I morse vaknade jag strax före halvsex och när jag drog upp rullgardinen såg jag det här. Det är otroligt härligt att gå ut tidigt en söndag och att nästan få vara ensam om att njuta av en underbar morgon. Jag gjorde mig snabbt i ordning, åt min frukost och gjorde mina fotrörelser innan jag kände mig färdig att ge mig ut i naturen. Men när jag skulle stoppa ner kameran i väskan kunde jag inte låta bli att gå ut på balkongen och fota. Den här vyn är så utjatad men den får bli lite mer utjatad. Det är nog inte sista gången.
Jag hade inte gått långt innan jag hade tur och kom undan med blotta förskräckelsen. Egentligen hann jag inte ens bli rädd utan kände mig mer förundrad över hur reaktionen blev hos en annan person. I höstas träffade jag en supergullig valp, en akita, och dess husse två gånger. Hunden visade att den ville hälsa och ni vet ju alla att jag blir lycklig varje gång jag får gosa med en vovve. Jag och ägaren hade båda gångerna trevliga samtal och jag blev glad när jag i morse såg vovve och husse komma gåendes mot mig. Hunden hade ett flexikoppel och linan var helt utsläppt, troligen fem meter. Jag hejade med ett stort leende när akitan tydligt visade att den ville till mig. Hussen var koncentrerad på sin hund och sa flera gånger ”hälsa, hälsa”, förmodligen för att det var ett intränat kommando. Jag kastar mig aldrig över hundar utan låter dem först nosa för att avgöra om de vill ha mer kontakt.
Men den här förut så gosiga vovven brast plötsligt ut i ett vrål (som jag uppfattade det) och försökte attackera mig. Hussen lyckades hålla emot och resultatet blev bara en rispa på ett finger. Vilken tur att jag inte hade hukat som jag så ofta gör utan hann backa. Jag blev mest förvånad över att hussen inte sa ett ord till mig eller tittade på mig. Han drog med sig hunden utan att fråga hur det hade gått och där stod jag med säkert gapande mun medan jag försökte stoppa blodet på fingret. Vilken tur att det gick bra. Lite sorgligt är det ändå att jag nu har varit med om två otäcka händelser med just akitor och känner att jag har fått fördomar mot den rasen. En annan sådan kom bakom mig och mina hundar i mörkret en gång och innan jag hann reagera hade den bitit Kasper. En lös bjässe till hund som för första gången hade lyckats öppna ytterdörren och rymma. Den var också snäll som valp och hälsade fint på mina hundar. Men det är en annan historia.
Jag bestämde mig för att gå till Ändsjön. Inte för att gå runt den, det hade nog varit lite för långt, men för att följa den en bit tillbaka hem. Jag satte mig ner på knä för att få med åkersenap, kabbeleka och bron och då lyckades en tidig motionär komma in i bilden.
Han var nog inte medveten om att han blev fotad och han passerade med ett glatt hej. I vanliga fall hade jag fortsatt runt sjön i högervarv men i morse följde jag spångarna åt andra hållet.
Jag kom fram till det nybyggda fågeltornet och stannade till för att se om det fanns något att se.
Det var väldigt lugnt, bara några måsars skrän i andra änden av sjön och så de här två figurerna. Det är svårt att se vad för sorts fåglar de är men den första kan kanske vara en brunand och i så fall troligtvis en hona. Eller så lurar ljuset mig så att det vita blir mörkt och i så fall är det en hane som simmar först och kanske kommer honan efter. Omöjligt för mig, som är en riktig amatör, att se men två fåglar är det i alla fall.
Speglingar. Man kan ana de två eventuella brunänderna och längre bort en annan rörelse i vattnet.
Ännu en väldigt otydlig bild men det här kan vara en dopping, kanske en skäggdopping.
Jag tror att jag ska hålla mig till speglingar i sjön när fåglarna simmar för långt bort.
Jag fortsatte och nu hade jag tur för andra gången. Det är inte spångat hela vägen men på ganska många delar av stigen. Här var spången fortfarande lite fuktig efter regnet som kom igår och jag gick försiktigt för att inte halka. Men den kloka intentionen försvann när jag plötsligt hörde storspoven på håll. Då tittade jag mig ivrigt omkring och glömde bort att jag gick på ett bitvis halt underlag. Jag halkade så klart till ordentligt och gjorde en rejäl piruett innan jag till sist fick tag i en buske som hjälpte mig att lindra fallet. Det gick fort men jag hann flera gånger tänka ”inte foten, inte foten, inte foten” och på något underligt vis lyckades jag hålla upp vänsterfoten under hela balansakten och även i fallet. Jag landade på händerna och höger knä och rullade sedan vidare till liggande på sidan. Men jag klarade foten!!! Att det blev mer smärta på andra delar av kroppen brydde jag mig inte så mycket om för det går över. Vissa kanske skulla tycka att jag hade otur flera gånger under den här promenaden men jag tycker att jag hade en otrolig tur båda gångerna. Tänk så illa det hade kunnat gå.
När jag hade kommit en bit från Ändsjön fick jag onda ögat av en jägare som kände sig störd av mig.
