Jag har funderat lite efter min resa fram och tillbaka till Göteborg och det jag var med om där. Hur kommer det sig att känslor och rädslor sattes igång mer hos andra än hos mig? Jag har inte alls varit orolig för hur det ska gå och jag trodde att mitt lugn hade spritt sig till mina anhöriga. Men oron var ganska stor på vissa håll och tankar på vad som skulle hända om jag skulle dö diskuterades.
Frånsett en kort stund av nervositet när samtalet kom har jag varit väldigt lugn och inte tänkt annat än att jag ska vakna upp till ett bättre mående. Ja, självklart kommer jag inte att må bra just då men bättre och bättre för var dag. Tack vare min grundfysik och styrka känner jag att det inte finns någon som helst orsak till oro. Jag har läst statistik om överlevnad vid och efter en levertransplantation och visst finns det vissa risker. Men statistik inkluderar alla fall, även de värst sjuka och svaga. Jag kan inte likställa mig med dem och min uppfattning är att läkarna också tänker på samma sätt. De skulle inte acceptera mig för en transplantation om de tyckte att riskerna är större än minimala. Viss risk finns vid alla operationer.
Som jag förstår det kommer de största riskerna efteråt. Avstötning, infektioner etc. Men jag känner mig lugn och trygg med vården efteråt och har inga farhågor för det heller. Jag önskar att alla andra kunde känna sig lika lugna. Men det är klart, om det värsta händer så vet ju inte jag om det utan det är bara min familj som får det jobbigt. Mina barn har redan mist en förälder alldeles för tidigt och mina systrar påverkades också starkt av det, liksom självklart min svärmor. Det påverkar nog och väcker lite oro.
Det här får mig att tänka att det är inte jag som har det jobbigast i den här situationen. Anspänningen var större för en del av mina närstående och det skär i mig av medlidande för att de ska behöva gå igenom det igen. Jag önskar att det vore över så att vi kunde få fira en jul utan oro för vad som kan hända.
Jag fick mig ändå ett väldigt gott skratt när min syster, också hon skrattande, kom och berättade om sina tankar. Nu är jag lite osäker på om det var i en dröm funderingarna kom upp eller om det bara var tankarna som fladdrade runt och hamnade i att ”om du dör nu när du har så mycket julpynt så har jag ingen aning om var du har dina vanliga gardiner och jag kan ju inte sälja huset som det ser ut hos dig nu”.
Jag tror inte att jag behöver framhålla att de orden inte på något sätt definierar min syster. Men det var en kul tanke och nu har jag talat om var jag har mina gardiner.
Här har jag alldeles nyss kommit till Sahlgrenska och tror att jag ska få min nya lever.
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Det dyker nog upp väldigt många tankar både hos dig och hos dina nära och kära i den rådande situationen. Fullständigt naturligt skulle jag kunna tro. Alla tankar är inte alltid helt rationella (tänker på gardinerna nu) men jag tänker att det nog ändå är precis som det ska.
Du ser lycklig ut på bilden, synd att förväntningarna inte infriades. Men det blir fler gånger. Jag tänker som du att riskerna med operationerna är ganska marginella, annars skulle de inte genomföras. Och det går ju hela tiden framåt inom vården så det blir nog jättebra när det väl blir av. Men, jag förstår också oron hos dina anhöriga. Alltid svårt när någon ”när och kär” ska genomgå ett ingrepp!
GillaGilla
Kanske borde jag ha förstått det här lite tidigare men jag har trott att alla andra var lika lugna inför det här som jag. Men de kanske inte förstod det själva innan det blev ”på riktigt” (fast det inte var det). Gardinerna är tydligen viktiga för vissa 😉 😀
Jag var precis så glad som jag ser ut att vara. Nästa gång kommer jag att vänta med glädjen tills det är klart. Helst skulle jag vilja åka in utan att berätta för någon men det skulle de aldrig förlåta mig för.
Det är nog värre att stå vid sidan om i sådana här fall. Jag har inget emot att prata om risker och vad som kan gå fel och vi har pratat om praktiska saker men jag trodde inte att någon skulle bli så påverkad.
GillaGillad av 1 person
Nej det är inte lätt att veta hur andra reagerar. Tror nog det är bra om du berättar för dina nära och kära innan du åker in nästa gång också – det är nog lugnast så 😉
GillaGilla
Ja, de vill veta och jag måste nog ha några att prata med och berätta för om jag inte ska spricka 🙂
GillaGillad av 1 person
Ja det vill vi ju inte att du gör 😉
GillaGillad av 1 person
Du verkar så trygg och lugn och det är ju jätteskönt. Jag kan dock förstå dina barns oro, en mamma är jätteviktig och speciellt som dom mist sin pappa. Det var kul det din syster sa 😀 Man kan ju få helt konstiga tankar.
Kram
GillaGilla
Ja, jag är precis så trygg och lugn som jag verkar. Inte ett dugg orolig utan bara förväntansfull. Det är bara min familjs oro som oroar mig lite och jag önskar att de slapp känna så. Men tyvärr kan jag inte göra så mycket åt det, bara hoppas att det snart är över så att alla kan vara lugna.
