Jag var trött. Väldigt trött och behövde sova en stund. Men det gick inte alls bra för i mitt huvud snurrade ordet ”förrns” som jag hade sagt i en mening när jag pratade i telefon med min storasyster. Jag tänkte inte på det då. Det kom helt naturligt och konstigt nog var det ingen av oss som reagerade (alla vi tre systrar är språknördar, precis som mina barn). Meningen jag hade sagt löd: jag tänkte inte på det förrns i morse.
När jag sedan skulle sova en stund (tji fick jag) ploppade detta ord, av någon anledning, upp i mitt medvetande och jag kunde inte sluta tänka på det. Eller förfasa mig kanske är mer korrekt uttryckt. Hur kan jag, ens i talspråk, säga så. Titta på ordet i rubriken. Det ser inte klokt ut. Jag vet inget svenskt ord som har fyra konsonanter i rad. Möjligtvis kan det finnas något sammansatt ord där det förekommer men jag kan inte komma på något sådant ord (jo, nu när jag korrekturläser inlägget kommer jag på ordet ”lättklädd”). Men jag kan inte komma ifrån att det kändes helt naturligt att säga så och jag måste ha sagt det ordet många gånger utan att tänka på det. Så kan det vara med ord. Rätt som det är reagerar jag på något och då måste jag ta reda på hur det förhåller sig. Därför, kära vänner, kommer här en liten text från ”Wiktionary”.
Konjunktion
- anger att ett påstående gäller vid varje tidpunkt före tidpunkten för en given händelse, men inte efteråt
- Du får inte gå förrän du gjort klart allt arbete.
- Varianter: förrn (talspråkligt, används ej i skrift), förrns, förns (talspråkligt, används ej i skrift), förens (talspråkligt, används ej i skrift)
- Användning: förrän används bara med påståenden som innehåller en negation (inte, icke, ej osv.) som satsadverbial. Således kan man säga Du får inte träna förrän vi kommit hem. medan Du får träna förrän vi kommit hem. är ogrammatiskt. Om påståendet inte innehåller någon negation får konjunktionen tills eller till dess att användas i stället.
Det var precis så jag trodde att det skulle vara. I talspråk drar vi ihop ord, förkortar dem och stavar lite hur som helst. Jag kommer förmodligen att säga ”förrns” många fler gånger och det är säkert helt ok. Man får skilja på talspråk och skriftspråk men jag kunde bara inte släppa tanken på att jag själv hade konstruerat detta hemska ord. Så var det inte.
När jag ändå är inne på ämnet ord måste jag nämna ett annat ord som har förkortats genom någon slags språkutveckling, eller kanske lathet. Ordet ”förnyelsebar” hörs nästan aldrig numera. I stället säger reportrar och politiker ”förnybar”. När jag först hörde det nya ordet tänkte jag att det var ett misstag men nu har jag fått acceptera att det är så folk säger. Jag känner mig väldigt gammalmodig och förändringsfientlig för jag gillar det inte. Jag kommer förmodligen aldrig att säga så själv (hoppas jag) men jag orkar inte reta mig på det. Språket förändras efter hur vi människor använder orden och det är nog jag som måste ändra uppfattning. Jag kan ju inte tvinga på andra min åsikt och få dem att ändra sig.
Ni får gärna säga emot mig. Mina barn skulle säkert göra det om jag frågade dem vad de tycker. Jag har inget emot att vi tycker olika. Det kan i stället ge upphov till spännande diskussioner. Kanske är det bara vi språknördar som tycker att det är spännande att diskutera språk, grammatik och hur vi använder orden. Ni andra får väl skaka på huvudena och snabbt klicka bort det här inlägget 😉
Jag är inte så bitter som jag kanske låter. Snarare kanske jag är förvånad över hur det kan bli. Det är faktiskt ganska spännande, i alla fall enligt mig.
Till sist, några trädgårdsbilder.