Överallt blommar harsyran. Söta små blommor.
En annan sak som gjorde mig väldigt glad idag var att den kisse, som min äldsta dotter har varit jourhem åt i flera månader, nu för första gången har låtit henne klappa honom. Från att inte ha vågat nästan någonting fick han idag för sig att han ville bli klappad och kelad med av henne. Från vildkatt till tamkatt och en riktig solskenshistoria. Det passar ju bra på mors dag när min dotter kanske kan anses vara hans fostermamma. Med den fina historien önskar jag alla mammor en trevlig mors dag.
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Men vilken händelserik morgon. Och vilken enorm tur att det gick bra, både i det dramatiska hundmötet och när du halkade. Men jag tycker nog att det var lite tråkigt av hundens husse att inte ens fråga hur det gick. Han kanske blev lite chockad själv. Och vilka speglingar. Bilderna ovanför och nedanför doppingen är magiska. Och vyn du säger är uttjatad kan absolut inte bli det. Den är fantastisk och för min del får du ta hur många bilder som helst på den.
Kram
GillaGilla
Jomenvisst, ibland händer det mycket på kort tid och när det går bra kan man ju skratta åt det. Men det var ett märkligt beteende från hussen. Nog skulle man väl fråga hur det gick och kanske be om ursäkt. Men det är nog så som du skriver att han också blev lite chockad och inte visste hur han skulle bete sig.
Jag som i höstas saknade spegelblankt vatten med speglingar har fått en hel del av den varan nu. Så nu är jag nöjd för ett tag 😀
Vad fint att du inte tröttnar på min balkongutsikt. Den lär komma med i fler inlägg 😀
Kram
GillaGilla
Snacka om tur i oturen, dubbelt upp. Hoppas verkligen att ägaren till hunden bara blev skärrad av händelsen, och att han frågar hur det gick nästa gång ni ses. Nu vet han hur hunden kan reagera och ser förhoppningsvis till att vara extra försiktig i framtiden när den ska hälsa på folk.
GillaGilla
Det var lite underlig reaktion hos ägaren eftersom vi har pratat med varandra tidigare och han vet att jag är djur- och framför allt hundvän. Hunden visade inga synliga tecken på att vara hotfull eller avståndstagande och jag gjorde som jag brukar, dvs lät den komma fram till mig för att nosa och själv välja om den ville bli klappad. Jag hoppas att det var en engångsföreteelse för annars kan det bli jobbigt för både hund och husse. Tyvärr lär nog jag inte vilja testa igen och det känns jättetrist att ha blivit påverkad så.
GillaGilla
Nu blev jag lite svettig – ”spännande” utflykt. 😉
GillaGilla
Ja, kanske lite för spännande 😀
GillaGilla
Han burde passet bedre på sin hund om den ikke er til å stole på.
GillaGilla
Jag förstår inte hur man kan låta sin hund ha helt utsläppt flexikoppel om man vet att den kan reagera så. Jag har svårt att tro att det var jag som sände ut felaktiga signaler för jag tror att jag har ganska bra koll på hur man är med en hund. Men det gick ju bra 😀
GillaGilla
Jag ryser när du berättar om hundmötet. Ja du vet ju varför. Så lätt att det kan gå fel. Samtidigt är jag så glad för de fina mötena som mitt svansbarn fick med dig och din son. Tack vare er, hänsynsfulla och inkännande. Jag hade aldrig använt flexikoppel på den hunden igen. Hoppas att hunden husse förstår det.
Vilka underbara bilder du bjuder på. Njuter och njuter!
Nu är det snart dag för mig att gå hem, sedan är jag ledig några nätter.
Ha en fin måndag!
Kram
GillaGilla
Åh Lotta, det går inte att jämföra för det var ett milsvitt annorlunda hundmöte. Alldeles för lång lina och inga instruktioner till mig. Trots att jag stod stilla och väntade på att hunden skulle få bestämma så kom raseriutbrottet. Hundars integritet ska respekteras och här var det inte det som var problemet. Hunden drog och släpade nästan sig fram till mig och jag kan undra varför ägaren inte satte stopp för det innan något höll på att hända. Din fina och superhärliga vovve var inte i närheten av samma problem. Annars är akitor tjusiga och vackra hundar och jag hoppas att mina fördomar inte stämmer. Hussen lärde sig förhoppningsvis något.
Tack Lotta! Jag njuter också av att kunna ta mig ut lite mer i naturen igen.
Hoppas du får fina dagar ute på din ö 😀
Kram
GillaGilla
S er att du varit ute en lugn och fin dag. Här har det stormat och bara varit någon grad varmt i flera dagar nu och jag firade min födelsedag inomhus. Sonen som kom från Skåne fick tillbringa hela dagen på toa med att laga vattenpumpen som står där inne. Med hjälp av mina händiga bröder fick dom till den till slut. Jag bakade smörgåstårta och tårta och rullrån och bröder med familj och vänner kom och grattade så det blev en trevlig dag i alla fall men nog hade det varit trevligt att kunna vara ute.
