Titta vad som dök upp

Jag hade inga förhoppningar om att se något utöver det vanliga när jag gav mig iväg med hundarna till skogen. Men just idag dök det upp flera överraskningar och det är så typiskt när kameran var kvar hemma. Räddningen, mobilen, är ju alltid med så den fick duga. Första överraskningen var den här:

DSC_1154

När jag återigen plockade fram mina undanlagda svampögon (jag vågar nästan inte använda det ordet längre för nu tror jag att ni har börjat tröttna) hittade jag många fler. Jag trodde att jag visste vad det var för sorts svamp men helt säker var jag inte. Jag har aldrig plockat stolt fjällskivling själv men jag har ett vagt minne av hur glada mina föräldrar var när de en dag, för många år sedan, berättade att de hade hittat just stolt fjällskivling. Jag tyckte mig minnas att de såg ut ungefär som den här svampen. Jag tog fram en av hundbajspåsarna (alltid redo när man har hund) och snart var den full med fina svampar. När jag kom hem tog jag fram svampboken och jag är nästan 100% säker på att det verkligen är stolt fjällskivling. Allt stämmer och då har jag även kollat förväxlingssvamparna.

Nu till frågan hur man bär sig åt med dessa svampar. Som tur är finns nätet och jag har googlat både hur de ska rensas och användas så nu känner jag mig redo att göra något gott av dem. Det verkar som om de flesta är överens om att hattarna är godast panerade och stekta och foten ska torkas och mortlas eller malas till ett pulver som är en fantastisk smaksättare i t ex såser eller soppor. Undrar om det går att frysa hattarna och spara dem till det tillfälle då jag vill steka och bjuda på dem. Det skulle vara kul att använda dem till en vegansk middag när min son kommer och hälsar på nästa gång (det finns en annan person numera som lockar mer än att hälsa på mamma 😉 ). Men om denna, enligt min son fantastiskt trevliga och fina person, vill följa med så är hon också välkommen att smaka panerad och stekt hatt av stolt fjällskivling 🙂 Kan någon missa den inbjudan tro? Om någon har ett tips om hur stolt fjällskivling bäst tillreds så är jag tacksam för förslag.

Nu till nästa överraskning. När vi kom ut ur skogen och nästan var hemma igen dök en hare upp precis framför oss. Båda hundarna stelnade till men ingen av dem sa något. Det verkade vara en väldigt förvirrad hare för den skuttade fram och tillbaka alldeles framför oss och ibland satte den sig ner och tittade. Tur att hundarna är så snälla för jag kunde hålla dem i korta koppel med ena handen och fota med mobilen med den andra. Till sist tyckte jag synd om den stackars virriga haren och gick därifrån. Då såg jag att den skuttade iväg precis där vi hade kommit gående. I vår familj kan vi skämta om de olika diagnoser som vi har och tanken slog mig att kanske det här var en autistisk hare som har svårt för förändringar och känner ett tvång att följa samma rutiner (stigar) som den alltid följer. Vid den tanken kände jag en extra liten ömhetskänsla och sa nästan ett åååh, högt för mig själv.

_20170829_174825_20170829_174751

Här ser ni min fina skörd. Jag kunde inte hålla mitt löfte och sluta skriva om svamp. Men det var nog egentligen inte ett löfte utan bara en gissning.

DSC_1159


  1. Stolt fjällskivling växer faktiskt i utkanten av min trädgård (har en trädgård som övergår i skog på ena sidan). Har dock aldrig vågat mig på att äta den 😉 som vanligt med andra ord.
    Ha ha, en autistisk hare. Ja, varför inte? Vi människor är knappast unika med våra diagnoser. Jag har träffat både hästar och hundar som lätt skulle kunna sägas ha ADHD 😉

    Gilla

    • Men Anneri, du går miste om så mycket när du inte vågar…;) Det är en trestjärning matsvamp som anses som läcker och du bara låter den ruttna bort. Gå nu och plocka den och så kan vi senare jämföra recept 🙂 Nej, skämt åsido, du måste inte alls men det är synd om du missar en smaksensation.
      Kasper har också Asperger, det har vi konstaterat eftersom han är så lik sin yngsta matte till sättet 🙂

      Liked by 1 person

  2. Jag är totalt okunnig när det gäller svamp och skulle inte våga plocka en enda. Än mindre har jag några recept att bidra med. Men man kan ju köpa frysta champinjoner så det borde väl fungera med denna också. Dock har jag för mig att svamp som varit fryst blir lite vattnig så kanske är det bäst att tillaga den direkt.

    Trevlig kväll!

    Gilla

  3. Grattis till det härliga svampfyndet! Stolt fjällskivling är verkligen goda! Jag brukar panera de färska svamphattarna – tycker inte de blir bra frysta. Tycker även de är väldigt goda om man steker dem i mindre bitar, så de blir lätt gyllenbruna och knapriga. Denna smakrika svamp brukar jag bara salta –
    kryddor känns onödigt.Om jag hittar fler än vad som kan konsumeras på direkten så brukar jag torka dem i mindre bitar för framtida bruk. Fötterna torkar jag och mortlar till svampmjöl – ringen äter jag direkt i skogen! 🙂

    Gilla

    • Tack! Det vanliga verkar vara att panera hattarna och torka fötterna så att man kan göra svampmjöl. Just nu ligger allt på tork i ugnen (35 grader) och jag hoppas att det blir bra. Jag smakade faktiskt på en ring men jag förstår nog inte riktigt vad som gör det till en delikatess (jag läste flera förslag om att man ska göra så). De ligger också på tork och blir nog så småningom stekta.
      Jag är jätteglad för att jag hittade dem. Men det verkar inte vara en vanlig plocksvamp eftersom de alla stod kvar alldeles vid stigen. Nu kommer jag att hålla utkik varje morgon 🙂

      Liked by 1 person


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s