Kanske något kryp som fick sluta sina dagar där.
Jag blir lika fascinerad varje gång över hur dessa träd klarar sig när halva rotsystemen hänger fritt eller har tagit stöd av stranden. Förmodligen är det vindar och vatten i form av vågor och kanske kraftigt regn som har gröpt ur jorden och eftersom de står kvar så stadigt så måste rötterna på andra sidan ha vuxit sig väldigt kraftiga som kompensation.
Men här uppe på höjden kan definitivt inga vågor ha varit delaktiga i urgröpandet.
Långt där borta finns Östersund och i förgrunden syns Frösön till vänster och Annersia till höger
Jag hade inte kollat in alla stolpars placeringar i detalj innan och jag blev lite förvånad över att en av dem var placerad på ett för många väldigt svåråtkomligt ställe. För att komma dit måste man ta sig ner i en rejält brant backe och lite senare klättra upp för en lika svår och brant stigning. Jag tvekade en stund men stakade sedan tankemässigt ut en sicksackbana nerför där jag skulle kunna hålla mig i små träd och stadiga buskar. Jag har tillsammans med min man valt den stigen några gånger förr men har oftast gått den mer lättgångna stigen högre upp. Ner kommer man som bekant alltid på ena eller andra sättet men man ska ju helst göra det i ett helt stycke.
Jag pustade ut när jag hade klarat den pers som i ungdomsåren inte hade varit någon match. Väl där nere gick jag på en fin stig vid ännu en lång strand. Här började jag ana förändringen i vattnet längre bort.
Efter en stund lyckades jag med hjälp av buskar dra mig uppför den backe jag skrev om och fortsatte på stigen bort mot de två återstående stolparna. Minnen finns överallt och här finns ett av många bra blåbärsställen längs stigen. Jag vet inte varför men i en speciell backe stannade alltid våra två hundar när det var säsong för blåbär. Där stod de och mumsade i sig de goda bären och kunde ha gjort så väldigt länge om inte vi hade tröttnat och velat gå vidare. Självklart stoppade vi också i oss blåbär men vi hann oftast inte äta så många innan särskilt Kasper tittade förebrående på oss och tydligt visade att det var meningen att vi skulle plocka åt honom. Snälla och lydiga som vi var delade vi då med oss och fördelade det mesta skörden till våra vovvar. Blåbär är avgiftande och fulla med antioxidanter så det var säkert bra för deras magar. Av vad jag såg igår verkar det bli en hel del blåbär i år.
Sista stolpen stod ute på Käringnäset och här dånade och röt vindar och vatten tillsammans. Det gjorde inget eftersom jag hade fått upp värmen på vandringen hit. Det var faktiskt skönt att känna svalkan (ca 10 grader i luften) ett tag.
Lugna och spegelblanka vatten är fantastiskt vackra men den dramatik som bjöds här visade att naturens skönhet kan variera och ge oss många olika häftiga upplevelser. Som vanligt när det gäller natur och foton så kan inte verkligheten ges riktig rättvisa. Vågorna var större, dånet från när de slog mot stenarna och vindarnas kraftiga susande var en mäktigare upplevelse än det som syns här. Men det räckte med en stund av den upplevelsen.
Lika häftig som dramatiken vid Käringnäset, lika rogivande var den känsla jag fick av att komma in i den täta och förhållandevis tysta skogen. Bara fågelkvitter och mina egna steg hördes och det var som bomull i mitt huvud. Jag hade inte velat vara utan dramatiken och dånet med vågor som slog mot klipporna men det var möjligheten att kunna välja hur länge jag stannade där som gjorde att det blev en positiv känsla som stannade kvar.
Ett fint möte i skogen och ännu mer rofylld lycka.
Ett annat kul möte, i alla fall ur min synvinkel, blev det när jag klev över en låga (dött träd som fallit till marken i skogen). Ett gäng myror sprang omkring på den men en av dem höll sig ganska stilla och jag satte mig ner på knä för att försöka få den på bild. Ni kan se hur den, kanske ilsket, vänder sig om för att protestera och nästan ställer sig helt upp för att jaga bort mig. Jag förstod vinken och lät den vara ifred.
