Jag ska inte skriva så mycket om alla känslor som kom mer än att jag blev förvånad över hur ledsen jag har varit. De känslor som min dissocierande hjärna oftast blockerar blir helt klart starkare och vinner kampen just de här dagarna. Men jag är glad för det. Jag vill känna mig ledsen för att jag saknar min man och gör det fortfarande fast det har gått nio år sedan vi sa hejdå och han inte kom tillbaka.
Förra året var jag och mina närmaste på Varbergs kusthotell och firade min 60-årsdag och tack vare allt som hände då kom inte de här känslorna fram mer än med någon kort glimt. Vi nämnde så klart hans namn eftersom de som var med, förutom jag, var hans barn, svärson, syster och svägerska men det var ändå glädjen och firandet som mest tog upp tankarna. Jag trodde nog att känslorna och saknaden skulle mildras med åren men så är det inte och det vet alla som saknar någon älskad person.
Min man förstod inte det vackra och fina med odlade, köpta blommor och just därför plockar jag helst en bukett till honom när jag har möjlighet att komma till minneslunden just den här dagen. Jag hittade delvis utslagna liljekonvaljer, en blomma som är speciell för mig eftersom min man alltid lyckades hitta sådana till min födelsedag, och fyllde ut buketten med gullvivor och några knoppiga midsommarblomster. Helst skulle jag ha haft en gran- eller tallkvist i mitten men det glömde jag bort att titta efter.
Den här buketten blev den jag tog med till minneslunden men innan jag gjorde klart den tog jag bort några blommor till en egen liten bukett. Det kändes fint att vi delade på hans bukett.
En kall och blåsig sista maj placerade jag den annorlunda buketten mitt bland alla rosor och andra vackra buketter. Jag lyckades med nöd och näppe tända ljuset och placera det under den vindskyddande kåpan i en ställning. Det kanske blåstes ut ganska snabbt men det brann i alla fall medan jag var där och tyst berättade för min man om vad som i stora drag hänt våra barn sedan sist.
Sedan gick jag och letade upp några stolpar i ett skogsområde i närheten.
Morgonen därpå, min födelsedag, gick jag ut på en tidig morgonpromenad (med mössa och vantar och med några få snöflingor som yrde omkring mig). Jag som alltid blir glad av att komma ut i naturen kände mig bara ledsen men återigen kändes det helt rätt och jag försökte inte skjuta undan den känslan. Två eller tre dagar per år kan jag gärna känna så här och sedan återgå till att vara glad. Resten av dagen gick åt till att prata i telefon. Roliga, fina samtal med både vänner och släkt. Alla mina tre barn och min lillasyster sjöng för mig och ni kommer kanske ihåg att för mig och mina systrar är det ekorrn satt i granen som gäller. Men den traditionen har jag inte fört vidare till mina barn så där blev det en blandning av annan antingen befintlig firarsång eller spontan improvisation. Det blev många skratt kan jag säga 😀 Efter 10 samtal var jag väldigt glad men samtidigt var mitt huvud både trött och dimmigt. Jag är den enda i min släkt som bor här uppe så några kalas blir det nästan aldrig.
I morse var allt som vanligt igen och temperaturen hade gått upp till hela fem grader när jag gav mig iväg på ännu en stolpjakt. Jag parkerade vid skidstadion och gick in i lä i skogen. Men först fotade jag Birger och ett gäng som värmde upp inför rullskidsträningen.
Jag var hos sjukgymnasten i början av veckan och eftersom vi konstaterade att jag nu klarar av lite mer belastning i de rörelser jag ska göra så kändes det som att nu händer det lite. Jag fick veta att jag inte förstör något i foten om jag överanstränger den. Det gör bara ont och tar längre tid för läkningen då. Jätteskönt att få veta. Dessutom är det bra att gå på stigar med ojämnt underlag så länge jag är försiktig. Perfekt att gå här alltså. Så här såg det ut bitvis men inte hela tiden och jag var väldigt försiktig.
Nästan hela tiden hörde jag ljudet av metall mot asfalt och jag korsade den slingrande skidbanan ett flertal gånger. De här tjejerna har precis kämpat uppför en rejäl backe och den ena dessutom utan stavar.
Idag gick jag nästan 7000 steg och det gjorde inte mer ont än tidigare dagar. Hurra, jag kommer att kunna vandra massor när vi reser norrut om en månad 😀
När jag var klar passerade jag Arctura innan jag kom fram till bilen. Ni som brukar titta på skidskytte har säkert sett bilder på det här vattentornet med restaurang i toppen.
Men kanske är den här vyn den man känner igen mer. Men då i ett vinterlandskap. I det vita tältet låg skidskytteelever och tränade på skytte. Så småningom måste de nog klara av att skjuta utanför tältet och hantera vindarna men kanske är de inte så långt komna i sin träning ännu.
Åt ett annat håll syns fjällen svagt bakom Frösön.
