Alltid är det något…

Visst är det underligt och om jag vore en mindre positiv person skulle jag kanske skriva något om ”lagen om alltings jävlighet”. Men om jag någon gång använder det uttrycket så är det säkert med ett leende, kanske ett ironiskt leende men ändå ett leende.

Jag var rejält rastlös och uttråkad efter att ha stannat inne i tre dagar. Men så igår eftermiddag tyckte jag att benet kändes mycket bättre och bestämde mig för att dagen därpå skulle jag gå ut och promenera. Direkt efter frukosten i morse gick jag ut och jag tyckte att det fungerade. Jag gick förbi Tillsammansodlingen, där det odlas både färglada blommor och en massa nyttigheter.

Som avspärrning har de inte ett staket utan rader av solroser. Vissa hade stora, vackra blommor och andra var bara långa stjälkar med blad.

Jag gick en bit till och började känna att benet nog hade behövt vila lite till. Men jag ville inte vända och intalade mig att det säkert bara var bra att träna musklerna runt det onda. I ett hav av brännässlor hittade jag den här fina blomman. Med armarna i högläge plöjde jag mig fram mellan nässlorna för att komma närmare.

Rönnbären är inte helt mogna ännu men på god väg.

Här gjorde jag misstaget att sätta mig på huk för att fota ett hallon. Jag höll på att bli kvar i det läget för det var nästan omöjligt att resa mig upp utan stöd. Jag skrek faktiskt till men jag tror inte att någon hörde mig. Förhoppningsvis fanns ingen i närheten. Jag hittade en spretig buske med körsbär alldeles i närheten av hallonsnåret. I alla fall ser det ut som körsbär men när jag smakade på ett var det så äckligt att jag spottade ut det igen. Inte surt som ett inte moget körsbär utan riktigt äckligt.

Det här är bären på en Rosentry.

En bajamaja i republiken Jämtlands färger. Kanske ett försök att göra den lite finare men jag vet inte riktigt om den passar särskilt bra in i omgivningen i alla fall 😉

En väldigt skön och fin morgon, ca 12-13 grader och helt lugnt.

Naturligtvis var det dumt att gå så långt som jag gjorde men det var så härligt och jag behövde få komma ut. Men jag ställde till det så att det nu måste bli benvila igen. Som jag skrev i rubriken: alltid är det något. Men det är klart att något nytt måste dyka upp nu när ländryggen sköter sig ganska bra. Nu låter jag bitter men jag skulle mer kalla det lite besviken. Till helgen kommer min svägerska och då skulle det vara trevligt om kroppen kunde fungera.


En kommentar

  1. En gyllene regel är nog att skynda långsamt och inte överanstränga sig. I början av en promenad kan det kännas lätt och bra men man ska ju hem igen också… Unna dig nu att ta det lugnt så att du är i så god form som möjligt tills din svägerska kommer.

    Kram och god kväll!

    Gilla

    • Ja, tänk om man ändå kunde byta ut lite envishet mot en dos klokhet ibland 😉 I det här fallet får jag skylla mig själv att det är som det är men nu ska jag vara duktig på att vila.
      Kram

      Gilla

  2. Aj då … lite för ivrig att promenera – eller kanske blev det bara för långt. Bäst du tar det lite lugnt igen och satsar på att du kan promenera lie i helgen.
    ‘Vackra bilder som alltid – en ljuvlig morgon! Här ser det inte ut att bli några rönnbär i år – i alla fall inte på träden runt mig.
    Det röda bäret vågar jag mig inte på att artbestämma, men den vackra blomman ser ut som en balsamin. kanske jättebalsamin. Den vanliga balsaminen som brukar odlas i trädgårdar brukar vara 50-60 cm hög, medan jättebalsamin kan bli runt 2 m – och den finns på Naturvårdsverkets lista över invasiva arter …
    Krya på dig nu!
    Kram

    Gilla

    • Är man van att promenera och nästan är beroende av att komma ut så blir man lätt lite ivrig. Det var nog i första hand längden på promenaden som blev för mycket. Till helgen hoppas jag vara redo för sköna promenader igen 🙂
      Det var en jätteskön morgon och en efterlängtad och skön promenad. Rönnbären lyser så vackert i rönnarna och det skulle vara tomt utan dem. Synd att det inte verkar bli några hos dig.
      Jag har tittat på bilder och jag är säker på att du har rätt. De jag såg var högre än 60 cm så kanske är det den invasiva jättebalsamin. Kanske borde jag anmäla det till artbanken men jag kan inte säga exakt var jag såg den. Jag måste nog gå dit igen och kolla i så fall. Synd att det ska vara så fina blommor som inte är önskvärda.
      Tack Anki!
      Kram