Det som är utblommat behöver inte vara trist och fult. Kanske kan de orden appliceras även på oss människor.
Jag hade valt stigar som tog mig närmaste vägen tillbaka och det gav mig en välgörande skogspromenad. Men det var inte så dumt att återigen komma ut till lugnet på den östra stranden. Tänk att det kan vara sådan skillnad från vindarnas och vågornas rytande på den norra sidan. Inte alls konstigt men ändå en märklig känsla.
På stranden växte den här lilla skönheten. Någon sorts vicker tror jag att det är men vilken vet jag inte. Jag känner igen Kråkvicker och Skogsvicker men det finns fler sorter. Den här är verkligen fin men den får klara sig utan namn här.
I dag är det Sveriges nationaldag och jag tänker att jag ska ta mig till Jamtli och delta i firandet där. Det brukar vara trevligt. Här är det ca 10 grader och inte ett dugg sommar men kanske kan värmen i firandet ändå ge lite sommarkänsla. Jag önskar alla er andra en fin nationaldag och de flesta av er bor i de delar av vårt land där ni ser ut att få både sol och värme.
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Härligt varierat inlägg tillika promenad.
Jag är också så fascinerad av de där rotsystemen. Vi har en sjö i närheten som ser ut precis som den du visar och där brukar jag gå och studera de där rötterna.
I Borås fanns det alltid flera olika nationaldagsfiranden men här i Tranemo finns det inga alls. Någon liten mysig plats hade ju (ev) varit fint att besöka – på denna solskensdag.
Tänk att du fixade den där branta sluttningen, både ner och upp med din fot.
Hoppas att du inte har fått sota för det idag.
Glad Nationaldag!
GillaGilla
Tack Barbro!
Visst är det märkligt att träden kan fortsätta må bra under de omständigheterna. Det måste vara så att de kompenserar med starka och stora rötter åt andra håll.
Alla kommuner anser sig nog inte ha råd att ha stora firanden. Men jag håller med om att något litet vore en fin gest. Solskensdag hade vi inte här men det var uppehåll nästan hela tiden 😀 Firandet på Jamtli var både fint och mysigt i alla fall.
Jag stod och tvekade ett tag innan jag började planera min nedfärd och långsamt tog jag mig ner. Foten blir bättre och bättre men jag är väldigt försiktig med den och idag känner jag inte mer av den än igår…tack och lov 😀
Tack och glad nationaldag till dig också 😀
GillaGillad av 1 person
En fantastisk promenad med varierade vyer och upplevelser, tack för att jag fick följa med. Här har jag ätit upp de få blåbären redan, tagit bort alla blommor jag sett för att gynna rötterna på de nyplanterade buskarna. Jag äter blåbär varje morgon så ska försöka få skörd så jag slipper köpa så mycket. Nästa år ska de få blomma hur mycket de vill och så ska jag bygga små hönsnät korgar att ställa upp och ner över dem så koltrastarna låter bli bären. Fantastiskt med rötterna, mäktigt!
GillaGilla
Kul att du hängde med på en lite kyligare promenad än du är van vid 😀 Du har så klart blåbärsbuskar med stora blåbär och förmodligen kan du plocka bär under en väldigt lång säsong, kanske hela året. Vilken lyx! Jag försökte mig på att ha några blåbärsbuskar här uppe när jag hade trädgård men det gick inte alls. Men försöka måste man ju 😀
Ja, visst är det underligt hur träden kan stå kvar. Rötterna åt andra hållet måste var urstarka som kompensation.
GillaGilla
Vilken promenad jag fick följa med på. Vackra vyer, dramatik i form av träd som nästan hänger i luften och vågor där jag tycker du lyckats alldeles utmärkt med att fånga dramatiken. Jag hör hur dom slår in mot land, nästan ryter. Och så plötsligt lugnet i skogen och lugnet på östra stranden. Och grattis till dig som lyckades ta dig till den svårbelägna stolpen. Det känns som foten blir bättre och bättre nu.
Hoppas du får en fin nationaldag i Jamtli. Här kommer det att bli torrt och varmt, a 24-25 grader.