Jag har även träffat läkare på hälsocentralen i veckan. Jag har haft ett litet sår på kinden i minst tre månader och jag insåg nästan genast att det är ett basaliom, dvs en ofarlig cancersort. Men jag har inte orkat ta itu med det förrän nu och även om läkaren inte hade kompetens att säga vad det var så höll han med om att det är högst troligt att jag har rätt. Jag har tagit bort ett basaliom på ryggen för 10-12 år sedan och visste därför hur det yttrar sig. Så småningom får jag svar och då får vi se hur det ska tas bort. Det finns några olika alternativ. Jag hoppas det dröjer till efter vår resa. Många av er har säkert stött på det här antingen hos er själva eller hos någon bekant.
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Fint inlägg Ingrid. L i v e t . . .
❤
PS Gläds med dig och din fot. DS 🙂
GillaGilla
Tack Barbro ❤
Och tack för att du gläds för min fot 😀
GillaGilla
Jag tycker det är helt naturligt att bli rejält ledsen vissa dagar när känslorna faller över en. Det viktiga är att vi sedan kan bli glada igen. På något vis hänger det ihop. Ibland fungerar dock hjärna i stället som så att den inte tillåter att känslorna kommer fram utan effektivt blockerar dem. Kanske är det ett skydd för överlevnad, vad vet jag. Då tänker jag att är man inte riktigt ledsen är man kanske inte riktigt glad heller utan mer nollställd. Det kanske kan vara enklare men samtidigt är det så viktigt tror jag att kunna känna såväl sorg som glädje. Det låter kanske svamligt men jag tror att det finns många som omedvetet inte tillåter sig själv att känna känslor. Bara mina tankar. Hur som helst så tycker jag att du plockade en jättefin bukett. Inte kan köpta rosor slå en egenplockad bukett med vår- och sommarblommor. Hur fint som helst ❤
Fint att det blev trevliga samtal i samband med din födelsedag och att många hörde av sig. Säger ett sent grattis här nu.
Väldigt glädjande att höra att du klarar av att gå längre och längre med din fot. Det finns helt klart hopp om vandringar på er kommande resa och det förstår jag att du ser fram emot!
Kram och god kväll!
GillaGilla
Ja så är det men jag är ju lite speciell och fungerar ofta inte riktigt som de flesta. Oftast finns glädjen hos mig och den känslan är jag tacksam för att min hjärna inte blockerar. Den blockerar bara känslor som kan påvisa fara. Men de här dagarna klarar den inte av att göra det och det tycker jag är bra. Jag är väldigt tacksam för att jag kunde vara ledsen men att sedan glädjen kom tillbaka och nu är den förhoppningsvis här för att stanna 😀 I alla fall till nästa år. Det du skriver om att blockerandet är ett skydd för att överleva stämmer helt och hållet när det gäller mig. Men att jag i vanliga fall inte är ledsen påverkar inte min förmåga att vara glad men så är det säkert för många andra. Våra hjärnor fungerar så olika och det bästa vore så klart att alla känslor kom fram men att vi lärde oss att hålla tillbaka de mest destruktiva. Det du skriver är inte ett dugg svamligt utan något jag är helt med på…för andras del 😀 Jag kan inte påverka vad min hjärna vill blockera, det framkom tydligt när jag gick hos psykologen.
Tack Znogge! Buketten var precis så som min man hade gillat.
Tack för ännu ett grattis 😀 Anki röjde ju min födelsedag på fb så några grattis kom där också. Kul 😀
Jag är helt inställd på att kunna vandra ganska mycket när vi är på resa men kanske inte riktigt så mycket som jag skulle önska. Men vem vet?
Kram och detsamma!
GillaGilla
attInte konstigt att du känner dig ledsen sådana dagar när minnen kommer över dig. Sorg lindras med tiden men aldrig helt och det här skitvädret med storm och kyla gör det inte bättre. Så fin bukett du gjort. Inget är som vilda blommor men det händer lite nu när det är alldeles för kallt. Fint att foten verkar bli bättre och bättre och att du kan vandra mer och mer. Jättekram till dig och grattis i efterskott. ps Jag har varit till verkstaden idag för nu har jag fått punktering och måste byta däck. 2 veckor utan fel men nu var det färdigt igen.
GillaGilla
Nej, det är inte konstigt och kanske borde jag inte ha blivit förvånad. Som tur är återvänder mitt goda humör och min glädje efter de här dagarna 😀 Men jag har hört flera andra änkor säga att saknaden aldrig går över och det stämmer nog.
Tack! Buketten blev som han hade tyckt om. Det är härligt att känna att foten blir lite bättre. Det tar tid men så småningom ska den nog vara som den var förut. Tack för kram och grattis och jag fick ju ett grattis av dig på fb på rätt dag 😀
Attans att det ska vara så mycket krångel med din bil. Men nu ska det väl vara slut på eländet.