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Jag tycker att det slarvas en hel del med vårt språk! Själv är jag allergisk mot när man använder infinitiv i stället för imperfekt eller han i stället för honom. Språksnobb? Ja, kanske. Förvisso är ett språk ständigt i förändring men när det sker i negativ (med mina ögon sett) så uppskattar jag det inte. Men visst kan det vara spännande också. Till en viss gräns i alla fall 😉
Kram
GillaGilla
Ojojoj Znogge, så du sätter igång min tankeverksamhet 😀 Om jag ska kunna sova i natt så måste du nog ge mig ett exempel på när infinitiv används i stället för imperfekt. Det låter helt omöjligt i mina öron, men kanske är det vanligt i dina trakter. Däremot hör jag ofta upp till tre supinumformer efter varandra (t ex jag skulle ha ”kunnat fått sett”) och då får jag skärpa mig för att inte grimasera 😉
Spänningen ligger i hur det kommer sig att förändringarna sker. Oftast gillar jag inte förändringarna men vill ändå gärna förstå hur det blir så.
Det är säkert mest vi språknördar som lider av att vi är så noga. För alla andra spelar det ingen större roll och då slipper de ju reta sig på det 😉
Kram.
GillaGilla
Här kan folk mycket väl säga ”Jag prata med han i går” och då skär det i mina öron! Två fel i en enda mening! Det kan vara vuxna lärarkollegor och då blir jag ännu mer irriterad….
Kram
GillaGilla
Aha, det var så du menade. Jag kan bara skratta åt eländet för det låter ju inte klokt. Tack för förklaringen 🙂
GillaGillad av 1 person
Det där med språk är intressant även om jag inte på långt när är lika intresserad som du. Det som fascinerar mig mer i ditt inlägg hur vi människor (mig själv inräknad) kan snöa in på någon liten detalj och verkligen inte få den ur huvudet utan att ta reda på hur det verkligen ligger till (kanske jag rent av är mer fascinerad av mänsklighetens beteenden än språkbruket månne?). Jag är precis likadan, fastnar i något och kan liksom inte få tankarna därifrån.
I jobbet är jag tvingad att uttrycka mig korrekt men här på bloggen slår jag mig lös en hel del (passar på när jag är ledig) och nöjer mig med om jag kan göra mig förstådd 😉
GillaGilla
Jag lovar att jag inte sitter och korrekturläser alla andras blogginlägg. I den här världen gäller frihet, både konstnärligt, innehållsmässigt och gällande vilket språkbruk man har. Jag är absolut inte helt felfri heller men när jag kommer på att jag har skrivit något konstigt så blir jag fundersam och vill gärna ha klarhet. Jag delar även ditt intresse för mänskligt beteende. Där finns det mycket att fundera på. Min dröm var att bli psykolog men en aning otillräckliga betyg och väldigt lång studietid fick mig att tänka om. Dessa två ämnen, språk och mänskligt beteende, är något som jag och mina barn har långa, intressanta samtal om och det är intressen vi har gemensamt. Du kanske skulle gilla våra diskussioner 😉
GillaGillad av 1 person
Sannolikt skulle jag göra det! Jag gillar själv att diskutera, i princip vad som helst funkar men givet finns det favoritämnen.
Jag oroar mig inte det blekaste om någon roar sig med att korrekturläsa mina inlägg. Vill någon göra det är det fritt fram, vill man det inte är det lika okej det! Men visst, det får jag erkänna, om det är alltför vidlyftig användning av språket reagerar jag också. Det måste ju vara någorlunda begripligt. Stora ord från en som ibland kan skriva det mest obegripliga i brådskan 😉
GillaGillad av 1 person
Jag är nu ingen språknörd och gör säkert en hel del grammatiska fel, men jag gör så gott jag kan 🙂
Visst är det intressant hur språket förändras – både på gott och ont.
Underbara blomsterfoton! Härliga färger!
GillaGilla
Jag gör också en del fel och blir lika glad varje gång jag upptäcker något. Då kan jag riktigt nörda ner mig i hur det ska vara 😀 Om andra personer gör fel bryr jag mig inte så mycket och jag letar inte efter sådant.
Jag tror mig veta att du har andra intressen och jag lär mig av det du delar med dig av 🙂
Mitt språkintresse sitter i sedan barnsben och kommer från mina föräldrar. Jag fick ofta höra att ”om det är något du ska kunna så är det ditt språk”. Det fastnade i min hjärna.
GillaGillad av 2 personer