Haha, det kan låta lite makabert men vi kan skratta och skämta om det mesta. Jag tycker att det var jättekul att hon fick sådana tankar och det kommer nog att bli ett stående skämt framöver 😀
Kram
GillaGilla
Oj vad det hänt mycket sedan jag sist kikade in här. Eller borde ha hänt i alla fall 🙂 Ska ha bättre koll, jag vill veta när du ska in ❤
Massa kramar
GillaGilla
Haha, ja efter två års väntan händer det äntligen något 🙂 Men jag kommer inte att skriva något innan det är över nästa gång.
Kram ❤
GillaGilla
I ett sådant läge så dyker det självklart upp många tankar, känslor och rädslor. Jag tyckte det var jobbigare när äldsta dottern födde barn än när jag själv födde. Men jag förstår också dina tankar för det här är något som ska leda till ett bättre och friskare liv så självklart ska du känna hopp och ha som mål att det går bra. När det än blir så håller jag en tumme.
Kram
GillaGilla
Det är nog mycket värre att vara den som står bredvid. Att känna maktlösheten. Jag funderar på hur jag kunde missa den oro som fanns. Det var så självklart för mig att min familj tänkte som jag. Men nu vet jag och i det fallet är det jag som är maktlös och inte kan skydda dem. Underligt nog känner jag mig inte påverkad av den oron utan jag känner som förut. Det är i alla fall bra 🙂
Tack för att du håller tummen 🙂
Kram
GillaGilla
Klart att många tankar och funderingar dyker upp – vore konstigare om de inte gjorde det – dina tankar och din familjs …
Klart det kommer att gå bra – inget annat är möjligt när jag tänker efter. Så fin bild på dig – du ser så glad och lugn ut – trist att det inte blev av …
Skrattar gott åt din systers funderingar – haha – bra att hon vet var gardinerna finns 🙂
Kram
GillaGilla
Det kanske är mer konstigt att jag bara hade en kort stund med nervositet och sedan var lika lugn som vanligt 😉 Kanske var det så att jag dissocierade 😀 (kul att få använda ett ord som jag nyss har lärt mig). Nu när jag tänker efter är det fullt möjligt att det var och är så. Kanske är det därför jag bara tänker på ”efter” och inte ägnar så många tankar åt när det ska ske. Vilken insikt jag fick nu medan jag besvarar din kommentar 😀 Om jag har rätt så är det i alla fall positivt just i det här fallet 🙂
Hon skrattade själv lika gott åt sina tankar och jag tycker om att vi kan skämta om både liv och död och allt däremellan 🙂
Kram
GillaGillad av 1 person
Så fin du är!
Du går genom rutan och dina ord stämmer med din personlighet.
En varm och go själ som strålar 🙂
Detta med att vara mitt i något blir på ett helt annat sätt.
Vara utanför och inte veta något (fastän man vet allt) då kan fantasin skena iväg.
Du skulle precis göra på samma sätt om någon av de dina skulle göra denna operation.
Jag gläds verkligen av att ni kan prata om detta.
Din systers humor är obetalbar och underbart uppfriskande.
Hur skulle världen se ut om vi inte trodde och hoppades på att saker skulle gå bra?!?!
Gillar verkligen dina tankar om hur du bollar dem med de dina plus oss.
Var bara i ditt flöde och fortsätt med er humor om allt.
/kram
GillaGilla
Tack snälla, rara du ❤ Jag blir alldeles varm av dina fina ord och jag ska försöka att inte bli alltför självmedveten och mallig 😉
Du har säkert helt rätt i att jag skulle vara den oroliga om rollerna vore utbytta. Så länge det finns något att göra åt saken så skulle jag troligtvis vara lösningsfokuserad och lugn men inför ett medicinskt ingrepp skulle jag vara lika maktlös som de är nu.
Vi är väldigt öppna om det mesta inom familjen och kan både skämta och vara allvarliga tillsammans. Det är något jag är väldigt glad för 😀 Min syster skulle aldrig ha sagt de orden om hon inte visste att jag skulle skratta åt dem.
Det är hopp och framtidstro som driver mig. Visst lever jag även på minnen men mest ser jag framåt och jag önskar att alla kunde se ljust på framtiden.
Jag kan inte göra annat än att fortsätta som jag gör. Märker jag att jag börjar försöka utforma mina inlägg efter något som inte är jag så är det dags att sluta. Det är ju faktiskt, lite egoistiskt, i första hand för min egen skull jag skriver. Att jag får fin respons från härliga bloggvänner är en jättebonus som får mig att må ännu bättre 😀
Kram
GillaGillad av 1 person
Att blogga ger kraft och energi för både den som skriver och den som läser. Dessutom får man tips och man kan få se en sak ur andra vinklar och så vidare. Det är en fröjd att få ha bloggvänner och att bli läst. Man kryper under skinnet och boar till sig varmt och gott hos sina fina bloggvänner så träck ännu mera på dig vännen /kram
GillaGilla
Tack, det ska jag och precis samma sak gäller dig 😁
Kram
GillaGillad av 1 person