GillaGilla
Kände mig först sorgsen men sedan glad när jag läste ditt inlägg. Du beskriver dina känslor så fint. När jag ser buketten blir jag varm inombords. Den är otroligt vacker tycker jag. En egenplockad bukett med det som blommar i naturen just nu och så fint att ni lite kunde dela på buketten.
Och så får jag säga grattis i efterskott på födelsedagen. Och återigen, så glad över alla telefonsamtal och alla skratt.
Skönt också att läsa om dina framsteg med foten och 7000 steg, inte dåligt. Det ser bra ut inför din kommande resa.
Ha nu en fin helg!
Kram
GillaGilla
Vad bra att du snabbt blev glad för det var inte meningen att göra någon illa berörd 😀 Jag skrev mycket känslosammare inlägg när det var nytt och bloggen var en ventil som jag verkligen behövde. Numera blir det inte så ingående om känslorna. Buketten blev så som min man hade velat ha den men kanske saknades en grankvist. Han var ju skogsarbetare och gillade träd 😀
Tack för grattis! Numera firar vi inte med presenter förutom möjligtvis på jämna födelsedagar. Men vi ringer alltid om vi inte träffas. På födelsedagen vet jag att det är bäst att hålla sig hemma för att prata i mobilen medan jag går gillar jag inte riktigt. 7000 steg var en framgång. Kanske sotar jag lite för det nu men det kändes ändå jättebra. Tills vi ger oss iväg ska jag klara mycket mer 😀
Tack detsamma!
Kram
GillaGilla
Det är såklart inte ett dugg konstigt att du känner som du gör när den här dagen kommer … och så kommer det säkert att fortsätta, men kanske blir det lättare vartefter åren går. En alldeles underbar bukett, där varje blomma är plockad med ett minne och en tanke.
Så glad att se att din fot äntligen verkar ordna till sig … och säkert hinner den bli ännu bättre tills det är dags för resan.
Önskar dig en fin helg!
Kram
GillaGilla
Jag tänkte på dig en hel del och på att du förstår precis hur det är. Det är lättare nu men just de här dagarna verkar det bli ungefär likadant varje år. Men som jag skrev är det skönt att känna så och kanske är det lika för dig. Vi vill ju inte glömma och då känns det fint att sakna.
Ja, blommorna plockades med många tankar och känslor snurrandes i mig men buketten blev som han skulle ha velat.
Foten blev nog aningen överansträngd men det känns ändå att det går framåt och till resan ska den klara mycket mer 😀
Tack och detsamma till dig!
Kram
GillaGillad av 1 person
Det är just nu ganska mycket tankar om döden hos mig. Inte med så mycket sorg, utan mer som en förberedelse tror jag. Svårt att beskriva, men försöker samla tankarna till ett inlägg så småningom. Att gråta och låta sorgen ta överhand några dagar per år låter sunt tycker jag. Den behöver väl komma ut på något sätt och det finns väl inget rätt eller fel och inget facit på hur det ska gå till. Gläds åt din fots framsteg! Jag har tagit bort bacalcellscancer två gånger på benen. Önskar dig en skön lördag och tack för ett djupt och personligt inlägg!
GillaGilla
Jag tror att jag förstår något så när eftersom döden ofta är i mina tankar också. Den skrämmer mig inte och jag hoppas att den dröjer men det där med förberedelse finns även hos mig. Kanske får jag läsa mer om hur du tänker i ett senare inlägg och då kan jag kanske förstå om vi har liknande tankar. Jag tror också att det är bra att släppa fram de ledsna känslorna och tankarna några dagar och sedan känns det bättre igen. Det är inget jag gör medvetet men så är det nog för de flesta.
Jag gläds också och hoppas att foten ska klara alla strapatser på den kommande resan 😀
Ja, då vet du vad det är för något och jag tror att det är ganska vanligt. Gamla synder med solande som visar sig nu.
Tack Anna och jag önskar dig detsamma.
GillaGilla
En sådan sommarfin bukett du fick ihop! Helt underbar om du frågar mig. 😉 Sorgen efter en älskad make finns nog med dig livet ut – fast jag gissar att sorgen förändras över tid. Livet består av både glädje och sorg, hur skulle vi annars veta när vi är glada? I vår ålder har vi olika saker att minnas med glädje och sorg, jag uppfattas nog som en harmonisk person, men hamnar i negativa tankar emellanåt.
Jag önskar dig en fin söndag!
GillaGilla
Tack Mia! Den blev fin och precis som min man tyckte om 😀 Du har helt rätt i att jag alltid kommer att sakna min man och att förändringen är just att sorgen har övergått i saknad. Oftast är jag glad även när jag tänker tillbaka och det är ju fint att det är de fina minnena och känslorna som kommer till mig. Alla har negativa tankar ibland men så länge man inte fastnar i dem är det precis som det ska vara. Sedan finns det oändligt många nivåer av mående som tyvärr en del fastnar i men det är en helt annan sak.
Tack MIa och detsamma önskar jag dig!
GillaGillad av 1 person