Jag är en morgonmänniska. Jag vaknar tidigt och jag mår också bäst på morgonen. Ska jag göra något så är det alltså morgonen som är den bästa tiden. Vi, som är uppe före 06.00, får uppleva sådant som många andra sover bort. I morse var jag ganska ensam om att vara ute 05.20 och troligtvis var det i alla fall inte många fler som fick se den underbara morgonhimmelen. Bara mobilen var med men den fångade  soluppgången ganska ok. Nu hoppas jag bara att jag får se den där fantastiska solnedgången, som jag har väntat på, i kväll. Det är sista chansen för i morgon åker jag och Kasper hem. Det är nog bra att minisemestern tar slut. Vi behöver båda två vila upp oss efter den. Jag känner en del efterverkningar efter all aktivitet och Kasper var inte alls sugen på promenad nyss.

Vad har vi då hittat på idag? Jag hade ingen färdig planering mer än att om jag orkade så skulle vi ta oss till Alvastra klosterruin, vid Ombergs fot, nära Ödeshög.

Alvastra kloster grundades 1143 av franska munkar som tillhörde den mäktiga Cisterciensorden. I nära 400 år blomstrade Alvastra kloster. Men med reformationen upplöstes det och jordinnehavet drogs in till kronan. Alvastras egendom ombildades till Alvastra kungsgård. Materialet i själva klosterbyggnaderna kom att intressera olika byggherrar och användes bland annat till Vadstena Slott och till Per Brahes byggen vid Vättern. Sedan 1898 har klosterruinerna restaurerats och konserverats i flera omgångar.

Den heliga Birgitta (1303-1373) är ett av Europas skyddshelgon och en av medeltidens mest intressanta och betydelsefulla personer. Hon är världskänd för sina uppenbarelser, för den klosterorden som hon grundade och för sina långa pilgrimsresor. Hon gav sig iväg till Spanien, Jerusalem, Betlehem och Rom. Men det var i Alvastra kloster utanför Vadstena som hon fick många av sina mest omtalade uppenbarelser, och det var där hon kände sig kallad att bli ”Kristi brud och språkrör”. 

http://www.visitostergotland.se/145059/Alvastra-klosterruin/

Det här är också ett turistmål som jag besökte tillsammans med vänner en sommar för precis 40 år sedan, när vi var på cykelsemester. Usch, man ska inte skriva ut sådana siffror. Att jag är 55 år låter inte lika uråldrigt som att jag var på cykelsemester för 40 år sedan. Jag har inget minne av att ruinerna var så omfattande och i så gott skick så förmodligen har mycket åtgärdats sedan dess. Eller så var jag helt enkelt inte så intresserad då och mycket har kanske fallit i glömska. Kasper och jag vandrade omkring bland ruinerna och särskilt Kasper undersökte alla vrår ordentligt. Det luktade säkert väldigt spännande överallt. Han klättrade gärna upp för trappsteg och olika höjder och det var verkligen ingen trött gammal hund jag hade med mig.

Klockan var inte ens nio när vi kände oss klara med klostret så jag googlade ”rökstenen” på mobilen och klickade på ”vägbeskrivning”. Bilens Gps har inte ett lika lätthanterligt system för att hitta till något utan gatuadress så den här gången följde vi mobilens Gps. Det tog bara 15 minuter dit och vi kom precis lagom när en turistbuss åkte därifrån. Skönt! När vi åkte kom det en ny turistbuss. Tydligen ett populärt ställe. Runstenen står under tak bredvid Röks kyrka.

Av de runor som ristades under 800-talet finns endast ett fåtal bevarade och Rökstenen är den främsta av dessa. Varin skrev en hyllning till sin döda son. Han ristade in drygt 700 runtecken på den 4 ton tunga stenen.

http://www.kulturarvostergotland.se/Article.aspx?m=536947&a=335465

Det kändes som om vi inte bara kunde åka tillbaks till campingen när vi var så nära Tåkerns naturum. Återigen fick mobilen visa vägen och bara 10 minuter senare ställde vi oss på parkeringen till den fina anläggningen. Jag blev imponerad. Något så påkostat och välordnat hade jag inte väntat mig. Det spelade inte så stor roll att fågelsäsongen inte är som bäst. Det fanns mycket annat att titta på. Jag ville inte binda Kasper utanför själva byggnaden så jag struntade i att gå in och titta på allt därinne. I stället vandrade vi omkring på området. Allt är handikappanpassat så vart vi än gick så var det framkomligt för rullstolar. Upp till det moderna fågeltornet fanns det en lång (ca 150 m), slingrande trägång men vi tog trapporna. Väl uppe satte vi oss och vilade en stund och tittade på utsikten. Den var inte alls illa, även utan fåglar.

Vi fortsatte en liten runda som var anpassad för barn. Den var lagom lång för oss och med jämna mellanrum hittade vi olika figurer som ibland var kopplade till högtalare. När vi gick förbi kom det olika läten ur dessa högtalare. Det fanns även tipspromenadfrågor för både vuxna och barn längs denna lilla promenad. Jag är glad över att vi följde impulsen att åka dit. Vilket ställe. Dit vill jag komma tillbaka och både vandra och titta på fåglar. Jag lyckades i alla fall få syn på en svanfamilj långt ute på sjön och när vi åt vår matsäck försökte en hel svärm ladusvalor jaga bort någon slags rovfågel. En ganska liten sådan, kanske en falk, men jag har väldigt små kunskaper när det gäller rovfåglar.

Naturum Tåkern är ett modernt besökscentrum i Glänås vid fågelsjön Tåkerns södra strand.

Vi var båda rätt så slaka vid det laget så nu ville vi bara tillbaka och sova en stund. Klockan 11 var vi i vår campingstuga igen och nu blir det inga fler utflykter eller äventyr för vår del. Resten av dagen har gått i vilans och återhämtningens tecken. I morgon ska vi packa ihop allt, städa ur vår stuga och sedan ta oss hem. Det känns som om det här var en alldeles lagom semester och jag är väldigt nöjd.