      Gillad av 1 person

  3. Så trist, hoppas det går över så du kan gå på dina fina promenader och glädja oss med dina foton. Jag förstår mycket väl att du vill komma ut och röra på dig. Jag tänker på de som är i riskgrupp och alla äldre som knappt kommer ut, vilken mardröm att behöva ha det så. Så snabb bättring hoppas jag du får.
    Kram

    Gilla

    • Ja, det är tråkigt men jag är nog snart ute och promenerar igen 😀 Det är mer synd om alla som har begränsningar pga corona. De har en lång väntan på att få leva som de vill.
      Tack, det hoppas jag också på 😀
      Kram

      Gilla

  4. Vilken tur att du tog dig upp till stående igen efter din fotografering, hade inte varit roligt att krypa runt på alla fyra till närmaste sten eller stubbe. Förstår din längtan att komma ut. Undrar om du fått någon sträckning, bara du inte fått någon inflammation
    Hos mig är det fortfarande varmt 27 grader mitt på dagen igår och 23 när jag åkte till jobbbet vid åtta tiden. Idag är det dimmigt, ser knappast inte ner till parkeringen. Solen bränner förhoppningsvis snart bort den.
    Va rädd om dig nu så att du är i god vigör till helgen.

    Här kommer en läkande kram 🙂

    Gilla

    • Hahaha, det hade varit en ganska dråplig syn om jag hade krupit omkring där 😀 Som tur var slapp jag det och nu har jag utarbetat en teknik för att ta mig upp från huksittande. Det var nödvändigt för i dag hade jag haft det besvärligt på katthemmet annars.Jag tror att jag antingen fick en sträckning eller en vridning av något som jag hade besvär, men lindriga besvär, av redan innan.
      Usch, vad varmt det är hos dig och överallt söderut. Jag är väldigt nöjd med att det har varit behagligare temperatur här.
      Jag vilar och tar det lugnt men fick just höra av svägerskan att hon också har en del begränsningar nu. Vi får väl se om vi stapplar ut på något äventyr 😀
      Tack för en värmande kram och jag skickar en tillbaka till dig.

      Gilla

  5. Ja vem vill lyssna på kroppens signaler? Jag försöker övertyga mig själv om att vila är det sista kroppen behöver, o faktiskt så vill jag säga att mitt onda knä blir bättre när jag rör på mig. Det smärtar och värker mest när jag ligger i sängen och innan jag gått första promenaden. Då kan jag inte räta ut benet ens…men eftermiddagarna är skapliga. Hoppas benet håller i helgen, men kanske ni inte behöver jäkta iväg så mycket utan ägna er åt trivsam samvaro på din fina balkong? Läser vidare…såg några ljuvliga tussbollar

    Gilla

    • Haha, nej det är tråkigt att lyssna på kroppen och hålla sig lugn 😉 Jag behöver inte övertyga mig om att kroppen behöver ut och röra på sig för det har jag fått höra så många gånger. Men när det blir en plötslig smärta på det här viset är det nog klokt att lyssna lite. Men svårt är det och tar det för lång tid tenderar jag att testa lite för tidigt om det fungerar. Många sorters smärta lindras av att man rör på sig och får igång ämnesomsättning och alla andra funktioner som har samband med aktivitet. Så länge man inte förvärrar något är det bara bra att hålla igång. Hur det är med ditt ben vet jag inte men du känner säkert själv hur du bör göra. Enligt min svägerska har hon också vissa problem med rörelseapparaten nu så vi kanske får hjälpas åt att hålla igen lite 😀
      Kram

      Gilla

  6. 12-13 grader är lagom för längre promenader. Är det +25 orkar man ju ingenting.
    Jag måste också börja promenera lite mer, tror att en halvtimme per dag skulle hålla lederna i gång 🙂
    Fina bilder på vackra växter!

    Gilla

    • Då tycker vi likadant om temperatur och promenader 🙂 Om du inte har för vana att promenera så är det säkert en god idé att försöka komma igång. En halvtimme per dag gör stor skillnad och vi är många med värk som har märkt att vi mår bättre av att röra på oss…lagom mycket.
      Tack, det finns fortfarande mycket att fota och snart blir det höstfoton 😀

      Gilla


Lämna en kommentar