GillaGilla
Det var fint och lugnt på morgonen men senare började det blåsa och det tog i rejält. Grattis i efterskott. Vad skönt att pumpen fungerar igen och smörgåstårta och annat mumsigt var säkert uppskattat av alla 😀
GillaGilla
Vilket tråkigt hundmöte det blev och så märkligt att ägaren inte reagerade. Kanske blev han chockad för det är ingen rolig upplevelse att inse att den egna hunden är aggressiv. Det är ingen ursäkt alls men kanske kan det vara en förklaring. Hade det varit min hund hade jag agerat helt annorlunda för som hundägare har man ett strikt ansvar. Nu är man olika dock men du har ju erfarenhet av hundar och vänligare sådana!
Kram
GillaGilla
Den valp jag tidigare hade träffat var nu en jättestor och väldigt stilig stor hund men den verkade lika ivrig att komma fram till mig som då. Hans husse gick långt ut på gräsmattan men lät hunden ha långt koppel och trots att jag stod kvar på gångvägen så nådde hunden fram till mig. Men jag gjorde inga rörelser som kunde uppfattas som hotfulla utan jag stod stilla tills han var nära. Jag skulle precis låta honom nosa på min hand då han förvandlades till ett rytande vilddjur. Nu efteråt är jag mer rädd för vad som kunde ha hänt än jag var då. Jag kan inte låta bli att tro att hussen var medveten om att de här tendenserna fanns eftersom han helt klart var beredd på att rycka tillbaka hunden och dessutom inte pratade med mig utan bara upprepade ”hälsa, hälsa, hälsa”. Jag hade gärna velat få en varning eller en instruktion om att ignorera hunden för kanske kände den sig hotad bara av att jag tittade på den. Det har jag varit med om tidigare och bara man känner till en hunds personlighet så kan man anpassa sig. Men i det här fallet skulle nog juridiskt sett det strikta ansvaret som hundägare vara det som gällde. Som tur var blev det inte värre än en liten blödande rispa. Ägaren var säkert chockad och kanske mår han riktigt dåligt över vad som kunde ha hänt. Jag kan bara hoppas att han lärde sig något och hanterar både sin hund och liknande situationer annorlunda hädanefter.
Kram
GillaGilla
Verkligen tur i oturen två gånger om! Är glad att det gick bra och att du inte blev värre skadad! Konstig reaktion av akitans husse!
Härliga bilder från din promenad! Och utsikten från din balkong tröttnar jag aldrig på!
Ha en fin fortsättning på veckan!
Kram
GillaGilla
Visst var det tur 😀 Lite skrämmande med akitan men det tog en stund innan jag kände så. Den hunden lär jag aldrig mer närma mig och det är nog det bästa.
Tack Anki! Jag tröttnar aldrig på bilderna från dina promenader i Slottsparken heller så kanske är det bara jag som tror att vissa motiv kommer lite för ofta.
Tack detsamma!
Kram
GillaGillad av 1 person
Men vilket konstigt sätt att inte kolla med dig hur det gick när hunden gick till attack?!
Så gullig historia med den lilla katten som din dotter har som hon äntligen fått klappa.
Kram
GillaGilla
Ja, jag undrar hur han tänkte egentligen men han kanske var så chockad själv att han inte fungerade som förväntat.
Det är en väldigt söt historia och jag vet inte vem som är gladast av dem. Katten som upptäckte att det är mysigt att gosa eller min dotter som plötsligt dög att komma nära 😀 Nu är frågan bara hur länga han stannar hos henne innan han får en familj.
Kram
GillaGilla
Nä nu får du snart stanna i sänghalmen Ingrid! Inga fler vådliga äventyr! Incidenten med hunden tycker jag var riktigt läskig, jag har nog aldrig träffat någon men den tillhör de ursprungliga hundraserna som har mycket av gamla urhunden i sig. Vad jag läst mig till kräver den en van och disciplinerad förare, något mannen du mötte kanske inte helt levde upp till. Men jag reagerar mer på att han bara vek undan o stack utan att ta kontakt. skämdes han?
Nu får du också ta det lite lugnt med dejterna med storspoven. Det passar sig inte att gå och vricka fler fötter, du har bara två och du ska åka iväg på semester också! Varma kramar, ta hand om dig och håll dig på behörigt avstånd från oberäkneliga jyckar….
GillaGilla
Hahaha nej du, jag har varit stillasittande alldeles för länge och nu ska jag börja leva igen 😀 Men allvarligt talat så blev jag mer påverkad än jag trodde av det hundmötet. Jag kommer nog att vara väldigt försiktig när jag träffar okända vovvar hädanefter. Akitor är jättefina och ståtliga men det stämmer nog att inte alla klarar av att ha en. De är så söta som valpar men kräver mycket av sin ägare när de växer upp. Jag tror att den här hussen både skämdes och blev chockad. Kanske blev han rädd för att få en utskällning.
Nästa gång jag hör storspoven ska jag stanna och stå blixtstilla om jag inte är på ett väldigt säkert underlag. Fötterna har högsta prioritet hädanefter 😀
Kram
GillaGillad av 1 person