Kram
GillaGilla
Ja, här var det dramatiskt på flera sätt blandat med en hel del lugn och ett fint skogsbad 😀 Det är inte lätt att trycka av i rätt ögonblick för att fånga vågorna men det gick ganska bra. Men effekten av att både se en större vy och att höra alla ljud går inte att förmedla.
Tack för grattis 😀 Ja, foten känns bättre för varje dag men jag är fortfarande väldigt försiktig. Men den klarar ganska många steg nu 😀
Firandet på Jamtli är verkligen fint och trevligt på många sätt. Några regnstänk fick vi men det mesta kom när jag ändå kände mig nöjd och skulle gå därifrån. Hoppas ni också fick en fin dag. Sommarvärme var det ju i alla fall 😀
Kram
GillaGilla
Som alltid lika trevligt att få följa med på dina promenader! Naturen är verkligen fantastisk .. och visst fascineras man av hur trädens rötter riktigt klamrar sig fast! Minns när vi var hos dig och vågorna var stora på ena sidan och betydligt lugnare på den andra. Här är det riktig sommar och i Bruksparken var det Nationaldagsfirande med flagghissning, tal och musik.
Jag tycker blomman ser ut som fjällvedel … vet att jag sett den förr, men bara en eller två gånger. Googlade och läste på Artdatabanken: https://artfakta.se/artinformation/taxa/astragalus-alpinus-221165/detaljer
Önskar dig en fin fortsättning på denna dag!
Kram
GillaGilla
Tack Anki! jättekul att du hänger med 😀 Träden måste ha anpassat sina rötter åt andra hållet så att de orkar hålla emot. Ja, när ni var här var det också blåsigt men som tur var blev det bättre på läsidan då också. Vi gick inte samma runda då men effekten var densamma.
Vad trevligt att du också fick ett fint nationaldagsfirande. Sommar hade vi inte här men det var ändå skönt…tills regnet kom 😀
Ja, naturligtvis är det en fjällvedel och nu när jag ser namnet så minns jag att du har upplyst mig om den tidigare. Men hjärnan är ju som den är. Kanske kan jag komma ihåg det till nästa år 😀 Tack för att du försöker få mig att lära mig olika namn igen och igen 😀
Tack Anki och detsamma till dig!
Kram
GillaGillad av 1 person
Uff er blåbærene kommet så langt allerede? Tror denne sommeren kommer til å bli over på et blunk, den kom så seint igang. Så heldig du er som så rådyret så nære. Det er ikke så ofte på disse tider av året synes jeg. Jeg skal prøve meg på en fjelltur til helga, så får stolpejakt være stolpejakt. De forsvinner jo ikke så raskt.
GillaGilla
Här går det undan och snart är blåbären helt mogna 😀 Har man massor planerat så går tiden väldigt fort och du verkar alltid ha fullt upp med kul grejer 😀 Hos mig är det lugnare, någon promenad och en del stolpjakt, men jag ser jättemycket fram emot resan norrut 😀 Rådjuret verkade inte höra mig förrän jag var tillräckligt nära. Men då fick det bråttom iväg. Jag hann precis knäppa en bild.
GillaGilla
Vilken härlig tur du bjuder på, jag hänger med från början till slut,och är nöjd med att slippa fundera på var jag ska sätta ner fötterna, jag kan bara fokusera på de vackar omgivningarna! Tur du klarade dig utan incidenter, tycker du ska vara försiktig nu så du inte skaffar dig några fler blessyrer innan din längre utflykt i sommar! Men det är ju lätt att säga…
Jag har också sett blåbären förbereda sig, hoppas inte det blir långvarig torka som äventyrar skördarna. Kramen
GillaGilla
Ibland kan det vara skönt att bara hänga med via någons blogg och här var det bitvis lite svårt att ta sig fram. Men det gick bra och sedan kunde jag också fokusera på det fina 😀 Jag är väldigt försiktig och kanske är det större risk att jag ramlar på slätt och platt underlag för där tänker jag inte hela tiden på var fötterna sätts ner.
Här har det inte varit riktigt lika torrt men jag såg på nyhetsmorgon i morse att det varnas för skogsbränder även här nästa vecka. Vi får hålla tummarna för att folk är riktigt försiktiga och för att inga stora maskiner ger gnistor ifrån sig.
Kram
GillaGillad av 1 person